Ons 25 jul-18

Vid den här tiden för ett år sedan låg jag på förlossningen med såna där puckar på magen som mätte värkarnas frekvens och Toves hjärtljud. Förlossningen hade startat och det gick fort. Herreminje, redan ett år sedan!
 
Idag har vi städat, varit och köpt nya skor åt Leon och Brodde som förbrukar skor som jag vet inte vad. Sedan hem och baka tårtor, tvätta, leka med barnen. Och ja, nu ikväll har jag haft en liten nostalgitripp där jag och Patric tänkt tillbaka och pratat om den här dagen för ett år sedan. Och nu har vi snart en ettåring här hemma som går runt själv, inte klokt! Vi har också pratat om en förälder på affären som vi båda två blev så förbannade på, som talade så oerhört respektlöst till sina barn, som kallade ena barnet för "en jävla skithög". Patric hjälpte barnet att hitta den varan som föräldern beordrat barnet att hämta, trots att barnet inte visste vad det var eller var den fanns. Jävla skitapa alltså, usch jag blir så arg. Och så blir jag arg på mig själv som inte förmår mig säga ifrån. Visst, det är den förälderns barn, men alla barn är allas barn och alla borde stå upp för alla barns rättigheter. Men det är lättare sagt än gjort känner jag, det är en så hårfin gräns ibland. Men det här, det här var inte ok, och jag ångrar så att jag inte sa något. Nästa gång, för tyvärr kommer det bli en nästa gång, jag hamnar i en sån situation så ska jag sluta fega och faktiskt bete mig som en vuxen och stå upp för barnet. Förlåt mig, kära barn, förlåt för att jag var så feg! Jag borde sagt ifrån, för din förälder betedde sig som en jävla skithög.
 
Barnen sover, jag och Patric har druckit en kopp te och pratat i flera timmar nu, jag tror han är less på att lyssna på mig nu faktiskt. Så det är väl dags att sova. Imorrn ska vi ha kalas hela dagen för vår lilla 1-åring!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0