Tors 1 aug-13

Nu är snart sommarn över, och jag är lika kritvit som i vintras... Men man ska ju vara försiktig med solen ett par år efter man fått barn, så jag förklarar det så.
 
Imorse tog det nästan en timme för mig att komma ur sängen. Till viss del för att jag var trött, men mestadels för att jag hade så satans ont i kroppen. Ringde hälsocentralen, och fick nästan en psykbryt på dem. Läkarn jag träffade sist angående min smärta i benen, armarna och händerna sa att hon skulle gå till botten med det. Jag fick lämna prover, sen fick jag ett brev på posten att allt såg normalt ut. Sen vart det inget mer. Gå till botten med det ja... My ass! Är så jävla sint. Så nu ville jag ha en ny tid, men nä, då får jag ringa sjukgymnasten imorrn på deras minimala fönster de kallar telefontid. Alltså va fan, nu må ju nån ta sig an mig. Har så ont att det hindrar mig att kunna ta hand om Leon ordentligt! Tur Patric har lång semester, hur skulle det gå annars?
 
Vi for och köpte solskydd till bilen. Solskyddet man kan köpa speciellt till Leons nya bilstol går på 200 spänn, och det ser ut som skärmen på en keps bara. Hur mycket täcker den? Nä, vi for på Jula och köpte såna där med sugproppar, två stycken för 19 kronor, och de täcker hela fönstret så grabben slipper få solen i ögonen. Klockrent ju! Han fick leka av sig en stund på Djungelhuset innan vi for hem.
 
Håller just nu på att försöka få en hyperaktiv liten pojke att somna om. Som en väckarklocka vaknade han för nattvällingen, och som de senaste dagarna vill han inte somna om. Nä, han står och hoppar i sin säng. Men han är mätt, torr och tyst, så jag försöker bita ihop och inte springa till honom på en gång utan vill se om han kan komma till ro på egen hand. Det är ju grymt mysigt att låta honom somna i våra armar, men så fort vi lyfter honom till hans säng så vaknar han. Det håller ju inte. Han må lära sig komma till ro själv i sin egen säng. Han har nappen, sin gosekanin och mysfilten. Så länge han inte gråter eller skriker ska jag låta honom vara. Har inte känt mig redo för den här "träningen" än, men nu är det dags. Tror jag.


Kommentarer
Anne

För mig tog det tre år att få en diagnos på min värk. Fibromyalgi. Vissa dagar mindre värk, men den finns där och så kommer dagarna man bara vill gräva ner sig. Hoppas du kommer till rätta med vad det är för fel på dig. Kram.

Svar: Har en närstående som har fibromyalgi. Sitter och läser lite om det nu, och mycket känns ju bekant. Eftersom läkarna på hälsocentralen sitter och googlar mitt framför näsan på en kan jag ju googla åt dem innan besöket och uppmana dem att vara läkare under den knappa kvarten jag är där som patient!Har hört från många håll att det tar lång tid att diagnostisera, det måste ju kännas som en lättnad ändå när man vet varför man har ont?
Veronica

2013-08-02 @ 13:08:28


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0