Tis 23 aug-16

En tuff natt igen. Brodde hade svårt att komma till ro efter att ha vaknat vid midnatt. Hans hörntänder skjuter ut genom tandköttet en efter en, så han har det kämpigt. Patric ruskade på mig, jag var totalt förvirrad. Vad var klockan? Vilken dag var det? Vart var jag? Det var morgon, strax innan 9. Jag hade somnat fullt påklädd ovanpå täcket när jag väntade på att Brodde som hade verkat vara på gång att somna skulle just somna. Och visst hade han gjort det, och då jag med.
 
Vi hastade upp ur sängen, pussade Patric hej då och han rusade till jobbet. Jag klädde på Leon och packade hans ryggsäck, Brodde fick på sig mössa och sockar men kom upp i sjalen i bara pyjamas. +15 grader ute och blåst, så vi tog bärjackan runt oss och ullsjalen. Leon var lite tillbakadragen när vi kom till dagis, och gömde sig bakom mina ben. Men när vi hängt in ryggsäcken, och han fick ha med sig gosekaninen ute, då var det bra igen.
 
Jag och Brodde rastade Kasper och åt frukost. Vi lekte, läste bok och sorterade barnkläder som vi gjorde klädpaket av och satte ut på annons. Sedan var det tupplur för hans del.
 
När han vaknade gjorde vi lunch. Jag skar upp mycket falukorv, så det skulle räcka till middagen också eftersom jag skulle vara ensam till kvällen. Men, Brodde verkar vara en liten falukorvtjuv! Han åt nog upp hälften av det jag hade på skärbrädan, och när hans armar inte räckte långt nog för att nå korvbitarna längre in plockade han fram en stekspade ur lådan och skyfflade dem närmare kanten! Smarta tokunge!
 
Vi klädde på oss, sjalade upp, rastade hunden, träffade Janne här utanför som vi surrade med en stund innan vi hämtade Leon som inte ville gå hem från dagis.
 
Ja, Leon var inte pigg när han kom hem. Han och Patric klev upp före 6 imorse. Cirkusen var ett faktum. Jag packade in barnen i bilen och for till Lillänge för att köpa vindtåliga höstvantar åt dem. De skötte sig hyffsat bra, fram tills vi var ett par meter från bilen. Då höll jag i Leon i ena handen för han var på väg att springa iväg, Brodde satt på höften och med ett finger och ett knä försökte jag få upp bildörren för att få in Leon. Såg garanterat roligt ut. Skrik och grin hela vägen hem, skrik och grin hela tiden hemma, bråk och tjiv, mer skrik och grin. Sen äntligen klev Patric innanför dörrn, och mötte min trötta blick.
 
Leon somnade fort. Brodde var svårare, och sov inte förrän halv nio. Så jag och Patric fick inte särskilt lång tid tillsammans, och han sover nu. Jag var tvungen att ta mig en dusch för att åtminstone få känna mig som ett fräscht vrak istället för bara ett vrak.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0