Mån 11 jun-18

Släppte av Patric och pojkarna på stan. De skulle möta svärmor och prova ut kläder inför svägerskans bröllop i sommar. Jag och Tove for och hälsade på en ny bekantskap under tiden.

Tove somnade när vi kom hem och sov i över 2,5 timme. Grabbarna var och handlade, sedan lekte Leon och Brodde ute.

Ikväll när barnen skulle lägga sig ramlade Brodde ner från Leons loftsäng. Slog huvudet förstås. Men det gick bra med honom, ledsen förstås. Leon blev skärrad, så när Patric la Brodde satte jag mig med Leon och pratade. Han förklarade så avancerat hur han kände, att han var orolig för Brodde, hur rädd han blev och han gick väldigt djupt när han förklarade sina känslor. Vår kloka, fina pojke. Jag lyssnade noga, tröstade och vi pratade länge. Han hade skrivit en lapp där det stod att det kändes dåligt och att han tyckte synd om Brodde. "När jag känner mig orolig gillar jag att skriva eller rita vad jag känner" sa han. För mig som förälder känns det skönt att han ohämmat pratar om sina känslor, och att han hittat ett sätt att uttrycka dem på som känns bra för honom och som vi kan prata om det utifrån.

Tove ammar nu, och sedan är det sängen. Känner mig konstig i kroppen, ont och stel. Pallar inte med nå sjukdomar nu, så hoppas det bara är de kalla vindarna som bråkar med mig.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0