Tis 10 dec-13

Idag tog jag mig upp i tid, efter många om och med. Jag och Leon gick i vanlig ordning ner till öppna förskolan. Varmt ute idag, runt nollan! Lilltussen höll på att nicka till i vagnen, men han vilade bara hela vägen ner och hade fullt av energi till att leka med sina polare. Jag i vanlig ordning gick direkt till kaffebryggarn. Patric kom ner strax före 11 han med, och jag gick till sjukgymnasten. Hon sa att mina bekymmer är typiska symptom på en whiplashskada. Jag undersöktes, masserades och tejpades med nån kinesisk medicintejp. På fredag ska jag få akupunktur. Det känns ju helt klart bättre än alla de tabletter läkarna vill stoppa i mig, för att se om det funkar. Akupunktur och tejp gör ju ingen skada, så de metoderna provar jag mer än gärna fler än en gång!
 
For hem och gjorde lunch och startade ett par maskiner tvätt. Leon somnade och låg däckad nästan två timmar. Dock vaknade han på helt fel sida, och det tog ett par timmar innan han vart sitt vanliga jag igen. Jag passade då på att dra en storstädning av golven här hemma. Helt sjukt vad grisigt det blir på en gång när Leon ska äta själv. Djuren/gamarna som står under matstolen går inte sitt jobb tillräckligt bra, de är kräsna med vilken mat som slängs ner från pojkens höga stol...
 
Om Leon är rumsren? Nej... Visst, det kunde vi ju räkna ut, men idag fick vi erfara det rejält. Han och Patric hade badat. Jag hämtade Leon, virade in honom i handduken så han blev torr. Gick för att hämta en blöja, han kröp runt så nöjt spritt språngande naken, så jag tänkte att han får ju lufta sig lite då! Tji fick jag för det... Han ställde sig och krystade! Jag skyndade mig till honom och tänkte bära honom till pottan eller toan, för blöjan skulle jag inte hinna få på. När jag kom fram till pottan var det rejäla bajskorvar på golvet, på min strumpa och ena byxbenet. Yeeyy... Därav den rejäla storstädningen av golven, inte bara på grund av maten som slängts... Ljuvliga småbarnsliv, men jag skulle aldrig byta bort det!
 
Ikväll är en sån där kväll då jag känner mig lite extra lycklig. Varför undrar ni då, jo det ska jag berätta. Eftersom gammtanten i mig vaknat och jag börjat inreda vårt hem med gamla klenoder från Jämtlands län, som man i vanliga fall bara hittar på ålderdomshem, kände jag att nu ville jag ha en annan väggklocka i köket. Den vi hade var alldeles för modern! La ut en annons, och fick svar kort efter. Imorrn hämtar jag den! Min Jämtlandsklocka!
 
 
Hur ljuvlig är inte den här då?! Det är rätt charmigt, hur vårt landskap är så likt en gammal påskkärring.
 
Dagens ord (fras):  Hur mycket är klockan? = Va li e?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0