Tis 30 dec-14

Hmm, verkar funka dåligt med bloggsidan idag!

Hade en asjobbig natt med förvärkar till förbannelse och helvetiska foglossningar. Men nu är det inte aslänge kvar!

Vi tog oss ut mot eftermiddagen på lite ärenden, och hälsade på min farmor en sväng.

Ute har det varit varmgrader hela dagen. Med andra ord, glashalt! Inte asballt med mina slappa fogar direkt...

Nu dör mobilbatteriet. Gnatt!

Dagens ord: Halt väglag = Glänut e före.

Mån 29 dec-14

Idag, för ett år sedan, träffade vi Bobby för sista gången. Lunch på Tages, som så många gånger förr. På morgonen nu på nyårsdagen är det ett år sedan han gick bort. Det är helt sjukt vad tiden går fort, och vad saknad han är!
 
Patric jobbade 12-20 idag. Som vanligt var jag svår att få upp ur sängen, men till slut så. Vi gjorde lunch, sen pussade jag och Leon Patric hej då. Kort därefter såg jag någon komma i köksfönstret. "Titta Leon, vem kommer där?" frågade jag. Han tittade noga, och svarade "Konstig gubbe", men någon konstig gubbe var det då rakt inte! Nä, det var världens bästa gudmor och vän, Karro! Hon spenderade ungefär fyra timmar med oss. Fick smaka på Leons pepparkakor han gjorde i sin lekugn, och hans bullar av innebandybollar. Vi tittade på film, byggde koja, fikade, lekte med ficklampan på hans rum och murslade på. När hon skulle gå klädde vi på oss och hängde med en bit så Kasper fick gå ut och pinka. Ute snöade det. Leon ville absolut inte sitta på sin snowracer, han skulle gå själv. Då fick han dra snowracern också, vilket han gjorde utan protest. Han såg så stor ut där han gick på gångvägen och drog sin racer. Vi vinkade av Karro, och vände om hemåt. När det blev uppförsbacke, ja då minsann ville han åka snowracer. Så hans tjocka mor fick pulsa genom snön, släpandes på en snowracer med en tvååring på, i uppförsbacke, med en hund som skulle kuta överallt. Vilken syn. Unge herrn drog med vanten i snön, och skulle absolut smaka på den. Och givetvis lyssnade han inte när jag sa åt honom att inte äta snön. Orkade inte tjata, hade fullt sjå att ta mig framåt, och snön var ju nyfallen så det kändes ändå inte som att det var en så stor grej.
 
När vi kom in till slut sjönk vi båda ihop i soffan framför Skrotnisse. Hade en mycket trött son här hemma vid det laget. Han fick i sig rejält med middag i alla fall under tiden han pratade med sin momma på Skype. Halvtimmen efter drack han välling och somnade. Ja, då fick jag nåt tokryck och flidde upp ena delen av sovrummet, delen där spjälsängen står. Nu är den bäddad, allt som låg i är lagt på sina platser. En sak mindre att tänka på i varje fall.
 
Jag och gubben har gofikat, och är på väg i säng. Han i varje fall, får se hur det blir för min del. Leon kinkar i natt igen. Lille vännen, det är inte lätt med alla faser man ska gå igenom.
 
Dagens ord; Nysnö = Nyloa.

Sön 28 dec-14

Detta med totalt usel sömn, det börjar bli riktigt lejsamt. Hade så ont i kroppen imorse, så frukosten blev Citodon och en varm dusch för att ens kunna röra mig. Resten av dagen har jag gått runt i ett varmt underställ och tofflor.
 
Kallt var det också, så vi höll oss inne hela förmiddagen och mitt på dagen. Efter lunch tog jag mig dock en runda på egen hand, under tiden Leon tupplurade och Patric vilade upp sig. Skaffade lite nytt hem, och lite tillbehör till Leons lekkök. Han saknade ju en visp, så en sån har han nu. Han ställde sig och låtsades vispa grädde, och så bakade vi pepparkakor (klossar) och bullar (innebandybollar) som han sedan serverade med grädde. Det var mycket gott vill jag lova! Han kan han, unge herrn. Det är så roligt att sitta i hans rum och bara titta när han leker. Hur han pratar för sig själv, vilken fantastisk fantasi han har, hur han har snappat upp hur vi gör i köket och sen hur go han är när han serverar mig en pepparkaka med grädde och en kniv och gaffel som jag kan äta med. Och så självklart en kopp kaffe fick jag. Gounge!
 
Vi åt en sen middag, varvade ner, och sen gick grabben och la sig. Jag och gubben har inte gjort sådär asmycket, utan bara tagit det lugnt som vanligt. Skönt det! Precis satt i oss gofika, och tröttheten börjar komma krypande. Men jag lär ju inte få sova ändå. Jädra foglossningar!
 
Dagens ord: Fantasilöst = Ingeles. Det är det då aldrig när Leon leker!

Lör 27 dec-14

Igår la jag mig samtidigt som Patric. Men sov lika uselt för det! Var upp och vandrade, pinkade, drack vatten om och om igen. Patric hade vaknat två gånger av att jag ropade "AJ" i sömnen när jag försökte vända på mig. Jädra fogar... Grabbarna gjorde morgon tidigt, och de var snälla nog att låta mig ligga kvar i ett försök att få lite vila till.
 
Ja vad har hänt idag då? Kallt har det varit, så vi har inte gått ut och lekt. Nä, vid -18 är det innelek som gäller. Tvättstugan hade vi också. Svärmor var förbi en sväng efter lunch, sen tog Patric med na på lite ärenden. Jag och skrutten roade oss hemmavid. Vi bakade bullar i hans lekkök, tittade på film, fikade mellis. När Patric sen kom hem hade han med sig PIZZA! Ååh, vad skönt att slippa äta julmat för sjunde måltiden i rad. Nackdelen kring jul, att det blir så jädra mycket mat över som må ätas upp... Men pizza var ett skönt avbrott. Gubben hade varit och hämtat en massa plastfrottélakan jag köpt. Insåg imorse när jag vaknade att fan, tänk om vattnet skulle gå i sängen, då är det ju bara att hiva hela madrassen. Ingen rolig utgift! Sen behövde Leon fler till sin säng ändå, så nu har jag garderat oss. Kommer komma väl till pass under spädbarnstiden med lillebror också.
 
Vid 17.30 började en trött Leon tjata efter välling och sängen. Strax innan 18 hade han somnat. Jag la mig i soffan med fötterna högt, då jag fått så otroligt svullna ben! Såna där "cankles", där smalbenet går direkt till foten, ingen form alls på fotleden. Patric har pekat på dem och fnissat hela dagen. Trots stödstrumpor har mina fötter varit som ballonger, och ont gjorde det mot kvällen. Ja ja, 18 dagar kvar till beräknad kalvning.
 
Förutom att Patric visste vad jag ville ha på min pizza han överraskade med utan att ens behöva fråga, så fick jag ytterligare ett bevis på hans kärlek ikväll. Han hade bänkat sig framför junior-VM i hockey, Sverige - Danmark. Just då, kort innan matchen skulle börja, fick jag en fixidé. Han skulle ringa TV-leverantören och ordna så att alla våra kanaler funkar, och att det inte hackar hela tiden. Utan att säga emot, eller ens himla med ögonen, ringde han och nu är det ordnat. Allt funkar nu som det ska. För en sådan hockeygalning som Patric, så är det en stor uppoffring att missa några minuter. Som sagt, det är kärlek det!
 
Vinterbonat riktigt i Leons vagn nu. Kändes som hög tid när tempen ligger under -10 oftast. Fårfällen är nu på plats som komplement till Voksin. Då är det vinter på riktigt!
 
Dagens ord: Fårskinnsfäll = Fårlödinfäll.

Fre 26 dec-14

Leon verkar ha kommit i nån period med lite orolig sömn. Men som tur var dög jag denna natt. Eller ja, först lät det direkt "Hej då mamma" men han gav med sig och lät mig vagga om honom. Skönt, så Patric fick sova.
 
Men istället fick min käre karl kliva upp tidigt istället, då vår pojk bestämde sig för att göra morgon extra tidigt idag. Jag låg kvar i sängen som en klubbad säl fram till tidiga förmiddagen. Fick lite grejer hämtade som jag rensat ut här hemma, sen klädde vi på oss och for ut med bilen.
 
Destination byn. Jullunch hos min far. Leon somnade i bilen och fick en lagom tupplur innan vi var framme. Han letade efter stövarn hemma hos moffa, men han var inte där. "Ajax ute skogen, jagar hare" sa Leon. Yes, idag var stövarn på jakt. Han hade jagat lodjur idag tydligen, tokskallen. Efter en liten stund kom även min bror med sin familj. Vi satte oss och åt, mycket god mat. Det är synd att alla mina inre organ är så undanskuffade, magsäcken är ju minimal nästan. Leon hade inte ro att sitta länge, utan han skulle hoppa ner och leka. Lillkusinen vaknade efter sin tupplur, och då var han mest intressant för storkusinen. Leon satte sig bredvid honom, sa hej och frågade hur han mådde. Lillskrutten, det är så roligt att sitta och lyssna på honom.
 
Leon tog med sig moffa ut och åkte snowracer. Jag passade på att vila lite, och sen fick jag gosa med min brorson. Men huvva, faster var inte snäll idag inte! Nä, jag trodde att jag skulle få en blåbärsspya på mig, och reagerade med att lite snabbt få till ett säkerhetsavstånd. Det gillade inte brorsonen, och blev himla arg på mig. Det förstår jag, hur kul är det när någon sådär direkt utgår ifrån att man ska göra något mindre mysigt egentligen? Faster fick så snällt be om ursäkt, och försökte förgäves gottgöra honom. Men nä, jag hade gjort bort mig alldeles för mycket. Bara hans käre far kunde trösta. Men det är bara bra att han säger ifrån, absolut! Faster ska skärpa sig, och inte vara så himla känslig. Jag kommer ju bli nerspydd konstant ganska snart ändå, så.
 
Vi tackade för maten och sällskapet, packade in oss i bilen och for hemöver. Patric släppte av oss hemma, rastade Kasper, och for iväg till jobbet. Jag trodde att jag och Leon skulle ha en lugn eftermiddag och kväll, som vi brukar. Men sonen hade andra planer. Han for runt och skrek, försökte slå hunden med en toffla och kastade julgranskulor i golvet så jag fick dammsuga splitter. Han fick sätta sig på time out, mamma var inte alls glad. När de krossade julgranskulorna var bortstädade, hunden klappad och jag lite lugnare kom grabben ut från sitt rum. Jag frågade honom om han skulle vara snäll nu, inte slå hunden, inte skrika som en dåre och sluta kasta julgranskulor. Aa, han skulle vara snäll, och så kramades vi och allt var bra igen. Efter det tog vi det bara lugnt. Åt middag, varvade ner tätt intill varann i soffan och sen var det läggdags. Han somnade lätt utan tjorv, vilket var oerhört skönt för min del.
 
Ja, nu väntar jag bara på att gubben ska sluta jobbet. Är ett tag kvar, så får väl roa mig med saker som duscha, vila och klia hunden bakom örat kanske. Patric har bett mig att avstå hushållsarbete, då jag haft känningar i magen ett par dagar. Men jag har ju det där begäret att ha det prydligt just nu. Inte lätt... Tur det går att stänga dörrar så inte kaoset syns!
 
Dagens ord: Trycka ihop = Myl ihop.

Tors 25 dec-14

Var vaken ett bra tag i natt med en pojk som hade svårt att komma till ro igen. Och så vaknade han alldeles för tidigt imorse. Vi klev upp allihopa, han fick öppna paketen som glömdes bort igår, sen gick jag och la mig igen. Jag behöver all vila jag kan få. Gubben väckte mig strax efter 10, för han skulle iväg och jobba.
 
Jag och Leon har haft en dag på tu man hand. Vi började med en jultallrik till lunch, sen lite småyssel här hemma. Han tog sig en tupplur på en timme, vilket både han och jag behövde. När han vaknade åt vi lite mellis, sen klädde vi på oss och gick ut. I förmiddags hade vi -17 grader, men efter mellis var det bara -12, så då kändes det ok att gå ut. Mina fogar var inte lika plågande just då heller, så då må man ju passa på. Unge herrn fick åka ett varv runt området på sin nya snowracer, sen när vi kom till gungställningen ville han gunga. Vi pulsade genom den djupa snön, sopade av gungan och där satt han länge och väl. "Gunga högre, mer mamma, putta på mamma, högre!" och skrattade högt. Efter ungefär 40 minuter ute började mina fogar göra sig påminda. Han fick hoppa ner från gungan, vi pulsade tillbaka genom snön. Leon ramlade och började gapskratta. "Hahaha tyllmejs ramla snön". Goknulen min! Han fick åka snowracern den sista biten hem.
 
I långkallingar satte vi oss i soffan och slökollade på lite barnfilm innan jag satte igång med middagen, jultallrik igen. Det må ju ätas upp! Grabben åt som en hel karl, han har ärvt sin pappas aptit minsann. Sen skulle Leon laga mat. Han och jag tog på oss våra förkläden, sen gick vi in på hans rum. Han lagade fiskpinnar och soppa i sitt lekkök, kröp in i sitt lektält med tallriken och åt. Sen lagade han en tallrik till mig, och diskade allt efteråt i den lilla diskhon. Länge satt vi där och lekte i hans kök, vi passade på att prata med momma och Kotten på Skype samtidigt. Pysslade på lite med hans bilgarage, och sen tröttade han på sig. "Mamma kom, sitta soffan" sa han, och då satte vi oss och kollade på Pingu. Ringde Patric en sväng också, så Leon fick prata med honom innan sängen. Sen började välling efterfrågas, då var det bara att påbörja kvällsrutinen.
 
Grabben sover, gubben är hemma och på väg i säng. Lillebror ligger och bökar runt, och jag undrar hur min sömn kommer bli denna natt. Har nu gått in i graviditetsvecka 38, och räknas nu som fullgången. 20 dagar kvar till beräknad förlossning, 13 dagar kvar tills jag tror lillebror föds, 7 dagar kvar tills jag inte längre vägrar föda barn och faktiskt tänker packa en BB-väska. Ja, det är nära nu! Blev sjukt sugen på pasta och ostsås. För tredje eller fjärde kvällen i rad. Kolhydratladdning?
 
Dagens ord: Pulsa i snö = Kjava, tjava. Ett ord jag trott varit rikssvenska...

Ons 24 dec-14

Julaftonsmorgon. Dagen började tidigt, hela familjen klev upp och Leon fick sitt morgonpaket. Ett lektält med Toy Story. Där sprang han och gömde sig, släpade in en massa leksaker, la sig och vilade och donade på. Jag plockade ur en tjälaknul ur ugnen, la den i lag, vi åt tomtegröt till frukost, städade lite och sen var det lunchdags. Svärfar och hans sambo kom förbi på en kaffe och gav Leon lite julklappar. Morbror Pontus tittade förbi en snabbis med julklapp och Leon skulle leka en stund med sin morbror. Det blir sällan bara ett snabbstopp för någon här, då lillgrabben tycker det är så roligt med besök att han lägger beslag på alla som kommer hit. Sen blev det tupplursdags för unge herrn, och han somnade fort ute i vagnen ordentligt nerbäddad med ull och dun. En timme sov han ute, i -12 grader, och var alldeles lagomt varm när jag tog in honom igen.
 
När Leon vaknade hade svärmor kommit hit. Sen kom även farbror Micke och faster Jenny. Vi började stöka fram all mat, samlade oss i soffan och surrade, sen var det matdags. I fjol satt vi sju personer runt ett matbord för fyra. I år hade vi bytt bord, till ett med iläggsskivor, så vi hade gott om plats. Alla åt som hästar, men ändå har vi enormt mycket mat kvar! Skönt ändå, så slipper jag tänka på matlagning imorrn då Patric jobbar hela dagen.
 
Efter middagen kom tomten. Leon stod i fönstret och såg tomten smyga förbi utanför med en lykta. När det plingade på dörrn blev han ivrig och lite nervös. Tomten frågade om det fanns några snälla barn här hemma, "Aa, aa just!" svarade Leon och bjöd in tomten efter att ha skakat hand med honom. Leon hade varit väldigt snäll i år, och fick mycket paket. Han tackade tomten så mycket för att presenter, och sa åt honom att köra försiktigt nu när han skulle vidare till de andra barnen. "Syns nästa år! Hej då tomten." och vinkade tills dörren stängdes. I år tyckte han att tomten var snäll. I fjol var han livrädd. Tomten frågade om han fick en kram, Leon avböjde vänligt med bestämt. Ett handslag fick räcka tyckte han. Tomten sa inte emot, det var en bra tomte!
 
När tomten gått, och alla klappar var öppnade, så satte vi vuxna oss och monterade ihop allt. Leon fick en Brio-spis, och sen en köksdel med diskho och tvättmaskin och en massa tillbehör som kastruller och tallrikar. Han fick även ett bilgarage, en snowracer, sjukt mycket småbilar, kläder, en stor låtande brandbil, handdukar med Mumin, presentkort på stans lekland, instrument och massa mer. Upptäckte nyss ett par klappar som hade lagts undan och glömts. Dem får han öppna så fort han vaknar imorrn! Inte lätt för mamsen att hålla tusen saker i huvudet samtidigt...
 
Leon fick prata med moffa och gammelfarmor en stund via FaceTime på kvällen, och efter vi lagt på blev han tvärtrött. Han somnade, jag stökade undan allt och nu ser hemmet ut som det bör. Det är så skönt att fli undan allt på en gång, varför kan jag inte göra så jämt? Må skärpa mig på den punkten.
 
Patric har lagt sig, katten sover, hunden snarkar högt. Jag sitter och tänker på hur glad jag är över vår egen lilla familj, och våra familjer. Är så tacksam över att de gör julen precis så magisk och glädjefylld som den ska vara för barn. Ingen hets, inga bråk, ingen sprit. Bara lugnt och stilla, sansat, med fokus på barnen, och alkoholfritt på julbordet. Såg nyss Tomten är far till alla barnen, och jag är så glad att julen inte ser ut så hos oss, med spriten som flödar och bråk i massor. Jag är oerhört tacksam!
 
Dagens ord: Tomte = Tömt.

Tis 23 dec-14

Usch vad jag sov länge idag, till efter halv elva. Och jag skulle ha haft mig upp före 10... Väntade besök då, men som tur var så var besöket försenat. Therese kom nämligen förbi, och då hade jag äntligen hunnit släpa mig upp. Patric for iväg och handlade mat inför julafton, så jag och Leon satt och surrade med Therese.
 
När finbesöket åkt hem kom Patric från affärn. Vi packade in all mat, och lillebror i magen levde rövare. Fick lägga mig en stund, och fick sån värk i magen att jag var tvungen att andas igenom den. Gick över som tur var, för vi var bortbjudna på middag.
 
Klädde på oss och for bort till Dennis, som hade lagat jättegod fisk och potatis. Leon sa att det var jättegott, och åt riktigt bra. Mycket bättre än han ätit hemma de senaste dagarna! Vi tog med oss Dennis hem sen, för att spela lite Bingolotto. Något som blivit ett återkommande inslag. I fjol gjorde vi samma sak. Jag valde lott först, och självklart vann grabbarna på sina och min var helt värdelös. Men men, vi hade det himla trevligt och svullade en massa gosaker.
 
I ugnen står en tjälaknul som jag ska göra i ordning till julbordet imorrn. I vardagsrummet står nu Leons morgonpresent klar tills han vaknar. Gubben har just gått kvällsrundan med vovven, och nu hägrar sängen. Efter en dag med mycket ont i kroppen är jag rätt slutkörd, så tror inte det blir nå bekymmer att somna. Och må ju ha massor av ork imorrn!
 
Dagens ord: Dagen före julafton = Sjulsmässdan.

Mån 22 dec-14

Igår firade vi ju födelsedag, det glömde jag berätta! Vår jycke, Jämtdalens Led Zeppelin "Kasper", blev tre år gammal! Mattes minigris, stora grabben!
 
Imorse for Patric på jobb en snabb sväng. Jag och Leon hade en morgon och förmiddag i lugnt tempo. Vi satte oss framför Nyhetsmorgon, jag sa att "Nu börjar nyhejtan", och då minsann sa unge herrn att han skulle se Fåret Shaun, "Inte se nyhejtan, titta Fåret Shaun!". Och bara för att han sa just nyhejtan, ja då fick han titta på sitt får. Vi pratade en stund med mamma och Kotten på Skype och lekte lite med bilgaraget. Städade lite också. Sen började jag med lunchen, och Leon tjatade om att jag skulle komma, följa med, leka. Sa att han fick roa sig själv, mamma måste laga lunch. Han öppnade ett köksskåp, stack in huvudet, och rev ut precis varenda liten pinal som fanns där inne på köksgolvet. Och sen ville han inte städa upp det. Jag gick i köket med släpande fötter och plogade mig fram, då jag inte orkade plocka upp allt och för att jag inte hade energi till att tjata. Lite prylar på golvet är ju inte hela världen... Goproppen satte sig på en pall i köket, tittade på mig och sa att han satt och väntade. "Vad väntar du på?" frågade jag. "Väntar tomten, kommer julafton" sa han. Söta barn!
 
När maten var klar kom Patric hem, och då vart det full fart. Det är en stor skillnad tempomässigt här hemma när det bara är jag och lillgrabben, och när Patric är hemma. Verkar som att Leon vet att jag inte orkar hur mycket som helst, så med mig sitter han mer än gärna och bara myser och slöar. Med sin pappa, ja då kan han kuta runt i evigheter, spela fotboll, leka tagen, spela bandy och sånt.
 
Gudmor Karro kom förbi! Åh, som vi saknat henne. Leon la beslag på na, och visade henne allt i hans rum. Det som skulle bli ett snabbstopp blev ett besök på halvtimmen ungefär. Vi får rå om na lite mer framöver, efter allt kaos under juldagarna.
 
Jag for iväg till barnmorskan på kontroll. Magen växer som den ska, lillebrors hjärta låter som det ska, min vikt ökar som den ska (+17 kg hittills). Vi pratade lite om tankar och önskemål inför förlossningen. Sa att vi har inga särskilda önskemål, vi tar det som det kommer. Men jag sa att jag gärna klarar mig utan epiduralen om det går, fast det beror ju helt på hur lång tid allt tar. Är det som sist, att jag inte sovit på evigheter och är tömd på kraft, ja då är det ju viktigt att jag får vila en stund innan det sätter igång på riktigt, men går det lite snabbare än sist så kör jag utan om jag pallar. Inget jag kommer vara stenhård på dock, utan även där är det att jag tar det lite som det kommer. Men det är min önskan i alla fall.
 
När jag kom hem for Patric iväg på ett ärende. Jag och skrutten satte oss återigen i soffan. Han är så go, lutar sig in i min famn och sitter verkligen och myser järnet. Älskade onge! Ja, sen var det middag, och nedvarvning efter att vi plockat lite leksaker. Strax efter 18 somnade Leon, och jag halvsov på soffan.
 
Patric är nu på bio, sista Hobbit-filmen. När han såg första satte värkarna igång på mig här hemma, och bilen dog och blev stående i stan. I fjol när han var och såg Hobbit 2, ja då drog det en rejäl storm genom stan som blåste av tak från hus och grejer. Vad händer denna gång?
 
Dagens ord: Önska = Vanne, vånne, önnsch, öönsk.

Sön 21 dec-14

Att sitta sömnlös är standard. Att sova illa när jag väl sover är standard. Att vara dödstrött när jag vaknar är standard.
 
Jag fick sova till efter 10, sen jagades jag upp. Patric skulle jobba hela dagen. Jag och grabben hade en dag för oss själva. Vad skulle vi hitta på? Jag hade ont, han var seg. Så vi gjorde inte sådär asmycket direkt. Efter lunchen klädde vi på oss och tog bussen in till stan. Han såg himla trött ut där han satt i vagnen, och han sa att det var skönt att vila. Hela bussresan in, hela gågatan fram och hela bussresan hem pratade vi med varann om allt vi såg. När jag pratar med Leon försvinner vi som in i vår egen lilla bubbla. Inget annat finns runt omkring oss. Utifrån ser jag säkert helt kocko ut där jag går ensam med en barnvagn och pratar högt och mycket, pekar och tittar. Det är tur att jag är en sån som skiter i vad andra tycker, tänker och tror. Vi köpte oss lite julpyssel på stan, sen tog vi nästa buss hem. På hållplatsen såg vi jättemånga duvor som flög runt. Leon var helt fänglsad. Jag berättade att de lekte nog, och jagade varann. Så som vi brukar göra hemma. En fågel säger "Nu kommer jag och tar er" och så flyger de runt. Han skrattade och sa "Ta dig!" och tittade hur fåglarna flög. Vi såg en julgran, och jag förklarade att när det blir mörkt så lyser den. Leon pekade på en massa andra julgranar han såg i skyltfönstren runt om busstationen. Efter en stund märkte jag en äldre kvinna som satt och sneglade på oss med ett leende. Undrar vad hon tänkte?
 
När vi kom hem satte vi oss vid köksbordet och rev upp allt julpyssel. Vi gjorde smällkarameller, hjärtan av piprensare, Leon fick göra en tomte och jag hjälpte honom med klistret och tejpen. Men det roligaste julpysslet tyckte han, det var en kikare vi gjorde av två toarullar som vi tejpade ihop och satte ett tomteklistermärke på. Den sprang han runt med och kikade överallt med ett leende som nådde till öronen. Gounge!
 
Jag hade ont, och han var seg. Vi höll oss i soffan mest hela eftermiddagen. Uppkrupna intill varann tittade vi på barnprogram, läste bok och pratade. Sen hann han med en stunds trots, och vi vart ovänner en stund. Men det gick över fort som tur var. Vi kramades och blev sams. Han sprang ju runt och slog mig, och gjorde sånt han vet att han inte får, så jag fick ryta i. Inte roligt, men måste göras.
 
Vid 18.30 sov grabben. Efter sin välling, och efter att vi borstat bort tandtrollen och sagt god natt la jag ner honom i hans säng. Så fort jag bäddat ner honom somnade han. Trött kille!
 
Satte mig och julpysslade lite, och seh parkerade jag kroppen i soffan. Patric kom hem, vi pratade om hur vår dag varit. Nu har han lagt sig, och här sitter jag och har ont. Bööh. Imorrn har jag och Leon förmiddagen på egen hand, efter lunch ska jag till barnmorskan och sen får man se vad dagen bjuder på!
 
Dagens ord: Pyssla = Deckre, pjööl, pyssln.

Lör 20 dec-14

Natten till idag jobbade ju Patric. Nattningen av Leon gick som en dans, och jag kom ju i säng i hyffsad tid ändå. Trots det fick jag sova kanske tre timmar. På tidiga småtimmarna vaknade jag av att grabben grät skrajset, och strax efteråt hörde jag hur han hulkade. Ja, spynatt. Det är skönt ändå att han inte blir lika rädd när han kräks som han blev första gångerna han spydde som liten. Då slet det som fasen i mitt mammahjärta. Nu vet han att det inte är farligt, mamma hjälper honom. Vi satt uppe drygt tre timmar och tittade på barnfilm tillsammans, och väntade på att hans mage skulle lugna ner sig. I badkaret var det fullt av nerspydda sängkläder. Bäddade rent, la honom i sängen när han började trötta till sig igen där runt halv sju, sen somnade han direkt. Under tiden flidde jag undan den nytillkomna tvätten. Missade dock detaljen att morgontiden var bokad, såg det när det var för sent. Dock hade jag tur, den som bokat tiden kom dit sent, precis nr min maskin var klar. Han hade full förståelse för vilket kaos jag haft, och lät Oden torka i torkskåpet, då han visste hur tufft det kunde bli när barna inte får ha sitt gosedjur. Resten hängde jag upp här hemma, då jag inte ville vara till allt för mycket besvär. Hann få i mig min dagsranson av kaffe, prata med mamma, rasta Kasper och titta på Nyhetsmorgon innan skrutten vaknade igen vid halv tio. Pigg och glad var han, kändes skönt.
 
Vi donade på här hemma, lekte med bilar och åt lite. Vi la oss framför en barnfilm tätt intill varann i soffan, lika slöa båda två. Sen kom Patric hem från jobbet, och då vart det fart på ungen. Jag la mig på soffan och slumrade en halvtimme innan jag drog igång i tvättstugan på tiden vi faktiskt hade bokat. Jag hade tänkt fara på stan, men mina fogar var hemska idag, så vart itt nå av det. Istället bar Patric upp julgranen från källarn, så vi klädde den tillsammans. Gubben jobbar hela dagen imorrn, så det fick bli pyntning idag istället. Att klä en julgran med en klåfingrig tvååring som hellre spelade fotboll med julgranskulorna än hängde upp dem var en utmaning, men nu står den grön och grann i stugan. Om min kropp mår hyffsat imorrn tänkte jag ta med mig grabben på stan och köpa sånt där papper så vi kan göra smällkarameller!
 
Svärmor var förbi oss en sväng också på en kaffe och kaka. Berättade för henne vilken fantastisk son hon har. Han är ju det, Patric, helt fantastisk.
 
Middag, en trött grabb, han somnade enkelt. Jag for iväg på ärenden en sväng, kom hem till soffbordet dukat med gosaker. Efter en stund vid TVn gick karln och la sig, och här sitter nu jag. Vågar inte röra mig, det känns som att jag ska ramla isär. I sovrummet ligger lillebrors tänkta snuttekanin. Den ska vi ladda med mamma-/pappa-/storebrorlukt. Leon gick runt och kramade snuttekaninen länge och väl, och döpte den till Pärson.
 
Nä, sidoläge i soffan nu ett tag, hinka citronvatten tills halsontet försvinner (vilket det inte gjort på 1,5 vecka). Imorrn är vi själva hela dagen, jag och grabben. Tur han är snäll med mig när det bara är vi två.
 
Upptäckte mina första "tigerränder" på magen idag förresten! Och det fick mig att le. Jag fick inte en enda bristning när jag väntade Leon, vilket jag hade hoppats lite på. Tycker att det liksom hör till på nåt vis. Men nu, nu har jag fått mina tigerränder som kommer finnas kvar och skvallra om att jag väntat barn, att jag gått igenom fruktansvärda smärtor och fött fram nytt liv skapat av kärlek. Jag tycker det är vackert med dessa bristningar, i mina ögon visar de styrka och en jädra massa kärlek! Jag kommer bära mina tigerränder med stolthet. Jag kommer inte undvika bikini eller korta tröjor, eller skyla mig i omklädningsrum eller så. Nä, jag ska strutta runt stolt som den starka modern jag är!
 
Dagens ord: Person som slöar = Jångel, jångol.

Fre 19 dec-14

Jag var sömnlös ända fram på småtimmarna. Leon vaknade till runt 3, och tänka sig, jag dög! Han skrek inte åt mig att gå ut, utan jag fick trösta och ge honom något att dricka, och så somnade han om. Han sa till och med åt mig att komma in i rummet igen innan han hade hunnit somna ordentligt. Patric sa igår att han önskade sig en hel natts sömn, och få sova till 9 på morgonen. Han fick sova, och Leon vaknade inte förrän 9 imorse, så min älskade gubbe fick vad han önskade.
 
Mig väckte de inte förrän 12.30! När jag undrade varför Patric låtit mig sova bort halva dagen sa han att när jag väl verkade sova hyffsat bra ville han att jag skulle få sova tills jag vaknade. Vi hade ju tänkt gå på stan efter frukosten, innan det blev för mycket folk. Istället fick denna slitna höggravida småbarnsmor sova, bara för att jag kunde, och så myste vi här hemma istället för att ge oss ut i trängseln nu under julhandeln.
 
Bovärden var hit, då jag hade synpunkter på vår spis. Den ska ju vara barnsäker, men Leon får utan problem upp ugnsluckan. Även bovärden tyckte att barnsäkerheten var skrämmande låg, och en tvååring ska inte få upp luckan hur enkelt som helst. Han löste det lite provisoriskt, då servicekillen inte hade tid, så vi får se nu hur lång tid det tar innan Leon lyckas slita upp luckan igen. Vi har en jädra bra bovärd måste jag säga. Trevlig, snabb och pratar brejamska. Man har det rätt bra!
 
Patric for iväg på jobb. Jag och Leon satte oss på golvet och lekte med hans bilgarage. Sen släckte vi alla lampor här hemma, och gick runt med ficklampan han fick av sin farmor i födelsedagspresent. Vi gjorde skuggfigurer, och sen la vi oss i hans säng och lyste i taket. Det såg ut som en liten måne i taket, "mamma ligga här" sa han och pekade på kudden bredvid sig. Där låg vi länge, tittade på "månen" i taket, gjorde mer skuggor och småpratade. Han är så himla underbar! När månen inte var asrolig längre ville han leka med sin doktorsväska. Han lyssnade på mitt hjärta, kollade om jag hade feber, gav mig sprutor och så skulle vi borsta bort alla tandtroll på tänderna på oss båda. Vi satt bra nog länge på köksgolvet och lekte med doktorsväskan, och alla tandtroll tog vi bort!
 
Lillskrutten började tröttna till, så vi kröp upp i soffan för han ville se på "snälla monstret", alltså Monsters Inc. Sen frågade han efter välling och tandborste. Vi gick in på hans rum, och det tog inte alls många minuter innan han sov som en stock.
 
När jag tassade ut ur Leons rum hörde jag precis att något damp ner i brevlådan. Patric hade stannat förbi här hemma och lagt ner en chokladkaka till mig och ett kort till Leon i brevlådan. Jag blev alldeles tårögd! Vi är så lyckligt lottade, jag och barnen. Jag har världens finaste sambo, och pojkarna har världens bästa pappa. En mer kärleksfull, omtänksam, trygg och godhjärtad man kan jag inte tänka mig! Åååh, min älskade Patric!
 
Jycken är rastad, soporna utburna, diskmaskinen ur- och iplockad, köket uppflitt, leksaker undanstädade och allt är tyst. Ja, förutom Kaspers snarkningar då. Lillebror lever om, och jag ska nog bara ligga framför TVn hela kvällen. Njuta av alla de underbara känslor Patric, Leon och lillebror fyller min kropp med! Min älskade lilla familj, det är inte klokt hur mycket kärlek, tacksamhet och glädje man kan känna!
 
Dagens ord: Troll = Grå.

Tors 18 dec-14

"Han vaknade precis" väcktes jag av imorse innan Patric gick till jobbet. Klev upp och gjorde mig redo, då hade grabben somnat om. Donade på lite, pratade med mamma i telefon, då vaknade Leon igen. La på, gick in, då hade han somnat om. Klockan var då efter 9. Nä, nu får ungen kliva upp tänkte jag, och drog upp persienn. Han sov som en stock. La på honom täcket igen, och tänkte tassa ut. Då satte han sig upp, sa "Heeeeeeej!" och så började vi dagen. Grötfrukost och lite småprat, sen skulle vi till dagis. Ute var det -10 grader. Plockade fram min vinterjacka, kändes som det var dags nu. Leon fick på sig ordentligt med kläder, sen knallade vi iväg till dagis. De andra barnen var ute och lekte, en unge stod och grinade i högan sky och skulle precis få gå in då han frös. Tänkte för mig själv att det där ska Leon aldrig behöva uppleva, jag gör allt i min makt för att han ska vara riktigt klädd! Det vart grin när jag skulle gå, och jag hörde hur han grät efter mamma hela vägen hem (vi bor ett stenkast från dagis). Jag var inte långt från tårar jag heller, känslig som man är. Men det hade gått över så fort han inte såg mig längre, då hade han lekt på som vanligt.
 
Dagen hade jag tänkt spendera i soffläge utan Citodon, men smärtan var så hemsk att jag fick vika mig. Då kunde jag istället fli upp här hemma. Mobilen plingade till, och gravidappen talade om att jag nu befinner mig i vecka 37. 37!! Shit, vad allt blev verkligt med en gång. Snart kan det ju ske precis när som helst! Men nån BB-väska tänker jag inte packa, för jag ska inte föda barn förrän nästa år minsann. Tjurig och dum kanske, men jag har bestämt mig. Fick kaffebesök av väninnan som ska ha Kasper över nyår, jag fick besök av en som köpte en jacka av mig och en som köpte en gardinkappa. Sen kom Patric hem från jobb, och vi gick tillsammans till dagis och hämtade vår skatt. På dagis hade de ätit julbord, eller jultallrik, och så hade de firat Leons födelsedag i efterskott. Han fick med sig ballonger hem, vår lillskrutt. Så fort vi kom hem och fick av honom ytterkläderna kände jag mig nöjd. De var ju ute och lekte när vi kom, och Leon var perfekt varm över hela kroppen. Fötterna, händerna, kroppen och huvudet. Jag kände mig oerhört nöjd över att vi återigen lyckats hålla vårt barn varm på dagis!
 
Patric for iväg på julbord. Jag och Leon ringde moster Kotten och surrade lite, vi pratade med momma på Skype, vi ritade en teckning och kollade på film. Tidigare än vi väntat oss kom Patric hem, precis när det var läggdags för lillgrabben.
 
Jag for ut på ett par ärenden, retade mig på alla som kör som idioter nu när det är halt, och sjönk ihop i soffan när jag kom hem. Kasper var snabb upp i soffan och la sig tillrätta i mina knäveck. Sen försvann tiden, och så gick Patric och la sig. Efter en dusch kräp jag ner bredvid honom och förklarade hur mycket jag älskar och uppskattar honom, och hur bra jag har det med honom. Mina största bekymmer jag gnäller över är att jag får plocka nån strumpa efter honom, eller att det ligger typ en smörkniv på diskbänken eller nåt. Och om det är mina största bekymmer, ja då har jag det minsann jävligt bra! Min älskade karl, jag är lyckligt lottad! Världens bästa sambo, världens bästa pappa, världens bästa vän.
 
Citodonen har släppt, nu sitter jag och har ont. Och ingen ro i kroppen. Lillebror har levt rövare nå fruktansvärt ikväll, flera gånger har jag skrikit rakt ut av smärta. Men det är inte länge kvar nu, jag gissar på att han kommer den sjunde eller åttonde januari, och inte den fjortonde som han är beräknad! Vad tror ni?
 
Dagens ord: Mycket bra = Gjesvint.

Ons 17 dec-14

Vi har lagt oss till med en vana nu senaste dagarna, att sova länge. Vaknar runt 9 på förmiddagarna, och det är ju skönt! På förmiddagen tvättade vi en snabbmaskin med lite kläder åt Leon. Det nya han fick igår, en pyjamas och hans pepparkakedräkt På 1,5 timme var det tvättat och torrt. Ja, sen höll vi oss bara hemma och donade på. Lekte med sakerna han fick på sin födelsedag, fikade lite tårta och sånt.
 
Mot eftermiddagen tog vi på oss ytterkläderna och gick till dagis. De hade julfika idag. Lussekatter, pepparkakor, saft, kaffe, ett pysselbord, ungar och föräldrar överallt. Vi var där 1,5 timme innan vi alla var helt utmattade och pallrade oss hemöver igen.
 
Vid middagstid fick vi finbesök av min bror och brorson. Faster passade på att sytta barn. Leon fick ett Spindelmannen-pussel i present, som han genast la tillsammans med Patric. Han ropade på sin kusin och visade alla bitar. "Titta, Spindelmannens fot, Spindelmannens ansikte, titta". Vi fick i oss middag, och när vi sedan satt oss i soffan för lite kaffe och en bit tårta sjöng vi lite för lillkusinen, jag och Leon. Det är så härligt att se dem tillsammans, kusinerna. Storkusinen och lillkusinen. Leon som klappade om sin lillkusin när han var ledsen och sa "Såja såja", och skulle visa honom en massa saker. Han kommer med stor sannolikhet bli en mycket snäll och hjälpsam storebror tror jag!
 
När vi vinkat hej då till finbesöket tog det inte alls lång tid innan vår pojke somnade för natten. Jag och Patric såg sista Bonde söker fru, och fikade det sista gofikat efter kalaset. Sen fick Kasper sig en omgång med kloklippning och trimning av päls, så nu ser han smårolig ut kanske, men är praktiskt klippt för den jämtländska vintern.
 
Gubben har lagt sig, och jag sitter som vanligt sömnlös. Täppt i snoken ännu, grötig på rösten, ont som vanligt. Suttit och funderat över hur våra barn kommer bli när de blir stora. Vad de kommer jobba med, vilka åsikter de kommer ha, vilka intressen. Kom fram till att det viktigaste för mig, det är att de blir starka och trygga personer som vågar säga nej när något känns fel eller inte är som det ska. Att de inte faller för grupptryck, och vågar stå upp för sig själv och andra som behöver det. Det är vad jag kommer sträva efter under deras uppfostran.
 
Dagens ord: Lätthanterlig = Nettle.

Tis 16 dec-14

Idag är ingen vanlig dag, för det är Leons födelsedag, hurra hurra hurra!
 
Lillen somnade ju 18.40 igår. Jag satt sömnlös fram till efter 1, och tänkte att jag kommer få en tuff dag eftersom skrutten antagligen kommer vakna tidigt. 8.50 vaknade jag, och då sov han ännu! Smög upp, och då hörde jag honom vakna. Tände lite myslampor här hemma, tassade in i hans rum och sjöng "Ja må han leva", och han sken upp som en sol. Mammas älskade unge, 2 år gammal. Jösses vad tiden går fort! Vi hann sätta oss vid frukostbordet och börja med gröten, så kom Patric hem från jobbet.
 
När frukosten var avklarad, och vi alla var påklädda, så fick Leon börja öppna födelsedagspresenter. Av oss fick han en hoppboll med Spindelmannen, en bordslampa med Spindelmannen, en jädra massa småbilar och "Hulken-soldater" som han säger (såna där gröna plastsoldater). Sen fick han öppna sitt paket från gudmor, som innehöll ett jättegulligt spel som han och Patric satte sig och spelade direkt. Svägerskan skickade ett urgulligt MMS med en video på Leons kusin som vinkade och så sjöng de för Leon. Han ville se filmsnutten om och om igen!
 
Vi åt lunch och donade på här hemma med lite städning och sånt. Och självklart pynt med ballonger och serpentiner i massor. Vid strax efter 14 ramlade det in gäster. Svärmor var först, sen kom våra grannar förbi. Vi plockade fram tårta och kakor. Leon plockade av Non Stopsen och åt enbart dem. När hans var slut knyckte han alla Non Stop från de andras tårtbitar. Sen dök faster Jenny förbi. Leon fick öppna ännu mer paket. En skyddsängel, strumpor, en bok, en ficklampa, färgpennor och ritpapper fick han.
Grannarna tackade för sig, och nytt folk droppade in. En väninna och hennes son kom förbi, de som ska passa Kasper över nyår. Två flugor i en smäll där, de fick komma på kalas och Leon fick en kompis att leka med, och så fick de passa på att bekanta sig mer med Kasper. Och så kom moffa och moster Kotten, Leon fick ett bilgarage (som det krävdes två vuxna karlar att sätta ihop, men till slut fick de till det). Gudfar Janne med sambo plingade på och lillgrabben fick ännu mer småbilar. Unge herrn hann få i sig lite middag under tiden hemmet var fullt av fikande besök. Sen tömdes hemmet på folk en stund, och vi satte oss tillsammans i soffan och kopplade av lite.
 
Pling pling på dörrn. Farfar med sambo och farbror Micke kom hit. Leon fick förnyade krafter, och alla grabbarna Sandin levde rövare här hemma. Han fick en ryggsäck med Buzz Lightyear, en bok, strumpor och en tröja. Och han fick leka massor med sin farbror och farfar. Klockan blev nästan 20 innan kalasandet var över, och det ar läggdags.
 
Han var inte svårvaggad vill jag lova. Hemmet är nu städat från serpentiner, ballonger, kaksmulor, disk och leksaker. Gubben har lagt sig, och jag lär sitta sömnlös ett tag till. Han har haft en bra dag, vår älskade son. Han tackade när han tog emot paket, sken upp som en sol för varje present han fick av pappret från, och tackade så mycket återigen. Och när han sa hej då till sina besök tackade han för både presenterna och för besöket. En väluppfostrad ung man!
 
2 år. Tiden går fort. Har gått igenom många minnen det senaste dygnet från när han föddes. Snart är vi där igen, lillebrors födelse. Mina älskade barn, min älskade lilla familj!
 
Imorrn må vi försöka äta en del tårta, då det blev lite kvar. Men det var lite med flit också, att jag gjorde lite mycket, just för att vi ska kunna gofika nån dag extra!
 
Tack till alla som gjorde Leons födelsedag till en så fin och glädjefylld dag!
 
Dagens ord: Kalas = Gjesspå, gäspa, jespas, jespe.
 
 
Man är väl ingen tårtkonstnär direkt, men goda var de, och grabben var nöjd!
 

Mån 15 dec-14

För två år sedan hade jag just nu ont. Väldigt ont, och värre skulle det bli innan Leon äntligen var född. Två år! Imorrn blir det barnkalas, och jag har ikväll bakat två tårtor och en plåt med chokladkakor.
 
Förmiddagen höll vi oss hemma. Efter lunch skulle unge herrn till dagis, Patric gjorde sig klar inför jobb och jag hjälpte farmor. Jag har ju tjatat på na länge nu att hon ska besöka en kiropraktor, då hälsocentralen bara skriver ut tabletter och hon blir inte bättre. Hon hade så ont i huvudet när jag hämtade henne, och mådde inte alls bra. När hon var klar hos kiropraktorn kom hon ut till mig i väntrummet, andades ut och log. Hon sa att det var helt underbart! De hade kört med nån laser i nacken, och hennes huvudvärk försvann direkt. Innan hade smärtan legat på 8 av 10. Hon var så glad, så lättad, och nu får vi se hur länge det håller i sig. Nästa vecka ska hon dit igen. Tänk vad skönt om hon kunde bli fri smärtan och tabletterna, och kunna få leva som hon vill! Älskade farmor.
 
När jag kom hem tog Patric bilen och for iväg. Jag gick upp på dagis och hämtade lillen. Han tultade runt på gården med Oden i sina armar, och när han såg mig sa han "Mamma!" och satte fart mot mig. En gosig kram fick jag, sen packade vi ihop väskan och gick hem tillsammans. Vi pratade om skuggor på vägen hem, det tyckte han var himla intressant!
 
Pratade med mamma min på Skype vid middagen, sen fick skrutten duscha och varva ner. En lokal hjälproganisation kom och hämtade våra gamla soffor, så nu är det klart med hela den biten. Vi städade undan på Leons rum, sen gick han och la sig. Så fort jag lagt ner honom på kudden och bäddat ner honom somnade han. Så då satte jag fart med bakningen.
 
Vi fick en avi med posten idag. Paket att hämta ut. Varken Patric eller jag väntade på något, sedan såg vi att det var adresserat till Leon. Från vem? Vi kunde inte klura ut det. Men, det var från världens bästa gudmor! En födelsedagspresent till grabben. Världens gulligaste gudmor Karro!
 
Ska väl göra hunden sur och klippa hans klor... Men han snarkar tungt, och jag har ont. Han klarar sig nog tills imorrn, då jag har hjälp av Patric också. Är som kämpigt att komma åt nu när jag är så tjock! Bara 30 dagar kvar nu, heja heja!
 
Dagens ord: Städa undan = Fli bort, ty una.

Sön 14 dec-14

Vart inte alls mycket sömn natten som var. Igen. Leon sov oroligt, jag hade ont och mådde inte helt hundra, och sen ramlade Patric hem. När jag väl lagt mig fick jag lyssna på snarkningar från gubbe och hund, samt springa och snyta mig varannan minut ungefär.
 
Men idag då, ja idag vart vi bjudna på lunch hos svärmor. Sen gjorde vi lite ärenden. Hämtade en ställning med trådbackar till barnens garderob, och en ny soffgrupp i skinn. Är hur nöjd som helst. Sålt undan lite saker som stått i vägen nu när vi må möblera om för att få till hemmet så det funkar för fyra att bo i, och för de pengarna kunde jag alltså idag skaffa det som behövdes för att ordna en del detaljer som kändes viktiga. Nu ska vi se till att ta tag i den tunga biten, ommöbleringen. Garderober ska flyttas och omorganiseras, bokhyllor och byråer, kanske eventuellt göra oss av med en byrå om det verkligen inte får plats. Återstår att se, en sak i taget. Nu har vi i alla fall soffor som det bara är att torka av om det kommer lite barnspya, bröstmjölk, välling, saft, dregel eller annat i.
 
När vi hämtade sofforna somnade Leon i bilen. Ändå sov han till 9 imorse, vilket får mig att tro att han ännu inte är helt återställd efter sin förkylning. Men hostan är så gott som borta, och näsan är inte längre täppt på honom. Skönt! Jag vart även av med oskulden när det gällde att köra med släp. Aldrig gjort det förr, men det var ju ingen större konst ändå. Gav fan i att backa med släp, för det kändes som onödigt ont. Men annars så!
 
Våra nya sköna soffor är på plats. Trådställningen med korgar är på plats i garderoben som är tänkt att bli barnens. Kiddot sover, gubben med. Jag hostar och snörvlar, och har slut på Citodon vilket innebär en hemsk smärta. Hoppas barnmorskan ringer mig tidigt imorrn och talar om att jag har ett recept utskrivet, så det bara är att hämta ut.
 
Hemmet är tyst, endast mammsen är vaken.
 
Dagens ord: Småskratt = Knicker, knikker. När Leon äntligen kommit till ro efter midnatt under natten som var, ja då hörde jag honom ligga och skratta för sig själv i sömnen. Värmde i hjärtat!

Lör 13 dec-14

Vaknade förvirrad imorse, igen. Patrics sida av sängen var tom, jag hörde inte Leon, djuren snarkade vid mina fötter. Kollade klockan, 9. Smög upp. I vardagsrummet satt Patric och kollade på hockey och hyssjade åt mig direkt när jag kom ut ur sovrummet. Leon sov ännu!
 
Vi åt en sen frukost, sen klädde vi oss och for ut på ärenden. Lite stödhandling hem, och en säck hundmat till Kasper. Patric skulle iväg på Bolaget, så jag och Leon stannade till hos min farmor en stund. Lilleman känner sig så hemma där, vet exakt vilka saker han får leka med och inte, vart hans korg med bilar och Lego finns och hur man sätter på TVn. Han gick runt och murslade på, pratade med sin gammelfarmor, sen kom Patric dit och då dukade farmor fram gofika. Unge herr Sandin ville uttryckligen sitta bredvid sin gomo. Hon fick en spontan kram av honom då och då under fikat, sen ville han hoppa ner och leka igen.
 
På vägen hem plockade vi upp svärmor som skulle låna vår bil, sen hem och fixa lunch. Jag och Leon satte oss och läste bok. Det kom en bild på en katt. "*Kattskrälle, där (pekade) kattskrället" sa lillgrabben. Han hör då allt man säger, katten här hemma går ju allt som oftast under det namnet. Sen fick han, luciadagen till ära, ta på sig sin pepparkaksdress. Han gick runt och sjöng pepparkaksgubbarna och sa att han var Leon från Pepparkakeland. Älskade gounge, har så mycket tull för sig!
 
Jag flidde upp i köket, och dammsög hallen för typ tredje gången idag. Helt hopplöst när det aldrig lägger sig nån snö ute, det släpas in så sjukt mycket grus! Gör inget annat än städar hallen känns det som. Är ju extra känslig för skitiga golv nu när jag är höggravid och boar för fullt. Diskbänken är jag nitisk med också, och tvätt på golvet. Men ordningen kommer väl vara återställd om nån månad eller två, när jag återigen inte orkar bry mig så hårt i att det ska vara kliniskt rent här hemma.
 
Nole kom förbi, och tog med sig Patric. De skulle på kalas ikväll. Jag och skrutten satte oss i soffan efter att vi hjälpts åt att städa undan hans leksaker. Vi tittade på Toy Story 3 tillsammans, och kommenterade allt som hände. Det är ju ett ypperligt tillfälle att lära Leon nya ord, och förklara händelseförloppet så han förstår mer, när man kollar på film tillsammans. Plus att det är ju himla roliga filmer alltså!
 
Strax innan 19 bad lillen om välling. Bytte till nattblöjan på honom, fixade välling, borstade bort tandtrollen och sen fick han lägga sig. Somnade direkt. Och sedan dess har jag försökt roa mig själv bäst jag kan. Planerar ett eventuellt soffbyte här hemma, då vi konstaterat att en soffgrupp i skinn är mest praktiskt när man har småbarn och djur. Våra soffor är extremt sköna, men fula som stryk. Och i tyg. Hur de ser ut kvittar ju egentligen, men hade de varit av skinn hade de varit perfekt. Så nu får vi se då om vi ska byta. Ska fara och kika imorrn, om komforten på nya gruppen duger åt oss.
 
Dagens ord: Person fallen för onödigt prat = Bralhatt.
 
 
Här är i alla fall dagsformen, med 32 dagar kvar till beräknad förlossning!
 

Fre 12 dec-14

Sov inte alls mycket i natt. Var uppe och vandrade till efter 3. Ont överallt, täppt i näsa och öron, ont i halsen, och lillebror levde rövare. När jag väl lyckades somna, så vaknade jag oerhört förvirrad. Hemmet var tyst. Patric var borta, ute var det mörkt. "Har de gått utan att säga hej då?" tänkte jag. Klockan var nästan 9, jag blev stressad. 10 skulle jag vara hos MVC. Patric hade farit på jobbet, och Leon sov fortfarande! Men tänka sig, att jag hann allt. Leon vaknade när han hörde att jag klev upp, gohumör hade han och kramade mig snabbt i luften när jag lyfte honom ur sängen. Han åt sin frukost, det plingade på dörrn och det kom en och hämtade en matta jag skulle sälja iväg, Leon hjälpte mig att packa sin dagisväska, såg till så att jag tog på mig skor, jacka, mössa och vantar och sen gick vi iväg till dagis. Där fick han direkt börja spela fotboll ute på gården, och jag stressade vidare. Mellanlandning hemma för att stoppa i mig en banan och sen vidare ner mot MVC.
 
Med lillebror var allt bra. "Det var en vild en det här du" sa barnmorskan när hon kände på magen. Då låg lillebror och småtryckte lite bara. "Vild" tänkte jag, "du ska se honom när han är vild". Promenerade sedan hem igen. Uppförbacke hela vägen, och halt. Tog en jävla tid, för jag fick gå myrsteg. Fogarna gav upp. Varje steg gjorde så helvetiskt ont, och jag vaggade värre än jag gjort under hela graviditeten. Så fort jag kom innanför dörrn hemma, vilket jag i alla fall gjorde till slut, störtade jag på soffan.
 
Tog mig en dusch, satte på diskmaskin och städade ur min sekretär. Plockade ihop en stor säck med tygstuvar som vi skänkte till dagis så de kan pyssla lite. Sen kom Patric hem, och han hämtade Leon på dagis. Det kom förbi en kille och hämtade sekretären, för den sålde jag också bort. Nu får spjälsängen plats i vårt rum! Tar lite pö om pö, när jag orkar och har tid. Men det artar sig. En väckarklocka skänkte jag bort också, då jag inte har några tider att passa just. Eller ja, den användes aldrig, har ju telefonen. Men den fick glädja någon annan som hade tider att passa! Jag älskar att rensa, och bli av med grejer fort. Har jag dragit igång med ett projekt vill jag se resultat fort, annars tappar jag gnistan lite.
 
Ja, sen kom Patrics mamma förbi. Hon skulle vara barnvakt, jag och gubben for iväg på julbord med mitt jobb. När jag tog på mig klänningen tänkte jag "Jävlar vad den satt tight över magen, vad har jag ätit som gjort att blitt så svullen?". Sekunden efter kom jag ju på mig själv, fan jag ska ju föda barn om en månad... Inte alltid lätt att komma ihåg! Hur som helst, vaggade in på Gamla Teatern, mötte upp kollegorna, fick äta en massa gomat och surra lite. Vi gjorde kväll tidigt, for hem innan kvällens uppträdanden började. Jämtlands läns president skulle spela, och nån till jag inte vet vem det är. Vi mötte i alla fall presidenten när vi gick ut. Landade hemma strax efter 20.30, och hade en pigg och glad pojke hemma. Han hade varit snäll med sin farmor, och det är ju huvudsaken. Att han inte sov var inte hela världen. När Patric skjutsade hem sin mor kokade jag gröt åt grabben, sen fick han ny blöja, borstade tänder och sen somnade han ganska direkt när jag la honom i sängen.
 
Konstaterade att det är trevligt att få klä upp sig lite och gå ut, men faaan vad skönt det är att få komma hem igen och dra på sig myskläderna, tvätta ansiktet och slänga upp håret i en knut.
 
Dagens ord: Jämtlänning = Jamt.

Tors 11 dec-14

Hemma idag med, alla tre. Jag har vaggat runt och jämrat mig, Leon har hostat och snorat, Patric har vårdat oss ömt. Så pass ont att jag var så illa tvungen att ta Citodon har jag haft idag också. Och lillebror har det varit fuuuullt ös på minsann. Min mage har stått åt alla håll och kanter, nästan som att ha en wrestlingmatch i magen alltså.
 
Leon har haft bättre energi idag i alla fall, och ätit bättre. Det som är nu, det är väl snor och slemhosta vilket innebär att det håller på att släppa för honom. Skönt! Han är pigg och glad igen. Så han och Patric for en snabbis på affärn medans jag låg och jämrade mig på soffan. En tupplur ute i vagnen hann han med också, och vaknade på ett strålande humör. När han kom in gav han mig en stor kram, och det är så underbart att få dessa ljuvliga barnkramar när jag vet att han kramar mig för att han vill det och inte för att han blir tvingad. Patric fick även han kramar och pussar. Älskade onge!
 
Leon blev oerhört förtvivlad och besviken idag när han förstörde sin trumma/tamburin. "Mamma, laga" sa han. "Men älskling, det går inte att laga den, den är trasig" sa jag. "Mamma laga TEJP!" sa han då bestämt, och när jag förklarade för honom att den inte gick att laga med tejp, att det är helt sönder, då blev han jätteledsen. I min värld går också allt att laga med tejp, men har ju fått lära mig att när det inte går så är det trasigt på riktigt. Nu har även Leon lärt sig det.
 
Lillen var svårnattad ikväll, men var inte på dåligt humör eller så. Så han fick ligga med dörren på glänt, och vi satt i soffan. Hörde att han låg och småpratade, han låg och sjöng "I ett hus vid skogens slut", surrade med sina gosedjur och till slut somnade han. Jag satt och log åt honom, för det hördes ju så himla gott när han låg där och pratade för sig själv.
 
Lite kvällsfika ihop med gubben, och en jädra massa vatten, sen håller jag tummarna för att jag kommer vakna friskare imorrn!
 
Dagens ord: Trumma = Trååm, tröömm.

Ons 10 dec-14

Idag har vi varit hemma allihop. Patric har vårdat mig och Leon, då vi inte alls mått bra. Unge herrn börjar vara lite piggare i alla fall, men är inte sig själv. Jag har mest bara legat och flåsat på soffan, och snytit upp en årsförbrukning papper ungefär. Pjuh, det är banne mig inte lätt att vara höggravid och dunderförkyld!
 
Men, jag är glad att jag har min underbara karl. Han lyckas alltid sätta guldkant på tillvaron, han gör allt enklare. Vad skulle vi göra utan honom?
 
Surrat lite med farmor idag, och hon var inte heller pigg. Men vi har styrt upp lite planer framöver. Ska skjutsa na till en kiropraktor till veckan, och hjälpa na fylla i hälsodeklarationen där, så får vi hoppas att de kan hjälpa na bättre än hälsocentralen kan. Jag blir så trött på sjukvården, de ska bara medicinera bort alla besvär. Lindra symtomen istället för att bota orsaken. Så vi håller tummarna för att kiropraktorn kan hitta orsaken till farmors besvär, och att hon kan ta bort en del mediciner samt får en lättare vardag!
 
Jag och Leon ringde min mamma på Skype innan middagen, och väckte henne. Hon skulle jobba natt. Lilltussen var inte på strålande humör då han var trött och sjuk, men surrade lite med sin momma och fick i sig lite soppa och macka. Sen fick han ta sig en dusch och under tiden kom Patric till min räddning, återigen. Jag hade en sak att komma ihåg idag, att fara på Apoteket. Ja, det hade jag ju glömt, och kom på det 15 minuter innan de stängde. Min riddare i glänsade rustning kastade sig i bilen och for iväg, och räddade mig i nöden. Omeprazol, jag klarar mig inte utan det just nu. Samma var det när jag väntade Leon, hade halsbränna så jag trodde jag skulle kräkas eld. Och smärta över bröstet. Men nu är det hanterbart med Omeprazolen tack och lov.
 
Sett Bonde söker fru och fikat skinkstut, och nu är det inte långt till sängen. Tvivlar på att jag kommer kunna sova. Klev upp flera gånger i natt och snöt mig, drack vatten, kissade, snöt mig, tog en Alvedon, snöt mig, kissade, låg oskönt, svettades, frös, kokade. Ja, ingen hit direkt. Men men, det är bara att härda!
 
Dagens ord: Gangster = Bajur.

Tis 9 dec-14

Detta blir kort. Jag är sjuk. Och piper som attan gör jag. Leon är sjuk han med. Men Patric, han är oslagbar. Inget biter på honom. Det är helt ok att vara sjuk när vi har Patric här. Han tar så bra hand om oss!
 
Jag och lillskrutten har druckit honungste idag, och vilat. Vi städade lite, sen vilade vi igen. Skrutten sov en timme ute i vagnen, jag låg och flåsade på soffan.
 
Jycken vart sur på mig för jag stoppade ner honom i badet. Att han måste tvätta sig, klippa sig samt borsta sig, det gillar han inte. Men matte är starkare, och vill inte ha en lortig hund i sängen, så nu är han ren och fin. Och inte längre sur.
 
Ja, mer än så har jag inte att rapportera direkt. Min kropp skriker. Känner på mig att natten kommer bli jobbig. Kan inte andas i vanliga fall nu för tiden, eftersom jag är så tung. Men nu kommer det bli ännu värre. Och så blir man sådär jobbigt torr i munnen och halsen, och då känner jag mig som en sköldpadda. Visst, de lever i vatten mest, men de ser ut att ha en torr mun ändå. Logiskt?
 
Dagens ord: Svårt att andas = Kvaamne.

Mån 8 dec-14

Ett par tre timmars halvdan sömn vart det för min del denna natt. Leon låg och krupphostade, men inte så illa att han vaknade som tur var. Men jag låg på soffan i vardagsrummet på helspänn. Hunden var orolig också, tror det är löptikar i farten igen, för han kunde inte ligga stilla. Strax efter 6 vaknade lillen, så då kokade jag lite te till oss. Han gillade sitt honungste, och det gjorde gott för hans hals. Hela morgonen spenderade vi under mitt täcke i soffan framför barnprogram med en varsin kopp te. Ja, en tallrik gröt hann vi med också, och lite Skype med momma, sen kom vår älskade Patric hem från jobbet. Han är fantastisk, Patric. Jag vet, jag tjatar om det och skryter, men han är verkligen det. Han var beredd hela natten på att fara hem om vi behövde honom, vi höll telefonkontakt till efter midnatt och det gör mig så varm i hjärtat när han visar så otroligt tydligt hur mycket han älskar oss och hur mycket han bryr sig.
 
Jag slumrade till på soffan när Leon piggnat på sig och Patric landat ordentligt här hemma. Helt färdig var jag, och ont som attan. Dagen har gått åt till att torka en snorig liten barnnäsa och sett till att han druckit massor. Han tupplurade ute i vagnen nån timme, och fick ännu en kopp honungste när han vaknade. Och så barnfilm förstås. Mer har varken han eller vi orkat idag. Men vi har ju varit tillsammans i alla fall, och det är ju huvudsaken.
 
Håller på att tvätta lite smått, och Patric har fått fara iväg på gymet med en polare. Skrutten har just somnat, han var seg ikväll. Ville småprata och att jag skulle berätta sagor, så vi surrade en liten stund. Nästan en timme satt jag hos honom innan jag tassade ut och han sov.
 
Frusen och trött, inställd på en tidig kväll. Men det lär ju inte hända. Kan vara oerhört trött i skallen, men kroppen kan inte koppla av. Och lillebror har en tendens att börja leva om när jag ska till att varva ner. Men men, snart kommer nog gubben hem så då får han krypa upp intill mig i soffan och hålla mig varm, samt lägga sin hand på min mage för då blir alltid lillebror jättelugn. Pojkarnas pappa, han har någon särskild förmåga med sina barn!
 
Dagens ord: Krumelur = Flåtulur, kofés.

Sön 7 dec-14

Imorse hade jag tydligen varit oväckbar. Kanske inte så konstigt, det tog evigheter innan jag somnade. Hade förbannat ont, och så snarkade både gubben och hunden i takt. Ja ja, de fick ju sova gott, och jag somnade till slut, så ingen större fara!
 
I alla fall, efter lunch for vi iväg och hämtade min farmor, sen vidare till Brunflo kyrka. Idag döptes min gulliga lilla brorson. Leon hade lite svårt att sitta still, som väntat, men som jag uppfattade det var det ingen som tog illa vid sig. Hur lätt är det att få en tvååring att sitta stilla? Han tyckte det var himla spännande i alla fall när hans lillkusin fick vatten på huvudet, och vinkade åt dem när de tågade ut. Sen bjöds det på gofika. Jättegoda smörgåstårtor, korv med bröd som Leon åt med stor aptit, fenomenalt goda kakor. Åh, jag åt så jag trodde lillebror skulle komma ut på grund av platsbrist i min mage! Lillbusen fick en lära gå-vagn av oss, för en sån kommer snart behövas. Tiden går ju så himla fort, och rätt som det är både pratar och går barna utan att man hunnit uppfatta att tiden passerat så fort. Hade ställt in mig på att han skulle bli myst med av sin faster efter fikat, men lille tröttern somnade. Inte så konstigt, en dag med mycket folk och många intryck. Får hitta ett nytt tillfälle att gosa med min söta lilla brorson!
 
Leon vart snorig och hes mot eftermiddagen. När vi kommit hem började han bli riktigt kraxig. Han åt sin kvällsgröt, och somnade. Sedan dess har jag hört honom hosta, och det har blivit mer och mer likt krupphosta. Självklart, eftersom det aldrig slår fel, ska Patric sova natten på jobbet. Ännu har inte Leon vaknat, men jag känner mig hyffsat säker på att jag kommer få sätta mig antingen i badrummet med duschen på, eller utomhus om det inte är för kallt, för att få bukt med hans krupphosta som tydligen kommer varje gång han blir riktigt förkyld. Mammas lillhjärta, det gör så ont i mig när han blir så klen. Hoppas bara att det kommer vara hanterbart, så det inte blir nåt extra nu när vi är själva och utan bil och att han slipper fara in på sjukhuset och inhalera. Vi har ju klarat oss från det hittills, så jag håller tummarna!
 
Arg vart jag idag också. Eller arg och arg, mest besviken. Besviken över bristen på respekt för mig som förälder till Leon. Vi har ju sagt sedan han var liten, till alla runt omkring oss, att Leon inte ska tvingas till en kram och sånt. Vill han inte så behöver han inte. Det grundar sig i att vi vill att han ska växa upp till att bli en stark individ som vet att hans kropp är hans kropp och det är han som bestämmer över den. Ingen ska tvinga honom att göra något han inte vill. Det gör även att risken för övergrepp minskar. Jag läste en del om det där för ett tag sedan, och insåg hur enkelt det är att förebygga. Min största mardröm är ju att någon skulle ge sig på mina barn. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något skulle hända! Så därför har vi sedan innan Leon ens var ett år gammal låtit honom förstå att hans nej betyder nej, och han har alltid rätt att säga nej. Han ska inte behöva vara rädd att göra någon ledsen för att han inte vill kramas, han ska känna sig trygg i att kunna säga nej. Idag hände det, att Leon inte ville kramas. När han sedan blev pressad till en kram sa jag ifrån, och fick skit för det. Men det är mitt barn, det är hans vilja, jag är hans mamma och vill hans bästa. Säger han nej, ja då gäller det. Han ska inte kasta sig i armarna på någon han inte känner för att den personen vill det. Det går emot allt vi lär honom. Det gör inte honom till en stark, trygg och självsäker person. Och det är ju självklart att ett barn inte vill gosa med en person de inte känner. Och hur roligt är det att krama ett barn som inte vill? När jag sedan försöker förklara att det inte är något personligt får jag inte en chans till det, vilket är tråkigt. Vi har gjort samma sak med alla i Leons närhet. Han har precis börjat krama sin morfar av fri vilja. Vi träffas ju inte sådär jätteofta, så det har tagit lite tid, men nu känner sig Leon trygg och vill krama sin moffa vilket glädjer mig. Det tog lite tid med vissa på Patrics sida också, men även med dem är Leon hur trygg som helst numera. Det känns bra både för honom och för oss att låta någon av dem sitta barnvakt till exempel, och jag vet att Leon är trygg nog att säga till om det är något han inte vill och det är även de medvetna om. Det är så jag vill ha det för mina barn, att de ska känna sig trygga. Att de ska veta att de alltid har rätt att säga nej, att de bestämmer över sig själva. Det är ju faktiskt himla enkelt att lära barnen det, om alla runt omkring respekterar föräldrarnas önskan det vill säga. Leon behöver inte krama mig om han inte vill, han behöver inte krama Patric om han inte vill. Vi tvingar honom inte. Och jag har märkt att han är väldigt trygg i sig själv, vilket känns jävligt bra i mitt mammahjärta. Vi sa även till på dagis att vi önskar att han får torka sig själv vid blöjbyten, och att pedagogerna får hjälpa till om det behövs men att de då förklarar varför. De var helt med på noterna, och tydligen är det så de brukar göra i vanliga fall. Men för mig kändes det ändå viktigt att tydligt förklara att så vill vi ha det och det ska inte glömmas bort. Jag gör, och kommer fortsätta göra, allt i min makt för att våra barn ska veta att de bestämmer över sig själv och sin kropp, de har inga skyldigheter mot andra vuxna, de ska inte behöva ha dåligt samvete över att de säger nej. Och jag vill passa på att säga det till er som läser, och som kanske inte tänkt i dessa banor, att ett nej alltid är ett nej. Även om det kommer från ett litet barn. Det är lättare att bygga starka barn, än vad det är att reparera trasiga vuxna.
 
Dagens ord: Döpa = Dööjp, kersn.

Lör 6 dec-14

Idag fick vi sovmorgon till 9 allihopa! Visserligen var vi uppe 1-2 timmar under natten med en son som hade svårt att somna om, men till slut så.
 
Efter en lugn förmiddag och lunch for Patric på innebandy. Jag var inte i form, så jag och Leon stannade hemma. Mina fogar höll inte för att ensam valla runt en tvååring med spring i benen på sporthallen. Han var så snäll med mig hemma. Hjälpte mig att fli upp lite smått här hemma, sen tittade vi på TV, läste böcker och samlade innebandybollar som låg utspridda över lägenheten. Leon fick massor av energi när moffa kom på besök en stund, och kort därefter kom även Patric hem från innebandyn. Moffa fick en kram av sitt barnbarn när han skulle fara.
 
Vi gjorde middag, varvade ner, sen ville lillen sova. Jag och Patric la oss i soffan och kollade NHL. Ja, Patric kollade NHL i alla fall, jag roade mig med annat. Men i soffan höll jag mig, för min kropp orkade inte mer. MIn käre sambo upplyste mig om att jag vaggade fram, och ja det gör jag. Jag är stor, tung och mjuk som attan i fogarna. Hur ska jag annars ta mig fram om jag inte kan vagga?
 
Husse och hund ska nu ut på kvällsrundan. Jycken har fått sig en egen hashtag, joråsåatt, jag har orkat lägga mig till med sånt. #jämtdalensledzeppelin är Kaspers egna tagg, mattes höna! Jämtdalen är kenneln, och hans namn på stamtavlan är Led Zeppelin.
 
Dagens ord: Trött, slut = Duven, döven, mjakk.

Fre 5 dec -14

Gnäll, gnäll, gnäll och lite mer gnäll över fogarna och de andra krämporna samt återigen usel sömn. Så, nu är det avklarat.
 
Efter lunch idag for vi in på stan. Strosade lite, köpte tandkräm och ljus till vår adventsljusstake. Träffade svärmor, så vi for hem till henne och vart bjudna på lussekatter och pepparkakor. Ja, sen hem och fixa middag, prata med momma på Skype, unge herrn fick duscha, varva ner och sen la han sig. Ungefär som det brukar se ut här hemma.
 
Gubben är och handlar, tydligen ska jag baka ikväll. Nån form av sega kakor med choklad, som såg enormt goda ut. Om jag lyckas, så blir det nog att jag bakar såna till Leons tvåårskalas också. Det är ju inte alls många dagar kvar tills vår skatt blir hela 2 år gammal! Jösses, vart tar tiden vägen? Älskade onge!
 
Efter bakningen blir det en fortsatt kväll i soffan. Eftersom jag redan gnällt av mig angående fogarna får jag inte säga att de gör mig liggandes i soffan resten av kvällen.
 
Diskmaskinen är igång, golven är städade, typ alla leksaker undanplockade, djuren matade, köksbänken städad och spisen skrubbad. Ja, nu ska jag söla ner igen med massor av choklad, kakbak!
 
Dagens ord: Pjoskig = Pjankut, pjaulut.

Tors 4 dec-14

Fick en puss och kram imorse av lillgrabben som skulle på dagis. Jag var helt förvirrad och omtöcknad. Somnade om när jag hörde dörrn stängas. Har plågats av hemska foglossningar under natten, har inte kunnat ligga bekvämt överhuvudtaget och vaknat av smärta gång på gång. Då är det inte så konstigt att jag låg i sängen till halv tolv!
 
Tog lite smärtstillande och drog igång med tvätt. Sen var det försiktiga steg och lågt tempo som gällde. Småfikat, kollat på tv, bara tagit det lugnt. Sen kom äntligen mina grabbar hem igen!
 
Vi for iväg på affärn och stödhandlade inför middagen, och hämtade lillebrors bilstol som kom på posten idag. Är nu i vecka 35, 41 dagar kvar till beräknad förlossning, och nu går tiden långsamt! Att jag har ont gör inte väntan lättare.
 
Ja annars har väl aftonen sett ut som den brukar. Tvåårstrots, men mycket gos också och lek. Leon somnade före 19, sen har jag och gubben bara tagit det lugnt. Satt och kramades en stund, bara för att det är så mysigt att rå om varann. Sen har han vart iväg på innebandy, och jag har slöat ihop med våra lökiga djur.
 
Dagens ord: Omtöcknad = Te vä i daschlom.

Ons 3 dec-14

Imorse for Patric på jobb. Han skulle egentligen lämna Leon på dagis, men vårt lillhjärta sov så gott så han hade inte mage att väcka honom. Så Leon och jag fick sovmorgon til halv nio, sen klev vi upp och åt frukost och hade morgonmys innan vi gick till dagis. Lämningen går jättebra även med mig nu, han var så glad hela vägen till dagis, och när jag lämnade honom fick jag en puss och kram, sen vinkade han glatt "Hej då mamma, ses sen!". Åh, min älskade unge. Det tar emot att lämna honom på dagis, särskilt när jag är hemma. Men jag har ju så ont och är så trött, jag behöver vilan. Och han trivs ju som fisken i vattnet på dagis.
 
Jag har tagit det lugnt idag, och hållt ett rätt lågt tempo ändå. Fick fli upp lite här hemma i alla fall, och med hjälp av Citodon kunde jag städa vårt kaosartade sovrum. Annars har jag och hunden varit parkerade i soffan och räknat ner tiden tills jag fick hämta lillskrutten på dagis.
 
Kort efter att vi kommit hem, jag och Leon, så kom Patric hem från jobbet. Vi åt middag, läste lite bok, varvade ner och myste. Han är så himla go vår unge. Jag vet att jag säger det hela tiden, men han får mitt hjärta att smälta. Han är så lillgammal på nåt vis. Jag var likadan när jag var liten, så något har han efter mig i alla fall.
 
När skrutten somnat satte jag och Patric oss ner och väntade på Bonde söker fru. Sen har vi suttit här i soffan. Jag vågar inte gå ut, då det är så satans halt. Och mina foglossningar är inte alls roliga. Jag går med små myrsteg, jätteförsiktigt. Minsta lilla halkning, tvär vändning eller för stort steg så gör det ont. Jag väljer att se det positivt, och tänker att det kommer ge lillebror bättre förutsättningar att ta sig ut sen!
 
Dagens ord: Söner = Syni, sönia.

Tis 2 dec-14

Åh vad skönt med en stunds sovmorgon! När jag äntligen lyckas så sova så är det tacksamt att få sova ut hyffsat. Ändå är jag förjävla trött, men det hör ju till.
 
Pojkarna mina for på utflykt tillsammans på förmiddagen. De for bort på en konstfrusen isbana och åkte skridskor. Lillskrutten lyckades gå en hel del steg med skridskorna på fötterna, och han såg så glad ut på korten och filmerna Patric dokumenterade med. Rosig om kinderna och med sitt underbara leende. Världens goaste unge, och han har världens finaste pappa!
 
Vi åt lunch tillsammans, sen tog vi det bara lugnt. Unge herrn var seg efter skridskoåkningen, så det blev lite barnfilm. Jag for på ett par ärenden och handlade middag. Vi piffade till veckan med tacos.
 
Annars har vi inte gjort nåt extra. Bara varit tillsammans. Lekt och myst. Inte så bara det inte, det är ju himla underbart!
 
Slagit in lite julklappar ikväll som jag ska ta ner på stan nån dag och lägga under en gran. Då hamnar de hos barn som inte får julklappar annars. Sen har vi gjort eget smör också, jag och Patric. Busenkelt ju, och gott blev det. Första gången, men definitivt inte sista! Bra mycket nyttigare än det man köper på affärn vill jag lova.
 
Nä, min trötta skalle orkar inte plita ner fler ord ikväll.
 
Dagens ord: Skridskoåkning = Rään.

Mån 1 dec-14

December, årets sista månad. En månad fylld av roligheter. Dop, julbord, tvåårskalas, julafton och dagarna runt om. Jag kommer vara stor som ett hus, sprickfärdig. Vårt hem kommer genomgå ett rejält lyft med ommöblering och städning inför när vi blir en till i hushållet. Vårt rum ska göras klart för att ännu en gång husera en bäbis, och Leons rum ska möbleras om så att han kan leka ordentligt med allt som planeras komma i presenter.
 
Imorse lämnade Patric Leon på dagis, sen skjutsade jag honom till jobbet. När jag kom hem la jag mig på soffan. Tänkte försöka härda mig igenom smärtan idag. Strax efter lunch gav jag upp.
 
Tog mig en sväng med bilen. Hämtade den lammskinnsklädda åkpåsen som kom på posten idag, köpte julklapp åt min söta brorson, skaffade en yllefilt till lillebror, bestick till storebror, diverse husgeråd som behövde kompletteras här hemma, en smörbytta så jag kan göra mitt eget smör imorrn, och lite annat småplock. Hann hem och lägga mig på soffan en stund innan jag gick upp på dagis och hämtade min älskade unge. Han var på ett strålande humör, och spelade allan. Det är en liten clown det där, vår pojke. Han är himla rolig!
 
När vi kom hem fick Leon lite fika, och så pratade vi med momma på Skype. Jag gjorde middag, sen kom Patric hem. Lilltjorven fick ta sig en dusch, sen var det nedvarvning och läggdags.
 
Jag for och hämtade en ny taklampa till vardagsrummet. Har letat i några dagar nu, men inte hittat nåt. Sen slökollade jag Blocket nu ikväll, och där var den! Lampan, en sån jag sökt. For och hämtade den, och nu hänger den i taket. Den är perfekt! Patric drog på innebandy, jag har legat på soffan och försökt härda ut med värken över revbenen. Ja, snart är det väl hög tid att sova antar jag. Mer än så vart det inte idag!
 
Dagens ord: Smörbytta = Smarbår.

Sön 30 nov-14

Första advent. Vi förmiddagsfikade tillsammans, tände första ljuset i adventsljusstaken jag svängde ihop igår kväll. Utanför låg snön på backen, Leon önskade Bjällerklang så Patric satte på den, och tre rådjur skuttade förbi vårt fönster. Det var en magisk morgon för Leon, och för oss!
 
Patric for till Strömsund, 10 mil bort, och skulle spela innebandy. Jag och Leon skulle roa oss hemma idag. Och vilken dag vi haft då. Ja, det började ju i och för sig hyffsat. Vi städade upp här hemma. Sen tänkte jag att vi skulle gå ut, och det ville Leon göra! När vi skulle klä på oss vart han helt lealös och trotsig utan dess like. Tog kanske en kvart att få på honom hans kläder. "Vill du ens gå ut?" frågade jag. Det ville han! Men klä på sig, icke!
 
Ut kom vi. Vi gick ett varv vid lekplatsen, men det var tråkigt tyckte han. Så vi plockade några kottar och grankvistar för att pimpa ljusstaken lite. Det fick jag göra själv, för när vi kom satte sig grabben i soffan och kommenderade mig att sätta på Toy Story, Han började bli trött, men ville inte vila i sängen. Då funkar film bra!
 
Snodde ihop middag lagom tills Patric kom hem efter att de vunnit matchen. Kort innan hade Leon klätt av sig alla kläder och blöjan, sen ville han ha kläderna igen, men när jag skulle klä på honom började han tjata om att ta av sig allt. Det blev lite kaos en stund, och jag satte honom i duschen där han satt nöjt och jag fick fortsätta med maten. Han satt nöjt tills han såg sin napp och gosekanin på bänken i alla fall, då började han gapa efter dem. Nappen fick han, men inte kaninen för då skulle han bli blöt förklarade jag. Då vart det stortjut för det. Som tur var klev Patric innanför dörrn just då, och det var tur för mitt tålamod hade inte räckt länge till.
 
Kvällen såg ut ungefär som vanligt. Lillen somnade, jag och gubben satte oss ner. Kvällsfikade och kopplade av.
 
Jag blr lite brydd över en del andra mammor. Jag dömer ingen, absolut inte, alla gör vi på vårt sätt. Men jag bara undrar lite över den här hetsen att ha huuuur mycket saker till bäbisen som helst. Vad behöver ett barn, egentligen? Kläder, en bilstol och en vagn. Ja, en säng då om man inte vill samsova. Sen kan jag tycka att vissa saker är bra att ha, som skötbord, babysitter och bärsele. Men när blivande mammor stressar över att de inte kan hitta en musikmobil till sitt ofödda barn blir jag lite bekymrad. "Hur ska jag kunna byta blöja utan en musikmobil? Blir inte bäbisen rastlös utan en sån?". Jag sa att jag pratade med mitt barn vid blöjbytena. Och vart han rastlös dög precis vad som helst att pyssla med för hans del. Jag kunde sjunga, göra konstiga röster, han fick leka med mitt hår, vi kunde titta på lampan i taket. Vad som helst egentligen. Tycker jag stött på det här fenomenet allt oftare sista tiden, blivande föräldrar som känner ett behov av att köpa precis allt till sitt kommande barn. Vad sitter det i? Bär de på någon slags oro att de ska ses som dåliga föräldrar om de inte skaffar alla flashiga saker som finns? Eller tror de att de inte kommer klara av det? Sitter det i självförtroendet, eller handlar det om att hävda sig på nåt vis? Det är för mig ett mysterium. Alla gör ju givetvis som de själva behagar, och som de anser är bäst för sina barn. Så jag hoppas inte att det sitter i att de inte tror på sig själva i rollen som förälder. Jag och Patric hann prova på en del såna där grejer som jag nu anser är totalt onödiga. De sakerna försvann från vårt hem lika fort som de kom hit. Och nu inför lillebror har vi bara kvar det som vi ansåg var nödvändigt eller väldigt praktiskt, och det är inte mycket! Men man må ju prova för att veta, sen är ju alla barn olika också förstås. Lillebror kanske tycker att mammas sångröst är hemsk, eller att lampan i taket är det tråkigaste som finns. Men då får vi hitta på nåt när vi når dit, det är inget jag kommer sitta och noja mig över innan han ens är född.
 
Dagens ord: Byta på småbarn = Fli åmm.
 
 
Efter en dag på egen hand med tvåårstrots, ja då blir man så här sliten.
Filter var ett måste om jag inte skulle skrämma livet ur er.
 
RSS 2.0