Mån 31 mars-14

Jag och Leon tog oss en förmiddag på öppna förskolan och Patric fick en stund på gymet och stan. Skrutten somnade gott i sin nya vagn på vägen hem, och sov ute i friska luften medans jag lagade lunch. Patric kom hem när vi ätit färdigt, och det blev en stunds lek.
 
For och hälsade på svärmor och fick oss en kopp kaffe. Kasper och Leon härjade och myste med farmor.
 
Vid middagstid var vi hemma, och alla i familjen åt som hästar idag. Säger man åt Leon att han äter som en häst så gnäggar han, goungen. Han är så himla go!
 
Det känns som att dagen gått i högt tempo som oftast, men ändå kan jag inte på att vi gjort något utöver det vanliga. Jag var på gymet en sväng nu på kvällen, Leon sover sen länge, Patric har lagt sig och djuren med. Ska krypa ner jag också nu efter att jag har fått varva ner en stund. Imorrn är gubben på utbildning, och svärmor kommer hit på förmiddagen och passar Leon när jag ska på möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att prata lite närmare kring arbetsträning och så. Sjukt opepp, då min kropp inte alls mått bra sista dagarna. Det är ju aldrig helt bra, men senaste har varit lite tyngre av någon anledning som jag inte vet riktigt varför. Kan inte påminna mig om att jag gjort något annorlunda eller så. Ja ja, det är som det är, och det är väl bara att göra det bästa av det.
 
Dagens ord: Ruggigt = Hörvet, kymet, kymut.

Sön 30 mars-14

Igår förmiddag tog vi oss en sväng på stan, sen for Patric på innebandy. Jag och Leon var hemma, då han skulle sova. Först åt han lunch som hamnade över hela köket ungefär, sen somnade han och tupplurade i två timmar! Jag undvek köket, orkade inte städa. Gjorde kaffe och slog en signal åt farmor min. Sen föll andan på, och jag flidde iordning här hemma lite grann.
 
Ett litet solsken vaknade, och vi klädde på oss för att gå ut. Kasper fick hänga med. Prova att gå ut på promenad med en sprallig 15-månaders som piper iväg åt alla håll och kanter, och en hund i trotsåldern som drar och är flöjig. Leon sprang iväg, hittade en pinne som Kasper ville ha. Jycken trasslade in oss med sitt koppel, Leon sprang åt ett annat håll. Kasper ställde sig och pinkade, Leon hoppade ner i en vattenpöl och jag fick sträcka mig så mycket jag fysiskt klarade av för att låta hunden pinka färdigt samtidigt som jag fiskade upp min pojk ur vattenpölen. Hela vägen hem plaskade Leon med vantarna i alla pölar han hittade, och Kasper var mer vild än tam. Tills sist slängde jag upp ungen som började skrika och sprattla på höften för att fösa in hela cirkusen. Mötte en granne som skrattade, och jag klandrar henne inte. Måste ha vart en jädra rolig syn.
 
Leon somnade i vanlig tid, och jag gjorde mig iordning. Jag skulle få gå ut på kalas. När jag väntade på bussen kastades ett fyllo ur en bil bara några meter bort. En karl i samma busskur rusade dit då fyllot ramlade på vägen. Han hjälpte mannen på bussen med oss, och såg till så han kom dit han skulle. Skönt att se att det finns vänliga människor! I centrum ställde sig en liten fjortis och gormade åt bussen som en besatt. Varför liksom? När jag hoppat av på hållplatsen jag skulle till for det förbi en cykel med en stor vitmålad släpvagn med blå ljus och dunka dunka-musik. Jag undrade vilken värld jag hamnat i. Anlände till förfesten, surrade och skrattade. Ner mot stan, in på G3, jag vart nöjd över att behöva visa leg. Mötte omgående folk från innebandyn och ett gäng jag känner från Elektroskandia-tiden. Mitt sällskap försvann rätt fort, så jag spenderade min kväll med innebandyfolket. Hade det himla trevligt, och var ute till stängning.
 
Tog det rätt lugnt, så var inte döende imorse. Bara trött, som vanligt. Vi for in på stan igen, då Patric skulle spela DM-final med laget. Jag och Leon tog oss en sväng på stan tills han somnade i vagnen. Nya skor köpte jag åt honom också, han var himla cool i dem! Han vaknade i perfekt tid när matchen skulle börja. Jag blev oerhört förvånad när han satt så snällt och fint i mitt knä hela matchen, med ett undantag för de sista fyra minuterna då han började knixa eftersom han var bajsnödig. IBFF tog DM-guld, och allt var frid och fröjd.
 
Ja, sen hann vi bara hem och äta middag, sen satte vi alla oss i TV-soffan och myste en stund framför barnprogram. Lillskrutten gick och la sig, jag for och handlade lite gotta åt mig och Patric, och nu är snart denna dagen slut. En skål popcorn och TVn får underhålla mig tills tröttheten faller på.
 
Gårdagens och dagens ord: Berusad = Knöl, på tura, i snea. Bångstyrig person = Merakel.

Fre 28 mars-14

Dagen startade inte alls bra. Ställde mig på vågen, och fick en kalldusch. Tillbaka på 44,8 kg trots mina ansträngningar denna vecka! Men det är bara att bita ihop, och försöka slita ääääännu hårdare kommande vecka!
 
Vi satte oss i bilen och for upp på Lillänge. Stadium Outlet hade öppnat där. Leon hade somnat i bilen, så vi fick springa in i omgångar. Patric köpte sig lite nya träningskläder, och när det var min tur hittade jag galonkläder åt Leon och en ny sport-bh till mig själv. Efter amningen har jag inga tuttar kvar, och därmed ingen tränings-bh som passar. Men nu så! Vi köpte med oss lunch, och vi mötte upp en jag skulle köpa barnvagn av. Vagnen är numera våran.
 
Vi mötte upp Patrics bror i Björkbackaparken, ett ställe där vi lekte mycket som små. Tur jag hade köpt galonisar precis, för det var blött och lerigt där. Tog inte lång tid innan Leon satte sig på knä i en vattenpöl, och jag var glad att jag prompt skulle ta på honom galonisarna innan vi gick från bilen. Skrutten lekte med sin farbror, jag och Patric åt lunch och Leon fick smaka men han hade inte alls tid för lunch utan ville leka. Han åt som en häst när vi kom hem istället.
 
Gubben drog på gymet, jag och Leon for på stan. Vi behövde pumpa däcken på nya vagnen. Vet inte vad som har hänt, men så fort vi åker buss börjar Leon gallskrika och gråter floder. Han kan vara hur lugn som helst innan vi kliver på, och så fort vi kliver av blir allt bra. Men så länge vi är på bussen, ja då är jag den där mamman med ett skrikigt barn som inte får tyst på ungen. Jag gjorde vad jag kunde. Kramade, pussade, pratade lugnt med honom, försökte få honom att bli intresserad av allt vi åkte förbi och jag sjöng barnsånger för honom också som han brukar gilla. Det funkade en kort stund, men sen vart det grin igen. Tur det bara tar dryga fem minuter från oss in till stan. Vi gick ner till cykelpumpen som står på Stortorget. Den funkade inte. Gick på ett par sportaffärer innan jag fick tag i en pump. Ja då fick jag inte till det. Gick tillbaka till torget, den funkade fortfarande inte. På dryga minuten hade det samlats folk runt pumpen. Det var vi, en dam i rullstol, en man med cykel och en mamma med dotter på cyklar. Alla ville pumpa. Ingen fick det att funka. Vi konstaterade att den var kaputt, och jag sa att "kom, vi går till macken istället". Så dit strövade vi, och vi fick alla nypumpade däck.
 
Bussresan hem var likadan som den in till stan. Grin. Men allt blev frid och fröjd när vi klev av. Han är så go, Leon. Han hejar på alla han ser, och sitter där i vagnen och vinkar. Han sprider glädje, för jag brukar snegla på de han hejar på, och de ler alltid och hejar tillbaka till honom. Vårt charmtroll.
 
Nu ska jag berätta nåt som nog bara föräldrar kan förstå glädjen i. Efter mellis fick Leon duscha, och sen kuta runt naken en stund då han tycker det är så härligt. Han ställde sig sedan och pinkade på vardagsrumsgolvet, sen såg jag att han började koncentrera sig och krysta. Så jag tog hans hand och vi rusade mot pottan. En sekund innan jag satte honom på pottan hann han bajsa en hög på golvet alldeles bredvid pottan, men när han väl satt på den så fortsatte han och han bajsade på pottan för första gången! Att jag fick torka kiss från golvet i ett rum och bajs i ett annat, det gjorde ingenting, för min lille pojke bajsade på pottan! Jag ropade hejarop, och klappade händerna, och gjorde allt för att han skulle förstå att han gjort något jättebra. Kanske dags att börja potträna lite mer framöver?
 
Skrutten somnade tidigt, gubben är och spelar poker med några kompisar. Jag har ägnat kvällen åt att försöka fixa regnskydd till nya vagnen, och ätit choklad. Börjar bli trötter nu, så kanske jag kan få somna nu innan Patric kommer hem? Är ju nästan omöjligt att somna bredvid honom, så som han snarkar.
 
Dagens ord: Charmig = Hottu.

Tors 27 mars-14

Imorse for Patric på jobb. Leon vägrade frukost, men lyckades få i honom lite banan i alla fall. Tydligen är det ett sätt för honom att uttrycka och utveckla sin egen vilja, att vägra mat och även sömn. Var in på BVC och frågade. Men han växer som han ska ändå, 82,5 cm och 11025 gram.
 
Förmiddagen spenderades på öppna förskolan. Leon ville inte sitta still och ha sångstund, inte heller sitta och lyssna på saga. Han blev trött tidigt, då han klev upp tidigt imorse. Tvärslocknade i vagnen på väg hem och sov en timme ute i friska luften.
 
Patric kom hem på lunchen, och Leon vaknade på fel sida tror jag. Han var inte alls glad, och grät så pass att han tappade andan då och då. Men jag lyckades få honom lugn när vi satte oss i soffan och läste en bok tillsammans. Efter det kunde han få i sig lunch. Lillskrutten håller på att bli stor nu!
 
Jag och grabben klädde på oss och gick ut när vi ätit. Patric skulle jobba ett par timmar till. Ute strålade solen, och det var behaglig temperatur. Vi plockade pinnar och löv, spelade fotboll, tittade på barn som cyklade, lekte med katten som hängde oss i hasorna, gungade och tittade på knopparna som börjat komma på syrénbusken på gården. Det är spännande att vara ute med Leon, för han ser sånt en annan inte tänker på, som knoppar på en syrénbuske.
 
När Patric kom hem åt vi mellis, sen for vi upp på kyrkogårn. Min farbror skulle ha fyllt år idag, och jag lovade farmor att fara upp och tända ett ljus då hon gör det varje år. Så det gjorde vi. Leon la en kotte på graven, sen for vi hem igen.
 
Skrutten fick titta på Alfons Åberg, Patric lagade middag och jag städade ena barnvagnen, för idag skulle den säljas! Vår tokfina Emmaljunga Classic Sport -11 i limited edition-färgen Jeans Black med massor av tillbehör. Fick mer än vad jag begärde, och det var välkommet! Ska kika på en ny vagn imorrn, och hoppas på att den kan vara nåt för oss. Vill gärna få sånt här gjort fort, då jag inte alls gillar långdragna affärer och uppgraderingar. Och duger den vi ska kolla på imorrn säljer vi nog vår andra Emmaljunga också, Scootern. Vill ha enbart en vagn, en vagn som klarar allt man vill.
 
Gubben har varit på innebandy nu på kvällen, Leon har sovit som en stock, och jag har jagat barnvagn. Läst om olika modeller, vägt fördelar mot nackdelar, och insett att jag inte vill sätta mig in i den där djungeln mer än nödvändigt. Jag vill kunna skriva mina krav och önskemål, och sedan få en vagn presenterad för mig. Ska det vara så svårt?
 
Dagens fras: Det ordnar sig nog med blommorna när frun har avlidit (att man ska inte oroa sig för saker innan det behövs) = De arn se nog me blomman bäre käringa e dö.

Ons 26 mars-14

Stackars Patric, han kommer göra slut på sin tjat-ranson på mig innan Leons blivit så pass gammal att man måste tjata på honom. Han slutade tjata, och gick ut med Leon i finverä istället. Jag låg kvar som en sparris.
 
Vi satte oss vid matbordet och fick i oss lunch, sen somnade skrutten. Vi passade på att diska och städa lite, grusiga jävla årstid alltså! Och när tussen vaknade klädde vi återigen på oss och gick ut. Vi tog med oss lite innebandyklubbor, bollar och en fotboll. En liten plätt gräs har tinat fram, och det räckte för oss! Fick i oss lite friskluft och sportade lite
 
Patric drog på gymet, jag och Leon drog till våra kompisar från öppna förskolan. Vi vuxna drack kaffe och åt kärleksmums, barna fick Mariekex. Sen lekte de, dansade till en barnskiva och plockade med stora magneter. Lyckades få i Leon mellis mellan springturerna han drog, en tugga banan då och då hann han stanna för. Drygt 1,5 timme var vi där, och när vi skulle åka hem var det kramkalas. Leon kramade först mamman, sen lillflickan. Sen kramades barna ännu mer, och sen gav de varandra pussar. Åh jisses vad söta de var med varann! Hihi! Ivriga vinkningar, sen for vi hem.
 
Stoppade i grabben middag, sen var det dags för honom att varva ner. Jag for på ett par ärenden, och tog med mig kinamat hem till mig och Patric. Ja, sen var det läggdags för unge herrn.
 
Kom på att jag ville ha en annan barnvagn. Vi har en ashärlig Emmaljunga, men den känns för stor för oss nu. Behöver en mindre och smidigare, då Leon börjar vilja gå istället för att åka vagn hela tiden. Och jag avskyr att köpa barnvagn, lika mycket som jag avskyr att köpa skor eller jeans. Jag avskyr det verkligen! Men man må ju byta vagn allt eftersom behover ändras. Och när jag kommer på nåt, då ska det ske direkt, helst nyss. Och sen blir jag frustrerad när det går långsamt. Men fan vad många vagnar det finns då! Ååååh kan det inte bara finnas en? Att jag talar om vilka egenskaper jag vill ha i en vagn, och så finns det bara en. Tänk vad enkelt det vore.
 
Dagens ord: Otålig = Belenlaus, kälu.
 
 
En liten plätt gräs är allt som behövs!
 

Tis 25 mars-14

Tanken från början var att gå på öppna förskolan idag. Men jag var oväckbar imorse, och hade tydligen gett Patric en blick som inte var så trevlig. Då hade han låtit mig vara ifred. Väcktes senare av ett ihärdigt plingande på dörrn. Personen gav sig inte, nästan så jag undrade om han tittat i fönstret och sett att det var någon hemma. Det var en från Hyresgästföreningen. Han var här i fjol också, då när vi hade kaos hemma men han tänkte babbla på ändå och då fick jag dra igen dörrn framför honom. Denna gång öppnade jag till slut i morgonrock och håret stod åt alla håll. Han drog samma tal som förra gången, och jag sa som sist att jag skriver inte på nåt papper i dörrn, och att jag sätter mig och läser på internet när jag har tid och lust. Han blev lika sur som sist, och jag drog igen dörrn som sist.
 
Hemmet var tomt. Ja, djuren var ju hemma, men vart var min son och sambo? Ringde, men fick inget svar. Satte mig och betalade lite räkningar. Sen kom de hem. De hade vart på affärn, och Leon hade fått sig en urgullig gosegroda.
 
Vi åt lunch, sen skulle Leon sova var det tänkt, och jag for hemifrån en stund. Jag skulle hjälpa min farmor städa. När jag pratade med na på telefon idag sa hon att hon kände sig inte alls i form och att vi kunde ta det en annan gång, men jag sa att jag mer än gärna gör vad jag kan för att hon ska bli gladare och ha en lättare dag. Så då for jag dit. Dammsög och diskade och hon fick lägga sig och vila ett tag. Patric smsade och taladeom att Leon vägrade sova, att han skrek och var helt hysterisk som han var för någon vecka sedan. Åh nej, tänkte jag, inte en till sån period! Kul kväll jag skulle få i så fall...
 
Kom hem till en pigg son som inte sovit och en trött sambo. Patric gjorde middag, och sen for han på jobbet. Jag stålsatte mig för några slitsamma timmar på egen hand. Men jag blev väldigt överraskad när Leon var på sitt absolut bästa humör. Han var så snäll och go, vi lekte lite, han murslade på själv, vi kramades, åt middag, han fick duscha och ta på sig pyjamasen. Han väntade så snällt när jag gjorde vällingflaskan (annars brukar han bli tvärhungrig på välling och gorma järnet tills den är klar). Sen gick vi in på hans rum, satte oss i den lilla soffan. Han plockade ut nappen ur munnen, la den på soffkanten så fint, sög i sig vällingen, gapade så fint när jag borstade hans tänder, sen tog han nappen själv och med gosekaninen Oden i ett järngrepp tvärslocknade han på sekunden utan protester. Älskade onge, du är så himla go och snäll med din mamma!
 
Jag satte mig vid symaskinen några timmar. Försökte mig på att sy kläder. Allt gick åt helvete, projektet nerlagt. Gjorde klart ett annat projekt istället, och det vart helt ok. Då fick det räcka sen. Fikade lite, och sen bara för en liten stund sedan kom Patric hem. Ja, då är allt i sin ordning igen.
 
Dagens ord: Groda = Frosk, frask, frösk, halapadda. Jag har alltid trott att "frosk" varit rikssvenska. Jag säger då det...

Mån 24 mars-14

Patric fick kämpa länge för att få upp mig imorse, trodde jag tjurade på tills klockan var efter elva, men den hade bara hunnit bli nio. Kvicknade till lite snabbt, sen for vi på öppna förskolan. Måndag, krigszon. Fast det var många av Leons polare som var där. Dock blev han body checkad av en större pojke som levde om nåt fruktansvärt, men det gick bra. Han vart nog mest bara rädd. Lite kramar och pussar och uppmuntrande ord, sen var det full fart på vår lille parvel igen.
 
Vart bara dryga timmen nere på öppna, för sen var han trött. Han jagade upp sin pappa tidigt imorse. Så han fick tupplura 1,5 timme och vi åt lunch och kopplade av en stund. När Leon vaknat och fått mat i magen tog vi oss ut på en runda.
 
Vi åkte förbi hos min farmor en snabbis oanmält. Leon fick ge henne teckningen han målat åt na. Hon blev så glad att se oss, och över teckningen. Hon hade haft en lejsam dag, så det var skönt att vi kunde pigga upp henne lite. Ska dit och hjälpa na med lite dammsugning och så imorrn, och bara surra lite över en kopp kokkaffe.
 
Stannade till på affärn, och sen på Lövsta så Kasper fick springa sig trött (vilket gick fort). Ja, sen var det bara hem och sno ihop lite middag. Leon fick se Alfons Åberg, Patric kockade och jag drog en snabbstädning innan jag satte mig och kramades med Leon framför Alfons. Han började bli lite trött, och då är han extra kramig och gosjuk. Då passar man på såklart!
 
När skrutten somnat för kvällen fick jag besök av en kvinna jag lärt känna via Facebook. Vi brukar byta lite grejer med varann. Vi får mycket fina barnkläder, då hennes pojk precis hinner växa ur storleken som Leon just växer i. Och hon får mycket till hemmet och vuxenkläder av oss. Så idag fick hon med sig massor av gardiner och sängkläder, och Leon är nu garderad med storlek 86/92 och dagiskläder. Två timmar satt hon och jag på golvet bland alla påsar med grejer, och drack kaffe och surrade. Vi kom in på vad vi skulle göra om någon vuxen var elak med våra barn. Ja, om en person förgriper sig på eller gör illa våra barn, då kommer vi inte vara nådiga kan jag lova. Kan inte garantera att den personen kommer levande därifrån... Det är svårt att försöka föreställa sig vad man skulle känna om det hade hänt, men med tanke på hur sjukt upprörd och förbannad jag blir av att höra om pedofiler eller när jag läste böckerna "Pojken som kallades Det" så kan jag tänka mig att min reaktion och mitt agerande hade blitt rejält otrevligt, om man ska uttrycka sig milt.
 
Patric var på gymet när vi drack kaffe och bytte grejer. När han kommit hem och vi alla tre surrat en stund for hon hemöver, och då fick jag packa min väska och fara på gymet. Märks att jag är småbarnsförälder, med en skötväska som gymbag och en Disney-vattenflaska. Påsar under ögonen och konstant gäspande spär på mammarollen. Men det var skönt att få träna lite, samtidigt som det är oerhört frustrerande att enbart få/kunna köra på en fjärdedel eller femtedel av vad jag gjorde förr. Men, skynda långsamt, det är vad jag måste lära mig.
 
Dagens fras: Jag får vara glad att jag kom med livet i behåll därifrån = Je få va gla je kom livläns därifrå.

Sön 23 mars-14

Drog täcket över huvudet och vände mig om alla gånger Patric väckte mig, men han är ju så go min gubbe att han hade kokat gröt åt mig och släpade mig ur sängen när den var klar. Vad skulle jag göra utan honom?
 
Fick iväg lite grejer före lunch. Sängkläder, gardiner och en lampa. Lite mindre saker som tar upp golvyta i sovrummet... Lillen tog en tupplur, och vi andra la oss och vilade vi med. Djuren la sig med oss, tätt intill. De ska alltid vara med, grabbarna Grus.
 
När alla vaknat for vi iväg till en väninna och hennes familj. Leon fick leka med barna deras, och vi vuxna fick kaffe och bullar. Barna fick bullar de med, och Leon såg himla härlig ut med pärlsocker på kinderna!
 
Tog oss en sväng med bilen sen och hämtade lite kylskåpsmagneter. Jag såg en annons på Facebook av en mamma vars döttrar gjorde pärlplattor och sålde för att de skulle kunna tjäna ihop pengar till en egen surfplatta. Jag köper gärna vad än som säljs om det är barn eller ungdomar som verkligen anstränger sig för att tjäna pengar på egen hand, jag tycker det är beundransvärt och man ser inte mycket av det nu för tiden. Nu ska ungarna bara ha och ha och ha.
 
Slängde in lite tvätt i maskinerna när vi kom hem. Ja, vi har tvättat som dårar, men det har behövts. Leon har ju skitat ner sina sängkläder varje morgon, bokstavligt talat, så vi har tvättat så ofta det går för att ha nåt att bädda med. Men nu verkar det ha lugnat ner sig, vettetusan vad som är på gång. Tänder? Lillskrutten, inte lätt att vara liten.
 
Jag har roddat lite i innebandy under kvällen, och sytt lite. Gubben har gymat, och djuren har snarkat. Mer än så har det väl inte blitt, men det räck!
 
Dagens lite småfräcka uttryck: Tack fö kaffä å gott e brö. Kyss me i arschle å adjö!
 
 
Ibland är han rätt söt, kattskrället.
 

Lör 22 mars-14

Idag fick Leon följa med sin farmor och faster på Jamtli. Han sov i vagnen först, sen fick han titta på hästar, getter och andra djur. Här hemma var det fullt ös. Vårstädningen fortsatte. Vi tvättade, dammsög, diskade, plockade, vek tvätt, fållade gardiner och bytte några och vi for fram likt två tornados här hemma. Sen pep Patric iväg och spelade innebandymatch, jag rensade ur mer sängkläder och vek ihop de aktuella oerhört prydligt och som min farmor har lärt mig.
 
Leon kom hem strax efter 15, och då fick han hjälpa mig vika mer tvätt och hämta upp resten från tvättstugan. Min lilla hjälpreda, han är så himla go så det är inte klokt!
 
Stekte omelett åt oss till middagen, och så tittade vi på Alfons Åberg. Det gillar han, och jag med. När pappa Åberg säger "aja baja" skiner Leon upp, hytter med sin pekfinger och säger "aj aj" med ett stort leende. Mitt charmtroll! Slog en signal åt farmor min, ska ta och hälsa på na nåt i veckan när hon har ork.
 
Vi började varva ner, och då kom Patric hem. Leon fick kramas med pappa sin en stund innan vi gick och la oss. Han somnade lätt idag, skrutten. Verkar som det är jobbigt att gå på Jamtli.
 
Vårstädningen är långt ifrån klar, och det har ju redan pågått i ganska många dagar, tror till och med att vi kan säga veckor. Men det blir så, att det får tas i etapper. Familjen och vårt välmående först, sen kan man börja bry sig om ett städat hem.
 
Patric sover sedan länge, jag har ugglat framför en film på TV4, Valentine's Day. En sån där feel good-film med romantik, såna gillar jag. Förutsägbara, men mysiga. Nä, dags för mig att tänka refrängen. Det är ju en dag imorrn också!
 
Dagens ord: Tvättbräde = Gnubre.
 
 
Grabbarna vinkar hej då åt farmor efter dagen på Jamtli.
 

Fre 21 mars-14

Fredag, invägning. Återkommer till det senare.
 
Seg som sjutton imorse, men tog mig upp till frukosten. Vi hade inget särskilt planerat, men tog oss en tur till stan. Patric skaffade sig ett par nya jeans, och jag köpte en kilometer sytråd. Det borde väl räcka över helgen åtminstone? Vi trodde Leon skulle tupplura i vagnen, men icke, så vi for hem igen. Ja då somnade han, i sin säng.
 
När grabben sov åt vi lunch, sen for jag på lite fynderier. For på min nya favoritloppis, och kom hem med massor fyra gardiner, fyra påslakan, sockerströare, potatispress och lite lappar att sy av. Kostnad? Piss och ingenting! Endast 160 riksdaler. Ja jag tror jag blitt beroende av att göra klipp minsann, det är ju så enkelt att förnya hemma på det viset, och man blir ju rätt ensam om inredningen istället för att ha massproducerat IKEA hemma. Orka det!
 
Leon vaknade precis när jag klev innanför dörrn. Han fick äta sin lunch lite försenat, och sen kom moffa på besök. Leon gav teckningen han målat till moffa, och lekte lite med honom innan han fick vinka hej då.
 
Sen var det ärenden igen, hela familjen åkte iväg. Regnskydd och myggnät åt sittvagnen, och mat åt jycken. Fick en liten provpåse på maten för att testa om Kasper gillade den. På plats åt han inget, men då stod det en Golden Retriever och tittade på honom så han vart blyg, Men så fort vi kom hem åt han den, så imorrn får vi köpa resten av säcken.
 
Middagsdags, sen hade vi en trött son hemmavid. Jag la upp lite gardiner och har hängt upp nytt i vardagsrummet, Leons rum och sovrummet. De jag hängde upp i sovrummet gillade inte Patric när jag visade honom dem tidigare idag. När han nu gick in i sovrummet för att se vad jag hade pysslat med gick han runt länge och väl, han flyttade till och med på gardinen i jakten på att få veta. Till slut, efter att ha stått en decimeter ifrån gardinerna ett bra tag, såg han dem. Är det typiskt karlar eller vad?
 
Ska väl ta och varva ner, vi har en intensiv dag framför oss imorrn. Leon ska iväg på Jamtli med sin farmor och faster. Jag och Patric ska röja här hemma. Vårstädningen fortsätter.
 
Så, invägningen. Förra veckan vägde jag 44,8 kg. Imorse stannade vågen på 45,6. +0,8 kg på en vecka. Heja heja!
 
Dagens ord: Fönster = Glas, vinnöuge.
 
 
Leons nya urgulliga gardin.
 
 

Tors 20 mars-14

Se på sjutton, idag satt jag med mina grabbar vid frukostbordet och åt gröten. Patric for iväg på jobb igen, så jag och Leon flög solo idag.
 
Himlen har kräkts snö över oss, men vi trotsade de igendrivna vägarna och gick ut ändå. Plockade fram vinterkängorna och överdragsbyxorna från förrådet, Leon fick ha sin overall igen, på med regnskyddet på vagnen och så pulsade vi iväg, ner mot öppna förskolan. Då och då gled vagnen ner från den översnöade trottoarkanten, och vad tyst det var ute. Det är rogivande, tystnaden som uppstår när snön vräker ner. Vi gick och pratade med varandra hela vägen ner, Leon och jag. Tittade på bilarna, bussarna, träden, husen och människorna vi mötte.
 
Nere på öppna förskolan var det lite barn, kan tänka mig att många lät vädret besegra dem. Men inte oss inte! En del kompisar fanns det där ändå, så det gick ingen nöd på oss. Vi började med en kopp kaffe, och monterade ramar på den fina teckningen Leon målade med pensel i tisdags. Det var en stor teckning, så vi delade upp den i tre bitar. En sitter på väggen här hemma nu, den andra ska Leon ge till sin gammelfarmor och den tredje ska han ge moffa i födelsedagspresent i efterskott. Vi hade sångstund, lekte, lagade mat i barnköket, fikade och sen var det en trött pojke. Han somnade i vagnen på väg hem, och hemvägen var inte rolig. Uppför hela vägen, maaaaassor av snö, tung vagn sliten morsa. Men hem kom vi, det var bara att tjura på!
 
Vi brukar ställa vagnen utanför köksfönstret, men nu hade det snöat så pass att det var typ knädjupt där. Alltså, ingen möjlighet att få dit vagnen utan att väcka ungen. Så, han fick sova i trapphuset. Knäppte upp åkpåsen och overallen, sen fick dörrn stå på glänt. När jag såg postbilen åka runt i området fick jag dra in vagnen i lägenheten, men han sov så gott ändå. Vaknade på ett fantastiskt humör, och vi satte oss och åt lunch samtidigt som vi pratade med mamma/momma på Skype.
 
Eftermiddagen var jättehärlig. Han var så snäll med mig, så himla go! Vi lekte med bilar, läste böcker, sjöng lite jamska barnvisor, fikade mellis, lekte med djuren som hade fått fnatt, dansade till en kassett (ja, kassett) med barnsånger och hade det allmänt flöjigt och urkul. Älskade onge!
 
Patric kom hem och satte igång med middagen. Hans innebandyträning hade blitt tidigarelagd, så han hann inte vara hemma så jättelänge. Jag fick natta grabben, och var sjukt orolig innan. De senaste kvällarna har ju inte alls varit särskilt roliga... Men ikväll var han så snäll, och det gick lätt som en plätt att lägga honom. Han vaknade för sena kvällsflaskan tidigt, och det var mitt fel. Såg inte vart jag satte fötterna, och sparkade till en leksaksbil så det slamrade rejält. Fick pussa och krama honom lite tidigare än vanligt, men vad gör väl det? Är ju det enda man går och längtar efter från att han lagt sig.
 
Jag och gubben har kvällsfikat och hunden har varit ute på sin runda. Men apropå hunden, faan vilken äcklig hund vi har! Leons pyjamas från natten innan var bajsig, och lagd i tvättkorgen. Vad tror ni hunden gjorde? Jo, han tog den från tvätten och la sig på min sida av sängen och smaskade i sig skiten! Varför liksom?! Ja ja, nåt positivt medförde det sig i alla fall, jag fick byta till ett annat alldeles ljuvligt retro påslakan med fantastiska färger! Inget ont som inte har nåt gott med sig, eller hur är det man säger?
 
Dagens fras blir det idag: Som folk är mest, inte fulast och inte vackrast = Som folk mest, int fulest å int fegst.

Ons 19 mars-14

Idag har vi mest hållt oss hemma. Tvättat och städat lite, och krigat. Jo jo, Leons humör fortsätter. Det är härligt när barna lär sig visa ilska. Skrika argt rätt ut, stampa med fötterna och kasta saker omkring sig. Ja, det är härligt. Men det är ju bra att han visar känslor, kommer absolut inte motarbeta honom utan bara bita ihop och försöka vara lugn ändå. Patric fick ta honom i vagnen vid tuppluren efter lunch, jag plockade fram dammsugarn. Sen efter mellis for Patric på jobb. Ja, han ska börja jobba så smått nu igen, och jag ska väl rehaba och försöka hitta nåt jobb jag klarar av och börjar med arbetsträning i så fall. Får se vad som händer, jag är ju motiverad att börja jobba och leva som vanligt, men kroppen ska ju orka också. Ätit som en kung även idag, och illamåendet börjar ge med sig så smått. Skönt!
 
Nattningen fick jag ta på egen hand, och det var krig i en timme. Jädrar vilken arg liten kille vi hade hemma. Trött som attan, men vägrade sova utan bara vrålade. Jag provade knep efter knep, och till slut hittade jag ett som funkade och han lugnade ner sig. Normalt är det nappen och hans gosekanin Oden som gäller, men denna afton blev han inte lugn förrän han hade nappen, Oden och sin tjocka tiger Bullen. Jag klarade det på egen hand, och det kändes skönt. Känns som att det inte är smärta som gör att han skriker, eftersom det bara är vid läggdags han skriker, så det är nog trots och en möjlighet att få visa ilska som han ganska nyligen lärt sig göra ordentligt med skrik och kastande av grejer.
 
Annars har kvällen varit lugn. Fått reda på vilken summa jag får på skatteåterbäringen, och kan ju säga att jag blev smått besviken. Nöjd givetvis då jag inte är återbetalningsskyldig, men har alltid fått minst 9000:- och detta år är det strax över 400 kronor. Hade ju tänkt åka till Patrics släkt i Grekland till sommarn, och då hade vi hoppet på skatteåterbäringen, men vi kanske kan få ihop de pengarna ändå på nåt vis. Patric fick lite mer, så vi ska väl satsa på att operera Kasper. Han har ju såna problem med sina analkörtlar, får tömma dem rätt ofta, så tänkte befria honom från smärtan och plågan de åsamkar honom.
 
Dagens ord: Besparing = Tegling, tägling.
 
 
Idag tog jag min första selfie! Sett fenomenet överallt, men aldrig känt behovet av att göra det. Men tänkte att ett ansikte till Svensson-livet i den här bloggen kunde ju vara hövligt att bjuda på. Så, här är jag. En helt vanlig, rätt intetsägande och enkel kvinna. Serru!
 

Tis 18 mars-14

Tisdagar är öppna förskolan-dagar, så även idag. Leon fick måla med pensel idag, och jag hittar fortfarande fler färgfläckar på min tröja. Det är tur det var sådan där färg som var lätt att tvätta av från händer, armar och ansikte i alla fall. Hans alster ligger och torkar ordentligt, får se när vi far dit nästa gång och monterar ram på den. Han fick leka med sina kompisar, åka rutschkana, sjunga och dansa. Ute strålade solen, ljuvliga vårvinter.
 
Efter lunch skulle Leon sova. Men nä. Hans humör har inte varit det bästa sista tiden. Tänder? Ont i magen? Växtvärk? Nåt annat? Håller på att försöka kartlägga lite hur dagarna ser ut, och se om vi kan luska ut vad som stör honom. När vi ska lägga honom skriker och gråter han hysteriskt, så fort han får komma upp blir han nöjd igen. Men det som gör mig bekymrad var att han nu ikväll vid nattningen skrek "aj aj aj" samtidigt som han grät och vrålade. Älskade onge, mamma och pappa ska ta reda på vad det är som stör dig!
 
Patric var på innebandy, och jag satte mig vid symaskinen. Tog inte lång tid innan min kväll blev förstörd. Det tog slut på tråd... Påbörjade ju den där rullen i eftermiddags (efter att Leon äntligen somnat, Patric fick ta ut honom i vagnen och då slocknade han rätt fort). Håller på att sy ett nytt överdrag till den stora kudden i Leons soffa. Givetvis lappteknik!
 
Mått illa hela dagen, och det är ett tecken på att jag gör rätt med maten. Jag äter tills jag är proppmätt, och då tar jag några tuggor till. Leder givetvis till illamående, men det är inte lång tid jag kommer plågas av det, bara tills magsäcken töjt ut sig lite. Heja heja!
 
Djuren härjar järnet, kvällsruschen innan de båda tvärslocknar i sängen. Patric är på väg i säng, och jag ska väl vänta på att Leon vaknar för sena matningen och passa på att byta blöjan hans. Får roa mig med nån repris på TV3-Play eller nåt då!
 
Dagens ord: Vråla = Raume.

Mån 17 mars-14

Den 17e, min och Patrics månadsdag. Nästa månad är det årsdag för trejde gången!
 
Efter en grötfrukost körde Patric ner mig och Leon till öppna förskolan. Han skulle till jobbet och prata schema. Det var väldigt få barn idag, och det var skönt. Har bara fått höra att måndagar på öppna förskolan är som en krigszon, då det är upp till 6 år då. Men idag var det knappt en handfull barn, och det var alldeles lagom. Det blev en kort sångstund, sen fick Leon prova mini-Röris i ett av grupprummen där på Familjecentralen. Ingen hit tyckte han, stod och kikade fram bakom en stol bara och höll sig nära mig. Han fick en ny kompis i alla fall, en liten tjej på 4 år, som tyckte att Leon var fin, och gick och höll honom i handen hela vägen tillbaka till öppna förskolans lokaler i andra änden av korridoren. De såg så söta ut där de gick! Vi satte oss och ritade lite, och nu hänger Leons alster inramat på väggen.
 
Patric hämtade oss, och vi fick i oss lunch så fort vi kom hem. Sen var det tupplur för skrutten, och vi jävlades med internet. Man kan ju tycka att det bara ska funka, men serrni att så är inte fallet. Har man tur funkar det som det ska, att det är segt eller helt nere är tyvärr nästan standard numera. Leverantörens kundtjänst var inte heller till nån hjälp, särskilt inte när internet bestämmer sig för att fungera just precis när man ringer och ska gnälla. Slår aldrig fel, eller är det bara för oss det händer?
 
Jag hade tid på hälsocentralen klockan 14, och fick träffa ännu en ny läkare. Sjukskrivningen är förlängd, nu ska jag bara få tag i min kontakt på Försäkringskassan så vi kan få bollen i rullning gällande rehabiliteringsplanen.
 
Idag har snön vräkt ner. Kul, det var ju bar backe häromdagen bara... Plockade fram lillskoveln ur skuffen på bilen och skottade fram vår parkeringsplats, och när jag ändå höll på tog jag grannarnas. Det var uppehåll med snön just då, och jag skottade så större delen av asfalten var framme. När jag kommit in och pustat ut, ja då började det snöa igen. Suck, ännu en grej som aldrig slår fel.
 
Vi åt lite mellis, sen körde Patric mig till gymet och han for och handlade med Leon. Hann riva av ett rehabpass innan de hämtade mig igen. Det är rätt frustrerande, nu när jag måste börja om på noll. När jag tränade innan jag blev gravid var jag faktiskt riktigt stark, för att låta sådär oerhört ödmjuk. Jag var stark för att vara så liten. Nu får jag köra på en fjärdedel eller femtedel av det jag körde på som standard förr. Men men, det är bara att acceptera läget, och se det som en utmaning! Jag har ju klarat det förr, att bygga upp min kropp, och jag SKA klara det igen!
 
Massor av mat och mellanmål har jag fått i mig, och det känns som jag har fått en bra start nu med viktuppgången. Jag känner att jag befinner mig rätt mentalt också, min inställning är som den ska vara. Sjukt motiverad! Heja heja!
 
Har hunnit tvätta lite, och påbörjat ett nytt projekt vid symaskinen. Ännu lite lappteknik. Denna gång ska jag göra om en av Leons stora myskuddar han har på sitt rum. Tycker att det nuvarande kuddöverdraget är gräsligt fult, så jag syr helt enkelt ett snyggare! Får väl hoppas att det blir som jag tänkt mig i alla fall...
 
Jycken har fått sin kvällsrunda, och har krupit ner hos husse. Jag ska se Hasselhoff på TV3-Play. Jag gillar Hasselhoff, han är så kufig på nåt vis, och det gillar jag.
 
Dagens ord: Motionera = Myk se, reik se.

Sön 16 mars-14

Idag blir lillskrutten hela 15 månader gammal! Det är inte klokt vad tiden går fort.
 
Jag vaknade, brydd och förvirrad. Klockan var runt halv nio, hemmet var tyst, Patrics sida av sängen var tom. Kom han inte hem? Sover Leon än? Nä, grabbarna hade klivit upp och satt vid frukostbordet. De är tysta som kyrkråttor på morgonen, eller så är jag lika utslagen som en klubbad säl, vem vet. Gubben verkade pigg, och hade haft en trevlig utekväll med grabbarna. Leon tog sovmorgon och var på ett strålande humör, även jag vaknade på rätt sida.
 
När dagen startar bra flyter allting liksom bara på. Vi lekte massor, åt lunch, Leon sov och jag hade energi till max. Tog och rakade undersidan, benen och öronen på Kasper så han inte blir så skitig nu när slasket kommer. Senare fick han ett bad och blev fönad, och nu har jag just klippt hans klor. Så nu är jycken vårfin! Han fick även besök av sin hundkompis, taxen, och jag fick en stor kasse tyg av taxens matte. Nu kommer det gå åt tråd här hemma!
 
Efter att Leon sovit och ätit mellis så klädde vi på oss och gick till lekparken. Den som ligger närmast är för större barn, men Leon gick och plockade pinnar och kottar. Han är sin morbror upp i dagen, en pinnsamlare. Jag själv plockade sten när jag var liten. Min farmor har flera kassar med sten som jag plockat åt henne längs Storsjöns strand. Hon har även några stenar från Grekland, som jag plockade åt henne på klassresan i 9an. Ja, jag plockade även sten i den åldern. Och när jag och Karro drog en sista minuten till den grekiska ön Thassos, då hade jag med mig fler stenar hem... Hur som helst, Leon fick leka och var alldeles rosig om kinderna när vi gick hem. Jag märker att jag är en småbarnsmamma, då jag hade näsdukar i fickorna. Lillskrutten blir ju så snorig i den friska luften, precis som jag blir.
 
Jag har dammsugit konstant idag känns det som. Grus, päls, klor, torkat ris... Men nu är golven skitiga igen. Nåväl, det är ju en dag imorgon också. Jag har ätit som en kung under dagen, och gjorde mig en mug cake nu på kvällen. Ska sätta mig och kvällsfika lite också, så jag borde ha överskridit det dagliga intaget med råge kan jag tycka! Bra det!
 
Satte mig vid min lilla syhörna, men projektet blev ett nedlagt projekt. Orkade inte jävlas, det ska vara lätt! Jag måste lägga ner så mycket energi på att försöka äta mer, så att jävlas med småprojekt skjuter jag undan. En sak i taget.
 
Efter en ljuvlig dag är det dags att börja varva ner. Ser fram emot att ha vår nybadade och friserade lilla jycke på min kudde i natt! Han luktar så gott.
 
Dagens ord: Töväder = Govere, töjen. Inte för att det är det på riktigt nu, men snart så!

Lör 15 mars-14

Pratade halvt i sömnen med Patric imorse, tog ett tag innan jag kvicknade till. Sov för länge, så det blev lunch direkt för min del. Efter lunchen sov Leon sin tupplur, och svärmor kom förbi.
 
Vi for till min farmor och hälsade på. Leon härjade som vanligt, men han gör sin gammelfarmor väldigt glad. Älskade farmor!
 
Stannade till hos Patrics bror på vägen hem. Patric skulle stanna där, då de skulle äta middag, ta några öl och kolla på hockey. Jag har sett till att Patric tar sig ut på stan sen, så han kan få roa sig. Denna gång utan att det är spykalas här hemma.
 
Jag och Leon åt middag, sen drog vi för alla persienner och släckte alla lampor. Det är ju så ljust nu, och pojken behövde varva ner innan sängen. Så vi satt och pysslade lite på golvet. Han satte sig i mitt knä och ville bli kramad, sen ställde han sig upp och kramade mig, sen ner i knät igen och så höll han på. Goungen min! När han började bli trött gjorde vi välling, och sen vaggade jag honom. Han somnade lätt och fort, det var en lugn nattning.
 
Jag åt lite mer när grabben somnat, tryckte i mig två ostmackor utöver maten. Sen vart jag så himla godissugen! Ensam hemma med sovande barn, ja då kunde jag inte fara på affärn. Fick tipset att göra en mug cake. Aldrig gjort förr, men snodde ihop en kladdkakevariant jag mulade i mig. Gjorde dubbel sats, så har ytterligare en att smaska i mig, så fort mättnadsillamåendet ger med sig. Ska göra mig en Gainer också som ska förtäras innan jag lägger mig. Nu är det all in!
 
Nä, mer än så hade jag väl inte på hjärtat. Ska väl slå till med dagens nu då!
 
Dagens ord: Mättande = Bisamm.

Fre 14 mars-14

Idag var jag upp i bra tid, åt grötfrukost med familjen. Svärmor kom efter Leon fått äta lunch, och tog med honom på promenad. Han fick sova i vagnen, sen gick de hem till henne och lekte i lekparken och åt mellis. Med andra ord, jag och Patric var barnfri några timmar.
 
Jag for till frisörn och fick ordning på hårfärgen min, Patric gjorde stan med bror sin. Fick ett par kortare besök hemmavid sen, och jag hann städa en del. Jag har dammsugit hallen fyra gånger idag, helt sjukt! Lika mycket grus ändå. Suck.
 
Min pappa och hans sambo kom förbi när vi åt middag. Han skulle hjälpa oss köra hem en möbel. Nu har jag äntligen mitt egna sy-/virkhörn. En hel charmig liten sekretär, som nu är proppad med garner, tyger, nålar och tråd. Mitt eget lilla hörn.
 
Har velat fram och tillbaka, om jag ska säga nåt eller inte. Jag har ju fått veta anledningen till att min kropp är som den är, eller i alla fall den mest sannolika anledningen. Jag tycker det är oerhört pinsamt, men det är ju som det är. Det är inget som är skadat, och det är ju bra. Men ont har jag ju ändå. Fick i alla fall veta att smärtan inte är farlig, och att jag kan bita ihop och köra på ändå utan att det förvärrar något. Och det är ju bra! Såhär ligger det till. Jag har alltid varit smal, har det i generna och har alltid haft svårt att gå upp i vikt. Har aldrig haft någon ätstörning, och har det inte nu heller, har bara lite svårare att lägga på mig. Har legat på samma vikt i måååånga år, trots olika livsstilar. Innan jag blev gravid vägde jag 49 kg, vilket är lite för lite, men jag mådde bra och allt funkade som det skulle. Åt som jag skulle, tränade som jag skulle, levde som jag skulle, sov som jag skulle. BMI ska man ju inte stirra sig blind på, jag hade muskelmassa då och mådde som sagt bra. När jag blev gravid gick jag upp från 49 till 69,5 innan Leon föddes. Den första veckan efter förlossningen gick jag ner 10 kg, som är helt normalt. I och med amningen hade jag tappat alla gravidkilon på två månader. Fortsatte amma, och gick ner till 45 innan Leon fick börja äta annat. Han åt upp mig. Ja, och sedan dess har jag legat stadigt på 45 kilo, vilket är aaaaalldeles för lite för min längd på 166,5 cm. Jag åt som vanligt, men inget hände med vikten. Som sagt, har alltid haft sjukt svårt att lägga på mig vikt. Först nu kan jag se kopplingen mellan de sista kilona som försvann och början på mina besvär. Jag är för tunn. Har alltid vetat om att jag är smal, och jag har inte gillat det, men har inte lyckats gå upp. Men nu måste jag försöka ännu mer, för om jag lägger på mig några kilon tror doktorn jag träffade sist att jag kommer bli helt återställd, och det är ju vad jag vill! Jag vill ha lite mer kött på benen (minst 10 kilo till), jag vill ha lite kurvor, mer ork, mer energi. Jag vill lyckas lägga på mig vikt! Överallt kryllar det av bantningstips, men att vilja gå upp i vikt är minst lika svårt. Mina gener gör det ju inte direkt lättare för mig heller.
Trots att jag tycker det är oerhört genant att visa min kropp då jag är så väldigt tunn, och trots att jag verkligen avskyr att prata om det, så kände jag att jag ville dela med mig. Jag vet ju att några av de som läser också går med smärta, och har följt mig på grund av det. Min smärta är viktrelaterad, det är ju skönt att det inte är något annat i alla fall, någon sjukdom eller så. Men, nu tänkte jag såhär, att jag vill väldigt gärna lyckas med mitt mål att lägga på mig lite kilon. Alla tips mottages, jag har lusläst mycket jag hittat på internet, och satt gubben min på att verkligen ge mig den kick jag behöver för att få i mig ännu mera mat. Igår och idag har jag ätit frukost, lunch, middag samt två mellanmål och kvällsfika. Han stoppar i mig Gainer till mellis och några mackor med mycket smör och ost. Jag tänkte försöka skriva lite om hur jag äter och gör för att försöka gå upp, utifall det kanske finns nån i samma sits så kan vi göra det här tillsammans och peppa varandra samt ge tips och råd. Tänkte också försöka väga mig en gång i veckan, för att se om det händer något. Och sen nu när detta finns på nätet, jag då har jag inga ursäkter till att slöa, utan då är det bara att satsa järnet fullt ut!
 
Såhär ser det ut i dagsläget:
Längd 166,5 cm
Vikt 44,8
BMI 16,2
 
Fredagar blir invägningsdag. Jag ska träna lite smått hemma, för att få igång både muskler och aptit, och jag ska gå på gym. Träningen blir en lätt träning där jag inte kommer ta ut mig överhuvudtaget. Efter att ha tränat sedan jag var 9 år gammal kommer jag få börja om helt på noll. Det är en stor omställning för mig, att ta det lugnt i träningen. Tidigare har det varit allt eller inget, så det blir en utmaning. Men jag är jävligt tjurig, och jag SKA banne mig klara detta. Jag SKA gå upp i vikt. Jag SKA bli helt återställd i kroppen. Jag SKA orka och jag SKA ha mer energi. Så enkelt är det. Jag ger mig inte förrän jag är där. Har ingen aning om vad jag ska sätta för delmål, det får komma senare. Må försöka luska ut i ungefär vilket tempo min kropp jobbar. Men jag sätter ett mål i alla fall: JAG SKA BLI TYNGRE. Det måste ju finnas lite mer av mig för min sambo och son att älska, och det är ju mycket mysigare att krama någon som är mjuk och go och inte ett benrangel!
 
Dagens fras: Tugga om kulan och skjut igen = Hä bli te tugge kula å skjute'n gång te.

Tors 13 mars-14

Jag trodde jag höll på att få en hjärtattack, men kom som tur var på snabbt att hjärtat inte sitter på höger sida. Men jag är sjukt uppe i varv, stressad, och då smärtar det i bröstet. Varva ner Veronica, lugn och ro, ta't lugnt. Andas in, andas ut, andas in, andas ut.
 
Sov likt Törnrosa idag, till efter lunch. Helt förstörd var jag. Panik, stress och oro i kroppen. Jag som alltid ansett mig själv vara lugn som en filbunke, men nu är det andra bullar. Jag är grinig, tvär och far runt smo en virvelvind och gör tusen saker samtidigt. Inte bra, inte bra. Men jag har fått massor gjort!
 
Patric for iväg nån timme, så Leon och jag var hemma själva. Då klädde vi på oss och gick ut. Det var en lugn och härlig stund. Vi gungade lite, ritade i gruset med pinnar, tittade på cyklar och gick hand i hand på gångvägen. Han är så stor och duktig, min lille pojk. Och han är sååå himla söt i sina ytterkläder! En kort storpojke.
 
Skrutten matade djuren efter vi hade ätit middag. Han satte sig vid hundens matskål och plockade ur maten. Sen la han i den igen, och Kasper åt som en häst! Han som brukar vara så kräsen. Jycken fick äta direkt ur Leons hand också, och det tyckte ju lillen var hur kul som helst. Han gick runt och hittade fler matbitar från vår middag och gav dem till Kasper. Gopojkarna!
 
Nattningen ikväll var ingen hit, men det gick till slut. Efter den gick jag upp i varv så pass att om jag vore en bil hade nålen varit på det röda. Tömde garderoben på sängkläder och gardiner som inte används eller kommer användas. Gjort annonser på dem, och på massa annat. Sen har jag plockat och donat, det är grejer överallt. Nu ser det acceptabelt ut, men imorrn kommer det se ut som ett bombnedslag igen när Leon vaknat och gjort sin runda. Jag har inget emot att han river ur grejer, han är ju ett barn och barn gör så. jag är ingen pedant, men då och då kan det vara skönt att kunna gå utan att ha stenkoll på vart man sätter fötterna. Och att få rensa ut allt man samlar på sig, jäklar vad skönt det är!
 
Allt jag skulle göra, det har gått emot mig. Planer och förhoppningar. Inget allvarligt, allt är bra hemmavid, men småsaker jag sett fram emot har inte blivit av idag. Dock hoppas jag det blir av imorrn, men världen går ju inte under om det inte gör det. Det vore bara kul om jag kunde få iordning, och kunna släppa det och koppla av.
 
Nä nu jävlar måste jag slappna av, jag har inte energi nog att vara så stressad, det är inte nyttigt! Ska nog bara sjunka ner i soffan med min påse ostkrokar (det heter ostkrokar, inte ostbågar, eller hur?), och bara kolla på skräp-TV.
 
Dagens fras: Man måste vara glad så länge man är uppåt = Man jett va gla så länge man e fejen.

Ons 12 mars-14

Vad skulle jag göra utan Patric? Antagligen försovit mig med råge imorse. Hann äta gröt innan jag var tvungen att sätta mig i bilen och fara till Åre. Kom 6 minuter för sent, då det blåste som attan även idag, och bilen krängde konstant där det inte var lä. Hyffsat obehagligt, men bättre att komma fram lite sent än aldrig. Jag fick gå igenom hela min historia, bli undersökt och se lite röntgenbilder. Nu har vi nog kommit fram till vad som orsakar mina besvär, och vad jag ska göra för att bli bra. Känns bra!
 
Kom hem till ett lugnt hem. Leon sov, och tupplurade i över två timmar. Jag hann få i mig ett par koppar kaffe och bara koppla av. När skrutten vaknade åt vi mellis, sen trotsade vi blåsten och for in på stan. Köpte vindbyxor åt lillen, så nu ska ingen blåst stoppa oss! Jag fick en tröja jag suktat efter sedan i fjol, men då var den opraktisk att amma i, och tidigare i år var den för dyr, men nu var den på rea och då blev den min! Ett par byxor att träna i fick jag också, tack älskling!
 
Lillsprätten var på uselt humör när vi kom hem, men blev nöjd så fort maten var klar. Han äter ju som en hel karl, ungen! Bra det. Varvade ner, och sen bingen för Leon. Patric for och hämtade svärmor, hon skulle få sitta barnvakt nån timme så vi fick göra nåt ihop.
 
Vi drog på gymet. Ja, nu ska jag börja på allvar. Efter Åre-besöket fick jag reda på att den smärta jag känner när jag rör mig inte är farlig, eller är något som kan bli värre, så jag kan bita ihop och köra på ändå, och det var ju ett skönt besked! Dock skulle jag absolut inte ta ut mig, utan börja om från noll och sakta sakta öka. Det som är mest skrämmande är att det började bränna lite även på de absolut lägsta vikterna, men så fort det började kännas slutade jag. Har aldrig haft ett "lugnt" läge när det gäller träning, så får lära mig det nu. Känner dock av en ilande smärta i mina armar nu, men kan vara lugn eftersom det som sagt inte är nåt farligt eller nåt som förvärrar det. Känns skönt att ha en plan, och veta lite mer. Nu SKA jag bli bra!
 
Idag är det för övrigt Jämtlands egna nationaldag! Jamtland Jamtland, jamt å standut!
 
Dagens visa blir det idag, nationaldagen till ära, och inte vilken visa som helst utan vår nationalsång:
 
Mæ går på stigom
å leit oss opp öve bakkan,
bort milla åkrom, opp hitat vållom,
der bjällan pingel skvällht
i jænsmässti.

Mæ sir frå höjdom
bort mot åsom,
der kjörsan står milla gålom
bort ditat fjällom vår
der Skuta står
så gnistrenes vit.

:/:
Fejen så sjong mæ att‚
JAMTLANN DE E LANNE VÅRT!
i tusen år ha mæ hadd'e,
håll'e därför hårt.
Ler ta den friheit 
som fedran ein gång at oss ga!
Hen ske mæ læva å minnes allht,
som fedran oss sa!
 
 
Man bor rätt jävla fint alltså, synd att det inte blir lika fint på bild som det är när man ser det med egna ögon.
 

Tis 11 mars-14

Hipp hipp hurra, pappas födelsedag idag!
 
Ja, planen att vara vaken hela natten och dagen för att sedan vara trött i tid på kvällen funkade inte. Var vaken hela natten, mitt lapptäcke vart typ klart vid 6.15, och då precis vaknade Leon. Kokade gröt och hade mysmorgon han och jag, sen gick vi ner på öppna förskolan och lekte. Patric fick ta sig en rejäl sovmorgon.
 
Lillskrutten sov ute i vagnen, jag satte mig ned med mitt projekt, fortfarande inte trött. Åt lunch, svärmor kom, lekte hemma. Fortfarande inte trött.
 
Tog en dusch, nattade Leon, Patric drog och tränade, jag sydde och sydde. Fortfarande inte trött. Nu är klockan över 22, och jag är inte trött. Vad är fel på mig? Måste sova, jag måste, annars kommer jag aldrig kunna köra till Åre imorrn, tidigt tidigt. Fast först må jag äta, banne mig! Jädra Patric, ätit upp alla popcorn...
 
Dagens ord: Pigg i ögonen = Glögg.
 
 
Inte helt klar, än. Må ha nåt att göra imorrn också!
 

Mån 10 mars-14

Våren är här, men vad blåsig den var! Herreminje, knappt så man kan stå rakt.
 
Idag har vi vårstädat, röjt ur alla förråd och skrymslen så gott vi hunnit. Är en del kvar att göra, men det finns ju fler dagar framöver.
 
Förutom att städa har vi varit på tur en sväng, Leon fick strosa runt i sina nya gummistövlar och sin vindjacka. Åh jisses så söt han är, lillgrabben!
 
Dagen har i övrigt sett ut ungefär som vanligt. Nu är det inte en sån där kväll då jag säger "Oops, jag fastnade med ett projekt". Nä, denna gång är det ett högst medvetet val. Jag har ju så svårt att komma upp på morgonen, och svårt att komma till ro på kvällen. Då tänkte jag, eftersom jag ska upp i ottan på onsdag, att om jag är vaken hela natten nu och hela dagen imorrn så borde jag kunna somna lätt på kvällen och därmed ta mig upp i tid på onsdag. Smart va? Om det funkar återstår att se. Har ju satt mig i arbete i alla fall, ett lapptäcke modell större!
 
Dagens ord: Häftig vindby = Gjeling.

Sön 9 mars-14

När jag vaknade var svärmor här på besök, och jag såg ut som jag gjorde. Tur vi inte är så brydd av oss i familjen. Förmiddagen var som den brukar med lunch och tupplurar.
 
Så fort Leon vaknat for vi ut till svärfar på kaffe. Patric fick gå igenom nå kartonger från när han var liten, och Leon fick med sig två flyttkartonger med leksaker från förr. Herreminje vad mycket jag kände igen, som jag hade när jag var barn. Leksakerna var fortfarande fina och funkade perfekt. Har fyllt badkaret med en del och tvättat dem, då över 20, nästan 30, år i förvaring gör sitt. Kasper fick kuta lite i skogsbrynet på bakgården, och han studsade runt likt en hare i den snö som fanns kvar. Leon sprang runt med en liten sop inne, det är den roligaste leksaken vart han än kommer!
 
Lillskrutten åt som en hel karl när det vankades middag hemmavid. När han ätit klart fick han prova lite kläder och skor vi skaffat åt honom. Nu har han stövlar och en jacka samt dunväst som kommer passa bra nu i vår och sen i höst. Ett par nya pyjamaser har han också, och han blev en så stor liten pojke i sin blå-vit-rutiga flanellpyjamas!
 
Ikväll har jag inte åtagit mig något projekt, då mina händer och fingrar värker. Istället satte jag mig och fyllde i den enorma luntan med papper inför mitt besök hos ortopedspecialisten på onsdag. Sen tog vi det bara lugnt.
 
När Patric precis lagt sig, och jag skulle ut med Kasper, då vaknade Leon. Och han ville inte somna om... Förrän nu, två timmar senare. Han fick bajsa lite, och efter det kom han och kramade mig. När jag frågade om han ville gå och lägga sig sa han "mm" så då bäddade jag ner honom. La mig på golvet bredvid hans säng, så han såg mig, och efter en bra stund sov han. Från vårt sovrum hör jag Patrics snarkningar, och jag tycker mig höra Kaspers tunga andning som gränsar till snarkningar också.
 
Avrundar dagen med en praktisk jamsk fras: Vad ful du är, du ser ut som en myrstack i håret = Va göt du e, du sir ut som ei maurtuve ti haore.
 
 
Hihi, Bertil Enstöring i Skrot-Nisse, vilken härlig karaktär! Eremiten.
(Om att odla sockerbetor i Norrland).

Lör 8 mars-14

Oj, nu blev det sådär sent igen. Men, jag fastnade i ett projekt, igen...
 
Jag ville inte kliva upp imorse. Patric och Leon kom med frukost på sängen, men jag somnade om. Mina fina grabbar, varför har de fått sura mig till sambo och mamma? Morgonen är inte min starka sida.
 
Vi klädde oss och for på stan. Kikade lite på marknaden, men det är samma gamla saker. Det är viltkorv, fryspåsar, strumpor, ullgarn, t-shirts och ostar. Aldrig köper man nåt heller, bara strosar och försöker parera med vagnen mellan alla miljarder människor på det lilla Stortorget. Leon somnade i vagnen, så vi strosade tills han vaknade. Och det tog över en timme. Lillskrutten vaknade på gosia efter den rejäla tuppluren i friska och blåsiga luften.
 
For vidare och hälsade på farmor min. Min pappa, farbror och hans sambo var där de med. Leon lekte järnet, fick rida rida ranka på gammelfarbrors ben, och det var läskigt tydligen. Han såg skeptisk ut, lillen, men sen kom han och sparkade på min fot med en menande blick, och ville rida rida ranka på mammas ben istället. Det är inte klokt hur mycket de förstår, barna. Klipska små varelser är var det är.
 
Klockan blev sent, och vi for hem. Middag och som vanligt bums i säng för tröttkillen. Patric har roat sig vid datorn under kvällen, och jag fick som sagt ett projekt. Fick en fixidé att göra ett lapptäcke åt Leon, och när jag får en fixidé av det slaget (samma med älgen jag virkade) så slutar jag inte förrän det är klart. Tiden bara flyger förbi, märkte inte att det gått över en timme när Patric drog på gymet. Men jag lyckades, och gick från idé till färdig produkt på en kväll. Det fleecefodrade lapptäcket kommer vara perfekt i vagnen nu mot våren eller kyliga sommarkvällar som vi är van vid här på breddgraden.
 
Dagens ord: Gregoriemarknaden (som vi var på idag) = Jamtmarsna.
 
 
Leons nya hemgjorda lapptäcke, om än lite skrynkligt. Hade inte tid att stryka!
 

Fre 7 mars-14

Hade svårt att sova i natt, och jag tog igen det med att säga "Jag kommer snart" och somnade om när Patric försökte väcka mig. Och en sabla värk i kroppen, sån som ilar i skelettet, hela dagen lång.

Men, dagen har varit toppenbra ändå! For och fikade med Patrics pappa och bror, sen hem och matade Leon riktigt, hämtade hunden och for ut till byn.

Kotten och pappas sambo var hemma, Leon fick kuta runt och leka med sin moster, jag och pappas sambo rotade fram farmors gamla symaskin och såg till att den funkade som den skulle.

Vi blev inte långvariga i byn, ett par timmar ungefär. Leon slumrade en halvtimme i bilen på väg dit bara, så han var inte på sitt bästa humör. Stannade till i Brunflo, hos en äldre kvinna. Jag skulle köpa lite sängkläder av henne. Men vilken mysig dam! Hon var så trevlig, och snäll och go. Gav henne rejält betalt för de fina sängkläder hon ville bli av med, och vi stod och pratade en stund. Hon tyckte det var så kul att ungdomen idag intresserar sig för gamla saker. När jag skulle gå gav hon mig en kram. Henne skulle jag gärna ta en kopp kaffe med då och då! Så himla trevlig kvinna.

Väl hemma fick Leon mat i magen, ny blöja och pyjamas. Kort efter somnade han. Vår trötta pojke. Jag plockade fram symaskinen. Sydde ihop ett påslakan, och sydde lite sick sack på tygerna jag ska göra tavlor av. Symaskinen är en Husqvarna Automatic CI21, och den är tillverkad någon gång mellan 1955-1958 om jag förstått rätt på Google. Och den går som en klocka! Förr var det kvalité på grejerna minsann. Känns kul att ta över taktpinnen efter farmor med den maskinen. Jag undrar hur många timmar hon spenderat vid den? Jag lär med all säkerhet logga en hel del timmar framför den jag med, det är ju så kul!

Dagens ord: Trevlig, snäll = Frök.

Här kommer lite bilder från min kväll vid symaskinen, och mina underbara nya sängkläder!





Tors 6 mars-14

Patric lär sig, han väckte mig med kakor på sängen! Trots att det blev smuligt värre var ju inte det något som hindrade mig från att vakna på gott humör!
 
Jag fick en skoleverans direkt när jag klivit upp, sen kom mor min och Kotten, och Kaaaasper! Mamma tog en kopp kaffe och gosade med Leon, sen for hon vidare hem till Norge. Kotten fick vara med oss idag.
 
Vi unnade oss skräpmat till lunch, förutom Leon som fick sylta. Lillgrabben tog en tupplur, jag och Kotten gjorde ett snabbt ärende och sen när vi kom hem igen efter dryga kvarten hann vi bara sätta oss i princip så vaknade Leon. En väldigt kort tupplur tog han, och det märktes på humöret senare. Men men, vad gör väl det? Han var ju glad när han var med Kotten i alla fall.
 
Vi tog oss en sväng in på stan. Grabben ville inte sitta i vagnen, men han fick så lov. Köpte en barnbok åt honom, och en virkbok åt mig, och nya D-vitamindroppar på hälsokost. Sen fick han hoppa ur vagnen och promenera gågatan fram hand i hand med mig och Kotten. Han hittade en pinne som var jätterolig att dra i gruset på backen. En gatumusikant fångade hans uppmärksamhet, så Leon fick lägga i en liten peng i dragspelsfodralet, sen dansade han glatt till musiken. Goungen min, han är så härlig!
 
Stannade till på Statoil och hämtade ut ett paket jag fått idag, sängkläder! Urhärliga i grönt med lapptäcksmönster. Eftersom de är från 70-talet hänger de nu ute på vädring, och ska väl få sig en sväng i tvättmaskinen innan vi bäddar med dem.
 
Patric var oerhört ambitiös idag och gjorde en jättegod köttgryta till middag. Vad skulle jag göra utan honom? Den bästa sambo man kan ha, och den bästa pappan ett barn kan ha.
 
Min pappa kom och hämtade Kotten och hejade på Leon, men Leon hade fullt upp med annat och hade inte tid med moffa sin. Vi far ut till byn imorrn och är med Kotten där över dagen så hon slipper vara själv.
 
Jag har sålt iväg lite grejer nu ikväll, och skänkt en del till en flykting som fått eget boende precis. Det är inte klokt vad man samlar på sig! Och nu när jag håller på att byta ut det här hemma allt eftersom är det ju himla skönt att bli fri det man inte längre kommer använda.
 
Patric är på innebandyträning, och jag har passat på att röja upp så gott jag orkade. Det absolut säkraste vårtecknet, enligt mig, är när det är lika grusigt inne på hallgolvet som det är ute. Någon som håller med? Jag tror jag har sopat hallen fyra gånger idag, men gruset kommer tillbaka likförbannat. Jag är mor min evigt tacksam som såg till att utrusta vårt hem med en sop och sopskyffel, något som tydligen bör finnas i varje hem. Tack mamma!
 
Kasper ligger och snarkar, lillsprätten sover, och jag börjar så sakteliga varva ner. Smyger runt här hemma lite då och då, och bara njuter av att det inte flyger gruskorn runt mig för varje steg jag tar, och att köksgolvet är fritt från klibbiga riskorn efter Leons vilda middag.
 
Dagens jamska, blir ännu ett uttryck. Ett uttryck som fick mig att skratta, och som jag kommer använda frekvent framöver: "Da du säj å katta skeit de lägg ma på samma haug", och betyder att det personen i fråga säger, och det som katten skiter, ja det lägger du på samma hög.

Ons 5 mars-14

En morgon lik de flesta andra, dagen däremot bjöd på ett och annat. Ja herreminje, mycket ska man vara med om.
 
Började med att mamma och Kotten kom hit, och Kasper vad med han också. Mamma for på ärenden, och Kotten stannade hos oss. Lekte massor med Leon. Han fick ta sig en tupplur på lite över en timme. Patric var iväg och tränade, jag och Kotten tog igen oss bara.
 
När mamma kom tillbaka hade hos med sig semlor. Leon doppade fingrarna i Patrics semla och åt grädde och mandelmassa. Tokunge!
 
Patric och jag fick oss lite egentid. Mamma och Kotten passade Leon, och vi for iväg på loppis. Jag var ute efter ramar jag kunde göra egna tavlor av. En ram hittade jag, och en tavla som fick mig att skratta. Men sen, ja sen började det som nästan gjorde mig gråhårig. Vi gick ut till parkeringen, och skulle låsa upp bilen. Det gick inte. Hur mycket vi än tryckte, så låstes inte bilen upp. Nyckeln passade inte i låset, så antingen har låset frusit eller så ska det finnas en nyckel till... Mest troligt frusit. Ja ja, hur som, vi stod där, tryckte och tryckte, och inget hände. Vi började jaga rätt på någon som kunde komma med ett batteri till nyckeln. Frågade inne på loppisen om de hade små skruvmejslar, och då kläckte han ur sig det som gjorde mig så sjukt less. Han berättade att detta fenomen var vanligt förekommande, och anledningen var Laserhallen som ligger där. Den går på samma frekvens som fjärrstyrningen på bilnycklarna, och slår ut dem. Åh herreminje, vad jag svor. Jag gormade alla fula ord jag kunde där ute på parkeringen, samtidigt som jag stampade med fötterna likt ett barn i snöslasket. Alltså teknik, finns det något som går en mer på nerverna eller? Vad var det för fel med att låsa upp bilen med nyckeln mekaniskt? Varför ska allt styras trådlöst eller via dator? Allvarligt alltså?! Vi fick i alla fall gå in på Laserhallen och be dem stänga ner allt, så vi kunde få låsa upp vår bil och åka hem. Mamma hade kommit dit, så vi hade möjlighet att ta oss hem utifall det var nåt annat som strulade. Självklart var det ett spel som höll på just, så vi fick ju vänta ett tag... Men så fort de stängt ner allt jävla skit, efter 45 minuters svärande, så låstes bilen upp direkt och vi fick åka hem. Ja som sagt, herreminje, tekniken gör mig gråhårig!
 
Leon hade haft det hur bra som helst hemma med Kotten när vi var utelåsta ur bilen och mamma kom till vår undsättning. Han fick äta lite middag när vi kom hem, och vårt fina besök for hemöver och kommer åter imorgon.
 
Lillskrutten somnade i vanlig tid, han har varit helt feberfri och verkar fullt återställd efter kräk och feber. Jag satte mig och pysslade med en tavla, men det gick ont. Försökte mig på två andra pyssel också, även det gick ont. Så då sket jag i allt, hängde upp tavlan lång ifrån klar och nöjde mig så. För nu i alla fall, hade ingen större lust att jävlas mer idag. Fick räcka med bilstrulet.
 
Har snubblat över lite härliga jamska uttryck, så kommer varva lite med ord och fraser. Alla uttryck har jag inte översättning till, men de går att förstå ändå. Annars är det bara att fråga!
 
Dagens jamska uttryck: E du int rektut rektú oppi huve du?
 
 
Hur kan man inte köpa denna tavla?! Haha!
 

Tis 4 mars-14

Men vilken underbar väckning jag fick idag! Kotten och mamma kom, och Kotten kröp upp i vår säng med massor av kakor! Hon vet hur man startar min dag på ett extra bra sätt, goungen.
 
Patric och Leon fick stanna hemma, då lillskrutten inte är helt hundra än, medans jag for iväg med mamma och Kotten. Hälsade på farmor, som verkar piggare och piggare för var dag. Sen drog vi en sväng på stan. Inte så långvarigt, men mysigt att få umgås med mor och syster.
 
De tog med sig Kasper till byn, så nu är vi utan hund. Känns lite tomt, men han får glädja dem ett par dagar. Leon somnade i vanlig tid idag, utan den där extra tuppluren. Han verkar vara på bättringsvägen! Världens bästa humör har han väl inte haft, men det är ju inte så konstigt. Jag är också grinig och onöjd när jag är sjuk.
 
I kväll var jag på magnetröntgen. 20.30, konstig tid va? Men men, nu är det gjort. Fick lyssna på Iron Maiden och kördes in i tunneln. Jädrar vad varmt det blev fort, men jag bet ihop. När det till slut var dags för sista bilden som skulle ta cirka fyra minuter, då frågade jag om det fanns någon fläkt. Ja men visst gjorde det det, och tydligen hade de gjort en mjukvaruuppdatering, annars startar den av sig själv. Nu fick den startas manuellt, och då blev det genast mer behagligt att ligga där. Varför ska jag vara så, tjurig? Biter ihop, fast det är nåt som inte är bra. Det kan vara som nu, en fläkt på magnetröntgen, eller magsmärtor, eller problem med ryggen, stukad fot, trötthet eller sånt. Jag biter ihop för länge, tänker att det går väl över. Oftast går det ju över, till slut, men när jag gett med mig och sökt läkarvård tänker jag att jag borde gjort det tidigare. Ja ja, får väl se vad dessa bilder visar. Och sen nästa vecka ska jag till en specialist. Nu jäklar ska vi få någon ordning på det här! Vill tillbaka till mitt vanliga liv, med jobb och träning och massor av energi!
 
Dagens ord: Semla = Fejttisdagsbull.
 
En bonus, en charmig liten vits: Årskurs 1 på Alsens skola (en by några mil utanför Östersund). Fröken frågade lilla Lisa om hon visste något djur på 2 bokstäver?
- Ja int kan de va soa o inte kua det måst va en ap.

Mån 3 mars-14

Sov på soffan, och sov uselt. Hörde små fotsteg långt bort i fjärran, och sedan några större. Då var grabbarna uppe. Leon hade tassat ut ur rummet, och Patric hade vaknat av honom. Jag var lika utslagen som jag alltid är, men vid halvt medvetande. Sjukt öm i kroppen, blir inte soffan i natt!
 
Leon är fortfarande kräkfri, men idag har han haft feber. Jag är brydd på om det är tänderna som spökar. Det är ju fyra tuggtänder nu som håller på att växa fram. Kan inte vara skönt! Men han är tapper, vår pojk. Han har sovit extra mycket på dagtid nu ett par dagar, men äter och dricker som vanligt. Vi känner oss lugna.
 
Patric har skött lite tvätt idag, så nu är allt det nerkräkta rent igen. Leons säng står återigen i hans rum, och nu kommer sovarrangemangen bli som vanligt igen. Jag saknar vår säng, så det ska bli skönt! Handlat och diskat har gubben gjort också, och jag har haft hand om Leon som varit väldigt mammig nu när jag har feber. Nåt positivt med hans feber, han blir kramig och gosjuk. Slår armarna om en och grottar in ansiktet mot halsen, kramar så hårt och länge! Älskade onge!
 
Vi fick besök av en väninna och hennes dotter. De var i trakterna, så de passade på att titta in och hämta en tavla jag ville bli av med. Leon hade inte mycket energi för lek, men de fick umgås lite i alla fall. Han tvärslocknade när de farit hem.
 
Frukost, mellis, lunch, mellis, middag och välling har Leon fått i sig som vanligt, och massor av vatten. Som sagt, så länge han äter och dricker som vanligt är vi lugna. Det är skönt att se att han har aptit, trots att han är så sliten.
 
Han har blivit så himla duktig, och pratsam, vår grabb. I kväll pratade han i telefon, i bankdosan. Sa "hej", pausade, babblade på, pausade och pratade ännu mer, sen "la han på". Det är otroligt vad de snappar upp. Han sa även "mm, schuup (sånt där typiskt norrländskt ljud där man nästan visslar inåt utan själva visslet, förstår ni hur jag menar?)", och då märks det hur mycket han studerar mig när jag pratar i telefon!
 
Patric pep iväg på gymet ikväll, jag hade möte med ett par från innebandyn. Vi har börjat rodda i ett damlag inför hösten. Hoppas det går bättre än sist! Leon hade inte somnat, så han fick sitta med oss en stund, men sen somnade han fort i sin nybäddade och rengjorda säng.
 
Imorrn ska jag på magnetröntgen, på kvällstid! Perfekt tid, då sover Leon och Patric får det lugnt, och jag kan ta mig en tupplur när jag ligger och ska bli fotad. Hoppas det går fort bara, har så svårt att ligga stilla på rygg, för då börjar det göra ont i kroppen rätt fort vill jag lova.
 
Dagens ord: Populär, eftertraktad = Gängs, jengs.

Sön 2 mars-14

3.30 fick jag lägga mig i natt. Tog evigheter att göra rent sängen hans och madrassen. Har inte hunnit tvätta idag, men får bli morgondagens bekymmer.
 
Jag sov på soffan i natt alldeles utanför Leons rum, och 7.30 vaknade jag av att han tassat ut i vardagsrummet och börjat riva fram sina böcker ur bokhyllan. Han var på gohumör, och åt sin morgongröt med stor aptit. Patric fick sova till lunchtid, och då hade Leon hunnit tupplura 1,5 timme redan. Natten tog hårt på lillgrabben!
 
Mellis, lunch, mellis och middag gick ner utan problem, och han har druckit vatten jättebra under dagen och allt har fått stanna kvar. Skönt! Sist han hade magsjuka matvägrade han. En lång tupplur på eftermiddagen tog han också, så nåt är det som inte är som det ska i hans lilla kropp för stunden. Trött pojke. Blir spännande att se hur natten går.
 
Han fick en ny frisyr idag igen, lillsprätten. Hans hår växer ju enormt fort, så idag åkte trimmern fram igen för tredje gången sedan i juli. Åh jisses vad stor han blev med kort hår! Och hans stora fina ögon syns mycket mer nu utan luggen långt ner i ansiktet. Mammas pojke!
 
Pratade lite med farmor på telefon och talade om läget här hemma, och att vi inte kommer på besök förrän vi vet hur det står till här hemma med eventuella baciller. Mamma min surrade jag med, och uppdaterade om hennes barnbarns hälsostatus.
 
Lillskrutten somnade vid halv åtta ikväll, och än så länge sover han gott. Spyhinken står beredd utifall vi får en repris, men jag hoppas verkligen han klarar sig. Han har som sagt ätit bra idag, och mycket. Spyorna efter det lär inte bli roliga...
 
Har bara tagit det lugnt nu ikväll och försökt samla lite kraft utifall det blir tufft igen under natten. Lite kvällsfika med min sjukt fina gubbe, sen kanske vi vågar lägga oss. Lär väl sova på soffan utanför Leons rum igen, utifall han behöver mig under natten.
 
Dagens ord: En med god aptit = Fnur. Gäller både Patric och Leon.
 
 
Goknul <3
 

Lör 1 mars-14

Väcktes av en otroligt energisk liten pojk som levde rövare, med pappa sin hack i häl. Inte lätt att hinna med lillen inte!
 
Vi åt lunch, sen for Patric iväg. Han hade match idag. Hann lägga Leon, sen kom min mamma, Kotten och hennes kompis kom hit. De skulle vara med Leon så jag fick åka och kolla på matchen, säsongens sista hemmamatch. Matchen som avgjorde att IBFF spelar i division 1 även nästa säsong! Patric hängde ett. IBFF vann i sudden death, men hade säkrat kontraktet redan vid oavgjort vid full tid.
 
Leon hade haft det himla bra med sin momma, moster och mosters kompis. De hade lekt, fikat, dansat, varit ute. Ja han märkte knappt att jag och Patric kom hem!
 
Länge har jag tjatat på Patric att han ska vara med på herrlagets fester, han har alltid vägrat. Men idag skulle han iväg! Efter att vi nattat Leon for han, och jag skulle ha en lugn kväll här hemma. Trodde jag... Jag hann städa sovrummet och bädda rent i alla fall. Alltid nåt.
 
Två timmar efter att Patric åkt vaknade Leon. Jag hörde honom gnöla, men väntade lite för att se om han somnade om själv som han brukar. Gnälet blev värre, sen hörde jag hulkningar och något blött. När jag kom in var sängen nerspydd, och Leon stod och darrade och skrek. Plockade upp honom och försökte lugna, då spydde han mig i håret. In med ungen i duschen, allt i sängen stoppade jag i säckar, sängen ställde jag i badrummet. Skurade golvet och gjorde rent. Sen började Leon gnöla igen och ville att jag skulle hålla honom. Självklart plockade jag upp honom, och fick en spya över hela ryggen och bröstet, och ännu en skvätt i håret. In i duschen igen, jag satte mig med kläderna på med honom i badkaret. Spya ööööverallt. Ringde Patric, han kunde inte ta sig hem fort, så då fick jag lösa kaoset på egen hand. När han var ren klev vi ur badkaret. Det verkade ha lugnat ner sig. Jag bäddade ut bäddsoffan, täckte madrassen med plast, och dubbla lakan. Vi la oss ner, och Leon slumrade till. Sen satte han sig upp tvärt, började gnöla igen och jag var snabb fram med spyhinken. Huvva vad jag tycker synd om honom när jag kräks sådär, han blir så förtvivlad och rädd. Men jag är glad att jag snabbt kom på att han blev lugn när jag höll om honom och vaggade honom. Visst att jag fick spya fulla armarna, men vad gör väl det? Efter den spyomgången tvärslocknade han i mina armar, och sover nu efter 2,5 timmars kräkande.
 
Jag fick den eminenta uppgiften att ta rätt på allt som var täckt med kräks. Madrass, bäddmadrass, hans gosekanin och sen sängen. Hur lätt är det att städa en resesäng på spya? En resesäng är perfekt för ett vilt barn att sova i, då det inte finns några spjälor att fastna i eller slå sig på. Men när det vilda barnet spyr, ja då är en resesäng inget bra val. Herreminje var jag jävlats för att få ren den, men nu äntligen! Hann städa upp mig själv också, så nu är jag människa igen.
 
Imorrn hade vi en lekdejt planerad för Leon, och ett besök hos svärfar. Bara att avboka, stanna hemma och se vart detta leder. Var det bara en gång, eller kommer det mer? Kommer vi bli dåliga? Vem vet. Tills vi vet, ja då jär vi itt na! Stannar hemmavid bara.
 
Flaskan med vätskeersättning är blandad och klar. Jag ska väl ta och krypa upp intill Leon på den plastade madrassen, med spyhinken nära inpå. Älskade onge!
 
Dagens ord: Spysjuk = Kräksn.
RSS 2.0