Ons 31 jul-13

Leon sover bättre och bättre på nätterna nu igen, sköööönt! Vi har det nog rätt bra som får sova till omkring 8 på morgonen, ibland längre.
 
For iväg på stan en sväng och träffade Patrics mamma. När vi kom hem såg jag att Leons nya bilstol hade kommit. For på affärn och hämtade ut paketet, sen kom pappa min och skulle hjälpa oss sätta den i bilen. Det blev ett jäkla meckel då jag inte har en hylsnyckel i storlek 14, men vi for iväg på macken, och nu sitter stolen där den sitter!
 
Tog en premiärtur med nystolen och köpte oss middag. Lillpojken, ser ut som värsta storpojken i storpojkstolen och med storpojkfrisyren.
 
Patric kom just från gymet, Leon har precis vaknat. Ville inte alls somna om. Satt bra nog länge med honom, men nä. Så nu får han jamsa runt en stund. Blir bra det, så kan man byta blöjan och mata i honom lite mer innan vi provar natta igen.

Tis 30 jul-13

Jag började morgonen som Häxan Surtant, men det gick rätt fort över. In med ett par maskiner tvätt, mata magen, sen så.
 
Vi plockade upp svärmor och for till en loppis. Fyndade lite roliga kylskåpsmagneter, en galet tjusig ugglekudde, lite tavlor och ljuslyktor. Sen hem till tvätten igen.
 
Har nog inte gjort just nå mer än att hålla oss flytande idag. Jag var och hämtade en ny Villervalla-filt åt Leon, sitter och gosar in mammalukt i den nu. Annars har vi gjort vad vi kan för att inte Leon ska slå sig så mycket när han härjar runt. Räcker med att man vänder bort blicken ett par sekunder, så är ungen borta eller står upp mot nån möbel. Pjuh!
 
Kikade lite på en av alla barnkanaler vi har här hemma. "Titta på honom, han är oattraktiv. Oattraktiva människor är desperata!" var nästan det första jag hörde på ett barnprogram. Alltså, va fan..?!

Mån 29 jul-13

Sovmorgon för min del, fan vad det behövdes. Jag är ju helt jävla trasig på morgnarna. Som en gök gick jag runt i nattlinne till lunch här hemma. Hade inte tid att klä på mig heller, så det var inte bara orken det satt i.
 
For upp på Elektroskandia en sväng och surrade, jag och Leon, medans Patric for och köpte en ny HDMI-kabel eftersom vår älskade son ryckt och slitit i den vi hade så den blev helt obrukbar... Stannade på Barnens Hus också och klämde på lite bilstolar. Modellen vi ville ha gick på 3300:- på Barnens Hus, så jag beställde en likadan från jollyroom.se för tusenlappen mindre istället. Kommer väl om 1-3 dagar skulle jag tro. Blir grett det, babyskyddet är för litet nu, eller det är väl grabben som är för stor.
 
Tvättade en maskin barnkläder, dammsög, diskade så mycket mina trasiga händer klarade. Patric låg på gräset i solen och Leon kröp runt när jag hängde tvätten. Han är så duktig vår lilla kille, kryper så bra! Men det är ju roligare att stå upp såklart.
 
Nattningen ikväll var för lätt. Visserligen hade Leon inte tagit nån tupplur sedan förmiddagen, så han var väl trött. Vi har lite mamma- och pappamys med Family Guy.

Sön 28 jul-13

Leon och Patric sov till strax före 11 idag. Lunchade på Tages tillsammans med Grannen, sen samlades jag, Patric, Leon, Karro, hennes karl och Rebecca hos oss. Vi skulle på utflykt!
 
Färden gick till Orrviken och Moosegarden. Klappa tama älgar, det skulle vi göra! Jag har aldrig klappat en älg som andas... Det är ju inte så lätt i skogen direkt. Patric känner han som äger Moosegarden, och vi hade blivit inbjuden av ägaren så att Leon skulle få ta kort med älgarna. Det var en stor skock människor. Svenskar, norskar, tyskar, fransmän, spanjorer och brasilianare. Alla ville klappa älgar. Vi gick till ett enormt hägn, och när älgarna såg folksamlingen sprang de ner från kullarna och till matningsplatsen. Vi fick alla som ville gå in i hägnet. I 17 år har stället funnits, och aldrig har det hänt nåt mellan älgarna och besökarna. De var så snälla och lugna, totalt obrydda. Leon satt i selen på min mage i början, sen tog Patric honom och gick runt bland älgarna. Patric klappade en älg, Leon sträckte ut sin hand och klappade han också. Solen sken, det var en fantastisk dag. Hade det underbart tillsammans med min familj och mina fina vänner!
 
Efter älgklappningen åkte vårt lilla gäng till Patrics pappa för en kopp kaffe innan vi for hemöver. Leon somnade när vi svängde in på parkeringen, och tog en timmes tupplur. Nu är det nattsömnen för honom och Patric är på gymet. Lite tid för mig själv och den spenderar jag med hunden intill och min bok.
 
 
 
 

Lör 27 jul-13

Sitter på uteplatsen i den väldigt svala sommarkvällen och hör Yran på avstånd. För ett par timmar sedan var det regn och åska, nu är ordningen återställd. Det är friskt ute, hoppas det gör så jag sover gott i natt.
 
Patric fick sova till före lunch idag. Leon och jag hade en mysmorgon. Satte honom i selen på magen, kopplade Kasper, Pysen hängde på och så tog vi oss en promenad i morgonsolen. 20 grader varmt vid 9-tiden, kändes rätt bra!
 
Lunchade på Tages alla tre. Leon satt så nöjt i barnstolen och åt lugnt och städat. Inte alls lika ofta det är mat precis överallt nu för tiden när han äter!
 
For och kikade på en bilstol åt Leon. Vet ju vilken modell jag vill ha. Ska ringa lite samtal på måndag och lägga en beställning. Det är med nöd och näppe babyskyddet funkar!
 
Fick finbesök på eftermiddagen. Lagomt efter vi kommit hem och Leon tvärslocknat i sin säng så kom Karro och hennes karl. Vi satte oss i solen på uteplatsen och delade en kanna kaffe. Rebecca anslöt dryga timmen senare. Efter tuppluren var Leon på gott humör och lekte på filten i skuggan från markisen tillsammans med mig eller Patric. Vi fick turas om. Massor av surr och skratt, som alltid när jag träffar dessa underbara människor!
 
Hämtmat till middag... Lata vi är! Närmare halv åtta somnade lillpojken och sedan dess har jag och Patric suttit på uteplatsen. Jag med min bok jag läser på surfplattan, "Åttio dagar gul", och Patric med laptopen och dart. Betalat räkningar också, alltid lika underhållande.
 
Om vädret visar sig från en bra sida imorrn blir det med största sannolikhet en utflykt för oss med sällskap. Hoppas, vore skoj!

Fre 26 jul-13

Jisses vad det var ovant att plocka upp Leon ur hans säng. Vart är allt hår? Vem är det här? Ja just ja, han är nyklippt. Han har fått Patrics hår, hårt och fullt med virvlar.
 
Jag fick sussa till 11. Vaknade mörbultat, svettig och helt färdig. Jag sover helt jävla uselt alltså. Varför känns det som att jag blivit överkörd när jag vaknar? Fan, min kropp är inget att ha. Reklamation! Inget funkar som det ska. Ryggen är paj, höfterna ramlade av för länge sedan, knäna och knappt brukbara, händerna är stela och fumliga, magen har varit ett helvete i flera år. Kul, jävligt kul. Jag måste ha varit en riktigt elak jävel i mitt förra liv.
 
Solen sken på oss även idag. Vi hade runt 40 grader på uteplatsen. Det kändes som att jag låg på en grill, tyckte det började lukta bränt efter en stund... Nja, kanske inte, men nästan! Men ingen färg får jag. För evigt blek (transparent).
 
Svärmor hälsade på oss och sitt nyfriserade barnbarn. Alla hittills, även hon, säger att han ser så mycket äldre ut. Det gör han ju, och det är nog lite det som gör lite ont i mig, att han blir stor så fort. Snart ringer andra barns föräldrar och klagar på vår uppfostran eftersom Leon lurat med deras ungar på hyss. Jag har redan svarstalet färdigt.
 
Fredag, det betyder utekväll för Patric. Nu är det hans tur. Han och Nole kom hem med påsar full med mat och öl. Grillen åkte fram! Vi har soliga och ljuvliga kvällar här. Tempen är precis lagom så man faktiskt kan befinna sig utomhus. Leon, han ville INTE sova. Inte förrän efter 22, när vi skjutsat in Patric och Nole till Yran. Han var inte särskilt gnölig, bara helt vanligt hyperaktiv. Det var jag som var trött!
 
Sitter och gråter blod, nästan. Det är dags att köpa en ny bilstol åt grabben. Först nu förstår jag "det är dyrt med barn". Innan kostade han knappt nåt. Han ammades, kläder fick man från höger och vänster. Nu kommer begagnade kläder i hans storlek vara trasiga. I alla fall byxor, när kidsen börjat krypa. Skor kommer han behöva ha snart. Ny bilstol, vanlig mat. Men vi sparar ju som tur är pengar på frisörbesök, då vi äger en trimmer...

Tors 25 jul-13

Ännu en solig och varm dag, och en dag som slet i mitt mammahjärta. Mer om det sen...
 
Lilla familjen tog sig en promenad i finverä. Ungen insmord i SPF 50 och med keps, mamma och pappa med så lite kläder som möjligt. När det är 10 grader, snålblåst och regn, ja då klagar man. När det är 40+ grader på uteplatsen, vindstilla och blå himmel, ja då klagar man. Men vi har passat på att vara ute så mycket som möjligt.
 
Leon tog en tupplur, Patric tog en promenad. Jag passade på att hälla upp ett bad på uteplatsen åt Kasper så han fick svalka sig lite. Vi fick besök av Grannen och hans lilla hund, så jyckarna kutade runt och släpade på en stor pinne på gräsmattan. När grabben vaknat fick han åka vagn.
 
Väl hemma... Ja hur fan ska man uttrycka sig? Vad fan tänkte vi med? Nä, det kanske är orättvist och fel uttryckt. Men vi klippte Leon. Herreminje vad det gjorde ont i mig, jag fick verkligen bita ihop för att inte gråta när han fagra lockar föll till golvet. Att klippa med sax, ja det var bara att glömma. Vi tog trimmern med den längsta kammen. Grabben hade ju luggen i ögonen konstant, alltid mat och tovor i håret. Slitet var det också efter att han gnussat huvudet när han sover. Var bara ett att göra. Han blev så kooooorthårig! Fick å andra sidan långa fina lockar att lägga i burken "Min första lock" han fick på namngivningen. Hans mörka toppar från när han var lilliten är borta, nu är han helt ljusblond. Ser ut lite som Sune. Blir lika brydd varje gång jag ser honom nu, "vart är håret?!". Han är jättesöt såklart, som alltid, och det är ju knappast sista gången han klipper sig, men det kändes ändå i mig. Det var ju hans grej, det lååååånga håret. Men jag tror Patric kände att det var nog igår när vi var på ett kebabställe och personalen hälsade på Leon med frasen "hej lilla flickan".
 
Patric fick sig en omgång med trimmern också. Hans straff för att han tvingade mig klippa Leon blev en gräslig mustasch. Vi var på Stråket nu en sväng på eftermiddagen, jag, Patric, Leon och Kasper, och Patric fick ju fina blickar på överläppen...
 
En tallrik gröt som Leon tokskrattade sig igenom, en dusch som han skrattade sig igenom, en rätt så lättsam nattning, sen var det vuxentid. Patric på gymet, jag med mina serier. Nu gäspar jag så stort att ett godståg kan köra in i truten på mig!
 
 
Hårsvallet före.
 
 
 
Efter, linblond sommarklippt liten Sune.
Han ser så mycket äldre ut, och sen är han grymt lik sin morbror!
Märks att han är en Englund.
 

Ons 24 jul-13

Ännu en aktiv dag kan skrivas till historien. Det var en riktigt mysig morgon, Leon var på myshumör och lite busig som alltid. Morgonkaffe och solen sken.
 
Vi var lata och for till stan för att köpa lunch. När vi kom hem och satte och för att äta knackade det på dörrn, Patrics mamma och låtsasmormor kom förbi på kaffe och tårta.
 
Bilen åkte till farmor. Kollade så hennes parasoll fortfarande satt där det skulle och att allt var bra med henne. Leon fick härja runt, vi blev bjudna på middag, sen körde vi Kasper till sista passet hundträning. Han fick enormt med beröm, hon som hade kursen tycker så mycket om honom, och det gjorde ont i henne att kursen var över.
 
När vi kom hem väntade min pappa på oss, han skulle vara barnvakt en stund så jag och Patric fick umgås på tu man hand. Nattade Leon, som somnade direkt. Pappa bänkade sig framför fotbollen, jag och Patric for till stan. Vi strosade lite på Stråket, jag fick åka karusell och Patric fick popcorn. Fan, det må ju till värre karuseller! Jävla mjäk alltså. Åtminstone må åktiden vara minst fem gånger längre. Precis när jag börjar tycka det är kul så är det slut. Lamt! Vi var i alla fall ute lite drygt 1,5 timme, sen hade vi fått nog. Leon sov fortfarande när vi kom hem, såg klart fotbollen med pappa. Sen vaknade lärkan och ville ha mat. Fick kramas lite med moffa innan han skulle fara.
 
Ja, nu sover pojken igen, Patric är ute med Kasper på långturen och jag gör mig klar för natten. Efter en varm (vääääldigt varm!) och oerhört aktiv dag känns det som att det inte bör vara nå större problem att somna.
 
Pappa lärde mig hur man kan läsa böcker på surfplattan genom att låna från biblioteket över internet med sitt lånekort. Jisses, jag är ju helt sjukt efter i utvecklingen. Men nu kan jag, och jag ska läsa "En man som heter Ove" av Fredrik Backman. Han skriver en krönika i Vi Föräldrar som alltid är sjukt rolig, så har rätt höga förväntningar på boken!
 
 
Grett med uteplats, då kan man bada ute i badbaljan. Och markisen ger bra skugga från solen!
 

Tis 23 jul-13

Igår var vi ner på stan, fixade med bankkontot som Leon fick av sin farfar på namngivningen. Sprang förbi Bolaget och handlade lite. Det var finverä, så jag och Karro bestämde oss för Stråket. Fan vad trevligt vi hade, det var lagom med folk och jag träffade asmånga jag kände. Märks att man inte är ut så ofta! Det var gamla klasskompisar, folk från byn, innebandykompisar från damlag, juniorlag och herrlag, folk jag kände från Elektroskandia-tiden och lite annat löst folk. Vi var ute till det stängde, var hemma strax före 2.
 
Var ut till byn en sväng på förmiddagen, hämtade en låda med böcker från när jag var liten. Bland annat en berättarbok från 1996, då jag var sju år gammal. Historier om kamelen Pucko, den lilla hajen som blev fångad på zoo och ankan med en påse på huvudet fanns där i. Hyffsad fantasi jag hade, och var ändå rätt hyffsad på att stava i så unga år!
 
Fick sovmorgon till 12! Underbara Patric, han ska få ut och ränna på fredag. Vi drog en storstädning här hemma, svärmor tog med sig Leon och Kasper ut i finverä och lekte. For iväg och hjälpte min farmor att köpa och montera upp ett nytt parasoll till hennes balkong, och nu på kvällen var Nole här och fikade lite. Smidde planer ihop med Patric inför deras kväll på fredag.
 
Fick äntligen ha min klänning jag köpte i Stockholm på Jämtländsk mark. Solen har varit framme hela dagen, och hör och häpna, det var varmt idag! Efter mycket utelek sover Leon gott, Patric spelar TV-spel och jag har ingen direkt aning om vad jag ska pyssla med. Känns som tidigt att lägga sig, särskilt som jag fick sova till mitt på dagen som en annan tonåring...

Sön 21 jul-13

Idag var vi till Djungelhuset igen, tillsammans med Sandra och hennes flicka Alma. Kidsen fick härja lite och vi vuxna fick slappa en gnutta. Känns ju tryggare att låta i varje fall Leon härja fritt när allt är vadderat... Han slocknade direkt när vi kom hem, tog en tupplur på knappa timmen.
 
Grabben har fått krypa runt utan blöja idag. Läste om EC (elimination communication) i senaste Vi Föräldrar. Det är en slags potträning som man kan börja med hur tidigt man vill. I början tyckte jag att det lät idiotiskt, men när jag läst artikeln och funderat lite tänkte jag att jag vill i alla fall prova. Det går ut på att vi som föräldrar lär oss tolka vårt barns signaler när det är kiss eller bajs på gång. Jag tänker inte köra till 100% utan mer bara prova lite när det passar, det får absolut inte påverka alla hans andra behov. I snitt tar det ungefär två veckor innan signaleringen från barnet till föräldrarna funkade bra, och då kan barnet göra sina behov på toan, i handfatet eller nånstans där man vill. Jag tyckte det lät lite spännande, och det vore ju skönt att minska utgifterna på blöjor. I fattiga länder "pottränas" barnen från nyfödd, då de helt enkelt inte har råd med blöjor. Jag anser att det inte är så hemskt att moppa kiss eller bajs ibland om det kan leda till att Leon kan gå på toa. Men jag började lite smått idag, han fick vara utan blöja i några timmar. Han kissade på sig när han satt i matstolen, och jag tror jag hann uppfatta hur han ser ut när han precis ska till att kissa. Må komma några steg före dock. Jaja, försöker lite halvhjärtat, mest bara för att se vad det är om. Sen skadar det ju inte att Leon får vara utan blöja, det är ju bara bra att han får lufta rumpan lite!
 
Barnet sover, gubben gymar. Jag har precis läst klart andra delen av Crossfire-serien. Det är ju lite mer story än i Femtio nyanser, men det känns fortfarande väldigt "hattigt". Jaja, drygt tre veckor kvar tills tredje boken kommer, sen får jag se mig om efter nåt annat. Tips?

Lör 20 jul-13

Idag var det kalas! Namngivningsceremoni. Efter en jävligt tung natt med en skrikig och arg son klev vi upp och vart smått stressade. Det skulle möbleras om, dukas, pyntas, bäras grejer och sen skulle vi själva göra oss iordning. Vi vart klar på minuten! Patric i skjorta och nya jeans, jag i svarta och tydligen moderiktiga (?!) byxor och en färgglad kavaj/blus och Leon i kritstrecksrandiga kostymbyxor med matchande väst och en body med en tryckt fluga på.
 
Folket började droppa in, och nervositeten hos mig och Patric började växa. Vi båda hatar att hålla tal, fy fan vad pinsamt det är. När alla satt till bords och hade surrat lite tog vi till orda. Poängterade att vi vägrade sjunga sånger och sånt, utan att det enda cermonella vi skulle göra var att berätta Leons fullständiga namn, varför vi valt det samt tillkännage gudföräldrarna som även fick tända ett varsitt ljus för Leon. Sen blev det tårta och kaffe! En tårta med hallonmousse och två chokladtårtor. Tre tårtor, tre namn. Leon Lucifer Sandin. Massor av presenter fick han. En spargris med bidrag till körkort, ett eget sparkonto, fotoram, små askar till första tappade tanden och första hårlocken (vi har ju en del att ta av...), en Fem myror är fler än fyra elefanter-ryggsäck han kan ha till dagis, ett halsband med Tors hammare, måttband, en bok med fågelljud (jättesöt!), en speldosa i form av en mjuk kanin och en skärmkeps. I två timmar satt våra familjer och vänner och surrade, fikade och gullade med Leon, som höll sig på gott humör in i det sista. Sen började folk droppa av och vi började med städningen. Det var det roligaste tyckte Leon, för han fick hoppa på bordet och leka med serpentinerna med gudmor. Gudmor Karro hade en väldigt rolig present till Leon! Först fick han träbokstäver LEON till sitt framtida barnrum, men sen låg det tre enfärgade bodysar och ett gäng textilpennor i paketet. Vi skickade det bordet runt så alla fick skriva på kläderna. Riktigt rolig idé som var uppskattad av oss och gästerna!
 
När vi kom hem slocknade Leon direkt för en knapp timmes tupplur. Sen var kvällsruschen igång. Eftersom han är "väldigt motorisk" är det konstant full fart. Han kröp runt på golvet intill mig. Jag vände bort huvudet fram och tillbaka, och då står han upp mot tv-möbeln och spanar. Inte tappa fokus en sekund, då är han borta eller har gjort sig illa!
 
Efter en intensiv men väldigt trevlig dag är vi klara för sängen. Hunden är rastad, lite av den överblivna tårtan ligger i min mage (jag jobbar på den!), duschad och klar. Tack alla för en fin och trevlig ceremoni!
 
 

Fre 19 jul-13

Idag köpte vi en skjorta åt Patric till kalaset imorrn. Vi hämtade tårtorna, ställde iordning i lokalen och pyntade lite, så nu är det grett. Redo för en liten fest. Tårtorna står och lockar i kylen, hoppas detr blir mycket över. Jag grämer mig inte om jag må offra mig och äta upp resten, om man säger så...
 
Patric försökte övertala mig (intala sig själv) att han är mer man än Bear Grylls. Jo va! "Han äter kött som han vet vart det kommer ifrån (nåt han dödat själv och äter typ rått), jag äter kött av okänd härkomst på burk!". Älskling, okej då, du är väl mer man än Bear...
 
Annars tror jag inte vi gjort så mycket annat. Hållt oss flytande typ. Leon har varit mindre arg idag. Ringde BVC när jag vaknade imorse, för att höra vad det kunde bero på. Enligt BVC-sköterskan är det nog för att Leon är väldigt motorisk och rörlig, han vill inte ligga still. Även i sömnen rör han sig mycket och vaknar väl av det. Att ligga ner eller vara still, det är inget för honom. Hon sa att det bara är att bita ihop och hjälpas åt. Tur att Patric har semester, jag hade gått på blodiga knän annars! Men det händer ju grejer, han vill ju krypa och kravla och ställa sig upp och gå, trots att han bara är 7 månader. Svärmor berättade om två barn i hennes närhet som är 2-3 månader äldre än Leon och en av dem hade precis börjat krypa, den andra hade just lärt sig sätta sig upp på egen hand. För oss är det gårdagens nyheter. Alla barn är ju olika, vi fick ett hyperaktivt. Eller, ett "väldigt motoriskt" barn. Jag har blivit avskräckt att skaffa fler barn, men vid närmare eftertanke så är väl chansen att få ännu ett "väldigt motoriskt" barn kanske inte så stor? Eller? Jaja, just nu är det färdigjobbat i barnfabriken som det känns, men folk skaffar ju ungar på löpande band trots kolik, hyperaktivitet och smärtsamma förlossningar. Det ger sig nog.

Tors 18 jul-13

Idag har vi sagt många saker som säkert en del skulle tappa hakan åt och säga "Men så kan du ju inte säga, du är ju mamma/pappa!". De senaste dagarna har föräldraskapet varit allt annat än enkelt. Herreminje vad han driver oss till vansinne, jag må ha åldrats minst tre år bara idag! Han vägrar flaska, han vägrar sova, han vägrar ligga ner, vägrar ligga stilla när blöjan ska bytas, vägrar sitta, vägrar vara lugn. Härj heeeela tiden, det ska klättras och slåss. Ja, han slår oss banne mig. Nyps också, satan vad ont det gör! Han är stark, lillgrabben. Maten kastar han vilt omkring sig, tupplurar är en skitsak verkar han tycka. I och med det är han trött och hungrig och jävligt skrikig. Suck... Kvällsvällingen vägrade han, fick ta till gröten istället. Det gick an, och nu sover han efter många jobbiga timmar. Visst älskar vi vårt barn gränslöst, men i den tyngsta stunden funderade vi ändå över om möjligheten för ångerrätt fanns kvar. Och det säger vi ändå, fast vi är mamma och pappa. De föräldrar som säger att de inte tänkt eller sagt så nån gång ljuger med all säkerhet!
 
Vi var iväg och beställde tårtor till Leons namngivning på lördag. En hallonmoussetårta och två chokladtårtor. Vi köpte till 26-32 personer, fast vi bara blir typ 16. Jag offrar mig och äter upp resten själv!
 
Köpte en lära gå-vagn åt grabben. Visst, det kanske är tidigt i somligas ögon, men han går ju med hjälp av babygymet och när han håller i sin gåstol, så han vill ju! Åldersrekommendationer brukar jag inte bry mig så mycket i, ser till hans utveckling, behov och vilja istället.
 
Gör ett ärligt försök på en tidig kväll ikväll. "Men jag ska bara..." har satt käppar i hjulet för den planen tidigare kvällar. Känner på mig att det kan bli så ikväll med...

Ons 17 jul-13

Jag vaknade helt på fel sida idag, så det var tur att jag fick ligga kvar till strax före 11. Jag var inte så trevlig för det, men hade varit sju resor värre om jag inte fått extratimmen.
 
Vi åt lunch, Leon tog en lång tupplur, sen for vi på Djungelhuset. Saaaaaatan vad ungar det var! Överallt. Högt ljud, varmt som sjutton, spring, fart och fläkt. Vi satte oss i Lilla Leklandet för barn mellan 0-4 år, men likförbannat härjade det ungar där som var fan nästan lika långa som mig. En av dem, som kastade sig från taket på ett lekhus och landade för nära mig och Leon, fick onda ögat av mig. Sen lekte han på annat håll... Leon stapplade runt lite med en lära gå-vagn, han tog några krypsteg i den vadderade "poolen", fick hoppa lite i hoppborgen, kröp in i lekhuset, sprang i gåstolen, klättrade på kuddar, fick leka flygplan och fika. Han fick även sin första puss av en liten tjej. Hon kunde gå, men kan inte ha varit alls så gammal. Hon gick fram till honom när han satt i gåstolen, först puttade hon på lite fart. Sen kom hon tillbaka, böjde sig fram, sög in kinderna och gav honom en puss mitt på munnen. Sen klappade hon honom på huvudet. Flickans föräldrar och vi satt och tittade på dem, sa "ååååh" och flinade mot varann. Efter tre timmars härj gnussade han ögonen som tusan, så vi for hemöver.
 
Han somnade, för kvällen trodde vi, så vi lagade middag, och började varva ner. Men så vaknade han... Inte förrän klockan 20, efter en timmes konstant vrålande, somnade han. Patric var iväg och hämtade en Trofast-byrå åt Leon samt köpte finkläder åt honom till festen på lördag. Hemma satt jag med ett skrikande barn. Men sen så, pjuh. Nu är gubben på gymet och jag har grottat ner mig i del två av Crossfire-serien. Kasper ligger bredvid mig, nyklippt och halvfin. Plockade fram rakapparaten tidigare idag och trimmade honom lite. Öronen, benen, tassarna och svansen. Nu ser han bättre ut, inte lika tuffsig och ruffsig som innan. När jag klipper honom är jag inte ute efter att det ska vara fint, utan det ska vara praktiskt. Och med tanke på att det regnar mest hela tiden här, och rasen har lätt för att få svamp mellan trampdynorna, så håller jag tassarna renrakade. Öronen doppar han i matskålen, så de håller jag kortklippta. Han går samtidigt som han kissar, och då kommer det på benen, så pälsen där håller jag också kort.
 
 
 
 
 

Tis 16 jul-13

Idag har vi varit föräldrar i 7 månader, och vad fort de månaderna gått! Det verkar som att Leon hoppar över krypandet och satsar fullt på att gå direkt. Idag har han stått upp mer än han legat ner typ.
 
Vi var iväg och köpte grejer inför namngivningsceremonin. Ballonger, dukar, servetter, serpentiner, girlanger... Är lite nervös inför ceremonin, har ingen aning om vad man gör. Vi hade bara tänkt att alla skulle träffas, äta tårta och dricka kaffe. Inget märkvärdigt liksom. Men vi får väl se om vi kommer på nåt sista-minuten att hitta på.
 
Janne, Leons gudfar, var förbi på en kopp kaffe och surrade lite. Leon var skeptisk, som han är mot alla nu (hur ska det gå på ceremonin?!) men det gick över efter en liten stund när han fick springa runt i gåstolen på behörigt avstånd.
 
En vecka tog det att läsa de strax över 300 sidorna av första boken i Crossfire-triologin. En vecka! Skrivspråket är bättre, men jag blev inte direkt fängslad. Kändes väldigt mycket pang på, alltihopa. Nä, jag vill ha lite mer story.
 
Bingen, tack för mig, nu ger den slitna morsan upp. Laddar batterierna för ännu en dag med full fart, blåmärken och bulor. Han slår sig rätt mycket, grabben. Tyckte de där tyghjälmarna för småbarn var aslöjliga, men kan känna nu att det kanske inte är en sån dum idé...

Mån 15 jul-13

Vad underbart att få vakna till barnjoller! Även om det var tidigt, det gör inget. Vi somnade ändå om alla tre tillsammans i vår säng. Myspys!
 
Full fart på lillgrabben nu. Jisses, han ska ställa sig upp mot allt. Han ställde sig upp mot babygymet och kutade iväg. Tre raska steg hann han innan jag fick tag i honom. Ingen vila ingen ro.
 
Leon fick besök av sin farbror, sin mormor och sin moster Kotten idag. Han var något skeptisk i början när farbror kom, men mjuknade rätt fort. Han är i en sån period då han är skeptisk och blyg för alla, innan han märker på oss om det är okej eller inte. Lillpojken, klistrad mot mig när han satt i min famn.
 
Äh, hade kunnat utveckla dagen bra nog mycket, men je orsk int. Leon håller på att stöka runt då och då, vaknar nog snart och vill ha sin vällingflaska, sen blire sängen för oss med. Vi håller det kort idag, det får bli så!

Sön 14 jul-13

Äntligen hemma hos vår älskade son! Sprang från parkeringen så fort jag kunde med min resväska. Som jag saknat den lilla människan som är hälften mig och hälften Patric!
 
Hann med en brakfrukost bara innan vi for till Arlanda. Att landa på Jämtländsk mark kändes helt underbart! Vi har haft en bra helg tillsammans, men det bästa med att åka bort är att få komma hem igen.
 
Må få berätta om nåt smått rubbat jag var med om igår. På väg till Friends Arena, efter vi klivit av pendeltåget i Solna, blev jag stoppad av en kille mitt i folkmyllret på väg mot arenan.
- Ska du med hem till mig och knulla? frågade han.
- Näe det ska jag inte, men om du frågar nio till kommer säkert nån säga ja. En av tio säger ja, och jag är inte en av dem, sa jag.
Han såg brydd ut, var alldeles tyst och lunkade iväg. Men alltså, vem fan frågar en person som är på väg att se Iron Maiden om man ska skita i spelningen och dra hem och knulla med en främling? Osmart, främling, osmart. Patric bara garvade när jag berättade, men sa att det var tur att han inte hörde för då hade det kunnat gå illa för killen.
 
Leon har varit snäll med oss idag, somnade rätt lätt och sover nu för natten. Ska väl knyta mig jag med. Plöjt några kapitel i boken, men är alldeles för trött för att dra en sträckläsning som jag brukar. Sen kan jag erkänna att handlingen inte riktigt fångat mig. Är som sagt första boken i Crossfire-serien jag läser. Skrivspråket är snäppet vassare än Femtio Nyanser, men det är lite svårare att få grepp om handlingen. Det är väldigt rakt på, fan det tog bara strax över 30 sidor innan "Jag vill knulla dig" kom. Jaja, kanske andra boken är bättre i denna serie med. Har ju påbörjat, då må jag avsluta. Men kanske inte går med lika rasande tempo som Femtio nyanser-serien.

Lör 13 jul-13

Nu är vi på väg i säng. Blir inget slarv ute på lokal för vår del, vi är helt färdiga efter idag! En redig frukost, en shoppingtur som hette duga, sen var det Iron Maiden. Köpt lite nya kläder åt oss och leksaker åt Leon. Må ju passa på, de affärerna finns ju inte hemmavid. Självklart köpte jag en turnétisha på spelningen, ett måste. Sabaton var förband, sen drog Maiden igång. Min rygg gav upp direkt, det blev varmare och varmare, trängre och trängre. Jag fick sätta mig ner var och varannan minut, tant som man är... Vi drog när det var två låtar kvar av encore, för att slippa trängseln när 56 000 människor skulle ut. Vi kom på första tåget och sen var vi hemma. Ursprungsplanen var att bara stanna till på hotellet, fylla på med dricka och byta om och sen ut på lokal, men nu ligger vi nyduschade och nerbäddade, redo för natten. Strax efter 11.30 går planet hem, och jag får pussa på min underbara unge! Fick prata med honom när vi åt frukost. "Mammamammamamma" sa han. Fått kämpa för att hålla tillbaka tårarna under den här resan. Kärleken till sitt barn..!

Fre 12 jul-13

Då är vi här, i huvudstaden. Tog lång tid för mig att säga hej då till Leon, saknar honom så jag har ont i bröstet!

Hamnat i tre spontansamtal med lokalbefokningen. En gav en positiv kommentar om mitt Iron Maiden-linne, en annan diskuterade jag efterrätt med på Pizza Hut och på bolaget surrade jag vin med en äldre kvinna.

Vi satt på en fylld uteservering. Saknade Leon som tusan när jag såg alla där med barnvagnar, samtidigt som jag vart brydd över att de hade barna med på pub.

Tog en sväng på Gröna Lund. Åkte de "värsta" och kärlekstunneln (som blev förstörd av stökiga tonårigar) men jag fick inte åka den nya då den först var paj och sen var det konstant 40 minuter kö... Vi gjorde en kylskåpsmagnet av bilden från kärlekstunneln och köpte en stor fotboll åt Leon av två företagsamma smågrabbar.

Seeeeen middag från McDonalds och en lång dusch, nu ska vi krypa ner i sängen. Imorrn får vi svmorgon och en redig brakfrukost!

Tors 11 jul-13

En sväng på stan för att köpa nya böcker åt mig, tänkte prova Crossfire-serien. Mitt jeanssökande är över, hittade äntligen ett par. Satan vad tighta de är, men får göra lite gymnastövningar i dem, så går de nog till sig.
 
Min mamma kom hit på eftermiddagen, lagade middag åt oss och jag har talat om allt hon behöver veta inför helgen. Jo, nu är det dags. Imorrn börjar det, helgen som kommer vara en av de bästa och en av de värsta i mitt liv. Jag ska få se Iron Maiden! Men, jag kommer vara utan min son. Fy fan vad hemskt det känns, men jag vet ju att han är i goda händer. Har en mindre arsenal barnvakter som kommer hjälpas åt. Min mamma och syster, min farmor, Patrics mamma och syster. Kommer inte gå nån nöd på Leon inte! Men det kommer med all säkerhet gå nöd på mig. Veronica utan Leon, det är inte en hel Veronica.
 
Patric är på Arnljot-spelen. Jag ville inte följa med. Tror jag skulle dö av tristess, inte alls min grej. Tog mig en långdusch, packade resväskan (har säkert glömt en del viktiga saker...) och nu begraver jag mig i boken. Fan, de är tunna, Crossfire-böckerna. Knappt en kvälls läsning för fan. Plöjde ju del två av Femtio nyanser på en kväll...
 
Gröna Lund imorrn, ska åka den nya karusellen åtta gånger. Iron Maiden på lördag, eventuellt en sväng på stan under dagen (eller om jag stannar på hotellet och läser, huvva har det jobbigt med folk. Hur ska konserten gå?!) och på söndag vid lunch får jag äntligen komma hem till Jämtland och min vackra son igen!

Ons 10 jul-13

Ååååh, Leon och hans sovrutiner, eller snarare orutiner. Vad är det här? Jaja...
 
Mamma min är hemma, och på eftermiddagen besökte hon oss. Kom med blommor och jordgubbar. Haft besök av Bobby, fixat med det sista inför resan. Bror med fruga kom förbi nu på kvällen också, så fick jag klippa bort lite hår. Må ju vara fin i håret när man ska till storbyn...
 
Leon har precis somnat om. Ja, det var en sån kväll igen. En svårvaggad kväll. Jag och Patric har just ätit jordgubbar, och vi båda har Nalle Puh-introt på hjärnan. Ja, vi är föräldrar.
 
Imorrn ska vi till centrum, jag behöver böcker! Började läsa nån helt random nu på kvällen, en bok jag köpte när jag var gravid. Den är väldigt lättläst hittills, korta kapitel. Utan avbrott skulle det nog ta bara ett par tre timmar att läsa klart den. Men hittills har jag inte fastnat, så kanske att det tar ett par tre kvällar istället. Hoppas jag hittar nåt nytt spännande i bokhandeln imorrn! Bokmalen är vaken och ivrig.

Tis 9 jul-13

En heldag hemmavid, förutom en kort visit på Patrics jobb där vi skrev ut biljetter inför vår resa. Jag sitter djupt försjunken i min bok, och har inga planer på att sluta. Har inget att redogöra för, så därför sätter jag punkt. Kort och koncist.

Mån 8 jul-13

Första dagen på Patrics 6 veckor långa semester. Svärmor kom hit och passade Leon under tiden som jag och Patric var iväg på stan själva. 2,5 timme var vi hemifrån, och jag hade en enorm längtan i bröstet hela tiden efter vår älskade son. Men jag slappnade av och var på rätt bra humör. Inte på lika bra humör dock när jag provade jeans i 3-4 olika affärer och inga passade.
 
Dags att ordna fram en välfylld förbandslåda som ska vara lättåtkomlig. Jorå, Leon har börjat ställa sig upp mot saker på egen hand. Blåmärken och skrik lär komma titt som tätt.
 
Han var svårvaggad ikväll, lillpojken. Hoppas då att det innebär sovmorgon, men tvivlar.
 
Annars, lite kryptiskt, så är jag som ett barn på julafton. Internet, så många möjligheter!

Sön 7 jul-13

Vi firade ju Pysen igår förresten, han fyllde 2 år.

Efter ett 11-22-pass har nu Patric semester i 6 veckor. Hur lång tid kommer det ta innan han retar sig på mig och inser, om han inte redan gjort det, hur jobbig jag är?

Leon har väl varit på rätt okej humör idag. Han rev ner en fönsterlampa som for i hans huvud. Tur jag har billigt och lätt skräp till lampor, lite som att en bomullstuss skulle fara ner på honom. Typ.

Har äntligen babyproofat ordentligt. Sitter numera petskydd i eluttagen istället för frystejp över alltihopa.

Knappt halva tredje boken kvar. Inte haft så mycket tid idag till läsning, men det är väl bara bra så skjuter jag upp problemet om vad jag ska läsa sen ytterligare lite längre fram i tiden. Tips?

Lör 6 jul-13

Vilken hemsk morgon! Leon vaknade vid 6. En sömndrucken morsa gick till hans säng, plockade upp honom, sen la vi oss i stora sängen igen och myste som vi brukar. Men sen, usch, jag ryser bara av tanken. Jag förbannar mig själv fortfarande, och kommer säkerligen göra det ännu längre, men jag nickade tydligen till. Endast några få sekunder. Jag rycktes ur min dvala av barnskrik. Leon! Allt hände så fort, fåtalet sekunder passerade. Jag hann se mig om, insåg att han var borta, flög upp ur sängen och sedan hade jag honom i min famn. Han skrek. Han låg på golvet, illröd i ansiktet och vrålade allt han kunde. Älskade unge, han hade krupit ur sängen och ramlat ner. Jag kände mig som den absolut sämsta mamman i hela vida världen, även fast jag vet att det händer var och varannan förälder. Jag hade lovat mig själv att aldrig låta det hända mig, men det hände ändå. Förbannade trötthet! Förbannade korkade hjärna! Han hade ett rött märke som löpte från ögonbrynet ner mot kinden. Sängbordet... Lyckades trösta honom rätt fort, och under tiden vi satt och myste under mitt täcke och jag höll honom hårt i mina armar så ringde jag 1177. Jag tittade frenetiskt på klockan, räknade minuterna. Önskade att en timme skulle passera utan att han kräktes, vilket det även gjorde. Pjuh. På 1177 frågade jag rent allmänt om vad jag ska hålla koll på och när man ska åka till sjukhuset. Jag är medveten om att små barn är rätt tåliga, de klarar att ramla och slå sig lite grann. Hon på 1177 bekräftade det.  Ett par tre timmar senare ringde jag 1177 igen. Leon var som han alltid är, hyperaktiv och glad, men jag var fundersam. Tyckte att det luktade sån smak man får när man har blodsmak i munnen om hans huvud. Han hade inga sår eller nåt, så därför var jag brydd. Misstänkte att jag skulle bli utdömd och klassad som kocko. Jag hade rätt.
 
Patric kom hem vid lunch, med sig hade han sin mamma. Idag skulle vi göra stan. Det är Gastronomy Week i stan. Badhusparken och Stortorget var fyllt av mat från olika lokala gårdar. Med ens vi kom ner i Badhusparken fick jag svårt att andas och jag kände paniken komma krypande. Jag och folksamlingar... Höll ett krampaktigt grepp om handtaget till barnvagnen, och bet ihop.
 
Vi lunchade på Tages innan vi for hem. Leon slocknade rätt fort efter att Patric matat honom. Jag tog mig en tur på egen hand i bilen, bortöver till andra sidan stan. Kom hem med en surfplatta. Det kliade i mina fingrar efter en sån, och nu har jag en. Grett!
 
Bok två lästes klart i förmiddags, men på bok tre har jag endast läst ett kapitel. Har haft fullt upp med att lära mig surfplattan. Jag är inget teknikens under direkt, men kan min syster på 11 år lära sig det utan några som helst problem, och även min mamma (som jag antagligen ärvt lite okunskap om tekniska prylar av), så ska väl banne mig jag också klara det!

Fre 5 jul-13

Igår kväll innan jag la mig hade jag läst klart första boken av Femtio nyanser. Jag var inte imponerad, och hysterin över böckerna var för mig ännu en gåta. Jag irriterade mig på det enformiga språket, och framför allt att boken är skriven i jag-form. Kan förstå att den kanske gör fruntimmer alldeles i gasen, men den effekten hade den inte på mig. Nä, jag satt bara och retade mig på att varenda återkommande situation var beskriven på i stort sett samma sätt, om och om igen.
 
Däremot började jag läsa bok två idag, och har bara några få kapitel kvar. Den boken tyckte jag bättre om, då det inte bara var en massa snusk i den. Jag kom på mig själv många gånger att sitta och småflina och sedan nästa sida se bekymrad ut. Mr Greys personlighet är intressant, och jäklar vad romantisk han är på sitt skumma smått störda vis.
 
Patric jobbar natt, Leon sover. Jag är i valet och kvalet. Ska jag få en timmes extra sömn, eller ska jag avverka de sista kapitlen i boken? Jag har en svag förnimmelse om vilket val lotten faller på...
 
Underbara Leon, han gör så stora framsteg varje dag. Krypningen börjar ta fart, han tar ett riktigt krypsteg då och då, men hasar sig sedan fram då det går fortare. Men han är på gång! Och mitt mammahjärta smälte när han satt i sin gåstol och jag gick in i sovrummet för att lägga hans nerspydda pyjamas i tvättkorgen. "MAMMA!!" ropade han. Jag ler fånigt och stolt så fort jag tänker på det.
 
Jag har en teori angående insomningsmetoder. Metoden dricka ett glas varm mjölk. Jag tror att det har med spädbarnstiden att göra. Jag menar, som när jag ammade Leon, han somnade direkt eller så blev han åtminstone väldigt lugn. Mjölken är ju kroppstempererad. Så min teori är, att när man dricker varm mjölk i insomningssyfte så kommer den där tryggheten fram man kände som spädbarn när man fick ligga vid sin mors bröst och bli ammad. Kan jag ha lite rätt, eller är jag helt ute och cyklar? Lät vettigt i mitt huvud den natten jag kom att tänka på det...

Tors 4 jul-13

Vaknar med dåligt samvete varje morgon. Jag har dåligt samvete över att jag är så grinig. Jag kan inte dölja känslor, och att ta hand om en vaken, glad och pigg liten grabb under tiden jag är en morrande schäfer ger mig dåligt samvete. Det är ju inte hans fel att jag inte kan lägga mig i tid, det är inte hans fel att jag är extremt morgontrött. Det är inte hans fel, bara mitt eget. Den ljuvliga lille pojken, min underbara son, mamma ska skärpa sig!
 
Vi for bort till farmor och vart bjudna på lunch, sen tog vi med henne bort till sportfältet. Kotten skulle spela match idag på Storsjöcupen. De skulle möta Bangkok. Leon somnade i vagnen, Gus hittade oss i folkmassorna, Kasper hade fullt upp med att gnaga på en pinne och titta på andra hundar. När Leon hade vaknat satt han och observerade allt en stund innan tjursidan kom fram. Bara fara hem då! Tur matchen hade tagit slut i just rätt tid.
 
Väl hemma fick han i sig mat, något han vägrade på fotbollen då han har så svårt att äta när det händer tusen saker runt omkring. När han var nöjd fick han sitta i gåstolen under tiden jag dammsög och Patric diskade. Sen fick han krypa runt, och han försökte ställa sig upp mot precis allt han kom åt. Ja nu går det undan!
 
Jag lagade middag, Patric skulle lägga grabben för en tupplur. Han sover än, och Patric med. Ett par timmar har jag suttit försjunken i min bok. Den är sådär, jag avskyr böcker som är skrivna i jag-form, men det är ju nåt att läsa. Har en dryg fjärdedel kvar nu, så det är tur att jag köpte del två och tre idag. Även fast boken inte är en tiopoängare, långt ifrån, så har jag ju ändå börjat läsa, och jag måste läsa klart. Så är det bara. Fylla huvudet med någon annans ord, försvinna in i en annan värld för en sekund. Det behövs, särskilt nu när småbarnslivet är så hektiskt! Jag får inte börja läsa nån bokserie med typ 27 utgivna böcker, för då kommer jag plöja varenda en, även om jag inte tycker så värst bra om storyn.

Ons 3 jul-13

Vilket UFO man är på morgonen alltså. Gör allt i sömnen, somnar om på en grisblink, går knappt att få liv i. Men vi klev upp och i vanlig ordning var det grötfrukost. Patric hade dragit till jobbet före 8. När Leon lekt och sedan tagit en tupplur for vi in på stan. Vi surrade lite med en tant på bussen. Hennes ena barn hade åtta barn! Det var 22 års skillnad mellan äldsta och yngsta. Både imponerande och skrämmande. Man lär ju aldrig få vara ifred, men att ta hand om åtta ungar, och framför allt föda dem, det är strongt gjort!
 
En solhatt och en keps åt Leon, en bok åt mamma. Tänkte ge 50 nyanser av honom en chans eftersmo typ alla läser de böckerna. Knappt en minut efter jag betalat boken, som var den sista på hyllan av del ett, kom det in en medelålders kvinna och tog bok två och tre sedan letade hon febrilt efter ettan. Butiksbiträdet konstaterade att den måste blivit såld ganska precis nyss eftersom hon mindes att den stod där. Ett par meter bort stod jag med del ett betalad och klar och nerpackad i skötväskan.
 
Eftermiddagen var likadan som de senaste: grinig. Ja, från Leons sida då. Han var nöjd ett par timmar när Patric kom hem på lunch och sen när vi lekte, men efter hans middag ville han absolut inte sova. Nä det var en jäkligt orolig pojk. Ingen ro i kroppen och et grymt tråkigt humör. Men till slut så fick jag i lugn och ro börja läsa den nya boken. Har hunnit drygt 165 sidor, och vid flertalet tillfällen har jag tänkt "Vad faan är det här?!"
#pryd #jagärjumammanu
 
Full fart på grabben nu för övrigt. Han försöker ställa sig upp mot allt. Soffbordet, vagnen, gåstolen, mamma och pappa. Ja, allt han kommer åt och får tag i, så ska han häva sig upp. Lär dig krypa ordentligt först, tack! Så man hinner vänja sig vid det högre tempot.
 
Patric var hemma tolv timmar efter han börjat jobba. Vi ser nån serie på Viaplay, som i min mening inte alls var nå bra. Det är så onödigt oigenomtänkta sekvenser och detaljer, så jag sitter bara och stör mig. Men nu har vi sett klart del ett (tog bara två dagar...) och nu har vi bara en del kvar då det är en miniserie. Men det blir imorrn, för nu jäklar ska vi sova!
 
 
Man får ha keps på sig inne om det innebär att man blir glad så bissarna syns och mammarazzin får ta kort <3
 

Tis 2 jul-13

Halv ett i natt fick jag lägga mig, och sov ända (!!) till sex... Sliten morsa kan jag lova. Hunden jävlades med mig på morgonen och Leon härjade på och ställde till med hyss. Timmarna tills Patric skulle komma hem kröp fram.
 
Kastade mig i duschen, vi fick i oss lunch alla tre, sen for vi på kondis. Vi hade en dejt med några andra mammor och bäbisar. Patric var den enda pappan där, men han satt och surrade med oss fruntimmer ändå och drack kaffe. For förbi hos min farmor efteråt, fick våfflor och jordgubbar. Tar varje chans jag får att hälsa på henne, hon är en väldigt betydelsefull person i mitt liv. Hon har ställt upp så himla mycket för mig, och nu gör jag allt jag kan för henne. Älskade farmor.
 
Leon var svårvaggad ikväll, men till slut somnade han med armarna om sin pappa. Ljuvligt sött! Gubben drog på gymet nu, en våning ner hänger några maskiner tvätt på tork. Idag ska jag åtminstone försöka lägga mig i tid, nu när grabben verkar ha lite ro i kroppen. Efter ett par tre rundor Bingo kanske...
 
Måste berätta om två händelser idag som fick mitt hjärta att smälta. Första var när jag la Leon för en tupplur. Han vaknade till, ställde sig i krypställning och tappade nappen. Han stod kvar i krypställning, plockade upp nappen med ena handen och räckte leende upp den till mig och såg så förståndig ut. En tsunami av stolthet sköljde genom mig! Duktiga älskade unge. Men det absolut bästa var nu på kvällen. Samma visa, somnade men vaknade till när han lades ner i sängen. Jag la mig på vår säng bredvid och väntade för att se om han kunde komma till ro själv. Han såg mig inte, utan murslade på själv med kaninen Oden och nappen en stund. Till slut såg han mig och då snurrade han runt, med blicken låst på mig, ställde sig upp i krypställning, log och sa "mamma" och skrattade till. Alltså, mitt mammahjärta är det lyckligaste i hela världen! Jag har en så fantastisk unge, och en underbar sambo som grädde på moset.

Mån 1 jul-13

Gah, natten. Zzzzz!  Vid midnatt vaknade lillgrabben, ville inte somna om förrän närmare halv två, sen skulle han likförbannat kliva upp före tuppen. Mammas och pappas ögon sved, skallarna bankade. Försökte få honom att somna om. Vagga, mata, mysa, hålla allt lugnt. Icke. Jag och Leon klev upp, åt frukost, lekte, gick på promenad med hunden, läste bok.
 
Men i natt då, jisses, tur jag var i sovrummet när jag trodde Leon hade somnat om. Det hade han ju inte, och han stod på knä och hängde med armarna på kanten av spjälsängen. Han har ju börjat med det nu, att häva sig upp på saker. Tar tag och försöker ställa sig, och oftast lyckas han. När klockan var mitt i natten var jag inte så taggad att slita fram verktygslådan och sänka botten på hans säng. Nä, jag drog fram resesängen istället och bäddade ner honom där. Nu funderar vi på om vi ska ha den som permanent säng, då det inte finns några spjälor för honom att dunka skallen i (som verkar vara hans favoritsyssla, fråga inte varför...). Så där ligger han nu, sover för natten även denna natt. Inte haft tid att ordna spjälsängen.
 
Pfft, "sover för natten", trodde jag ja. Var in nyss till en skrikande pojke. Tokförbannad var han! Ny blöja, borsta bissar (lätt när han skrek åtminstone) och en flaska mat. Nu håller han på att komma till ro. Han verkar så orolig just idag, hoppas det inte gäller för natten. Patric jobbar natt, så jag är solo. Blir tufft det om grabben ska vara vrång!
 
Betalat räkningar, lagt ut gammbilen på Blocket, spelat Bingo i mobilen. Ja blir väl några rundor till med Bingo, så jag är säker på att Leon somnat ordentligt nu. Att lägga sig för att sedan bli väckt fåtalet minuter efter och gång på gång, det är ingen hit. Håller tummar och tår för att natten blir lugn. Verkar som jag blitt sjuk, igen! Fan, je orsk int.
 
Hörde joller. Han är vaaaaaken! Bit ihop Veronica, bit ihop.
RSS 2.0