Sön 23 jul-17

Idag är jag extra tacksam över mannen jag lever ihop med. Denna fantastiska man har, utan en enda antydan till missnöje, låtit mig få ha dagen för mig själv. På förmiddagen fick vi besök av en barndomskompis till mig, som jag känt i snart 20 år. Hon och hennes lilla familj var här ett par timmar. Vi har inte träffats på fyra år. Barnen blev ivriga över besöket, men sedan blev de leksugna så de gick ut på uteplatsen med Patric. Ungarna lagade soppa. På vatten, jord och kolrester från grillen. Soppan hamnade på alla fönster, och på hela ungarna. Jag och Patric kom överens om att låta barnen hålla på, de höll ju sams länge, och det går ju att tvätta bort. Så han satt ute och höll koll på dem medans jag satt inne med finbesöket och surrade och surrade.

Strax innan klockan ett for de hem, vi åt lunch, sedan fick jag besök igen. Av sambon åt en gammal kompis jag gick elutbildningen med. Då tog Patric med sig barnen till svärmor. I lugn och ro fick jag hjälpa henne lite i sjalvärlden, och surra lite allmänt. Två timmar senare for hon vidare, och Patric och smågrabbarna kom hem. Kasper hade de med sig, som surade över att inte få stanna kvar hos farmor som han tycker så mycket om.

Så nästan fem timmar fick jag för mig själv i sällskap med andra vuxna, en tid att bara prata i lugn och ro. Det var så väldigt skönt, jag behövde det. Och det var nog sista gången på länge som jag fick den här möjligheten, och jag är så tacksam över att Patric utan protest gav mig den. Ska jag umgås med andra vuxna framöver blir det knappast lugn och ro, och inte utan en bäbis vid bröstet.

Vi åt middag när de kom hem, och hade lite myspys innan läggdags. Brodde somnade i sjalen och Leon med Patric.

Brodde blev ju "stångad" av en get på Jamtli för ett litet tag sedan. Det är han fortfarande arg över. Han pratar om den dumma geten och att geten blev kastad i fängelse. Idag blev han arg på mig. "Jag ska kasta in dig i fängelset, till geten, mamma!" röt han och stirrade ont på mig. Den där geten. Det där humöret.

Nu har jag fått mig en värmande och uppmjukande dusch. Noterade att min mage sjunkit ner rätt bra nu. Fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Ska jag behöva gå över tiden den här gången?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0