Fre 31 okt-14

Åh vad skönt det var att få jobba idag! Allt har gått så smidigt och bra, och det var så skönt att få fara hem och känna att nu är allt klart, alla projekt. Vi var lite oroliga där ett tag, då ett skåp jag byggt ännu saknade själva "hjärnan" som inte blivit levererad än, men den kom efter lunch och vi kunde andas ut och skicka iväg det idag. Skönt när saker bara flyter på!
 
Hämtade lite nya gardiner på vägen hem, så ikväll har jag vinterbonat vardagsrummet och köket. Men vägen från att komma hem från jobbet till nu, den har varit guppig vill jag lova.
 
Patric for på jobb när jag kom hem. Leon hade varit vid gott mod under dagen, så jag var inte så orolig över hur det skulle gå under kvällen. Men, när gubben for iväg, ja då satte grabben den sidan till. När jag lagade middag pratade jag samtidigt med 1177, då jag upptäckte att Leons ben och fötter var prickiga och att han dessutom hade blåsor på fötterna. Höstblåsor trodde de. Avvaktar till imorrn och ser hur det utvecklar sig, och hoppas på att sköterskans utlåtande stämmer, att det kommer ha gått över under helgen.
 
Efter många om och med lyckades jag få i skrutten gröt. Världens bästa gudfar kom förbi med Alvedon sup, då det var min sista utväg. Inget annat jag provat har funkat. Patric varvade napparna i frysen, och det hade väl lindrat i några sekunder ungefär. Unge herrn har nu lärt sig att klättra ur sin matstol också, inte bara i. Även sin säng klättrar han i och ur utan bekymmer, så nu får han nog flytta till sin storpojkesäng.
 
Kvällen var ett helsike rent ut sagt. Allt innan jag äntligen fick lillen att somna, efter att han varit vaken sedan före 7 imorse utan tupplur och efter en natt med dålig sömn, gör jag allt för att förtränga nu. Är skräckslagen inför det faktum att vi snart har två barn, hur sjutton ska det gå?! Men så tänker jag att vi är verkligen inte ensamma om att ha fler än ett barn, och alla andra klarar ju av det, så varför skulle inte vi? Jag är bara i det här skedet i graviditeten där jag är så otroligt dramatisk och extremt känslig.
 
Dagens ord: Storsäng = Lava.

Tors 30 okt-14

En dag med vård av barn. Och vilken dag det blev. Ja jösses, måste varit en av de tuffare sedan vi blev föräldrar. Leon sov dåligt i natt, vaknade tidigt och ville inte somna om. Han bara grät. Vägrade äta. Patric for på jobb, jag lyckades få i lillskrutten lite yoghurt.
 
Han somnade vid halv tio, och sov en timme. Sen började det tuffa. Yoghurt och mosad banan, det är det enda jag fått i honom under dagen. Allt annat vägrade han. Grät, sa "ont i munnen" och ratade all mat. Vi for in på stan och besökte Apoteket, då ingen av mina huskurer fungerade nå bra. Dock hjälpte inte smärtstillande heller. Och han vägrade sova mer. På stan halvsov han i vagnen ena sekunden, nästa var han på väg att klättra ur och tredje grät han av att han hade ont. Jag köpte ett får från Teddykompaniet på Apoteket till honom som tröst, Bärra. Jag sa att man får sånt när man har ont, så att det ska kännas bättre. Det gjorde lillskrutten lite gladare i alla fall.
 
Väl hemma vägrade han lunch. Men mosad banan i yoghurt gick ner. Sen började det, över två timmars cirkus. Han grät, hade ont, trotsade, slog mig, kastade saker, gav sig på hunden, lyssnade inte på ett ord jag sa. Och astrött var han, men sova vägrade han. Till slut satt jag också och grinade, kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde göra mitt barn glatt och smärtfritt. Jag hade dessutom mina underbara foglossningar som plågade mig nåt jävulskt. Patric ringde, och jag bara grät i telefon, och Leon bara grät han med. Så han löste med vikarie och for hem. Huvva, stackars Patric, ska ha en så besvärlig sambo som mig. Jag känner mig så sjukt svag och hjälplös nu i det här skedet i graviditeten, grinar för minsta lilla och har noll ork. Så en VAB-dag av denna kaliber, ja det gör jag inte om så länge jag är på smällen.
 
Har precis varit in och vaggat lillen som vaknade till och grät. Hans kudde var dyngsur av dreggel, så fick byta. Vi får inte titta riktigt i hans mun heller. Patric tyckte sig ana lite rött längst bak i tandköttet, jag tyckte mig känna blåsor på insidan kinden när jag kände tidigare idag. Ont har han hur som helst, och är det ingen som helst förbättring imorrn så får Patric fara på BVC med lillen, så vi åtminstone kan få veta konkret vad som gör vårt älskade barn så ledset.
 
En utmattad och tung tjockis som numera är i vecka 30 tackar för sig, och går och lägger sig tidigt. Lillebror härjar runt i magen, en kvällspigg liten grabb. Tänkte skriva att jag är en kvällstrött mamma, men kom på med en gång att jag är ju faktiskt trött konstant nu för tiden...
 
Dagens ord: Gråhårig = Grauhauru, gråhåre.

Ons 29 okt-14

Igår var en rätt basic dag. Fick hämta mitt älskade barn på dagis, och han var på så bra humör. Dock vart han tvärledsen på kvällen, och sa att han hade ont. Det fortsatte idag, och han talade om att han hade ont i munnen och i tanden. Dregglet har flödat, han har feber och vägrar äta. Bara gråter. Glass gick ner. Han ska ju få fyra mjölktänder till, så nån av dem är mest troligt på väg upp nu.
 
Haft en behaglig dag på jobbet. Tung i kroppen och hemska foglossningar, men har fått sitta och pyssla på med lite lättare jobb. Hade kontakt med Patric under dagen, och förberedde på jobbet utifall jag skulle vabba imorrn. Så allt är klart, och jag kommer inte vara saknad i produktionen. Vab blir det, för Leon är fortfarande febrig och gråter av värken.
 
Grabbarna var till Patrics mamma och fick lunch, och bakade kanelbullar. Men lillen var inte alls i form. När jag kom hem från jobbet såg han himla seg ut, trots att han sovit 1,5 timme efter lunch. Varm var han, och ont sa han att han hade. Han fick ta sig en dusch, sen kröp han upp intill Patric och såg barnfilm medans jag matade honom med lite glass. Det gick ner, och var säkert skönt för hans tandkött med lite kyla. Han ville sova, så då var det bara att natta honom.
 
Imorrn är gubben borta från tidig morgon till sen kväll. Jag hoppas att Leon slipper ha så ont imorrn, för det gör ju så ont i mig. Känner mig så hjälplös. Vill inte proppa i honom en massa smärtstillande, så ska prova alla möjliga huskurer innan jag ens börjar fundera på att vika mig och ge honom nån tablett. Kyla verkade funka bra idag i alla fall, och så är morgondagens maträtter planerade till soppa som han slipper tugga, så han får nåt i magen.
 
Dagens ord: Tandvärk = Tannränchla.

Mån 27 okt-14

Drömmer så skumma drömmar. I natt drömde jag att klockan var 9.30, att jag väntade på alarmet, att jag visste att jag var flera timmar försenad men ändå var jag inte det, jag var sjukt pigg dessutom. Sen vaknade jag på riktigt. Inte alls lika pigg. Men, tog mig upp, ringde och kollade så farmor var vaken, sen gjorde jag frukost. Leon vaknade kort efter, kokade kaffe och gav kiddot frukost, väckte sedan Patric när kaffet var klart. Så vi hade mysmorgon ihop, innan jag skjutsade farmor till sjukhuset där hon skulle åka ambulansbussen till Umeå.
 
Jobbdagen har gått i lagomt tempo, men med krämpor. I verkstan har vi känt oss som åldringar när vi pratat om vår barndom och om stödstrumpor. Har lite småpyssel kvar på de två skåpen jag bygger nu, sen hoppas jag på att få andas nån timme innan nästa projekt.
 
Grabbarna här hemma hade bakat negerbollar och när jag kom hem stod middagen klar på spisen. Det är så härligt att komma hem och få höra ett glatt "Maaaammaaaa!" efter en arbetsdag. Men trotset har fortsatt, och vi försöker nu hitta vägar fram till Leons öron då han inte lyssnar alls. Vi lyckades få till en reaktion nu ikväll, och då vart han arg på mig istället. Men vi blev kompisar fort, och dansade "mysdans" som vi kallar det (hålla om varann och vagga från sida till sida, som tryckare på lågstadiet) till god natt-sången på Disney Junior.
 
Smått brydd på om jag börjat känna av förvärkar. Men jag tvivlar på det. Kanske det bara är vanliga sammandragningar, men att de känns lite mer. Eller, så är det för att jag är så satans trött i kroppen, att allt gör ont. Vem vet. Lugnt ska jag ta det i alla fall. Får se om jag hinner skicka in pappren för graviditetspenning under morgondagen. Känns som att det behövs, då jag verkligen insett att min arbetsplats inte är optimal för mig just nu. Sjukt synd, det är ju härligt att få jobba ändå!
 
Dagens ord: Närgången person = Fleip. Såna har jag svårt för. Jag vill vara i fred i mitt personliga utrymme. Bara mina allra närmaste får komma nära. Andra gör mig panikslagen.

Sön 26 okt-14

Kors i taket! Igår kväll somnade Leon i hyffsat vanlig tid. Han var upp och stökade nån timme i natt, men ändå sov han till 8.30 imorse, och då har vi ju ställt tillbaka klockan en timme också! Både jag och Patric vaknade av oss själva samtidigt, tittade på varandra, undrade vad klockan var och om Leon verkligen fortfarande sov. Aah, ljuvlig morgon!
 
NHL-hockey och kaffe, så började förmiddagen. Sen for gubben på jobb. Jag och lillen skulle vara själva hela dagen. Jag anade oråd då han var på humör för hyss och trots, och min kropp var upplagd för lugnt tempo och helst en massa vila.
 
Vi gjorde lunch, blodpudding. Leon älskar det, och jag måste äta mer järn. Sen klädde vi på oss och gick till lekparken. Där var vi en timme och gungade, åkte rutschkana, grävde i sandlådan, gjorde sandtårtor, plockade kottar, Leon letade efter Ture Björkman från Skrotnisse vid träden och under rutschkanan, han smakade även på sanden och tyckte det var äckligt. Sen började det blåsa upp, och vi gick hem. Rastade Kasper, sen spenderade vi resten av dagen inne. Tur det, för det har typ stormat sen dess och gör det ännu.
 
Ja, unge herrn har trotsat och testat mig till det yttersta. Har fått ryta i åt honom ett par gånger, men det har mötts med skratt... En gång vart han arg på mig och gjorde en sur min, men vi vart kompisar igen rätt fort.
 
Han har fått hjälpa mig dammsuga, sen ville han se Skrotnisse så då passade jag på att röja i köket. Skurade spisen och ugnen, kastade in det äckliga spisskyddet i diskmaskinen, flidde av diskbänken och nu ser det bra ut. Går igenom köket utan att få panik. Sina leksaker hjälpte han mig att plocka undan nu på kvällen, så det finns inget på golvet att snubbla på. Inga dammråttor heller att sucka åt. Hemmet ser bra ut! Passar på att njuta nu ett par timmar, för när jag kommer hem från jobbet imorrn lär det ju se ut som det bör göra, som att det bor en barnfamilj här.
 
Till middag gjorde jag solskensmos (potatis- och morotsmos), fisk och grönsaker. Mos är något Leon annars tycker är läskigt. Men, idag åt han som en häst. Varför? Jag döpte moset till He Man-mos, fisken till Hulken-fisk och grönsakerna till Spindelmannen-sallad. Behövde inte truga i honom middagen i alla fall!
 
Efter middagen blev det den vanliga duschen för hans del. Sen satt han och halvsov i soffan. Han tupplurade inte under dagen eftersom han sov in på förmiddagen, och det var ju skönt för min del. Nattningen gick på under tio minuter. Kasper fick en promenad, sen har jag gjort så lite som möjligt. Duschat och legat i soffan. Pratat lite med farmor. Ska köra henne till sjukhuset imorrn, då hon ska få fara till Umeå med ambulansbussen på undersökning. Och sen mot jobbet. Jag hoppas att min kropp orkar längre än till lunch, vilket den inte har gjort den senaste veckan. Och efter en rätt tuff helg för min del behöver jag få vila. Men det ska nog gå bra, får lägga upp arbetet lite smart bara.
 
Fått börja gräva i Patrics garderob nu också efter kläder som passar. Ja, nu börjar jag bli stor... Från min XS till herrstorlek L.
 
Dagens ord: Tjatar = Tjärsk på. Känns som att jag inte gör nåt annat nu när trotsperioden är här...

Lör 25 okt-14

Imorse vaknade jag förvirrad. Hur många gånger har mitt alarm ringt? Vad är klockan? Varför har ingen väckt mig? Hur sen är jag till jobbet? Vart är Patric? Innan alla bitar föll på plats var jag riktigt nojjig. Men kort efter att jag vaknat, så hörde jag lillskrutten som vaknade till. Jag kom på att Patric jobbat natt. Djuren låg och snarkade på mig.
 
Jag vart otroligt brydd när jag skulle göra iordning frukosten. För hux flux så satt Leon i sin stol. Jag hade då inte lyft upp honom! Nä, nu har ungen lärt sig att klättra upp i stolen och sätta sig helt på egen hand. Han fick prova en gång till, den här gången under uppsikt. Han var riktigt smidig och skicklig upp i stolen, men risken att han ramlar ner känns ändå för stor. Hmm, kanske jag ska ta bort bygeln på hans stol, och ställa dit en pall eller nåt? Så han lättare kan sätta sig.
 
Vi for och hämtade upp svärmor, och så for vi på Lundhags utförsäljning. Fyndade maaaassor. Patric fick en tidig fars dag-present i form av ett par Lundhags-byxor. Jag har likadana, och fullkomligt äääälskar dem! Han fick dem tidigt för jag var osäker på storleken, och tur var väl det! För de passade inte. Fick fara och byta. Och det var tur att jag for när jag for, för sista paret var just exakt såna i rätt storlek. Plus att de hade glömt ta av larmet på Leons byxor han fick.
 
Hem, stoppa i ungen lunch, bort på Patrics jobb för att hämta honom, hem, tupplur för Leon, duscha och äta, väcka Leon, mot sporthallen. Såg Frösön vinna i övertid efter en onödigt spännande och i slutet väldigt slarvig match. Men, vinst hur som helst.
 
Hem, middag, dusch för unge herrn, varva ner, sängen för lillen. Ja, och här är jag nu. Gubben kom just hem efter att ha storhandlat. Jag väntar på bulan som ska växa ut ur min panna då jag smällde in skallen i skåpsdörrn när jag packade in varorna. Har väntat i över 2 år på att det skulle hända, och nu kom det. Bra gjort ändå, första gången sen vi flyttade in!
 
Dagens ord: Hicka = Hekkste, hiksta. Känt av lillebrors hicka senaste dagarna. Himla rolig känsla!

Fre 24 okt-14

Slut på veckan, dags för fredagsmys. Efter en tung dag ska jag ta mig ut med vovven på kvällsrundan, sen bara däcka i sängen.
 
Hela familjen vaknade med mig imorse. Vi kollade på NHL och drack kaffe, Leon spelade bandy och sken som en sol. Fick vinka till mina älskade grabbar i fönstret när jag for till jobbet.
 
På jobbet har det varit fullt upp. Och ont har jag haft. Och det mest jobbiga, det var när en liten kabeltrumma på 2-3 kg ramlade ner från ställningen, föll cirka 1,5 meter och rätt på min bäbismage. Höll mig lugn, då det inte gjorde så ont och det blödde inte, och lillebror levde om som vanligt. Men ändå tvingade Patric in mig till förlossningen på en koll. Där fick jag bekräftat att det inte var någon fara, att det hade gått bra. Fick i alla fall se en skymt av lillskrutten på ultraljudet, och lyssna på hans hjärta och sparkar en stund. Leon var hos sin underbara farmor under tiden, och Patric jobbade.
 
På vägen från sjukhuset till svärmor mellanlandade jag hemma då jag höll på att pinka på mig. Mötte då Patric, som trodde att han skulle hinna före mig. Han hade köpt en bukett röda rosor och en påse gotta åt mig han tänkte lämna hemma som en överraskning och sen fara tillbaka till jobbet. Han är helt underbar min karl. Han får fortfarande mitt hjärta att skutta och ger mig fjärilar i magen, och han visar så tydligt hur mycket han älskar och bryr sig om mig och våra barn. Han hade tyckt så synd om mig. När jag hade kommit hem från jobbet berättade jag om kabeltrumman som rasat ner, sen fick jag en kloss kastad på mig rätt på knät på en sån där punkt som gör så satans ont. Där satt jag på golvet, och bölade. Ja, jag var inte på topp.
 
Efter att jag hämtat Leon hos svärmor for vi hem, han fick ta sig en dusch, åt sin kvällsgröt och sen la han sig. Jag kröp upp i soffan och har inte klivit upp än. Men må väl nu, för att rasta den snarkande hunden. Men fy faan vad jag ska sova sen alltså! Sjukt trist att sova ensam. Gubben jobbar natt... Böööh!
 
Dagens ord: Pojkarna = Pöjkan.

Tors 23 okt-14

Idag gick vi in i vecka 29. Jag känner mig stor som ett hus. Fogarna jävlas, revbenen med. Dagen har varit tuff, och jag har kämpat på så gott jag kunnat.
 
Hela huset vaknade samtidigt imorse före klockan 6. Patric var onöjd, men fick så snällt kliva upp. Fick pussa mina grabbar massor innan jobbet, och det är ju guld värt!
 
Stämplade in och började jobba. Inte suttit sysslolös en sekund, men just idag hade jag kanske behövt det. Vid 14-fikat kände jag att min gräns var nådd, jag klarade inte av mer. Kroppen gav upp. Flexade ut strax innan 15, och for till farmor en stund. Hon hade precis fått komma hem från sjukhuset, där hon legat några dagar. Hon var så glad över att få komma hem och dricka sitt egna kokkaffe istället för rävpisset som serverades på sjukhuset. Satt och surrade med na nån timme, fick låna ett par stödstrumpor också så ska se om de kan hjälpa mina vätskefyllda ben. Patric slutade strax innan 16, och hans utbildning var i närheten så han fick komma förbi en sväng, sen fick han köra hem då mina fogar ställer till det för mig när jag ska köra bil.
 
Hämtade upp Patrics bror i stan, for vidare hem, hämtade Leon på dagis och Kasper hemma, for till svärmor och där blev vi bjudna på middag. Proppmätta landade vi hemma runt halv sju, då var det bara för trötta Leon att lägga sig, och slitna mig att slänga mig på soffan. Patric är på innebandyträning, och jag ska göra så lite som möjligt. Typ sova!
 
Funderat på om jag ska börja ta bussen till jobbet. Dels för att jag hatar att köra i mörker, som det blir på morgonen, och sen avskyr jag vinterföre. Snön har vräkt ner idag, konstant, och det är jävligt slaskigt, spårigt och halt. Känns inte alls tryggt, och jag är extra feg nu med en bäbis i magen. Sen är det ju fogarna som bråkar, och gör det jobbigt för mig att trycka på pedalerna. Men, om jag tar bussen är det en bra promenad från hållplatsen till jobbet, och det kommer jag inte klara av. Kan för sjutton knappt gå från soffan till sängen utan att kvida. Ja, jag grunnar vidare på hur sjutton jag ska lösa detta...
 
Dagens ord: Ilande smärta = Riisst.

Ons 22 okt-14

Jag stapplar fram, mina fogar tar knäcken på mig. Legat nerbäddad i soffan ikväll, och bävar för promenaden till sovrummet. Kanske jag kan sova gott i tvåsitssoffan?
 
Trots krämpor har arbetsdagen ändå gått hyffsat. Det byggs skåp för fullt, och jag gillar att kunna se resultatet efter en dags arbete. Hade möte med bemanningsföretaget, och ska få hemskickat ett utlåtande från dem jag ska skicka in till Försäkringskassan tillsammans med mina ansökningspapper om graviditetspenning. Varför tjurade jag så länge? Känner ju nu att det blir tuffare för varje dag. Men jag vill ju verkligen jobba! Jag trivs på arbetsplatsen och med kollegorna.
 
Hämtade upp Patric på vägen hem, då han också slutade jobbet då. Idag hämtade vi på dagis tillsammans. Vår gounge var ute och lekte, och var så rosig om kinderna och på ett strålande humör. Han hade fått diplom och guldmedalj idag, för de hade haft nåt som heter Bamseloppet på dagis. Alla barnen hade fått springa en runda på gården, och sen var det prisutdelning. Vad mysigt det var att kunna ta hem ett diplom med hans namn på, och en medalj han var så stolt över. Vi promenerade hem hand i hand alla tre, och lekte med trädens grenar och sen i snön på gräsmattan här hemma.
 
Leons farfar kom förbi en snabbis, Patric skulle hjälpa honom med lite grejer. Jag gruvade mig för att natta lillen, då jag knappt kunde stå upp på grund av fogarna, men han var oerhört lättvaggad ikväll och somnade nästan direkt. Hade gärna haft honom vaken längre så vi fick umgås med, men han behöver ju sova och jag har ju noll energi samt värk. Jag pinades under hela min dusch, pinades när jag gick från badrummet till sovrummet, pinades på vägen till soffan, pinades liggandes i soffan. Gnällig och trött, ja det är jag just nu. Men Bonde söker fru har vi sett i alla fall, och nu äntligen kan jag gå och lägga mig!
 
Dagens ord: Rosig = Rosu.
 
 

Tis 21 okt-14

Imorse väckte jag min prins och kokade tomtegröt till frukost. Vi surrade, packade väskan, klädde på oss och gick till dagis. Lillskrutten blev lite ledsen när jag gick, men det gick fort över och vi vinkade i fönstret. Mitt mammahjärta kändes, det är banne mig inte roligt att lämna på dagis inte!
 
Jag har haft en kämpig dag på jobbet, på grund av kroppen. Jag började dagen med att borra. Lillebror protesterade med livliga sparkar, och jag fick borra oerhört långsamt så att det inte skulle låta så högt, och då gick det bra. Men då gav mina armar upp. Jag fick lämna över håltagningen på skåpet till en annan. Har börjat plocka ihop grejer och förberett montering för ett nytt skåp som ska byggas. Mina fogar och smärtan över revbenen har varit nästan helt outhärdliga idag. Droppen var när jag såg enorma snöflingor falla utanför fönstret. Då vart jag låg. Men, till sist hade jag gjort mina timmar och fick fara till mina älskade grabbar!
 
Patric hade hämtat Leon på dagis efter lunch när han slutade jobbet. Sen hade de träffat Leons farmor, tupplurat, fikat med Leons farbror och farfar, sen plockade jag upp dem på vägen hem från jobbet.
 
Här hemma vart det middag, dusch för unge herrn, flidde upp i köket och sen gick lillen och la sig. Han höll på att somna i soffan tätt intill Patric framför barnprogrammet. Under kvällen har jag letat hundrastare. Både imorrn och på torsdag jobbar både jag och Patric heldag, och det blir första gången Leon ska vara på dagis heldag. Kasper hamnar då i kläm, då 8 timmar själv är alldeles för mycket! Imorrn skulle svärmor ta ut jycken vid lunch, och på torsdag ser det ut som att en granne kunde ta ut honom. Det är tur man har fint folk omkring sig!
 
Gubbskrället tvingade mig att se ett avsnitt Skilda Världar, vilket resulterat i alldeles för sen sänggång. Jag ville lägga mig redan vid 20... Tant i förtid.
 
Dagens ord: Tokrolig person = Tullbokk.

Mån 20 okt-14

Yeey! Jag tog mig iväg på jobb, nästan helt frisk men med krämpor. Bara att lägga upp arbetet så att det funkade! Surrade lite med chefen om graviditetspenning, och möjligheter till kanske deltid då jag iiiiinte vill vara hemma helt. Lät inte som en omöjlighet. Ska träffa min arbetsgivare, bemanningsföretaget, imorrn är det sagt, då ska vi kika på papprena.
 
När jag skulle hem fick jag sopa bilen fri från snö... Bööh, jag gillar inte snö. Svängde in på affärn och köpte pepparkakor för att lindra, sen hämtade jag min underbara son på dagis. Han var ute och lekte med de andra barnen, och var så go och glad. En unge grinade för den frös, Leon skulle gå och trösta. Han ville ge en kram, men blev bortputtad. Jag förklarade för honom att ibland vill inte andra bli kramade, men man ska ändå inte puttas utan det räcker med att säga nej. Han är så godhjärtad min pojke, värnar om andra, vill trösta.
 
När vi kom hem skulle jag laga mat, men han tjatade om kall korv. Ja, han fick till slut äta kall korv, och åt som en häst. En dusch och sen varva ner tätt intill varann i soffan, sen ville han sova. Han skulle dricka sin välling själv, jag fick inte hålla i flaskan. Han sa till när han ville lägga sig i sängen, och rabblade upp alla gosedjur han ville ha hos sig. Tjockismorsan fick krypa runt i myshörnet med alla djur i mörkret och leta rätt på nallarna han skulle ha. Sen skulle Spindelmannen klappa pannan, och skrutten somnade fort.
 
Har gjort så lite som möjligt ikväll. Plockat lite leksaker, sen legat i soffan. Det är tungt att andas, och det är ju inte så konstigt med tanke på hur stor magen börjar bli och alla mina inre organ pressas samman. Ska väl vara en taskig matte och släpa ut jycken på en kvällsrunda innan vi lägger oss. Han är inte alls pigg på att gå ut nu, särskilt inte idag när det snöade. Regn och kyla gillar han inte heller. Mattes gris.
 
Det har gått långsamt med vaccinläsningen, då min tid prioriterats till annat. Men nu har jag en liten stund, och tänkte skriva lite kort om röda hund.
Röda hund ger lätt feber, utslag, halsont och rinnande näsa. I vissa fall kan lederna svälla och bli ömma. Det går oftast över inom några dagar. Vanligtvis är sjukdomen så mild så den inte blir upptäckt, eller så blir den misstagen för en förkylning. Om man får den som barn.
Varför man vaccinerar är för att skydda gravida kvinnor, och då under de första tre graviditetsmånaderna, då röda hund kan göra att barnet föds med fosterskador. Vaccinet är inte alls till för att skydda barnen mot röda hund, som oftast är helt ofarlig som sagt, utan för att skydda foster hos gravida kvinnor som är mottagliga för röda hund. Hade dessa kvinnor fått röda hund som barn, hade de haft ett permanent och naturligt skydd, och barnet i magen hade även fått ärva en del av mammans immunförsvar mot sjukdomen.
Om man skippade att vaccinera barn, så hade cirka 85% av flickorna haft ett naturligt skydd mot röda hund när de nått fertil ålder. Och flickor som blivit vaccinerade har bara en tillfällig immunitet när de vaccinerats som barn, vilket innebär att de löper större risk att få röda hund under sin barnafödande ålder.
Lite intressant ändå tycker jag! Vad tycker ni?
 
Dagens ord: Känning av förkylning = Snev ta krima.

Sön 19 okt-14

Med halsbränna till förbannelse lägger jag nu denna dag till historien. Vi började i hyffsat lagom tid imorse, framför repris av nattens NHL-match och morgonkaffe. Jag och skrutten åt frukost, och han var såååå himla gullig när han försökte säga "blåbärsyoghurt". Vart typ "bååbäyogghu". Nu ikväll när jag nattade honom började han helt från ingenstans att sjunga på "I ett hus vid skogens slut", och gjorde rörelserna. Ååh, just där och då höll jag på att börja grina för han ääääär ju så himla go våran unge!
 
Lillen tupplurade en stund mitt på dagen, sen for vi in på stan. Vi skulle möta upp min familj på en restaurang och förtidsfira mamma som fyller 50 om knappa månaden, och då är hon inte hemma i Sverige. Det var jag, Patric, Leon, mamma, Kotten, min farmor, min bror, hans sambo och deras son. Pizza till alla! Köttbulletallrik åt Leon, men han satte i sig minst lika mycket pizza. Det finns ingen botten i vår unges mage, och det har han efter far sin. Buffégenen. Men det behöver han, så som han kutar runt. Vi hade fullt sjå inne på restaurangen, men han satt så fint och åt ganska långa stunder innan han ville kuta igen. Hejade på alla andra som var där och åt, och berättade vad han hade på tallriken och att han tappade strips på golvet. "Hoppsansa".
 
Resten av eftermiddagen och kvällen tog vi det lugnt. Såg lite barnfilm och läste bok. Sen la sig lilltjorven. Jag och gubben har slöat framför Skilda Världar, och nu är det sängdags. Kliver upp strax efter 5 imorrn, precis som varje dag den här veckan, och hoppas på att formen är tillräckligt bra för att klara av att jobba! Förkylningen är så gott som i schack, inget som gör mig liggandes i alla fall. Värken däremot, den kan bli en utmaning. Men skam den som ger sig, det ska nog gå på nåt vis!
 
Dagens ord: Förfärlig = Husku.

Lör 18 okt-14

Åååh, tröttheten. Värken. Förkylningen. Mycket gnäll nu! Sovit skitdåligt, både på grund av att varenda millimeter av min kropp gör ont, och för att lillebror sparkar mig ur sängen nästan under natten. Men lördagen kom, och den är snart över. Och här är jag, vid liv trots allt gnäll.
 
Vi har hållt oss hemma idag. Tvättat lite, jag och Leon var ute i parken och lekte när Patric stekte hemmarullade köttbullar. Gräset har varit vitt av frost, och imorse var det mer än en handfull minusgrader. Katten har så gott som vägrat vara ute idag, hunden med. De har bara legat ovh slöat, och sett sura ut när de varit tvugna att gå ut.
 
Dagen har gått, och jag har svårt att komma ihåg bad vi egentligen gjort. Leon somnade sent ikväll, och jag och gubben la oss i soffan efter att vår älskade unge somnat och vräkte i oss godis framför Skilda Världar. Vi har även försökt få nån klarhet i vad lillebror ska heta, och vi är knappt överens om ett enda namn. Jag vill gärna ha två stavelser, inte för många S i namnet då det klingar illa med efternamnet, inget engelskt namn, men ändå ett namn som funkar internationellt då världen blir mer och mer internationell, ett namn som passar bra ihop med Leon och som man inte snubblar med tungan på att säga. Ja, inte är det lätt inte, men vi har en del alternativ som dyker upp gång efter gång när vi pratar namn. Jag övervägde en stund att döpa honom till "Ajje", då han kommer vara rätt van att höra det när han kommer ut, efter alla dundersparkar han levererat på mig. Men men, han får heta lillebror ett tag till, och så ska vi korta ner listan med namn vi gillar, och sen antar jag att vi helt enkelt får se vad han ser ut som när han kommer ut. Leon kändes självklart redan när Leon låg i magen, men den här gången har jag ingen riktigt stark känsla på namn. Eller ja, ett par som ligger och skvalpar i bakhuvudet, men det känns ändå inte som "the name" om man säger så. Aja, har ju en del veckor kvar att grunna. Leon har föreslagit Hulken...
 
Hulken ja, vi klädde ut oss till honom ikväll. Leon i sin Hulken-dräkt och sina Hulken-strumpor, jag i Hulken-masken.
 
Dagens ord: Ge ett barn namn efter någon = Kalle ijan.
 
 
Såhär ser jag ut när jag är osminkad, proppad med hormoner och Patric just har ätit upp min choklad...

Fre 17 okt-14

Idag har jag och gubben officiellt vart ilag i 3,5 år. Hej och hå vad tiden går! Och igår blev Leon 1 år och 10 månader gammal. Herreminje, slow motion tack!
 
Leon och jag satt och ritade i förmiddags. Först ritade han en teckning och för varje streck han drog stannade han upp, pekade och sa "mamma, pappa, Leon, stjärna, hjärta". Sen var den teckningen klar. Han började då på en ny. När han ritat färdigt frågade jag vad han ritat för nåt. Han pekade på teckningen och svarade "Bajs i rumpan. Huuuuvva, stinker!". Haha, fantasin är det inget fel på!
 
Ja, soffläge även idag. Att sitta upp är en plåga. Pratat med min arbetsgivare idag angående graviditetspenning, och vi ska ha ett möte till veckan och se över situationen. Det tar emot, eftersom jag vill jobba, men jag kan inte gå till jobbet varje dag med krämpor som gör det svårt att röra mig och att ens andas. Jag håller tummarna för att det ger med sig!
 
Mamma och Kotten kom hit, Patric kom hem från jobbet vid 17-tiden. Gjorde middag, Leon härjade med moster, sen for de hem. Jag, Patric och Leon sjönk ihop i soffan och halvsov alla tre framför barnprogram. Sen ville lillen lägga sig, och han somnade på stört. Två soffpotatisar har mulat glass och nu är i varje fall jag redo för sängen. Är helt utmattad, och har ont. Och känner mig gnällig. Och har huvudvärk. Böööööh.
 
Dagens ord: Tjänar inget till = Förskylls int, hyr int opp. Att gnälla alltså. Vad gör det för skillnad, egentligen?

Tors 16 okt-14

Fortfarande hemma... Ååh, varför ska en enkel förkylning bli så förjävlig bara för att man väntar barn? Och så den jädra värken vid revbenen, den gör mig galen. Vi var till barnmorskan idag, och tog då upp detta. Inget att göra åt. Hon tyckte även att jag skulle ansöka om graviditetspenning, något jag verkligen inte hade tänkt göra då jag ställt in mig på att jobba fram till jul. Men min kropp pallar inte, och min arbetsmiljö är inte tipptopp för en gravid, så det är bara att börja försöka sätta sig in i hela den proceduren då... Lillebror mådde bra i alla fall. Han levde om rejält och magens mått var precis som det ska vara. GIck in i vecka 28 idag, och det är inte klokt vad tiden går fort!
 
Mamma och Kotten var hit vid middagstid. Patric jobbar hela dagen, så det var skönt att få lite besök. Kotten och Leon härjade järnet, lillgrabben var otroligt lättvaggad vid läggdags. Det var tacksamt, då jag har svårt att stå en längre stund, och framför allt att stå böjd.
 
Soffläge med vänster arm över huvudet, så har min dag annars sett ut. När jag töjer ut känns det rätt ok i bröstkorgen, men så fort jag sänker ner armen är den där, värken... Hoppas det ger med sig, jag vill ju kunna leka med Leon, jag vill kunna jobba, jag vill kunna fungera!
 
Dagens ord: Bråkstake = Gudur.

Ons 15 okt-14

Ännu en dag i sjuksängen. Har sett ut som ett troll hela dagen, känt mig som ett också. Helt sjukt vad sunkig man känner sig när man är sjuk!
 
Dagen har varit lugn såklart. Leon skulle på dagis och Patric skulle jobba. Jag låg däckad. Mamma kom förbi, hon är hemma några dagar. Jag hämtade Leon på dagis efter ett par timmar, han satt i sandlådan och brydde sig inte i att jag kom för att hämta. Men hem kom vi, och middag lagade vi. Sen ville Leon leka i högt tempo, men jag sa att jag inte orkade. Då gick han med på att sitta och läsa bok. Sen la han sig bredvid mig i soffan och vi tittade på barnprogram tillsammans en stund innan han skulle sova. Han är så snäll mot mig, mitt älskade barn.
 
Hela kvällen har jag legat i soffan och lidit. Först framför Bonde söker fru, sen framför diverse jag zappat runt bland. Imorrn ska jag till barnmorskan, och då ska jag se vad som går att göra åt värken i bröstet som gör mig oerhört orörlig och låg. Hela vänstersidan drar och smärtar, precis samma som sist. Men, tidigare. Suck. Men men, lillebror mår i alla fall bra känner jag. Han lever om järnet där inne! Så pass att jag fått ropa "aj" några gånger under dagen.
 
Nu är min gubbe hemma, och jag blir förpassad till sängen. Jag klagar inte, behöver byta liggställning för nu är smärtan olidlig.
 
Dagens ord: Sjukling = Skrabb.

Tis 14 okt-14

Drömde så otroligt konstigt i natt. Att jag låg på köksgolvet och tittade på min mage när lillebror sparkade, och han tryckte så hårt att han till slut låg på mitt bröst som att han vore född, men fortfarande var i min mage. Helskumt. Såg precis hur han såg ut, och han snuttade på en napp, men fortfarande var han i min mage... Graviditet plus feber ger extra skumma drömmar!
 
Klev upp i vanligt tid, hade ingen röst, började göra mig iordning, huvudet bultade, skulle ut med Kasper, mina ögon höll på att ploppa ur skallen på grund av bihålorna. Då gav jag upp, och la mig igen. Kasper blev glad, och kröp ner tätt intill under mitt täcke och snarkade på nolltid. Patric fick ringa och sjukanmäla mig, då jag inte fick fram ett ljud.
 
Låg däckad i sängen fram till lunch. Patric och Leon var in till mig då och då, jag kunde bara viska när jag pratade och då blev jag jättetråkig för de ville inte vara kvar. Ramlade ner på kudden igen och slumrade till. Kasper alldeles intill.
 
När jag tagit mig ur sängen där runt mitt på dagen tvingade jag mig att ta på mig andra kläder än pyjamasen, för att försöka känna mig piggare. Rösten kom tillbaka lite grann, men är långt ifrån helt bra. Energin har varit låg, hostan har skurit i halsen, kroppen har värkt. Har fått en krämpa som är graviditetsrelaterad, som jag hade när jag väntade Leon. Det är en punkt strax till vänster om mellangärdet som värker och gör att jag inte kan sitta, stå eller ligga skönt. Detta börjar nu 9-10 veckor tidigare än vad det gjorde med Leon om jag minns helt rätt. Långt innan i alla fall. Ååh, då blev jag ju liggandes på soffan i sidoläge i två veckor! Och förkylningarna tar mer på mig än vad de gjort innan, även det på grund av att jag är på sytta. Ja ja, det är skönt att Patric och Leon klarar sig bra i alla fall. Leon har ju varit lite krasslig, men han är så gott som frisk nu.
 
Vi försökte ta oss ut en sväng, för frisk luft skadar ju aldrig. Vart en jädrigt kort sväng, för sen kom det en typ feberattack på mig. Hem, vila igen. Janne kom förbi på en kaffe, sen tittade svärmor och Patrics syster förbi en snabbis. Såna spontana och oväntade besök är alltid roliga! Jag vankade runt som en anka och hostade, försökte hålla mig på avstånd.
 
En liten kökssoffa fick vi hem idag också. En sån har jag alltid velat ha, men de brukar ju vara så stora och får inte plats i vårt pyttekök. Men den här var liten och nätt, och står nu vid bordet. Man får ju plats fler i en soffa än vad det får plats stolar vid en sida på bordet. Plus att Leon enkelt kan klättra upp och sätta sig där om han vill, och vi inte behöver vara rädda för att han ska klättra på en stol som sedan tippar.
 
Skrutten sover och jag har varvat ner med gubben. Jag håller tummarna för att förkylningen lagt sig en aning tills imorrn, så jag kan jobba. Det känns just nu inte som så stor chans. Jag har ju inte bara mig själv att tänka på nu heller, tror inte det är så bra för lillebror om jag går runt och lider på jobbet. Vila vila vila, och massa vatten.
 
Dagens ord: Rethosta = Bjäkkerhosta.

Mån 13 okt-14

Lillskrutten sov som en stock imorse. Jag gjorde frukost, rastade vovven, plockade fram dagiskläder och drog in vagnen. Allt var klart när jag väl fick Leon att vakna. Vi åt en varsin macka framför hans favoritpogram Zou och Mouk på Disney Junior innan vi gick till dagis. Det var mörkt ute och det duggregnade. Lilltjorven hade det så mysigt i sin Voksipåse under regnskyddet i vagnen. Go och glad var han, lite pip blev det när jag lämnade, men det gick över fort och han vinkade i fönstret.
 
Jag är sjuk, igen... Och idag var det värre än igår. Jobbet har gått långsamt, det är tur jag inte hade asmycket att göra. Har lyckats lägga upp arbetet på ett sätt så tempot varit lugnt och jag haft lite att pyssla med under hela dagen. Men har inte känt mig bra inte. Ju mer klockan blev, desto sjukare blev jag. Nu är rösten på väg bort verkar det som, bihålorna värker, huvudet bultar. Ställer klockan och hoppas på det bästa imorrn.
 
Så fort jag kom hem störtade jag ner i sängen. Patric och Leon kröp upp intill mig och väckte mig när middagen var klar. Vi hade lite myspys en stund efter maten, sen for grabbarna och handlade. Jag tog en runda med Kasper och en dusch, hade tänkt lägga mig och slumra en stund men då kom mina älskade pojkar hem igen. Leon är så duktig, och hjälpte till att packa upp matkassarna och la sina kläder i lådan i byrån. Han fick en frukt, och så pysslade vi på här hemma tills han skulle sova.
 
Patric var på inskolningssamtal på dagis idag. Hur vi hade upplevt inskolningen, hur Leon verkar trivas på dagis och så vidare. Vi fick höra att han har stenkoll på läget. Han vet vems saker som är vems, när ett barn blir ledset går han och letar reda på deras gosedjur och ger till dem, han ger rätt sockar till rätt barn när de ska gå ut och såna grejer. Han vill också ha koll på vart alla är, vilka som kommer och vilka som går hem. Mamma upp i dagen, en liten hönsmamma! Känns bra att vi har lyckats fostra ett så omtänksamt barn!
 
Nu ikväll har jag varit redo att lägga mig länge. Redan sen imorse faktiskt... Men nu skulle jag kunna somna på en sekund. Åh, vad jag hoppas på att få sova ordentligt och vakna frisk! I alla fall friskare.
 
Dagens ord: Omtänksam = Nutt.

Sön 12 okt-14

I detta inlägg blir det vaccinbabbel. Blev inte så frekvent som jag hade hoppats, men har haft noll tid åt att läsa och skriva, så ni får ta det för vad det är!
 
Hela familjen klev upp tillsammans vid 8. Jag vaknade av att Patric stod ett par decimeter från mitt ansikte och klappade och pussade på mig. Morgonen kantades av NHL, kaffe och lek. Sen körde vi gubben till jobbet och jag och skrutten började vår andra dag som solokvist.
 
Hann bara laga lunch när vi kom hem, och sen la sig lillen för en tupplur. Jag rastade vovven, förberedde vagnen med Voksi-påsen och regnskyddet. När han sovit en timme väckte jag honom, och vi for iväg. Anhalt ett, en tjej som flyttrensade. Vi fick en kasett med barnvisor och en hög med barnböcker. Jag tackade så mycket, även Leon. "Tack så mycket, tack tack, tack så mycket!" sa han. När vi kom hem sen dansade han runt med sin marakas till sitt nya kasettband, glad i hågen. Böckerna har vi plöjt också!
 
Stopp två, stan. Ärende där? Köpa julmust på stor flaska! Sen mötte vi upp Patric en snabbis för en puss innan vi for hemöver igen och började förbereda middagen.
 
När vi är hemma själv, och jag står för matlagningen, blir det sån mat som Patric inte är så förtjust i. Typ pannkaka och sånt. Men idag slog jag till på rotmos och korv. 0,90 kr/kg för rotsaker, då är det ett ypperligt läge att göra fantastiskt gott rotmos! Lillen tyckte rotmoset var läskigt, men åt när han lurade honom och gömde det bakom en korvskiva. Så det är inte smaken det sitter i, bara att han tycker allt är läskigt.
 
Jag fick hjälp av min underbara son att städa här hemma. Han hade suttit och vänt upp och ner på alla leksakslådor i sitt rum. Det fick han så snällt hjälpa sin tjocka mor att plocka upp. Att hjälpa mig vid dammsugningen tycker han är skitkul, han fick gå runt med en liten sop också på egen begäran. Plocka disk och tvätt, plocka in sina böcker i bokskåpet. Ja, han kan han!
 
Snorhanddukarna har flödat även idag. Att det rinner är ju ett gott tecken!
 
Ja, då blir det lite vaccinprat. Och idag om influensavacciner. Det känns ju rätt aktuellt, för snart lär det ju börja propageras ut att man ska iväg och ta en spruta.
Så här ligger det till med influensavacciner, i korta drag. De hjälper knappt, om ens alls. När du får en spruta mot säsongsinfluensan, då är det mot just precis den virusstam som står för säsongens flunsa. Det eventuella skyddet du får av vaccinsprutan, den effekten avtar fort och du kan få det viruset igen. Ofta ger sprutan dig influensa, och de kallar det då biverkningar. De kan oftast vara värre än att ha själva influensan. Om du däremot inte tar vaccinsprutan, utan får influensan, då har du ett livslångt naturligt skydd mot just den virusstammen. Och, du slipper få i dig allt skit som finns i vaccinet, så som tungmetaller.
Vaccinerna har även visats göra större skada än nytta. Ett citat från boken Vaccinationer - risker och skador: "Hos friska barn under två år var effektiviteten  hos det inaktiverade influensavaccinet jämförbart med placebo."
Hoppas denna korta info bringar lite klarhet över just detta vaccin!
 
Dagens ord: Rotmos = Rotstampa.

Lör 11 okt-14

Fick mig en liten sovmorgon imorse. Vill minnas att jag låg klarvaken en stund i natt, och det är väl graviditetsrelaterat det med, och inga konstigheter. Jag och skrutten skjutsade Patric till jobbet, sen for vi hem och stekte pannkaka.
 
Lillen tog en tupplur, sen for vi till min farmor. Hjälpte na med gardinerna, sen skjutsade vi na till bolaget så hon fick köpa sig en flaska rött. Vi var ju bortbjudna på middag. Hemma hos min pappa lunkade det runt en stövare med tratt och en slutkörd karelare efter en dag i skogen. Leon var som en virvelvind och surrade konstant. Vi blev bjudna på älggryta, och äppelpaj till efterrätt. Strax innan 19 for vi hemöver, och jag och min farmor gjorde allt vi kunde för att hålla Leon vaken. Vi lyckades! "Hej då gomo, puss puss" ropade han när vi släppte av farmor hemma hos henne. Sen for vi vidare till Patrics jobb så han fick bilen.
 
Väl hemma ville unge herrn ha gröt, sen fick han borsta tänderna, byta blöja, smörja in sig och ta på Alfons-pyjamasen. Han var otroligt lättvaggad. Jag tog ut soporna, rastade jycken, flidde upp i köket och rensade ur kylskåpet. La mig sedan på soffan och mulade gosaker tills gubben kom hem. Lillebror i magen härjar järnet, så ska väl ta och gå runt lite för att vagga honom. Dock är det lite slitsamt för mig att röra på mig, då mina fötter känns som ballonger och även mina smalben. Haft mina jaktstrumpor hela dagen, som sitter lite tightare, ska bli intressant att se hur benen ser ut när de åker av. Har inte direkt märkt av nån tydlig skillnad i värk i alla fall.
 
Dagens ord: Rak på sak = Beinstöfft.

Fre 10 okt-14

Idag känns det som att allt gått fel. Mycket svordomar har det blivit under dagen i alla fall, men nu är det snart läggdags och allt har ordnat upp sig. På jobbet gick det väl inte asbra direkt, har borrat hela dagen och min rygg samt mina händer värker. Vid fikat kunde jag knappt använda händerna ordentligt. Lyssnade på kroppen och vilade lite mellan varje borrning.
 
Hastade hem för att Patric skulle hinna byta däck på bilen. Det har snöat i krokarna, och temperaturen ligger på max ett par plusgrader när jag far till jobbet. Då vill jag inte sitta och köra med sommardäck!
 
Vi hann äta middag ihop, sen for gubben på innebandymatch. Jag och skrutten lekte hemma. Nattningen tog sin tid, han var riktigt surrig ikväll. "Pappa bandy. Pappa hem sen. Mamma hemma. Leon hemma. Pappa bandy. Pappa missa. Pappa mål. Gubben pratar. Mamma klappa händerna. Bravo pappa. Pappa dricka kaffe. Varmt. Leon smaka. Nääää äckligt. Spindelmannen klappa pannan." Ja, och en massa mer surrade han i, lillskrutten min. Och allt måste jag upprepa, och han säger "Mm, aa". Till slut somnade han med båda Oden, Spindelmannen och två nallar. MIna fötter värkte, det hade gjort hela dagen. Alldeles nyss, i duschen, förstod jag varför. Mina smalben såg ut som timglas där strumporna suttit. Jaha, en massa vätska i benen. Stödstrumpor på, eller ja, mina jaktstrumpor. Benen i högläge, och massera dem litegrann.
 
Men, en av dagens höjdpunkter, det var att JULMUST FANNS PÅ AFFÄRN!!! Åååh, lycklig jag nu!
 
Imorrn tar jag med mig Leon och farmor ut till byn. Vi ska bli bjudna på älggryta. Joråsåatt!
 
Dagens ord: Borra = Baru, böra.

Tors 9 okt-14

Igår kväll ringde gubbens jobb och undrade om Patric kunde jobba extra idag. Detta skulle innebära att han började samtidigt som mig, och skulle inte vara hemma förrän kvällen. Leon skulle behöva vara på dagis från när det öppnade 6.30 tills jag slutade jobbet vid 16. Kasper hade inte fått gå ut. Åååh, jag blev less såklart. Avskyr när saker dyker upp i sista stund och ställer allt på ända.
 
Men, det löste sig av sig självt. Jag klev upp strax innan 5.30 som vanligt. Väckte Patric. Gick in till Leon för att väcka honom. Han var oväckbar. Och lite varm. Under natten hade han hostat och snorat. Vi såg igår att han var lite småtussig, men under natten hade det blivit värre. Ja, jag fick helt enkelt vabba idag.
 
Skrutten vaknade vid halv åtta, och från dess till nu strax innan åtta ikväll har jag torkat snor konstant. Tuppluren på dagen varade i två timmar, innan jag väckte honom. Lilleman, helt färdig.
 
Vi har ändå fått massor gjort idag. Vi har tvättat, och Leon var så duktig och hjälpte mig stoppa i maskinerna och hänga upp. Jag hade smugit ner hans kanin Oden i tvättpåsen, och han saknade honom inte under tiden han låg i maskinen. Först när vi hängde tvätt och han råkade få syn på Oden i torkskåpet blev det grin. Förklarade att Oden luktade illa och blev tvungen att bada, och nu är han blöt och måste torka en stund. Snyftande repeterade Leon det jag hade sagt, och när vi gick från tvättstugan rann tårarna. "Ska vi gå upp på dagis och hämta nya Oden?" frågade jag. Ja, det ville han. Det är tur vi har nära till dagis, och att det var under den tiden barna var ute så vi slapp komma med snorjärsbacillerna på avdelningen. Så fort han fick nya Oden i sina armar slutade han grina, och krisen var löst.
 
Dammsugat, sprungit ut med en massa skräp, vikt in rena tvätten, varit ute med hunden, flitt upp i köket och gjort rent på diskbänken, fått undan all disk, städat barnrummet. Ja, det har vi fått gjort idag. Låter mycket, men vi har tagit det i ett lugnt tempo, ett sjukstugetempo. Svärmor var hit en sväng också, och lånade Kasper på en tur, sen fick hon sig en kopp kaffe och vi surrade nån timme när Leon tupplurade.
 
Från klockan 8 imorse till 18 nu ikväll har TVn varit avstängd. Istället har vi läst massor av böcker, lekt och pratat med varann jag och lillen. En kort stund i förmiddags och vid mellis tjatade han sönder om att få se Bernard, nåt barnprogram han gillar. Han var halvvägs upp i sin stol redan, så han fick se 10-15 minuter, och under tiden dammsög jag hemmet och vid mellis var det disken som försvann när han åt sin frukt framför Bernard.
 
Nu är i alla fall gubben hemma och Leon sover. Jag är duschad och hunden är rastad. Dyblöt är han också, då det regnar ute. Har gjort det hela dagen typ, jag som hade tänkt vi skulle leka ute en stund. Snoret tenderar ju att rinna rejält när man är ute förkyld, och det vore ju bra om det kunde lossna lite tänkte jag. Men det har varit skit detsamma. Snoret har runnit ändå, nå kopiösa mängder. Åh vad jag är glad att Leon vet hur man snyter sig!
 
Dagens ord: Snyfta = Snööckt, snöökt.

Ons 8 okt-14

Kallt och regn, hela dagen. Första dagen med vinterjacka för säsongen. Den tunnare vinterjackan, men ändå. Kasper var onöjd på mig när jag tvingade ut honom i regnet och kylan, och vände för att gå hem efter halva rundan. Mesproppen!
 
Det har inte varit så mycket som jävlats under arbetsdagen idag. Ja, förutom min fysik då, men det är ju inte direkt nåt oväntat eller så. Vi bjöds på lunch och som vanligt har vi skrattat en hel del ute i verkstan. Även regniga och kalla dagar blir roliga på jobbet!
 
Efter jobbet for jag förbi hos farmor och hjälpte na ta ner gardiner och saker i fönstren då hon ska få fönstren putsade imorrn. Jag skulle hämta upp Patric och Leon på stan efteråt, men blev lite försenad. Jag och farmor hamnade i djupa samtal som gjorde oss båda tårögda. På lördag ska jag se till att ha en heldag med henne, jag och Leon. Gubben ska jobba hela helgen, så.
 
På vägen hem såg jag två polisbilar med blåljus och sirener. Fick tränga mig åt sidan så gott jag kunde för att släppa fram en polis. Tydligen hade en 3-åring försvunnit här i närheten. Usch, kan inte ens föreställa mig hur oroliga föräldrarna måste ha varit! Vill aldrig någonsin behöva uppleva den känslan! Tack och lov, så hittades barnet efter ett par timmar, och inget brott låg bakom. Barnet hade gått hem till en kompis. Jag undrar hur snacket går mellan föräldrarna där nu.
 
Jag hatar Telia-reklamen där föräldrarna sätter sina barn framför en surfplattavar med hörlurar, och går sedan själva upp till sitt sovrum för att se på film. Jag tycker inte den är rolig, och jag blir arg när jag ser den. Varför? För i min roll som förälder skulle jag aldrig kunna göra så. Att andra kanske gör så, ja det är inte min ensak, och inte heller min plats att tycka nåt om. Men reklamen, den avskyr jag, och jag är knappast ensam om det. Telenor-reklamen däremot, där golfaren får lukta i den andre golfarens sko på grund av språklig misskommunikation, den är rolig! Bakläxa på Telia.
 
Har haft oerhört lite tid över de senaste dagarna, så har inte hunnit skriva ihop nåt kortfattat om vaccinerna jag tänkte ta upp framöver. Men det kommer. Prio ett är att Leon är nöjd, sen att djuren är nöjda och jag får tid med gubben min. Den tiden jag har till mig själv är begränsad, men ha tålamod! Och är ni nyfikna, beställ boken vettja! Eller sätt er vid Google, eller besök vaccin.me och läs lite. Ni har världens information vid toppen av era fingrar! Sök upp den, kunskap och perspektiv kan man inte få för mycket av.
 
Dagens ord: Ruggigt, kallt = Köschut.

Tis 7 okt-14

Gaah, en förkylning håller på att ta över min kropp! Ja ja, bara att bita ihop. Leon är snorig han med, och det är skitkul att torka snor på saker och ting. Ja, lite roar barnen!
 
Från första stund tills jag gick hem från jobbet har jag svurit. I stort sett. Ja, det har varit en strulig dag med många svettiga timmars skruvande. Och tjock har jag känt mig, otroligt tjock. Tung, flåsade som en häst och stånkade för varje rörelse. Lovande! Lillebror har varit lugn under dagen i alla fall, inte så konstigt som jag flängt runt. Måste ha vaggats skönt i magen.
 
På vägen hem plockade jag upp en vinterjacka, den modellen jag letat ihjäl mig efter inför de kallaste dagarna. Den jag fick hitskickad får flytta vidare! En åkpåse har fått flytta ikväll också, då den blev över efter vi köpte Voksin till lillebror. En sittvagn med suflett och footsack har fått flytta in, och den andra sittvagnen ska få flytta ut då den inte kommer uppfylla kraven vi har på vagn inför vintern. Det är skönt när det rör på sig lite, och saker händer.
 
Lillskrutten ligger och snarkar, han är så täppt i sin söta lilla näsa. Kasper snarkar också, men det är inte för att han är täppt... Jag är på väg i säng, Patric ska få hämta tvätten innan han får lägga sig. Imorrn väntar ännu en svordomsfylld (antar jag) arbetsdag för min del, sen ska jag förbi farmor och hjälpa na byta gardiner. Och surra en del såklart!
 
Dagens ord: Täppt (i näsan) = Tefft, täfft.

Mån 6 okt-14

I detta inlägg tänkte jag skriva lite kort om sjukdomen polio och vaccinet. Så ni vet, och kan ta ställning till om ni vill läsa eller inte. Det stycket kommer i slutet.
 
Imorse ville jag ligga kvar. Krypa in under Patrics täcke och somna om. Men, det gick ju inte. Jag var tvungen att fara och jobba. Gjorde klart det sista på skåpet från i fredags, och började på ett nytt. Många gånger under dagen har luften gått ur mig, då det bara strulat. Sen har inte kroppen lirat, och jag har känt mig tung samt blir andfådd av att blinka ungefär. 100 dagar kvar idag, jag hoppas att jag kommer klara av att jobba så länge som jag tänkt!
 
For hem lite tidigare, rastade Kasper, hämtade Leon på dagis, donade på hemma och sen hämtade vi Patric på jobbet. En av våra grannar kom förbi, hon hade stickat sockar åt lillebror. Leon har fått ett par tidigare. Vi har så gulliga grannar! Hon erbjöd sig att ta ut Kasper nån sväng de dagar vi båda jobbar hela dagen, vilket är oerhört tacksamt då vi hittills fått pussla rejält för att hunden inte ska försummas. Vad det är värdefullt med fina människor omkring sig!
 
Lillskrutten sover, jag har fått fotmassage framför TVn av mina fina karl. Katten har sovit i mitt knä och min stora mage har gjort det svårt att andas. Men lätt värt det när katten är go med mig och mina fötter blitt knådade!
 
Ja, lite om polio då. Hur får man polio? Jo, det kan spridas genom smittad avföring (till exempel när man byter blöja på ett smittat spädbarn), via luftburna droppar eller genom livsmedel och vatten. Viruset kommer in i kroppen genom näsan eller munnen, tar sig in i blodomloppet och där börjar antikroppar bildas. Oftast stannar det där och man får ett livslångt skydd mot sjukdomen. Man kan få symtom som feber, huvudvärk, halsont och kräkningar. Vissa kan utveckla stelhet i nacke, muskelsvaghet, värk i leder och förlamning. Detta går oftast över helt. I ytterst få fall blir man inte bättre, och forskare tror detta beror på att vissa är genetiskt mottagliga för sjukdomen. 95% av de som smittats av polio visar inga symtom överhuvudtaget, och har som sagt efter att ha fått smittan ett permanent skydd mot sjukdomen.
Apnjurar användes tidigt för att utveckla ett vaccin mot polio. Viruset sv40 förökade sig i apnjurar, och den smittan kom med i vaccinet. Efter det har forskare sett att cancerfall idag har ökat och sv40 har påträffats i hjärntumörer, skelett- och lungcancer och leukemi. Även hiv misstänks komma från poliovaccin framtaget på apnjurar, då den sortens apor som användes bar på viruset biv (som de kan bära på utan att bli sjuka av).
Viruset sv40 (som man fått via vaccinet)  sprids, enligt studier, sexuellt och även från mor till barn i livmodern
Näringsbrist ökar risken för polio.
Poliofallen hade minskat drastiskt av sig själv långt innan vaccinerna kom in i bilden.
Vaccinet i säg tros orsaka polio.
Trots att man är vaccinerad kan man få polio.
 
Jag vill inte mala på med alldeles för mycket, utan jag vill väcka lite nyfikenhet och försöka få de som är intresserade att tänka och ställa sig kritiska till vaccin och läkemedel och läsa på så att man sedan kan ta ett beslut på vettiga grunder istället för att ta allt sjukvården säger som sanning rakt av. Detta jag skrivit nu är kortfattat från boken "Vaccinationer: risker och skador" som jag tycker är en väldigt bra bok. I den finns samlade studier och forskningar, och den förklarar på ett väldigt enkelt sätt om hur vaccinerna funkar, framställs, vilka bieffekter de kan ha samt en del om sjukdomarna i sig. Jag personligen tycker att alla inom sjukvården borde läsa den boken, då de inte får just nån djupare utbildning inom detta ämne utan sägs åt att rekommendera vaccination. Om någon av er läsare är sjukvårdsutbildad och har en annan uppfattning, säg gärna till! Det är som sagt bara som jag uppfattat det av vad jag hört. Innan har jag läst mycket studier, jag har läst FASS, jag har frågat på BVC (och inte fått svar, de har inte kunnat svara), jag har läst allt jag kommit över från båda sidor. Men som sagt, denna bok tycker jag sammanfattar mycket på ett enkelt sätt, och den innehåller alla källförteckningar så det är lätt att läsa vidare om man vill.
 
Dagens ord: Massera = Myytj.

Sön 5 okt-14

Helgerna går alldeles för fort! Man gör tusen saker ändå hinner man inget ungefär. Vi tog oss upp i hyffsad tid, åt frukost, lekte, åt lunch och sen for vi till svärmor.
 
Efter lite kaffe och surr var det destination sporthallen. IBFFs A-lag spelade match. Leon hade myror i brallan, nåt han lärt sig säga för övrigt, men vi lyckades se hela matchen ändå och turades om att gå och leka lite med skrutten när han absolut inte kunde sitta stilla längre. Matchen slutade med förlust, men det var spännande! När hoppet såg ut att vara ute tog de igen, men det räckte inte hela vägen. På vägen hem stannade vi till och hämtade upp en jacka jag fyndat.
 
Hemma hann vi äta middag, Leon fick ta en lång dusch och sen var det bingen för unge herrn. Men innan bingen hann vi med lite roligheter. Jag fick tokfnatt och började dansa runt som ett fån, Leon skrattade som en dåre! "Hahahaha mamma tyllmejs" sa han. Ååh, min älskade onge, han använder ordet tyllmejs, och korrekt dessutom! Tyllmejs är jamska för tokstolle. Även Patric blev kallad för tyllmejs av lillen idag, han har tydligen väldigt tokiga föräldrar!
 
Energin räcker inte till mer ikväll. Har varit helt slut sen jag vaknade. Humöret har gått upp och ner, min fysiska status är inte rolig. Ingen ställning är skön att stå, sitta eller ligga i. Jag kan knappt andas om jag ens böjer lite på mig. Att knyta skor är en utmaning. Och då är det många veckor kvar, och jag kommer bli större... Lillebror har varit snäll idag i alla fall, har bara sagt "aj" nån enstaka gång. Alltid nåt!
 
Dagens ord: Nygift par = Ongfolka. Tänk när man får kalla sig det...

Lör 4 okt-14

Åååh, imorse fattade jag ingenting. Hade jag försovit mig? Vad var klockan? Vilken dag var det? Vart var Patric och Leon? Vilken kudde ligger jag på? Morgonmänniska, joråsåatt...
 
När jag klurat ut tid och rum, ja då var det bara att kliva upp och starta dagen. Knappt en halv kopp kaffe fick jag i mig, det vart så äckligt fort. For iväg hela familjen, jag och Leon hoppade av på stan och Patric for på sporthallen då de skulle ha match. Skrutten och jag köpte en "Mina första år"-bok till lillebror, en likadan som Leon har, så det har vi börjat fylla i lite smått nu det som går. En Hulken-dräkt fick Leon, självklart skulle han ha en sån! Tandkräm och D-droppar på hälsokost vart det också. D-droppar ska jag börja ta extra nu, så jag klarar mig bättre från säsongsinfluenserna som det annars hetsas om att man absolut ska vaccinera sig mot... Skitsnack! Boosta med D-vitamin och tvätta händerna oftare, så går det bättre!
 
Efter att ha gjort klart stan tog vi bussen till sporthallen. Leon pratade med några gubbar på hållplatsen och på bussen. De gillade hans mössa, Stålmannen. Uppe på sporthallen träffade vi svärmor, sen farbror Micke. Vi såg pappa Patric göra mål, vi åt frukt, drack Festis, lekte och myste. Ja, sen var matchen slut och Patrics lag hade förlorat.
 
Hemma somnade lillen, jag la mig på soffan med besvärliga foglossningar och halsbränna, Patric for på nästa match. Trots all tid jag hade till att göra nåt vettigt kunde jag inte förmå mig att kliva ur soffan. Nä, jag är havande och kunde gott få ligga där och ta igen mig när möjligheten erbjöds.
 
När lillen vaknat, och Patric kommit hem, så gick de ut i lekparken. Jag plockade fram trimmern och gjorde hunden sur. Han fick tassarna, benen och magen rakad, och ett bad fick han med. Han luktar så ont, särskilt nu när det är löptikar i området, och han skvätter ner sig själv så mycket när han pinkar. Billig är han allt som oftast också, så om det är någon som är sugen på att ha en Cavalier King Charles Spaniel som är världens snällaste, ja då ska ni passa på att fråga om ni får köpa Kasper av mig när det är löptikar i farten. Chansen att jag säger ja då är väldigt stor.
 
Eftersom jag haft en sån hemsk halsbränna senaste dagarna har jag knappt haft nån aptit. Har inte gått utan mat, men har snarare småätit lite då och då och inte ätit de regelbundna målen som vi brukar. Det gillar inte gubben min, och han vart småsur på mig. Jag förstår honom, han oroar sig för att lillebror i magen inte ska få det han behöver, men han måste ju förstå mig också. Hur lätt är det att proppa i sig mat när man har en skogsbrand i magen, och jag skulle bli en eldsprutande drake om jag gapade tillräckligt stort? Jag vet ju att kroppen är en finurlig sak, som gör att barnet alltid får det som behövs, även om mamman inte alltid får i sig mat på de normala tiderna. Jag ska ju vara glad i alla fall att Patric blir sur på mig, för det betyder ju att han verkligen bryr sig om mig och lillebror. Inte för att jag trott något annat, men det är ju lättare att hantera sura miner om man vet varför det är sura miner.
 
Nä, nu ger vi upp. Utmattade och redo för sängen, tack och hej!
 
Dagens ord: Sur = Ampen, pjött. Pjutt är jag dock uppväxt med, det är skillnad på orden från mål till mål.

Fre 3 okt-14

Jag hittar inte mina glasögon... Då ser jag väldigt klent. Men, vilken tur att jag har ett par till! Visserligen solglasögon, men de är ju slipade så jag slipper vara blind! Undrar juset hur roligt det ser ut... Här sitter jag, inomhus strax före 23, med solbrillor. Ja ja...
 
Arbetsdagen har flutit på, i lagomt tempo tack och lov. Byggde klart en hjälpkraftcentral, och for hem vid 14.30. Det var en solig eftermiddag, och jag längtade hem till mina grabbar!
 
Leon sov när jag kom hem. Men jag fick äran att väcka honom. Patric satte på musik, och vi dansade allihopa en stund innan vi for ut på en tur. Upp på Lillänge för att köpa matchkläder till Patrics innebandylag. Jag och Leon gick in på affärn och köpte nappar, och så fick han en banan. Han hejade glatt på alla han mötte. "Tjena, hej, HEEEJ, hejhej". Det är så roligt, för folk hejar glatt tillbaka till honom.
 
Väl hemma gjorde vi middag, sen for gubben min på ärenden. Jag och Leon varvade ner här hemma, och hade det hur mysigt som helst! Vi ritade, läste Pettson, och jag berättade om allt som fanns där ute när vi satt och tittade i fönstret. Jag förklarade att solen sover nu, och det är därför det är mörkt ute. Men imorrn vaknar solen igen, och då blir det ljust. Han repeterade det jag sa, och lyssnade intresserat på allt jag berättade. Om postbilen som är hemma och vilar sig, om grannarna som sover, om älgen som har horn, om den kommande vintern då vi ska bygga snögubbar. Jag vet inte hur länge vi satt och pratade, men det måste ha varit nära en halvtimme. Det är ju så himla kul att surra med honom!
 
Skrutten sover, jag och gubben har fläskat oss i TV-soffan med gosaker. Nu är han ute med Kasper, och letar efter mina glasögon i bilen. De måste ligga där...
 
Nu tänkte jag skriva lite kort om vacciner, då några visat intresse för det. Tänkte låta det gå nån dag eller så till innan jag börjar gå in mer i detalj på de olika sjukdomarna, vaccinerna, effekterna och så vidare, men tänkte att jag nu kunde ge er intresserade nåt att fundera på. Och ni som inte är intresserade kan hoppa över det här stycket. Jo, jag hör ofta detta argument när jag diskuterar vacciner med folk, "Det är väl bra att vi får bort de dödliga sjukdomarna som skövlat barnliv". Ja, självklart vill man inte att barnen ska dö, självklart! Men alltså, hela mina föräldrars generation hade alla de där barnsjukdomarna, som påstås vara dödliga, och de mår ju bra! Grejen med dessa barnsjukdomar är, att när man får dem som barn så klarar man av dem väldigt bra. De flesta sjukdomarna märker man knappt av att man har. Däremot, om man får sjukdomen som vuxen, då kan det bli besvärligare och farligt. Har man dock haft sjukdomen som barn, då har man ett permanent skydd mot den sjukdomen för resten av sitt liv, helt på naturlig väg. Vaccineras man som barn, då får man ett knappt skydd under en begränsad tid. Man kan få sjukdomarna trots att man är vaccinerad. Min generation, vi som gått igenom BVP (barnvaccinationsprogrammet) har inget som helst skydd mot de sjukdomarna från efter vi är mellan 20-25 år gamla. Noll skydd! Hade vi fått sjukdomarna som barn, så hade vi haft ett livslångt skydd. Och att sjukdomarna kallas dödliga, och att de skulle skövla liv, det är skitsnack. Man kan dö av vad som helst, det handlar om vilka förutsättningar man har. En person kan dö av en vanlig förkylning på grund av klent immunförsvar eller andra underliggande sjukdomar. Äter man bra och näringsrik kost samt har en god hygien, ja då klarar man sig väldigt bra! Och en tanke jag har kring vaccinationer... Jag tror det skulle vara bättre om man lät bli att vaccinera små barn, och lät dem få de där barnsjukdomarna som knappt märks av, eller som är så pass milda som de är, och istället överväga att vaccinera vuxna människor som inte fick sjukdomarna som barn, då det är betydligt farligare för dem att få dem i vuxen ålder. En vuxen person klarar dessutom av att hantera virusen som sprutas in i kroppen mycket bättre än ett litet litet barn, vars kropp och immunförsvar precis börjat på att utvecklas.
 
Dagens ord: Glömsk = Kåsu.

Tors 2 okt-14

Även imorse vaknade Leon precis när jag skulle ut med jycken innan jobbet, så även denna morgon fick jag pussas och kramas och vinka hej då till mina älskade grabbar. Leon var på dagis till frukost, och Patric for på jobb.
 
Jag körde en kortdag idag, och for från jobbet strax innan 14. Ville inte att Leon skulle behöva vara på dagis från 7.30-16, så hämtade honom efter mellis. Innan mötte jag Patric på Jysk, för det ligger väldigt nära mitt jobb. Pussade honom, köpte mig en ny kudde som jag hoppas passar min stela nacke bättre, och sen for jag till dagis.
 
Skrutten var full av energi när jag kom för att hämta honom. Han var lite småstygg märkte jag, och undrade om personalen märkt det innan. Nej, det hade de inte. Funderar på om det var på grund av att jag var där som han gjorde så, i kombination med att han var trött och hade ätit dåligt med lunch. Det hade varit soppa idag. Urkorkad mat på ett dagis kan jag tycka...
 
Vi for till Patrics jobb, lekte lite där, sen tog vi med oss vår älskade karl hem en sväng, så han fick ta med sig bilen tillbaka. Snabbstopp på affärn och fyllde på fruktskålen (och mitt gotteförråd). Jag och Leon fikade extra mellis, och hans humör förvandlades från grinig och bråkig till glad och mysig. Middag åt han som en häst, blodpudding och bacon. Hann knappt steka iordning nästa omgång innan han skrek efter mer!
 
Efter mat och dusch kom lillen bärandes på sin Spindelmannen-dräkt. Han ville ha den på sig. Självklart! Mamma klagar inte när hon har Spindelmannen hemma och beskyddar henne. Vi läste bok, lekte med bilar, småpratade, och sen var det läggdags. Spindelmannen somnade direkt!
 
Jag undrar lite, om det är någon av er som läser det här som är intresserade av vacciner? Eller som har tankar kring det? Jag har under en längre period läst en hel del om vacciner, och just nu läser jag en jävligt bra bok om det. Jag tänkte i så fall, om jag skulle skriva lite lättläst info då och då om de olika sjukdomarna vi vaccineras mot, vaccinernas historia, innehåll och självklart hur effektiva de egentligen är. Och framför allt, bieffekterna som inte BVC och läkare talar om eller ens kan svara på frågor om när man frågar. Så, finns intresse? Hojta till i så fall, så löser jag det! Tycker det är jätteintressant att diskutera detta, och vill så gärna att folk ska ifrågasätta och tänka själva samt undersöka saken istället för att svälja allt sjukvården säger som sanning utan en tanke på nåt annat. Det skadar aldrig att vara informerad!
 
Dagens ord: Kunskap = Rännskap.

Ons 1 okt-14

Ja, ny månad. Ny arbetsdag. Vaknade till beskedet att älgarna som bott här i området har avlivats. De hade bedövats först, och det gjorde ju att köttet inte gick att använda. Himla onödigt, men förståerligt när det handlar om avlivning i tätbebyggt område. Men som sagt synd, för köttet hade gjort gott på områdets förskolor, skolor och äldreboenden!
 
Arbetsdagen har gått i ett lagomt tempo. Jag har känt av foglossningarna, så är glad att det inte blev så mycket fara och flänga. Byggde klart skåpet, börjat plocka saker inför ett nytt bygge.
 
Mötte Patric på parkeringsplatsen, vi gav varann en puss och hade en liten överlämning om vad Leon hade med sig för saker till dagis, om hunden varit ute, om det fanns mat och sånt. Sen en till puss, ett "älskar dig" och sen hej då och så for han på jobb. Jag gick in, rastade hunden, sen upp på dagis och hämtade Leon. Lillen åkte precis ner för rutschkanan när jag kom, sen sprang han mot mig och vek av och drog en repa runt hela gården. Han hade varit på ett strålande humör på dagis, lekt järnet och pratat massor. På vägen hem tittade vi på löven på träden, jag berättade att några var gröna, andra hade blivit gula, vissa var röda och några hade bruna fläckar, och att de snart skulle ramla av. Han är så himla med, Leon. Förstår, och upprepar ord och sånt.
 
Väl hemma fick han hjälpa mig vattna blommorna, sen plockade jag fram trimmern och klippte honom. Han hade ju blitt så långhårig. Spindelmannen och Oden fick också "klippa" sig. Ja, sen var det middag, dusch, nedvarvning och sänggång. Han somnade så enkelt så, 7 minuter tog det från att vi kröp upp i hans säng med vällingen tills att jag stängde dörrn och han sov.
 
Efter en dusch och Bonde söker fru med fötterna i högläge ska jag nu lägga mig jag också. Tröttheten blir mer och mer påfrestande, kroppen blir tyngre och lillebror sparkar hårdare. Pjuh, och ändå vill jag ha 4-5 barn!
 
Dagens ord: Frysboxen = Ganntjälaskåpe.
RSS 2.0