Sön 10 jun-18

Patric jobbade 8-16 idag. Jag sov knappt i natt. Bra förutsättningar... Lyckades hitta någon som ville förbarma sig över oss, Sandra hemma i byn. Så vi kastade oss i bilen och for dit. Finväder, ungarna fick leka. Sandlådan, gungorna, studsmattan. Jag fick surra och dricka kaffe, lyxlivet. Barnen lekte sedan kurragömma i den lilla skogsdungen. Jag ammade Tove. Plötsligt hörde jag Brodde skrika och ropa på hjälp. De andra barnen hörde jag från ett annat håll. Han var inte långt bort, 25-30 meter kanske, men i hans ögon var han vilse. Med Tove ammandes i sjalen gick jag dit. Han stod i gräs till över midjan, och brännässlor. Han hade inte bränt sig, men såg dem, och ville inte röra sig en meter. Jag kunde inte gå runt, han vägrade det, direkt skulle jag komma. Så barbent och barfota tjavade jag igenom. Och det var brännässlor till förbannelse! Mina fötter och ben brann. Till slut var jag framme hos honom, kastade upp honom på min rygg och gick samma väg tillbaka genom alla nässlor, med Tove fortfarande ammandes i sjalen.

Leon och Brodde hade haft jättekul, och blev besvikna när vi var tvungen att fara hem för att Tove inte kunde komma till ro och somna. Hon slocknade efter några minuter i bilen. Väl hemma lekte vi ute och städade inne, sedan tog vi en promenad till Patrics jobb och mötte honom. Pojkarna cyklade, Tove växlade mellan vagn och sele.

Patric skulle spela fotboll mitt i barnens läggtid. Jag fick det lite stökigt. Leon som inte ville lägga sig, Tove som verkligen ville lägga sig, och Brodde som behövde extra närhet och bearbeta det han upplevde som att han gick vilse. Till slut ville Leon se barnprogram, Tove somnade vid bröstet och Brodde hade lagt sig bredvid och somnade han med.

Och nu, ja nu är Tove nykissad och håller på att amma. Sedan blir det god natt!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0