Tis 16 jan-18

Åååh vad Leon och Brodde längtat efter dagis! De var ivriga imorse att komma iväg. Här hemma hände inte mycket. Amma, Tove sov, städa, tvätta, handla. När pojkarna kom hem åt vi mellis, sedan plingade Leons kompis på dörrn och ville leka, så de gick till parken. Patric följde med dem när de gick över den lilla vägen, sedan sprang grabbarna bort till parken. Vi sa till Leon att hålla sig i parken och att vi hämtar när maten är klar. Skitläskigt tyckte jag, men han är ändå fem år och väldigt duktig. Han och hans kompis lekte där i parken, och de var kvar när Patric gick för att hämta. Leon var så stolt när han kom hem, och jag kände mig lugnare. Skrämmande ju, hur snabbt våra barn blir stora! Men när jag själv var liten rände ju jag runt betydligt mer okontrollerat. Dock var det ju ingen bilväg där vi bodde. Vi har börjat ge Leon väldigt mycket mer frihet under ansvar eller vad man ska säga. Tidigare följde vi ju med till parken, men nu kan han själv. I somras lekte ju han och Brodde själva på gården här utanför, och det gick så bra så! Under tiden Leon var och lekte i parken så fick Brodde, som var besviken över att han fick stanna hemma, ta ett lyxigt havssaltbad med levande ljus. Ett litet mini-SPA. Det gillade han verkligen!

Vi pratade en stund med mamma på Skype, sedan åt vi middag. Efter att Tove ammat sa hon "mamma" för första gången! Min bäbis, stoppa tiden!

När ungarna somnat gjorde jag raw morotsbollar. Typ som frukost, mellis, nåt att småäta, vad som helst. De är ju nyttiga, matiga och goda, sånt man kan småäta med gott samvete. Tänkte se om grabbarna gillar dem, de ska få smaka vid frukosten. Morot, havregryn, dadlar, cashewnötter, en nypa salt, kardemumma och lite agavesirap. Jag tyckte de var supergoda, så Patric fick ställa bort dem så jag inte råkar äta upp alla. Hoppas i smyg att pojkarna inte ska gilla dem, så jag får mula i mig alla själv...

Stickat lite, och nu ammar jag Tove efter att hon varit på pottan. Ute blåser det, längtar efter att krypa ner bredvid Tove och hålla handen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0