Sön 22 apr-18

Det var slut på kaffe imorse. Så. Jävla. Orutinerat. Med andra ord, ingen optimal start. Så, jag tog med mig Brodde och Tove till min farmor. Vi hjälpte henne handla. Tove satt i selen och ammade, Brodde satt i en sån där tungkörd kundvagn som ser ut som en bil. Efter handlingen for vi hem till farmor igen, och fikade. Och jag fick mitt kaffe! Brodde lekte med alla leksaker, Tove kravlade runt och upptäckte, jag och farmor satt och surrade lääänge. Det är så härligt att prata med farmor. Hon är så klok, så vis, så erfaren, så djup. Jag har så svårt att hitta vuxna människor jag känner att jag verkligen vill prata med, som jag har ett utbyte av att prata med, som GÅR att prata med. Men farmor är en sån person, som går att prata med. Som jag älskar att prata med. Hon har varit min person sedan jag var väldigt liten. Farmor och jag, jag och farmor. Jag tar vara på varje stund jag kan få med henne, för tiden är värdefull och inte för evigt. Och jag önskar så att mina barn ska växa upp med starka minnen från sin gammelfarmor, min farmor som är en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv.
 
Vi for hem när Tove blev toktrött. Hon somnade i bilen, och sov vidare hemma. Patric och Leon hade vi släppt av på Ica när vi for, och så hade de cyklat hem. Sedan lekte de ute, och var på stora äventyr. Solen sken när jag, Brodde och Tove kom hem. Jag och pojkarna tog en varsin spade och skottade bort en snöhög, spred ut snön på asfalten och lät solen smälta bort den. Nu är snöhögen borta, och vi är ett steg närmare sommaren.
 
Vi hade en ganska lugn eftermiddag. Och Tove somnade tidigt på kvällen. I och med det fick jag natta Brodde i sjalen på ryggen, dansandes till Scorpions. Jag är så glad över att han än vill åka sjal.
 
Patric kollar hockey, jag spenderar tid i mitt eget huvud. Det är något jag verkligen gillar att göra, bara sitta rätt upp och ner och fundera. Jädrar vad tankar som konstant snurrar i mitt huvud. Stora och små, djupa och flyktiga. Och det slutar aldrig snurra. Ibland måste jag aktivt tänka på tystnaden runt mig, för att få en lugn stund i huvudet. Sedan snurrar det runt igen. Men det är ganska kul, det händer mycket spännande.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0