Sön 31 mars-13

Kändes lite väl tidigt att kliva upp imorse, men när jag ställde fram klockan en timme kändes det bättre på nåt konstigt vis. Fick en lång morgon med kaffe och Nyhetsmorgon ända till början av lunchtid. Sen satte dagen fart!
 
Vi packade in oss i bilen och for till Badhusparken. Mötte upp Karro, snörde på oss skridskorna och brände av 4 kilometer på isen. Patric med Kasper och jag med vagnen och Karro som var snäll nog att hålla mitt tempo. Perfekt väder. Lagom temperatur, knappt nån blåst och lagomt med sol. Lagomt helt enkelt! For hemöver, Patric hämtade mamma sin och köpte kaffebröd, satte på en panna kaffe, Therese och hennes karl kom, Dennis kom. Ja, det vart en del folk här samtidigt. Mycket mycket trevligt. Kul att få träffa vännerna sina! Leon höll sig på hyffsat gohumör, men mot kvällen när det bara var Karro kvar började han knixa. Trött bäbis. Patric fick ta ut han i vagnen för att han skulle somna.
 
Sliten Veronica. Trött och kroppen värker. Mina jävla öron har börjat värka och så även halsen. Suuuuuuck, je orsk int! Tidig kväll, banne mig.
 
Heja Leon, 15 veckor gammal!

Lör 30 mars-13

Upp i tidig morgontimme, jag och Leon. Solen sken, sonen sken, mamman sken. Solstrålarna väckte pappsen och hunden, tröttmössorna. Hunden är nog värst i den här familjen, jäkla slöfock det! Kaffe, Nyhetsmorgon, lek. Det är så skönt att dagarna kan börja på det viset, istället för att alarmet tjuter och man ska släpa sig upp. Nä, vakna till glatt barnjoller, det är bäst det!
 
For iväg Barnens Hus och köpte en tuggleksak åt Leon, som ska gnaga på allt han kommer åt. Skummaste känslan är ju när han ska gnaga på mig när han ammar. Tack och lov att han inte har några tänder! Hälsade på hos farmor och fick lunch. Hon och Leon hade skrattfest, men sen vart lillungen trött, skrikig och inte alls rolig. Så då tackade vi för oss och for hemöver, och i bilen slocknade han. Men, vaknade som på beställning när vi kom hem. Vägrade sova. Mot eftermiddagen gick jag en promenad med honom i vagnen så han skulle somna. Jodå, somnade gjorde han, men det tog knappt 10 minuter efter att vi kommit in igen så var han vaken. Han ar svårvaggad idag, men somnade vid halv åtta för natten nu. Hunnit ta rätt på tvätten och plockat en del, och det hänger två nya maskiner på tork nere i tvättstugan.
 
Nu är man tröten. Patric har suttit och kollat hockey. Jag tog tillfället i akt och bad om en fotmassage, som jag fick. Det fina när han kollar hockey är att han blir så inne i det så allt omkring tappar han greppet om, som tiden. Satt länge med fotteran mina i hans knä och njöt av hans rediga knådningar av mina trötta mammafötter, hela tredje perioden. Han var som en Duracellkanin, bara fortsatte och fortsatte. Kändes lite som att jag utnyttjade honom, särskilt som jag hade den där baktanken, men jag tycker samtidigt att jag förtjänade det. Jag kommer återgälda honom, såklart. Vi både ger och tar här hemma. Joråsåatte...
 
Nä nu jävlar orsk je int nå mer. Gör som Leon och somnar tror jag. Jag är en pensionär banne mig. Farmor min lägger sig senare än mig!

Fre 29 mars-13

Nån timme tidigare än vanligt var vi upp, grabben och jag. Finverä var det, och vi tog oss en tur med bilen på lite ärenden. Väckte gubben när vi kom hem och då vart det morgonkaffe! Vart en röjning hemmavid efter det. Patric högg tag i disken. Jag dammsög, skurade och badade hunden samtidigt som jag tog hand om Leon. Väldigt effektiva var vi, men hårigt var det likförbannat på en gång. Tog fram sopen, och då var det fint igen. I ett par minuter... Tog ut hunden och borstade honom tills kardan vad full. Nyborstad och doftande av granatäpple var Kasper redo att ta världen med storm!
 
For till farmor min mot eftermiddagen. Kom iväg en gnutta senare än vad som var tänkt. Hände tusen saker samtidigt, och just som jag skulle till att klä på Leon ytterkläderna sket han ner sig deluxe och jag fick byta både blöja och kläder på honom. Plockade fram mina Converse, för nu är det banne mig vår!
 
Farmor hade bordet och spisen full med gomat, bror med fru kom efter en stund och Leon var på gohumör. Han skrattade högt och mycket när farmor lekte med honom, sådär så det riktigt värmde i hjärtat extra mycket! Massor av mat, godis, tårta och prat. Självklart även syttning av bäbis och hund. Efter nästan fyra timmar tackade vi för oss, vi hade tvättstugan som väntade och en son som verkligen behövde sova.
 
Den länsflydde Dennis är på hemmaplan i några dagar och kom förbi då han och Patric skulle gyma. Först skulle tvätten hängas, och innan maskinerna var klara tog de en promenad med Leon och Kasper. Leon slocknade på en gång i vagnen och sover än, och jag fick ha lite mammatid i min ensamhet. Katten hade ju också hängt med på promenad! Behövde lite vila, då jag har sån fruktansvärd värk i kroppen! Haft det till och från sen jag var i början av tonåren. Alltid bara härdat igenom det, och nu skyller jag det på att jag nog är överansträngd efter att ha burit omkring på sonen hela dagarna i princip. Men det är ju fingarna, händerna, armarna, benen, knäna, höfterna, ryggen. Ja, det mesta. Stel och värkande, svårt att röra fingrarna, så att skriva nu är lite halvjobbigt. Måste vara överansträngt, men Patric tjatar på mig att ringa en doktor. Varför ska jag det? De kan ju för fan ingenting. Sista gångerna jag varit hos en läkare fick jag tala om för en vad som var fel på mig, vilka prover han skulle göra och vilken behandling jag skulle ha. Först vägrade han, men jag satte tjursidan till och fick som jag ville. Och rätt hade jag dessutom. En annan gång satt läkarn och googlade mina symptom, och det känns ju seriöst? Kan jag ju för fan göra själv... Kanske kan offra mig och slå en signal till 1177, men är det hundra års kö (som det brukar vara) så fortsätter jag härda!

Tors 28 mars-13

Det var en intensiv förmiddag för oss. Ut på en massa ärenden skulle vi. Och precis innan vi skulle fara sket Leon ner sig. Tvätta av ungen, ny blöja och nya kläder. Sen tog vi oss iväg!
 
Hämtade farmor på Lillänge, hon hade storhandlat inför påsk. Var en jävla massa folk, fan verkar som alla jobbade halvdag idag! Gjorde en liten avstickare in på bolaget. Ett par öl åt Patric och en sån där liten flaska vin som är ett glas eller två. Tänkte jag skulle unna mig det, eftersom de säger att 1-2 glas i veckan är okej när man ammar. Tog mitt minsta glas rövin någonsin nu ikväll, och jisses vad gott det var! Men, jag kände fan av det. Inte så konstigt eftersom det är över ett år sedan jag drack en droppe. Vågar fan inte amma grabben nu, och då är det ju tur att jag har min buffert med bröstmjölk i frysen! Plockar fram några påsar så får han äta ur flaska de närmsta matningarna. Tar det säkra före det osäkra!
 
När vi sett till att farmor kom hem och burit upp hennes kassar hämtade vi lite tallrikar och skålar åt en vän som börjar om på nytt, sen for vi och köpte en gåstol åt Leon. Det enda som duger åt honom är ju att stå, och han har så smått börjat röra sig framåt med stapplande steg. Gåstolen tyckte han om, fast han bara når ner med tårna när han sitter ordentligt! Men han växer ju fort, så inom en snar framtid gissar jag att han far runt som en tok i den där!
 
Janne och hans fruga kom förbi när Patric kom hem från gymet, och de vart kvar en stund efter gubben min hastat iväg till jobbet. Trevligt med sällskap! Sen dess har man vart solo. Lekt med sonen, var ute på promenad med vagnen och hunden, och vid 19-tiden somnade Leon (för natten verkar det som) och jag kunde smutta på ett glas vin till en film.
 
Snart är min älskade sambo hemma. Då ska han få tusen pussar. Det är så trist när han inte är hemma. När det är dags för nästa barn ska vi fan bo i Frankrike, för då får båda föräldrarna vara hemma samtidigt med 100% ersättning av lönen och med hemhjälp två gånger i veckan. Lyxlivet! Då kan vi vara innebandyproffs där också, för det verkar ju inte alls vara så jävla svårt att vara bäst på innebandy i Frankrike..!

Ons 27 mars-13

Idag var vi effektiva, jag och Leon. Patric for på jobb tidigt, och vi klev upp. Lite kaffe, lite nyheter och en massa mys. Sen hoppade vi på bussen och for in till stan. Köpte lite dregglisar åt grabben som dregglar en hel del. Vidare med bussen och tittade in hos Marina, som sen följde med oss på en trevlig promenad ner till min farmor. En kund från Elektroskandia åkte förbi och vinkade glatt, och jag vinkade till den härliga farbrorn. Saknar karlarna mina!
 
Farmor vart väldigt glad över att se oss. Leon var på sitt goaste humör och jag fick fika. Vi pratade en hel del som jag och farmor brukar göra, sådär djupt och öppenhjärtat. På vippen att jag fällde en tår över vissa saker och berättade. Jag hade haft en farbror som fyllt 50 år idag, men han dog som barn, och om det berättade farmor så detaljerat trots att det var 49 år sedan. Gjorde ont i hjärtat, vilken mardröm. Min älskade farmor, hon betyder så otroligt mycket för mig! Ska fara till na imorrn och hjälpa na handla inför påsk då vi är bjudna dit på middag.
 
Eftermiddagen och kvällen var lite tuffare än vanligt. Djuren levde om och Leon var skrikig. Eller ja, han var skrikig när han inte fick stå upp. Tror jag må skaffa en gåstol eller nåt. Till slut kom Patric hem, så jag fick ta mig en dusch. Hade samlat på mig en del barnspya under dagen.
 
Har precis nattat honom, och det var en av de mysigaste nattningarna hittills! Han var väldigt gnölig, trött bäbis. Jag bäddade ner honom och mig i vår säng, och till sut slutade han skrika och kom till ro. Han låg på min arm och jag höll honom i handen. När han såg på mig och log stort, och jag log tillbaka, då gjorde den totala föräldralyckan så det vart lite blött i ögonvrån på mig. Han somnade med sin lilla hand i mitt ansikte, med huvudet vilandes på min arm och sin andra hand i min. Älskade unge, jag älskar att vara din mamma!

Tis 26 mars-13

Vi hade en lugn natt efter vaccinationen, men jag var trött som ett aber imorse ändå. Leon var på gohumör och jagade upp pappa sin, jag låg kvar och gömde mig under kudden. Blev serverad kaffe på sängen och fick sällskap av en strålande glad bäbis under täcket, ett underbart sätt att väcka en astrött småbarnsmamma på!
 
Vi tog oss in på stan en sväng för att leta en jacka åt Patric. Ingen lycka. Det enda vi fick med oss hem var en väckarklocka. Jag har inga planer på att någonsin använda larmet på den, men siffrorna lyser och det är bra för då får jag lite mer koll på hur Leons sovtider ser ut!
 
Gubben for och jobbade, jag och Leon roade oss hemmavid. Han fick bada, kissade ner sig direkt efter när jag höll på att torka honom och fick därför bada igen. Han gymade lite, jag sjöng för honom, vi har myst och haft det allmänt bra. Nattade honom så han somnade strax efter 21, det är väldigt bra tid tycker jag. Då hinner jag mursla på lite men ändå komma i säng i okej tid.
 
Fick precis en puss av min fina sambo som just kom innanför dörrn från jobbet. Perfekt timing!
 
Bredvid min sida av sängen har jag ett skrivblock och en penna. Varför? Jo, för när jag ska sova känns det ofta som att jag befinner mig i en skolmatsal. Jag har så mycket tankar och funderingar som snurrar runt, så det är ett högt sorl i min skalle. Brukar ligga och försöka koncentrera mig på att det är tyst omkring mig, men det funkar bara en kort stund.Om jag får småprata lite med gubben innan jag somnar, då går det bra, annars kan jag ligga i timmar med alla ljud i skallen. Nu låter jag mentalt störd, men jag tror knappast jag är ensam om att ha tusen saker i huvudet. Jag skrev ner några saker igår innan jag somnade, och det var ett par pranks jag gjort som är rätt roliga och som jag ska berätta om.
 
Det första är i min familj numera en klassiker, och det är om gången jag lurade Kotten när jag satt och åt en mango en kväll.
Kotten: Vad är det där?
Jag: Det är en mango.
Kotten: Vart har du fått den ifrån?
Jag: Jag planterade en mangokärna på baksidan en gång, och varje halvår växer det upp en ny mango.
Kotten: ÅH! Får jag plocka nästa?
Jag: Ja det får du väl!
Det gick ett par veckor, sen kom en arg Kotten och skrek på mig.
Kotten: DU LURADE MIG! DET FINNS INGET MANGOTRÄD, DU HADE KÖPT DEN PÅ ICA!
Ingen hemma kunde hålla sig för skratt.
 
Det andra är när jag lyckades lura min käre Patric. Jag låg utmattad i sängen och han tänkte vara snäll och göra iordning min tandborste så det var klart när jag fick kraft att ta mig upp. Jag har en eltandborste. Han kom in i sovrummet och visade att han hett på tandkräm på borsten åt mig.
Jag: Men nu har du gjort fel.
Patric: Va? Näe va.
Jag: Jo, det där är en eltandborste, och då laddar man tandkräm på ett annat sätt än som på en vanlig tandborste.
Patric: Nä, nu ljuger du.
Här hade jag lite svårt att fortsätta lura honom. Jag är usel på att luras, men jag fortsatte och försökte låta väldigt övertygande.
Jag: Du ser att halsen går att ta av, och den är ihålig, och det är där man her i tandkrämen, får då skummar det upp när man borstar.
Patric: Nä du ljuger!
Jag: Näe....
Han tände lampan i taket och började undersöka tandborsten. Och jag höll på att skratta ihjäl mig.
 
Två pranks har jag lyckats med, och jag tror inte jag gjort nå fler faktiskt. Jag är usel på att luras, och det är omöjligt för mig att ljuga. Sanningen hinner hoppa ut innan jag kommit på en lögn. En bra egenskap kanske, men inte alltid.
 
 
Härliga unge! Jag älskar att vara din mamma <3

Mån 25 mars-13

Idag var dagen då mammahjärtat skulle sättas på prov. Efter en kort mysmorgon och ett ärende for jag och Leon på BVC. Idag skulle han vaccineras! Har hört att det är värre för föräldrarna än för barna. Först mättes han, 63,8 cm. Sen vägdes han, 6775 gram. Fortfarande snäppet över medelbäbisen! Sen var det dags, för sprutorna. De var uppdelade i två, så en till sköterska fick komma in. "Ett två tre" räknade de och sen stack de samtidigt i ett varsitt lår på min älskade unge. Han skrek, men de var snabba och skickliga och så fort han fick kramas med mig vart det bra igen. Nog kändes det i mig, men det gick ju över nästan lika fort som det onda gick över på Leon.
 
Patric, den gamle mannen, var hemma från jobbet då han fick ryggskott i morse och knappt kunde röra sig.Tyckt synd om honom idag samtidigt som jag haft koll på Leons temperatur. Tog en referenstemperatur när vi kom hem och höll sen lite koll på vart det tog vägen, men ingen feber upptäckte jag. Nu ikväll var han riktigt skrikig. Jag gick runt med honom, höll honom så nära det bara gick, pussade honom i pannan och till slut somnade han i mina armar. Lilla barn, mitt älskade barn!
 
Djuren har fått sina tassar omskötta, klorna är nu kortare på både hunden och katten. Hemmet är städat, räkningarna är inte betalda men det får jag ta rätt på imorrn. En dag kan man ju få glädjas åt saldot på kontot!
 
Efter en dag med otaliga klädbyten på grabben och en del på mig själv är det nu dags att börja varva ner. En nyvaccinerad bäbis var en liten utmaning, men vi klarade dagen! Återstår att se hur natten blir. Vissa barn sover oroligt när de blivit vaccinerade...

Rysk roulette med nätpedofiler

Nu blir det en liten avstickare här. Jag har försökt komma till ro, men icke. Jag är så upprörd och förbannad att jag mår illa, jag skakar.
"Det finns miljoner barn i världen, varför skulle de ge sig på just dig?" var argumentet till varför min 11-åriga syster skulle acceptera alla förfrågningar på Instagram. Jag hoppas att du, vem du än är, som uppmanade henne till detta, läser det här och verkligen försöker tänka till lite!
I dagens internetsamhälle där det är så enkelt att komma i kontakt med varann, där det är så enkelt att ta reda på saker om varann och där man hur enkelt som helst kan lägga ut hela sina liv till allmän beskådan, och därmed hur enkelt som helst kan bli utsatt för diverse, där utsätts man för stora risker.
Jag läser i stort sett dagligen om barn och ungdomar som tagit sina liv som en följd till internetmobbning, som en följd av detta vidriga jävla näthat som genomsyrar kommentarsfälten, som en följd av de vidriga nätpedofilerna som härjar.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur människor kan vara så otroligt vidriga mot varandra, hur människor kan vara så råa och brutalt elaka mot varandra, hur folk har mage att sitta där framför sin skärm och skriva till en annan person hur denne borde ta sitt liv, hur ful och äcklig personen är och så vidare. HUR KAN MAN?!
Och det här med internet, det är så satans jävla farligt, och extra farligt för barn som litar på alla, som är så otroligt godtrogna. Hur ska man kunna veta vem som gömmer sig bakom identiteten som till ytan verkar vara en tjej/kille i samma ålder som en själv? Hur ska man kunna veta att det inte är en ful gubbe? Det kan man inte, och framför allt inte barn.
Jag lider så oerhört med de vars familjemedlem eller vän blivit utsatt för detta vidriga näthat som drabbar allt från barn till vuxna offentliga personer. Jag är så satans jävla förbannad på de som sitter i andra änden och skriver hur de borde dö, hur äckliga de är, hur värdelösa de är, hur de ska våldta dem, hur de ska döda dem.
Jag kommer bli en sån där jobbig morsa, en sån som sitter bredvid när min son börjar upptäcka internet. Jag kommer lägga mig i och ha stenkoll på allt. Jag är redan så åt min lillasyster, och nu kommer jag bli värre. Jag ringde henne och förklarade vad som kan hända, och hur rädd jag är om henne. I takt med att antalet följare på hennes Instagram ökar så ökar även risken för att hon ska bli utsatt för näthat eller nätpedofiler. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om det hände henne någonting, och jag undrar hur du som uppmanade henne att godkänna alla förfrågningar skulle kunna leva med dig själv om en nätpedofil eller nätmobbare skulle ge sig på henne.
Barn är sköra, de är lättpåverkade, de är blåögda och de är väldigt utsatta med deras internetvanor. Jag snubblade över en bild som delades på Facebook. Det var en mamma som hade lagt ut en printscreen från kommentarsfältet på hennes dotters blogg. Vidrigt! Och det värsta är att det är ju så jävla vanligt. Jag blir så jävla förbannad!
 
 
I min önskevärld ska inte barn få använda internet förrän de är 18, men så funkar det ju inte. Det kryper längre ner i åldrarna. Jag har sett barn på Facebook med falska personnummer, jag vet hur gamla de är egentligen, men de använder andras födelsedatum för att få registrera sig. Jag blir så förtvivlad, de är bara barn! De borde vara ute och leka med varandra, inte sitta framför en dator och utsätta sig för riskerna som följer med det. De är ju inte införstådd med hur internet funkar, de förstår inte att alla kan se det de lägger ut, de förstår inte att bakom namnet "Maja01" kan det sitta en gubbe på 40+ och vara redo att vara stygg med dem, de förstår inte att det är farligt om man inte tänker på vad man lägger ut.
Sen det faktum att internetmobbning lett till många självmord bland unga, bland barn som inte ens hunnit till tonåren, det är ju bara ett förtydligande på att barn inte har nåt på internet att göra. Om ett barn har en blogg, eller Instagram, Facebook, Twitter eller nåt annat av allt som finns, och där får elaka kommentarer gång på gång, ja då sätter det spår och till slut delar det barnet samma uppfattning om sig själv som mobbarna gör.
Och dessa fula gubbar alltså. Om jag nån gång hamnar i en situation där en ful gubbe är inblandad, ja då jävlar kan han räkna med konsekvenser. Jag har ju tillgång till internet, och det är hur lätt som helst att hitta igen folk...

Sön 24 mars-13

Dagens morgon får 5 av 5 solar! Helt underbar. Solen sken, sonen gymade glatt, kaffet var varmt och nybryggt, Nyhetsmorgon stod på i bakgrunden, gubben klev upp när han fått kaffe på sängen. Ljuvliga dag!
 
Vi var jävligt snabba med att ta oss ut idag. Mulade i oss lite frukost, hämtade skridskorna i förrådet, packade ner Leon i vagnen, kopplade hunden och gav oss ut. Insåg fort att vi var för varmt klädda. Men jag svettas gärna, hellre det är att vara för dåligt klädd och riskera mjölkstockning! Vårt mål var isen, och det var en promenad på några kilometer, och en jävla omväg, men till sist kom vi fram. Snörade på oss hockeyrören och blåste iväg. Kasper sprang glatt bredvid, Leon sov som en stock i vagnen, jag och Patric svävade fram på isen och verkligen njöt av dagen och livet. När vi kommit fram till Badhusparken efter några kilometers åkning på isen satte vi oss på en bänk och myste. Satt och surrade med tre äldre, främmande men trevliga människor om hundar och barn, och självklart lite om vädret. Leon började vakna till och vi satte kurs hemöver. Han somnade om direkt i vagnen när vi började ta oss hemåt, och fortsatte sova när vi landat hemmavid. Parkerade vagnen på uteplatsen, tog fram våra stolar och åt lunch i solen medans djuren i vanlig ordning lekte med varandra. Jag sa till Patric att det här är fanimig livet. Jag älskar mitt så kallade Svenssonliv, och alla som tycker Svenssonliv är lika med att man inte har några mål i livet, ja de skulle hänga med oss på en sån här dag, för det är livskvalité på högsta nivå. Ljuvligt!
 
Nu på kvällen spontanköpte Patric två Bingolotter... Ingen vinst såklart, och jag vet inte om det var roligt ens för Leon krävde aktivering. Han går före allt duttande såklart!
 
Fick spontanbesök av mammas karl och pojken hans som kom in på en kopp kaffe då de var i närheten. Nästa vecka kommer mor min hem, då kommer Leon bli redigt bortskämd med kärlek av na!
 
Pratade med minsta systern nu ikväll, hade ett sånt där viktigt samtal med henne. Hon sysslar ju med Instagram, och på bara några dagar har hon fått hur många följare som helst. Det oroade mig, så jag ringde upp na och frågade varför hon accepterar alla. Jag hade fått na att göra ett privat konto, men nu godkände hon alla istället. Hon sa att hon fått berättat för sig att det finns flera miljoner barn i världen, varför skulle de fula gubbarna ge sig på henne? Det gjorde mig oerhört upprörd! Vem som helst kan dölja sig bakom ett nickname som ger intryck av att vara en tjej i hennes egen ålder, vem som helst! Och riskerna är alldeles för stora för att man ska riskera något genom att se på statistik över hur många barn det finns. Kotten är bara 11 år, hennes internetvett är typ obefintligt. Hon litar på alla, och tror gott om alla, som alla andra barn i stort sett. Men när jag verkligen bad henne att INTE acceptera folk hon inte känner, och när jag berättade om vad som hänt barn i hennes ålder på grund av fula gubbar eller elaka människor på internet, och att jag är så otroligt jäkla rädd om henne, ja då tror jag att hon förstod. Hoppas jag! Jag kommer hålla koll på na, jag vet hur många följare hon har nu, och jag ska kolla då och då och se vad som händer med siffran. Om hon tog till sig vad jag sa, eller om hon följer linjen som innebär stora risker. Jag ger mig inte, hon är ett barn, hon ska skyddas från alla vidriga människor på nätet. Om det innebär att jag kommer vara världens jobbigaste syster, ja då får det bli så. Hellre det än att nån ful gubbe sätter klorna i na! Det skrämmer mig nåt oerhört, hur sårbara alla är, och hur farligt det är med internet. Och att barn som bara går i mellanstadiet håller på att lägga upp hela sina liv till allmän beskådning på nätet, det är inte okej! Näedu Kotten, så länge jag finns här kommer jag vara "bad cop" och vara riktigt jobbig med dig när det gäller internet, så det så!
 
Imorrn ska jag skämma bort grabben extra mycket, för han ska vaccineras. Hoppas han slipper febern som många barn kan få, och hoppas mitt mammahjärta hanterar alltihopa bra. Har ju hört att det är värre för en själv än för barnet.
 
 
"Supermorsan", redo att avverka några kilometer på Medvinden med sina oslipade hockeyrör!
14 veckor gammal liten prins i vagnen <3

Lör 23 mars-13

Finverä, alltså tog vi oss ut. Men först hade vi en lugn morgon hemma, jag fick ligga kvar i sängen hur länge som helst med hunden som delade min kudde. Leon låg och jollrade i gymet och Patric kollade lite hockey.
 
Ut då, vi tog bilen in till stan. Var in och köpte solbrillor åt lillgrabben, coolingen! Satt nere i Badhusparken med alla andra Östersundare som tänkt samma tanke som oss. Folk överallt. Vi satt och retade oss på de som satt bredvid oss, och tjejen som högt och tydligt skröt om att hon slagit en tjej på en fest. Hennes grymt störiga dialekt gjorde inte saken bättre. Dialekter är väl fint, men inte alla. Tacka vet jag alla norrländska dialekter, och gotländska. Det var ingen lång vistelse för oss, Leon signalerade att han ville hem, så hem for vi. Men när vi väl landade hemma slocknade han i bilstolen innan kommit innanför dörrn, och där sov han. I fyra timmar ungefär!
 
Under den tiden satt Patric och jag på uteplatsen och sög i oss all D-vitamin från solen, drack kaffe, surrade och läste. Djuren sprang runt och lekte, livet var sådär riktigt härligt! Lagomt till solen började gömma sig vaknade sonen.
 
Kvällen har varit relativt behaglig den med. Tiden med min lilla familj är alltid underbar, men sen kan det tillkomma händelser som gör att det i helhet blir relativt bra. Men gömmer undan de omständigheterna och fokuserar på allt som är bra, och då leker livet. Det är helt underbart, mitt älskade Svenssonliv. Skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt!
 
 
Mor och son, coola i solbrillor, lapar D-vitamin i Vinterparken <3

Fre 22 mars-13

Var less på allt det svarta, vart jobbigt åt mina tantögon. Enkelt är det bästa, less is more.
 
Mysmorgon som alltid, Nyhetsmorgon i bakgrunden, kaffe i koppen och tidningen i handen. Sen gjorde jag och Leon oss klar för babymassage. Otroligt finverä, var skönt som attan med en promenad ner med vagnen. Massagen gick väl sådär. För det första är jag så jävla stel i kroppen, så att sitta ihopkurad på golvet var en utmaning. Sen blir ju Leon lätt less, och ville tidigt göra annat än bli masserad. Men inoljad vart han, och gohumöret var där hela tiden. Promenad hem var lite värre. Hade blivit lite varmare, och jag var ju klädd för kallgrader. Svettigt, uppför, dåligt flås. Pjuh!
 
Resten av dagen väntade vi på att Patric skulle sluta jobbet. Vi hade det väldigt mysigt här hemma. Lekte lite i gymet, sjöng barnvisor, murslade på för oss själva. När mannen i våra liv äntligen klev innanför dörrn for vi ut och hämtade lite grejer jag internetshoppat. Och vad bra det blev! Patric hade hittat ett babygym han ville att Leon skulle ha, och så vart det. Jag är oerhört nöjd med mina nya krukor, och nu är mitt skott från ampelliljan planterat. Hemmafru of the year, jag ligger bra till för det priset år 2013 banne mig!
 
Fick lite kaffebesök på kvällskvisten, även telefonsamtal från bror och mor. Telefon även med far, självklart rådfrågar man honom innan man funderar på att köpa bil. Såg en PT Cruiser till salu, grymt sugen då jag tycker de bilarna ser så uppkäftiga ut. Lite fulsnygga på nåt vis, ja det är en hemlig liten kärlek jag har, Men vart inget, pappa avrådde, och pappa vet bäst när det gäller sånt där. Men jag kan inte sluta tänka på den, vackra bil. Samtidigt ekar pappas ord i huvudet; "den bästa affären man gör är den man låter bli att göra".
 
Nä, ladda batterierna inför morgondagen kanske? Inte för att jag vet vad som händer, men energi kommer behövas. Det gör det alltid.
 
 
Älskade ungen hade mardrömmar. Fick somna om på mitt bröst. Hjälpte lite, men spökena ville inte ge sig iväg helt. Bara vagga och trösta, få honom att känna sig trygg <3

Tors 21 mars-13

Planen för morgonen var att sova tills Patric kom hem vid 8.30. Leon sa nej till det. 6 var vi uppe, bänkade framför Nyhetsmorgon. Men det var mysigt, det är alltid mysigt!
 
Plockade med oss Bobby och for ut på en runda. Jag skulle byta gårdagens inköpta jeans till mindre storlek, fick golunch i en kartong det stod "Big Mac" på, sen fick karln köra hem mig och Leon. Resten av ärendena fick Patric göra själv. Hämtade mina gardiner, en riktigt tjusig pedistal, handlade mat och så.
 
Mycket onöjd Veronica när gardinerna packades upp. Fina var de ju såklart. På förpackningen stod det längd 220 cm, precis som det ska vara här hemma. När de hängde var de fan i mig 250! Måttligt less. Min plan sprack, meeeen jag kunde ordna till det rätt enkelt med de andra gardinerna jag hade beställt som var tänkta till sovrummet egentligen. Längden stämde ju i alla fall. Så de vita luftiga gardinerna med små rosor hänger nu i vårt vardagsrum. Riktigt fina, och de passade rätt bra ändå. På den vita pedistalen i hörnet står vår växt med vita blommor i en lerkruka. Fan jag börjar få till det rätt ok här hemma. Jag trivs!
 
Många ombyten för Leon idag, kräkmaskinen. Men snäll har han varit mest hela tiden, förutom när han varit trött. Kände mig för övrigt som världens absolut sämsta morsa när jag skulle korta av hans naglar. Att klippa naglarna på ett barn är inte det lättaste. Brukar passa på när han sover, men idag vägrade han sova och naglarna behövde absolut klippas pronto. La honom på skötbordet, han var lugn. Tog hans hand, såg till att fingrarna var ordentligt särade, höll så stadigt det bara gick och långsamt långsamt placerade jag saxen runt nageln. Allt gick som smort, tills han precis i klippmomentet fick för sig att rycka, och på en hundradels sekund hade saxen tagit lite i skinnet på fingret bredvid. Pyyyyyyttelite blod kom, men han rörde inte just en min. Men fan, vad usel man känner sig. När man verkligen är så otroligt försiktig och noga, så går det åt skogen ändå. Jag kände mig som universums absolut sämsta mamma! Ingen rolig känsla. Men det var bara att he iskallt vatten på en papperstuss, hålla det tryckt mot fingertoppen och i högläge tills det slutade blöda och på med en litet litet plåster.
 
Skulle ha spelat innebandy ikväll, men det vart inställt då det var för lite folk. Jag som jobbat hela dagen för att samla ihop namn, och var så otroligt jävla peppad! Oerhört besviken, oerhört. Men Leon var inte direkt foglig ikväll, och eftersom det för tillfället bara är mamma som duger var det nog lika bra, annars hade Patric haft det tufft.
 
Nu sover mitt älskade barn, och eftersom han somnade i hyffsad tid idag är det ett ypperligt läge för mig att komma i säng i bra tid också.

Ons 20 mars-13

Patric försökte väcka mig innan han for till jobbet. Det gick ju bra... Minns knappt att vi pratade, när jag väl vaknade hade jag en kopp kaffe bredvid sängen. Iskallt. Låg nog kvar ett bra tag, men Leon han var vaken och glad men roade sig själv i spjälsängen. Hördes mycket glatt kvitter därifrån!
 
Vi for in på stan idag igen, en snabbvisit. Nästan en hel timme den här gången! Nya kläder i ljuvliga pastellfärger. Missbedömde när jag köpte jeans. Höfterna verkade inte ha ändrats just nå efter förlossningen, eller så var byxorna stora i storleken. Hur som, så må jag byta dem. Blir ett jävla farande, men inte orkar man stå och stöka på i ett provrum när man är vinterklädd och har ett barn i vagnen. Vart irriterad som tusan när jag skulle handla åt Patric. Jag tog mig inte in i affärn med vagnen! Provade alla möjliga vägar, men icke. Hur tänker de när de placerar ut ställningar och hyllor så trångt att man inte kommer förbi med en barnvagn eller rullstol? Och när de placerar smyckeshyllor och en stor fet jävla klädhängare precis framför dörren till hissen till andra planet? Inte smart, inte alls.
 
Gubben kom hem på lunch, och nu träffar jag honom inte förrän strax före 9 imorrn bitti. Jävla dygnspass... Men Leon har varit snäll med mig. Tror han skrattade riktigt idag. Svårt att avgöra, men det var ett helt annorlunda skratt än innan. Gounge!
 
Ja då kunde man kolla skatteåterbäringen. Får tillbaka en hel del, och det känns ju såklart fint! Ska ju på Iron Maiden i sommar, vi ska senare köpa nya däck till bilen eller en ny bil kanske, och Leon kommer ju behöva grejer. Ska försöka spara och inte sätta sprätt på en gång. Det är ju skönt att ha en fin buffert på sparkontot utifall nåt händer. Med barn, bil, hund och katt kan det rätt som det är dyka upp oförutsedda utgifter.
 
Grabben sover i vagnen, och det har han gjort i drygt 3 timmar nu. Nattsömnen, gillar inte när han påbörjar den så tidigt. Men å andra sidan kliver vi upp samma tid när han somnar 17-18 som när han lägger sig 21-23. Mer vuxentid för mig då bara!
 
Sjukt kaffesugen, men det är nog ingen bra idé... Eller?
 
Jag är laddad, jag är taggad, jag är pepp, för imorrn ska jag plocka fram trollstaven igen och vispa upp nå bollar i bortre krysset. Så det så! Men det är imorrn det, just nu är jag bara en sliten morsa.

Tis 19 mars-13

Kommer alltid minnas den här dagen som dagen då Leon för första gångern vände sig från mage till rygg helt på egen hand! 13 veckor och 2 dagar gammal, hejja gubben! Det roliga var att Patric bara några timmar innan oroat sig för att Leon ligger för lite på mage och kommer komma efter i utvecklingen. 45 minuter efter han farit till jobbet sa det bara tjoff så låg grabben på rygg efter jag lagt ner honom på mage.
 
Ja, han somnade ju 17 igår. Midnatt vaknade han och åt, somnade om till 5, åt, somnade om till 6. Ja sen började dagen! Vi for på Tages för en lunch. Mat för en kvinna, raggmunk och fläsk! Sen vidare till Marit och hennes två flickor på en fika. Smågrinig var grabben, men satt och log tillsammans med hennes yngsta. Provkörde gymet där också.
 
Gubben stack på gymet och sen till jobbet. Så var det bara jag och de små pojkarna hemma. Fick besök nu på kvällen av lillebror och hans fruga. Han ringde och frågade om de kunde komma förbi. "JAAAAAAA!!!!" skrek jag glatt. Spontanbesök är alltid kul. Besök överhuvudtaget är högt uppskattat!
 
Leon somnade precis, för natten antar jag. Patric kom precis innanför dörrn. Nu ska vi störta i säng, och sen ska han upp i ottan och jobba, ett dyyyygn! Suck. Om dagsformen på mig och Leon är bra kanske vi tar oss till en öppen förskola.

Mån 18 mars-13

Idag var det jag som vaknade på snesia. Vettefan vad det är, om det är kroppen som börjar återgå till det normala med allt vad det innebär och att det gör mig grinig som hör till. Återstår att se, men på en skala från 1 till 10 där 1 är vresig och 10 är trevlig har jag legat på 2,5-3 idag. Inte alls trevlig. Och jag kan inte fatta varför! Såg i förmiddags för mitt inre hur jag hivade ut gubbens PS3 genom fönstret, slog sönder en köksstol och hivade mobilhelvetet i väggen. För mitt inre som sagt, i själva verket satt jag tyst i soffan och surade. Stackars Patric, vad han ska dras med. Men Leon har fått mig glad i alla fall, ett bäbisleende botar all vresighet!
 
Under dagen uträttade jag inte alls mycket. Försökte mest hålla mig undan för Patrics skull och försökte hålla Leon nöjd. När jag kände att jag var vid bristningspunkten packade jag ner Leon i vagnen så for vi in på stan en sväng. 20 minuter strosade vi innan vi ställde oss och väntade på bussen hem. En jävla monstershoppare jag alltså... Trodde att en stund i affärer med lite distraktion skulle få mig gladare, men icke. Jaja, det har ju gått över nu i alla fall. Plöjde Spotify och letade rätt på låtar jag lyssnade på för 8-10 år sedan. Lite nostalgi funkar oftast!
 
Äntligen fått tummen ur och löst barnförsäkring åt grabben. Har ägnat en del tid åt research, såklart. Man vill ju veta så mycket som möjligt och jämföra och sånt, och jag känner mig nöjd med vårt val. Att det tagit 13 veckor att ordna det förklaras dels av tidsbrist, dels av glömska (skäms på mig) och sen då att man inte vet tillräckligt. Noga sånt där, jag tar aldrig bara första bästa. Gäller allt. Kan sitta två veckor och göra research innan jag köper en ny telefon till exempel. Utan kunskap kan det gå illa.
 
Sen 17-tiden har Leon sovit i vagnen. En vanlig 1-timmestupplur trodde jag han skulle dra. Icke! Han sover än. Det var den nattsömnen det...

Sön 17 mars-13

23 månader. Så länge har vi stått ut med varann (officiellt skall tilläggas) jag och Patric. Leon drog en powernap imorse så vi fick dricka kaffe och se Nyhetsmorgon och mysa. Sen skulle han iväg på jobb!
 
Skjutsade bort honom, för idag skulle jag ha bilen minsann. Jag, Leon och Kasper tog oss ut till byn. Pappa och frugan hans var mitt uppi renoveringen av kåken, fint blir det minsann. Kotten lekte med Kasper och Leon var på gohumör. Morfar hans hade en bra anledning att pausa lite då och då från arbetet för att gulla med sitt barnbarn. Middag fick vi också. Jag fick äta själv, för precis när jag lagt upp mat ville Leon äta. Bara göra't då, så fick morfar sytta honom sen så jag fick äta i lugn och ro. Fick som alltid med mig saker hem. Lite mat och kläder, det är grett. Nästa gång öppnar pappa frysboxen och skickar med oss lite finfint älgkött. Jag och Patric ska försöka minimera köpen av kött på affärn. Man blir ju fan mörkrädd när man läser om alla matfusk. Så det är antingen älgkött, kött från bonden eller ekologiskt som gäller. Hur fan kan folk ha samvete till att fiffla sådär med mat? Det fattar inte jag. Arg blir man ju!
 
Strax efter 21 tackade vi för oss och for hem mot ön igen. På vägen till Patrics jobb var jag glad att jag är en sån som trotsar trafikregeln att inte köra med hellysen på upplysta vägar. Det gör jag ändå, anser att man inte ser tillräckligt bra. Tur var ju det, för då såg jag i god tid att rådjur uppehöll sig på vägen. Hade jag inte haft hellysena, ja då hade det blivit pallnit, och en pallnit på isiga vägar är ingen bra idé och då hade jag antingen likförbannat fått två rådjur i fronten på Forden eller legat i diket. Inte så sugen på nåt av det, så hellysen får det bli!
 
 
Glad och stark grabb på 13 veckor!

Lör 16 mars-13

Idag skulle vi sova läääänge, hade jag tänkt i varje fall. Men 6 ville Leon upp, och han hade vaknat på fel sida. Tre timmar var han inte rolig, sen fick jag honom att somna igen, och efter den tuppluren var han mycket trevligare! Passade på att slumra lite jag med, för jag hade också typ vaknat fel. Jag vaknade som en zombie, och trots kaffekoppen i handen var det bara lite extra sömn som gjorde susen.
 
Leon somnade igen, mitt-på-dagen-sömnen. Svärmor kom förbi på en kopp kaffe och lämnade igen Kasper. Han satt och pep efter na bra nog länge när hon gått. Vad han tycker mycket om na! Inte så konstigt, hon är ju hur go som helst.
 
Äntligen kom Patric hem, lagomt till att Leon vaknat efter drygt tre timmars skönhetssömn. Men då blev det stressigt. Vi skulle hänga med på matchen, och planen från början var att vi skulle stanna hemma. Sista minuten-beslut resulterar ofta i stress... Men iväg tog vi oss. Och vilken match sen, seriens sista. Sjukt tråkig och dålig tyckte jag, men hade en jädra go och glad son hela matchen, och vaken var han i stort sett hela tiden förutom när han slumrade till i sin farmors armar. Farfar fick han gulla med också, och så passade han på att charma lite annat folk på sporthallen.
 
Jag var nära att ställa till en scen på sporthallen. Efter drygt halva matchen kom det en full karl och satte sig framför mig, Leon och svärmor. Han kunde inte konsten att prata med små bokstäver, och när han skulle "heja" på sitt lag var det som avgrundsvrål utan dess like. Jag frågade hövligt om han kunde sänka ljudnivån lite, då vi satt knappa metern bakom honom och jag hade en liten bäbis i knät. Jorå, det skulle han. Men sekunden senare verkade han glömt det och vrålade som Satan själv igen. Lite mer irriterad på rösten sa jag att vi fortfarande satt med ett spädbarn alldeles intill honom. Då vart jag totalt ignorerad. Jag och svärmor kollade på varann, jag sa högt och tydligt att nu byter vi plats, här går det fan inte att sitta. Var rätt omogen när vi gick och gav karln mitt fina långfinger att beskåda, men det såg han med all säkerhet inte då han tittade åt ett annat håll. Det var mest för mitt eget välbefinnande jag viftade med det. Idiotjävel, komma berusad och stinka av sprit till ett idrottsevenemang där det är många barn bland annat och folk som kommer dit för att se en match, så ska det sitta ett jävla k*khuvud och sabba för alla. Nä, respektlöst är vad det är, banne mig.
Matchen, den bedrövliga matchen, vann ändå IBFF med 10-8 och min käre karl petade in två bollar. Ett till oss var här hemma!
 
Sonen somnade kort efter vi kommit hem, och än sover han. Njutit av lite egentid medans Patric varit på middag och bowling med laget. Nu har jag gubben min hemmavid och min kvällsrutin är klar. Då är det bara att lägga sig, för snart lär ju vår 3-månaders bäbis vakna. Jojo, 3 hela månader blir han idag! Älskade unge!

Fre 15 mars-13

Tackade nej till kaffe på sängen imorse, visste att det skulle kallna innan jag tog mig i kragen och vaknade till. Men upp kom jag, eller snarare flög upp, när Leon efter amningen placerade en enorm spya mellan mina bröst när Patric precis skulle till att lyfta upp honom. Aja, det är ju bara bröstmjölk.
 
Svärmor kom och hämtade Kasper som ska få en minisemester hos na tills imorrn, Patric åkte på jobb och är hemma imorrn efter 14 men drar då direkt till sporthallen på match. Sen middag med laget och så jobb på söndag igen. Gräsänkan, det är jag det.
 
Leon somnade på soffan för ett par timmar sen, bar honom till sängen utan att han vaknade till ens lite grann. Sover stenhårt. Frågan är bara vad jag ska göra? Det är fredag... För ett par år sedan var det standard med en flaska vin, trevligt sällskap och en sväng på lokal. Nu sitter jag ensam i vårt tysta hem och irriterar mig på tvättnarkomanerna i området som missbrukar tvättstugan. Som en riktig surkärring sitter jag och blänger genom fönstret och undrar om de inte har nåt liv.
 
Kändes som att 19 var för tidigt att lägga sig. 21 känns bättre, men fortfarande lite väl mesigt. Men som småbarnsförälder får man ta vara på tillfället när det ges att sova mycket. Har ju ändå inget vettigt för mig, lessnade på The Sims....
 
För 3 månader sedan fick jag ryggmärgsbedövning den här tiden. Huvva, tiden den går fort!

Tors 14 mars-13

Uppe med tuppen idag, jag och Leon. Finverä vart det ju till slut. -17 när vi klev upp, ett par timmar senare var det strax över nollan i solen. Vart några promenader med vagnen för att få honom att somna under dagen, med varierat resultat ska jag säga.
 
Lekte MacGyver i förmiddags. Fram med hammare, spik och tejp, laga saker hemmavid. Vilken tur Patric har som är sambo med mig! He... he... he...
 
Varit nörd idag, spelat The Sims! Fleeeeera år sen sist. Men nu, precis som då, är det bara kul att fuska så man får asmycket pengar, bygga en fint hus och sen spela lite med gubben. Mucka gräl med så många som möjligt typ.
 
Pojken sover, jag är tröööööött. Nu orkar inte jag vara vaken längre, så det så!
 
Tråkiga nyheter två dagar i rad, huvva sånt gillar vi inte!

Ons 13 mars-13

Haft en sjuk gubbe hemma idag, så dagen har varit väldigt lugn. Fick ändå frukost på sängen, det tackar jag för! Behövde få dra mig lite extra då natten inte direkt varit lugn... Leon har bökat runt i sin säng, verkar som han drömde massa för jisses vad ljud han hade för sig. På min vänstra sida låg Patric och snarkade ljudligt och så även Kasper som brett ut sig så man knappt kunde röra benen.
 
En kort promenad till affärn för att få Leon att ta en tupplur, det är allt vi gjort. Bara vilat, tagit det lugnt. Lillgrabben har sovit rätt bra idag, somnade stenhårt vid 18 och sov ändra fram till strax före 22. Nu sover han igen, får se hur länge man själv får sova innan han vill kliva upp.
 
Hade finbesök på sena eftermiddagen, jag hade tankarna på annat håll.
 
Det får bli allt för ikväll, tack och god natt.

Tis 12 mars-13

Vaknade till glatt barnjoller och en timme senare var gubben hemma från jobbet. Vi hade en rätt lugn och behaglig morgon, och Leon verkade mycket piggare idag. Hostan är bättre, dock lite rosslig fortfarande, men fortsätter amma och pytsa i han extra vatten så släpper det nog snart!
 
Patric pep iväg och lunchade på stan, jag ville inte ta med pojken ut bland folk riktigt än. Först när han är helt frisk kan jag göra det. Vi skulle varit på babymassage idag, men givetvis stannade vi hemma. Imorrn skulle han få sin första vaccination, men flyttade den till i slutet av nästa vecka istället. Känns inte alls bra att låta hans immunförsvar jobba mot både en förkylning och bacillerna som finns i sprutan.
 
Tog lite mammatid idag. Gubben stannade hemma från sin träning, för nu har han blivit klen också. Jag rotade fram mina skor, blåste av dammet från mitt vapen, drog upp fotbollsstrumporna halvvägs upp på vaden och for till sporthallen. Innebandy! Äntligen fick jag lira lite. Var dock helt färdig efter uppvärmingen, men körde två stycken 10x2 ändå. Började bra med 1+1 efter två byten, men sen lunkade jag bara runt. Hade två skott i stolpen, såna skott som förtjänade att gå in, men men. Kände att 12 veckor efter en förlossning var lite tidigt att köra fullt ut. Höfterna, ljumskarna, knäna och ryggen är ju fortfarande rätt mjuka och rörliga. Tog inte lång tid innan det var halvkämpigt att kliva över sargen. Men kul var det!
 
Kommer ha två sjuklingar hemmavid imorrn. Stackars Patric, hoppas det inte är den där febern som sitter i 4-5 dagar. Men kommer vara skönt att ha honom hemma imorrn, även om jag ska låta honom ligga nerbäddad. Det blir ju ändå lite hjälp med Leon, och jag misstänker att min kropp kommer vara allt annat än fit for fight imorrn. Träningsvärk, efterlängtade träningsvärk, here I come!

Mån 11 mars-13

Idag fyller pappa min år, och stackarn ligger med feber för fjärde dagen i rad. Lejsamt!
 
Hade en smågnölig grabb på morgonen. Fick kaffe på sängen, som hann kallna innan jag förmått mig att kvickna till. Fick ha en sån där morgon igen då Patric var uppe med Leon och väckte mig när han skulle ammas. Såna morgnar gör gott för lilla mamman i hushållet!
 
Patric skulle jobba natt, så jag ringde in förstärkning inför aftonens skrikmarathon. Ringde min älskade farmor som kom kort därefter med bussen. Gubben stack på jobb, och Leon fick må gott i gammelfarmors armar. Mycket riktigt, mot kvällen vart han skrikig, och efter 5 dagars bärande på skrikig bäbis är jag seg som tusan i armarna, och min handled är rätt överansträngd, då var det riktigt skönt att kunna lämna honom till gammelfarmor som vaggade honom så jag fick äta. Så turades vi om, varvade med att äta, vila och vagga. När min rygg och mina armar gav upp tog hon över. Sova ville han då inte. Så fort han slumrade till och man la ner honom vart han klarvaken igen. Men på något bättre humör än innan.
 
Kom nyss in efter att ha följt med henne till busshållsplatsen. Höll på ett tag innan vi kom fram till vilken buss hon skulle ta. Ena bussen gick så pass att det var risk att hon skulle missa bytet i centrum och då få vänta 30 minuter på nästa, och jag var inte okej med att hon skulle stå där ensam sent på kvällen. Ringde trafikupplysningen och "bråkade" med en stackare som inte hade nån koll alls på linjerna här eftersom han satt nån helt annanstans i landet. Fick honom till slut att ringa nån här i stan med koll, och efter det hade vi hittat en buss som gick härifrån hela vägen hem till farmor, utan byten. Packade ner Leon i vagnen, kopplade hunden och så knallade vi iväg med katten i släptåg. Skrikhalsen somnade direkt i vagnen, tyvärr sket han ner sin nya blöja precis när vi kom utanför dörrn, så må väcka upp han och byta innan han nattas i sängen. Känns hyffsat vemodigt nu när han äntligen somnat, men vad ska man göra! Ska vara så försiktig jag bara kan.
 
Så med hjälp av min helt underbara farmor klarade vi av en sjukdag utan att mannen i huset var hemma. Men utan hjälp hade det blivit tufft för mig. Nu är hunden rastad, katten är inne och snart är sonen nybytt och nattad på nytt. Då är det bara för mig att ensam krypa ner i stoooora tomma sängen. Ja, hunden ligger ju intill förstås, men han är ju rätt jäkla liten han! Men snarka som en vuxen karl, det kan han.

Sön 10 mars-13

Varför blir man tröttare ju mer man får sova? Fick ligga till långt in på förmiddagen, Patric väckte mig bara då Leon ville amma. Solen sken och det var varmt ute. Inte alls många minusgrader, till och med några plus i solen! När jag skulle till att kliva upp hade jag en riktigt go och glad unge i knät i sängen. En mer underbar väckarklocka finns inte! Han har varit bättre idag, bara lite hostig och gnölig, men inte som senaste dagarna.
 
Vi for och pantade alla mina julmustflaskor. 25 minuter stod Patric och matade flaskor i maskinen. Landade på en bit över 200 kronor, och för de pengarna köpte vi Triss-lotter i jakten på miljonerna. 7 lotter, 30:- vinst. "Jaja, det var ju kul i alla fall" sa Patric. "NÄÄEE!" protesterade jag. "Nä, det var det inte..." sa han. Men 30:- är en ny lott, och på den finns miljonen. Annars får vi en ny chans efter påskmustsäsongen!
 
Lillebror och fru kom på kaffe. Vi hade en snäll bäbis då, det var ju skönt. Men så fort de hade gått började han skrika och vara allmänt onöjd. Hostade som en dåre, och slemmet täckte mig. Tur de hade hunnit fara, annars hade de nog blivit rätt skrämd inför det som komma skall för dem. Men han är ju så himla go och snäll i vanliga fall, och när man är sjuk är det klart man inte orkar vara på gohumör hela tiden.
 
Kasper har kommit hem efter en weekend hos svärmor. Han la sig på sängen och låg helt utslagen ett par timmar. Han har bevisligen varit vaken en stund, för nu ligger han utslagen på soffan istället. Ninjahunden, märkte inte att han bytte plats. Jag kommer nog vara världens värsta matte om en stund när jag ska tvinga ut honom på kvällspromenaden, men gissar att han snabbt kommer förlåta mig när han får lägga sig mellan mig och Patric i sängen sen.
 
Sonen sover, gubben sover, katten sover och som sagt hunden är utslagen. Det här är rätt ovanligt, att jag är vaken själv den här tiden på dygnet. Blir ingen uppesittarkväll direkt, bara lite mammatid innan jag följer resten av familjens exempel och lägger mig på laddning.
 
 
Hej och hå, tiden går, redan 12 veckor!

Lör 9 mars-13

En pigg mamma klev upp 8, ensam, drack kaffe och läste tidningen. 9 vaknade grabbarna, utvilade och glada. Men imorse fick jag nog, Leon var fortfarande lika sjuk. Slog en signal åt sjukhusväxeln för att få prata med en barnläkare. De kopplade inte privatpersoner så. Då bad jag hon i telefon om råd, hon fick inte ge råd utan hävisade till 1177. Ringde dit, kö på över en halvtimme. Tappade tålamodet, klädde på ungen och så for vi till sjukhuset istället. Jag hade googlat lite efter allt man läst om RS-viruset, och tyckte mycket stämde på Leons symptom. Lika bra att kolla upp tyckte jag eftersom det inte var så nyttigt för spädbarn. Barnläkaren vi fick träffa sa att det mycket väl kan vara RS-viruset, men att det är värst dag 4-5, och idag var det dag 4 med synliga symptom för Leon. Så hon trodde inte det skulle bli värre, utan skickade hem oss med lite tips på vad vi ska hålla koll på så vi vet om det blir värre. 45 minuter allt som allt. Kändes skönt att kunna åka därifrån lugnare och mer upplyst. Förhoppningsvis ska det bara bli bättre härifrån.
 
Fick nåt tokryck idag och röjde hemmavid. Vårt gästrum förvandlades ju ännu en gång till förråd, och nu var jag less på allt rat. Nu kan man gå in där utan att se vart man sätter fötterna, och det är nu möjligt för gäster att sova där. Älskar känslan av ett nystädat hem!
 
Ett par timmar sen grabben somnade för natten. Nu vid halv tio ville jag lägga mig, stunden efter säger Patric "Äh va fan, kan man lägga sig nu?". Familjelivet har gjort oss till pensionärer tror jag minsann.
 
Rapar vitlök efter Patrics härliga matlagning. Tur man kilar stadigt redan, annars hade karlarna sprungit så fort de bara kunde med tanke på den här stanken! Vitlök som är så satans gott, synd man ska lukta aber efteråt bara. Kunde ett husmorsknep en gång i tiden mot vitlökslukt, men minns fan inte. Var det banan, eller gurka man skulle äta?
 
Ett ord jag avskyr är Mello. Hade ingen som helst aning om vad fan det var innan en av de som lever i dagens hippa kultur förklarade det för mig. Hade helt missat att det var igång, och inte fan kunde jag bry mig mindre heller för den delen. Jävla påhitt.

Fre 8 mars-13

Det har varit en tung dag. Jag är slut som artist, en trött och sliten småbarnsförälder. En klycha, eller snarare verkligheten. Men jag har tagit mig igenom det, med nöd och näppe ska tilläggas. Huvva vad lillgrabben är tussig. Hostar och nyser, och skriker. Jäklar vad han skrikit. Enda som dugit åt han är att bli buren, och jag som redan är helt förstörd i armarna. Nåväl, bära bära bära, varva med bärselen. Nu sover han, tror jag. Han håller väl på att komma till ro åtminstone.
 
Ja stora gubben har jobbat hela dagen, sen kom han hem och gav mig en puss, sen for han och storhandlade. Svärfar tittade förbi med barnkläder han fått hämta åt mig. Tar mig ju ingenstans med sjukt barn i hemmet. Eller jag kan väl ta mig vart jag vill, men är han sjuk vill jag inte släpa med honom överallt. Är man sjuk ska man stanna hemma, inpräntat sen jag var barn. Vill minnas att jag utnyttjade det "talesättet" rätt friskt. Värst var det när man blev myndig och kunde sjukanmäla sig själv. Jag blev i samma veva "allergisk" mot fisk, lök och paprika, så sista året på gymnasiet fick jag bara god mat i mina ögon.
 
Tror inte jag uträttat mycket mer idag. Blivit täckt i snor, slem och spya flera gånger om. Bytt kläder x antal gånger, och Leon har bytt kläder oftare än Lady Gaga på en konsert. Inte för att jag har nån som helst aning om hur många gånger hon byter utstyrsel, men kan tänka mig att det är en del.
 
Patric har somnat i soffan bakom mig. Är väl bara att tacka för mig, för den här dagen, och hoppas att de jävliga bacillerna som slagit läger i min sons kropp kan fara åt helvete lite kvickt! Gör så ont i mig att se honom sjuk.

Tors 7 mars-13

Ännu en sjukdag. Huvva vad han låter när han hostar, Leon. Hostar så hans köjs ibland. Det gör så ont i mig, i mitt känsliga mammahjärta. Jag tycker så synd om honom. Hjälpte honom med nästäppan genom lite bröstmjölk och ett sugrör. Har ju hört att bröstmjölk lättar upp det tjocka i näsan. Men hur skulle man få in det i näsan? Inte direkt bara sikta och skjuta. Hade ingen spruta eller nåt, och att hälla med sked kändes kladdigt. Fick snilleblixten att använda ett sugrör. När man doppar ner ett sugrör i vätska och sätter fingret för andra änden så stannar ju vätskan kvar tills man släpper. Så jag gjorde så. Behövde tack och lov inte stoppa in röret i näsan på honom, utan väntade tills han andades in själv, då släppte jag fingret. Funkade klockrent!
 
Har blivit dregglad och snorad på. Leon vart jätteskrikig på eftermiddagen, precis lagomt till att vi hade fått besök av hans faster. Ingenting dög, och bröstet vägrade han ta. 20 minuter tröstade jag honom innan han till slut somnade. Då var min bröstkorg full av slem och snor. Lille gubben!
 
Patric stod över innebandyträningen ikväll för att hjälpa till extra här hemma. Bobby passade på att komma förbi, vi löste boende inför Iron Maiden i sommar. Nu är det bara transporten ner som ska lösas!
 
Fått nytillskott här hemma på blomfronten. Patric kom hem med en riktigt söt krukväxt som fått ta plats i min favoritvas, en pastellblå. Planterade även två pelargonskott, får se hur de tar sig. Mer färg i hemmet, och fler olika sorter.
 
Mår pyton, riktigt pyton. Min underbara mage bråkar, som den gjort i ungefär 5 års tid. Sjukt less på det här.
 
 
Somnade med tummen i munnen <3

Ons 6 mars-13

Mammas lilla pojke, fortfarande sjuk. Men han sov hela natten utan problem. Han verkar dock lite piggare, hostan är lite slemmigare och det är ju ett tecken på att det börjar släppa. Jag har ammat honom extra mycket samt pytsat i honom lite extra vatten med sked, allt för att underlätta för honom att få upp slemmet. Han har inte varit så varm idag, det är ju skönt. Sovit väldigt mycket, vilket också är bra, så kroppen kan ta kål på bacillerna i lugn och ro.
 
Patric, ja han har jobbat sen 8 imorse. Slutar nu 22. Har varit rätt ensamt, särskilt nu när Leon sover så mycket. Han var hem en sväng på rast, åt lunch/middag och såg Skilda Världar. Ja, pussade på oss också såklart. Och ingen har haft tid att hälsa på mig idag. När jag så gärna ville ha nån att dricka en kopp kaffe och surra med...
 
Förlängde min föräldraledighet idag. Tog först till mitten av mars då jag hade tänkt börja jobba lite smått, men då det praktiska inte gått ihop plus att Leon fortfarande är väldigt beroende av mig så får det vänta. Anmält intresse för ett jobb i alla fall, ett jobb som jag tror kan funka bättre med vårt liv just nu. Vi får se vart det leder!
 
Sen tycker jag det är oerhört trist med folk som är sååååå otroligt långsinta. Oftast, inte alltid, men oftast är det fruntimmer som är det. Ända sen jag var liten har jag varit en pojkflicka, jag har alltid kommit bäst överens med karlar. Har man nåt problem med varann, ja då säger man det, pratar ut och sen är det bra. Tjejer däremot (fortfarande inte alla), de kan sura i evigheter och aldrig mjukna. Som sagt, oerhört trist, särskilt när man försöker. Men men, folk är folk, finns itt nå jag kan göra åt det. Det är väl bara att finna sig i det.
 
Har känt mig lite arg och irriterad på eftermiddagen, är nog det fortfarande. Lite i alla fall. Mest av allt skulle jag villa rada upp alla jag har nåt otalt med, såna som det inte går att prata med i vanliga fall (tro mig, jag har försökt om och om igen), och säga precis vad jag tycker och tänker. Kanske avsluta med en hederlig käftsmäll på några av dem, för de förtjänar det.
 
Bitterfi**an tackar för sig, nu häller hon upp ett glas must och hoppas den ljuva smaken gör henne glad igen. Eller att Leon vaknar och bjuder sin mor på ett stort leende, det är bästa medicinen mot dåligt humör!

Tis 5 mars-13

Vi har en snorjärs här hemma. Lilla Leon, mitt hjärtegryn, han har fått en satans förkylning. Hostar, snorar, dregglar massor och är rosslig och lite hängig. Huvva, att mammahjärtat ska vara så himla känsligt! Det gör ju så ont i mig, och jag känner mig så hjälplös. Ordnat så det finns Alvedon till honom om han får rejäl feber, och köpt en termometer så vi vet när han får så pass hög feber. Han har varit lite varm, men inte så farligt och bara lite då och då. Vi håller koll! Gör allt vi kan, det vill säga se till att han får amma mycket och ligga i högläge när han sover. Och det har han gjort mycket idag, sovit. Det är bra, vila bort baskelurerna!
 
En oerhört nöjd Patric stod och tillagade dagens middag vid vår nya spis. Jo jo, idag kom den, vår nya barnsäkra spis, med häll istället för plattor även! Så mycket enklare att rengöra. Kung!
 
Ja dagen har i stort sett gått åt till att pyssla om vår lille sjukling, och byta kläder på honom då han som sagt dregglar väldigt mycket just nu. Håller lite koll om det blir värre med hostan och om hans aptit blir sämre, man har ju hört om RS-viruset och det verkar inte alls ballt.
 
Läste i morgontidningen även om att de lyckats bota ett spädbarn från HIV. Sådärja! Bra jobbat ni i vita rockar, stor applåd till er!
 
 
Älskade lilla snorjärs <3

Mån 4 mars-13

Hur svårt är det att kliva upp när man möts av ett solsken i spjälsängen? Busenkelt! Känner mig som en skrytmåns när jag hela tiden pratar om Leons goa humör, men han är ju alltid på gohumör! Nästan alltid. Inte i förmiddags en kort stund när vi fick besök. Han vart rädd och började gallskrika. Efter en stund i mammas lugna famn var det bra igen. Lur på om grabben börjar bli mammig. Pappa går också bra allt som oftast, men när inte pappa duger är det bara mamma som gäller. Visserligen är det ju jag som har maten, men när en skrikande Leon får komma till mamma blir han mindre skrikig. Alla verkar ska gå igenom en sån här period också.
 
Patric passade på att gyma innan jobbet, då slet jag fram kameran. Jo jo, kommer finnas tusentals bilder på pojken. Blir lätt så när mamma älskar att ta kort! Ska nog skicka in en del för framkallning, men först efter en omgång i Photoshop så jag får svartvitt med lite högre kontraster bland annat, och vissa bilder skulle må gott av att bli beskurna. Ett projekt framöver nån dag när jag har en stund över!
 
När gubben farit på jobbet hade vi lugna gatan här hemma. Leon drog en powernap, och då passade jag på att fuska fram svar på Logoquiz som jag börjat spela. Jag fuskar aldrig annars, bara mot mig själv. Blir ju less fort, och när jag kör fast på logotyper jag aldrig i hela mitt liv sett eller kan gissa mig till, ja då fuskar jag för att komma vidare. Jag hymlar inte med det i alla fall!
 
Vi tog oss en promenad jag, Leon och Kasper. Att köra vagnen i decimeterdjup snö samt uppförsbackar fick mina armar att bli som spaghetti. Mjölksyran var ett faktum, i vänster arm! Min högra (barnbärararmen) kände inte av ett skvatt. Känns som att innebandyn är en bit bort när jag är i den här formen, men så fort det är lite mindre snö och jag känner mig bättre i kroppen blir det fler, längre och raskare promenader med lilla familjen.
 
När Patric kom hem nu på kvällen frågade han om Leon varit snäll. När jag svarade att han varit jättesnäll lät han brydd. "Han har väl inte varit ett solsken hela dagen?!" Joodå kunde jag ärligt säga. Han har varit så snäll såååå med sin lilla mamma.
 
Sleepy baby i spjälsängen. Trött morsa med för den delen. Men må ju passa på att socialisera lite med min käre gubbe innan jag ger upp och lägger mig. "Vårda relationen" står det på ett papper från BVC där de listat viktiga punkter med hur man gör just det. Ja, jag gör väl det då! Inte mig emot, han är rätt lätt att vilja vårda.

Sön 3 mars-13

Idag blev han 11 veckor gammal, guldklimpen våran. Huvva vad tiden går! Och vad fort han utvecklas, nåt nytt hela tiden. Nu sitter han hellre än ligger ner. Blir gnölig om han får ligga på rygg i knät, men så fort man låter honom hålla i fingrarna och dra sig upp blir han nöjd.
 
Patric for iväg på innebandy. Vi blev hemma, jag är fortfarande inte alls i form. Jag och Leon hade det mysgit här hemma, följde matchen över nätet. 17-3 vann IBFF med, och Patric fick stänka in tre baljor. Lika bra jag inte var där, ena domarn var (som vanligt) under all kritik. Jag brukar kunna hålla tyst, men när det gäller den karln har jag svårt för det och hade med all säkerhet lagt mig i. Så, som sagt, tur jag var hemma.
 
Unnade oss skräpmat till middag framför Skilda Världar. Sen dess har vi väl murslat på här hemma. Drog fram dammsugarn och skurmoppen, vi fick undan disk. Leon har sovit rätt mycket senaste dagarna, så hinner få en del gjort. Han ligger i sängen sin nu, slumrade under amningen, så får se om han kommer till ro och slocknar, eller om han vill vara vaken med mamma och pappa en stund till.
 
Jag gjorde det, jag överlevde! Glappet mellan julmusten och påskmusten. Hur undrar ni nu? Jo, det ska jag tala om. Jag bunkrade all julmust jag kunde hitta, drack sista flaskan för några dagar sedan, och idag fick jag med mig ett par flaskor påskmust från ICA. Hade sparat den där sista julmustflaskan längre, eller riktigt snåldruckit på den längre om det hade behövts, men såg att en affär hade Zeunerts påskmust på glasflaska. Inte favoriten, men det är ju must. Har även ett gulligt minne från den flaskan. Det var när jag och Patric började träffas seriöst, och jag låg hemma med feber och en svullen körtel i halsen. Då kom han hem till mig med en chokladkaka och just den mustsorten på glasflaska. Sentimental som man är sparade jag flaskan länge. Ja, vadå, jag var kär, ok?! Är jag fortfarande, min fantastiska mustbringare!

Lör 2 mars-13

Imorse var jag trött, deluxe trött. Fick kaffe på sängen, ändå hade jag svårt att ta mig upp. Men upp kom jag, likt en zombie. Ja, pigg var jag då inte.
 
Patric pep iväg på Tages innan matchen. Jag och Leon hade morgonmys hemmavid. Han ylade med mig till några dansbandsdängor, sötstruten. Hur kan en så liten mun göra ett så stort leende? Vi skulle bara vara hemma idag, men tror ni jag kunde hålla mig? Nä.
 
Packade ner ungen i vagnen och gick mot busshållsplatsen. Svärmor satt på bussen när vi klev på. Landade i Torvalla i lagom tid innan matchen började. Såg att Patric såg mig på läktarn, fick ett leende. Söta karl. 1-0 och 2-0 stod min sambo för, även viktiga 6-4 i numerärt underläge. I slutändan stod det 9-5 på tavlan, och seriesegern var ett faktum. Så även avancemang till division 1 nästa säsong. Kung-IBFF! Lillgrabben sov heeeela matchen igenom, vaknade inte ens när jag flyttade honom till bilstolen när vi skulle hem. Halvvägs hem kvicknade han till i bilen och var på gohumör. Tror jag det efter en vila på fyra timmar!
 
Väl hemma vart vi lämnade ensamma jag och sonen. Klart gubben skulle fira seriesegern! Men inte ville ha ut på en öl inte, nä en mongolisk buffé ville han ha och det skulle han självklart få. Vi myste hemma, och jag fick mat hemlevererad.
 
Oftast går allt på rutin här hemma, men nu ikväll hade jag ett sånt där ögonblick då jag vart helt överväldigad av hur otroligt mycket jag älskar min son! Han låg och slumrade på mitt bröst, jag snusade honom i håret och strök honom över benet. Hans små händer höll ett hårt tag om snuttefilten. Herremindag, hur mycket kan man älska en annan människa egentligen?! Hade utan problem kunnat börja lipa av lycka, men nu hade jag linserna i så jag bet ihop så de inte skulle sköljas runt i ögonen mina. Men det är helt galet alltså, kärleken till sitt barn. Den sortens kärlek går verkligen inte att beskriva på ett sätt så ord gör den rättvisa.
 
Nu har han somnat, min ögonsten. Och precis som vanligt är det hög tid för mig att slockna. Men först en stunds vuxentid med min fantastiska man!
 
 
Underbara unge. Vid den här tiden för 11 veckor sedan hade mamma en stunds vila tack vare ryggbedövningen, men det är inte länge tills du ville ut och då var inte smärtan nådig!

Fre 1 mars-13

Hade ställt alarmet på 9.00 imorse. Fick jag sova så länge? Nä! Redan 8.53 var jag tvungen att kliva upp. Stackars mig, buhu! Mamma Veronica skulle bli ompysslad idag. Såg till att Leon var ren i rumpan och mätt i magen, sen for vi till stan.
 
Grabbarna gjorde stan osäker under tiden jag vart ompysslad. En timmes helkroppsmassage, åh vad jag behövde det! Så otroligt skönt och avkopplande. När jag mötte upp dem igen hade Leon varit omöjlig med sin stackars far, men han sov så sött i vagnen när vi sammanstrålade. Föräldrarna i familjen fick sig lite nya paltor i härligt våriga färger. Ett besök på McDonalds drive-in för min skull innan vi for hemöver. Vi hade tänkt luncha ute tillsammans, men med tanke på lillgrabben åt jag hemma och Patric fick fara på Tages helt allena. Men det hade inte gått nån nöd på honom inte.
 
Fick kaffebesök av Janne med fru närmare middagstid. Mmmmm kaffe. Synd man inte kan dricka hur mycket man vill. Kan ju förvisso köpa koffeinfritt, men det är ju som att dricka alkoholfritt vin; helt onödigt.
 
Leon har just somnat, jag känner att det börjar bli dags för mig med. Inte alls varit i form senaste dagarna. Är till och med så pass att jag nog blir hemma från innebandyn i helgen, och då jävlar är det inte grett vill jag lova. Sist jag missade en innebandymatch skulle jag precis till att föda barn.
 
Nä, nåt Skilda Världar-avsnitt med gubben innan det är dags att kasta in spyhandduken.
RSS 2.0