Fre 11 aug-17

Vaknade, ammade, Brodde kom. Frukost, kaffe, förskolan för pojkarna. Sedan har jag ammat nästan konstant hela dagen. Fick en dusch på förmiddagen, men annars så.


Tog mig ut i några minuter innan middagen när Tove somnade i sjalen. Jag och Leon surrade med grannen. Sedan in igen, och amma.

Eftermiddagen och kvällen var tuff. Leon bråkade, retades och lyssnade inte. Brodde trotsade, kastade saker och lyssnade inte. Tove var tuttig och onöjd och för första gången hittills förstod jag inte varför hon gnällde. Ända in i det sista var det bråk. När Patric nattade Brodde och jag ammade Tove satt jag och Leon och kollade på barnprogram. Sedan började han vanka runt och hitta på hyss. Jag var trött och orkade inte bråka. Bad honom bara sluta. Han gick runt en stund, sedan stannade han framför mig. Han tittade på mig, utan att röra en min, och sa "Du är sämst, mamma" och fortsatte med att inte röra en min. Hade kunnat börja storböla där och då, fanken vad ont det gjorde. För jag har verkligen känt mig sämst sista tiden. Att barnen säger "dumma mamma" när de är arga, det kan jag ta. Men det här, det kändes helt obefogat, och timingen var ju när jag var som svagast. "Du är sämst, mamma". Nä fy fanken, det var inte kul.

Och ja, sedan pojkarna somnade har jag lagt all min energi (som jag egentligen inte har) åt att försöka klura ut varför Tove var så onöjd. Bröstet ville hon ha men samtidigt inte. Ett besök på pottan löste inte gnället. Magmassage, sjal, hud mot hud, sjunga. Jag testade allt jag kunde komma på. Inget dög. Trött var hon ju, här är det svårt att få ro när bröderna skriker och har sig. Patric fick ta över, jag behövde äta. Han nynnade melodin till den där Popcorn-låten och dansade med hennes händer. Hon blev tyst! Och nu, ja nu sitter vi och ammar. Igen. Men nu är hon nöjd, äntligen. Jag tror hon sover nu, riktigt. Hoppas! Mitt huvud svajar.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0