Sön 30 sep-12

Har noll energi, och så har det varit de senaste dagarna. Försökte jaga iväg Patric på after work i fredags, utan framgång. Istället vart det en helkväll i soffan för oss. Patric visade prov på vilken helt underbar sambo han är, och for och köpte glass åt mig för att jag försiktigt nämnde att jag var lite sugen på det. Fantastiska man!
 
Vaknade vid 7-tiden igår morse. Jag och djuren klev upp, och ett par timmar senare även min gubbe. Drog iväg på Barnens Hus och köpte en vagnleksak med Pingu till grabben. Pingviner överallt, Pittsburgh Penguins och Patric till ära. Och jag har alltid gillat just Pingu. Ett babyskydd äger vi nu också, som ska monteras i bilen.
Pappa ringde mot eftermiddagen och frågade om Kotten kunde sova här. Självklart! Älskade ungen kom förbi, och vi laddade upp med godis, frukt och läsk. Mådde illa som bara den efter ett tag. Kottens fel, tyckte jag, som inte sa till mig att jag måste lugna mig med gosakerna. Hon delade inte den uppfattningen, men lovade att nästa gång ska hon säga åt mig att pausa lite i svullandet. Patric kollade fotboll och hockey, medans vi tjejer flamsade på. Vi fick lite egentid sen när karln for iväg, så vi glodde lite djurdokumentärer på Animal Planet och roliga djurklipp på Youtube. Hon är så go, Kotten. Precis som mig när jag var mindre, så otroligt nyfiken och har så många frågor. Det är så kul att få förklara för henne, och lära henne massor.
 
Hela morgonen har vi legat i soffan framför barnprogram. Sjukt slöa, framför allt jag som skulle kunna somna om när som helst. Hon har nyss farit hem, och Patric drog och köpte lunch. Tyst här hemma. Men idag går vi in i vecka 29, vilket innebär att det är ca 11 veckor kvar tills lugnet och tystnaden är ett minne blott. Han ligger och sträcker sig i magen, och det känns komiskt. Ser komiskt ut också. Härlig känsla att verkligen kunna känna hur han växer!

Tors 27 sep-12

Idag har jag fan knappt gjort nånting, och jävlar vad skönt det varit! Ja, om man räknar bort dammsugning och skurning av hela hemmet, men det gick ju på ett kick. Fick köra ett pass Aqua Power, med vikter idag. Jävlar vad kul det var! Skönt att få känna sig seg i kroppen på rätt sätt igen!
 
Men nu, ämnet som cirkulerar i mitt huvud för tillfället. Har suttit och kikat på Debatt. Ett av ämnena var barnidrott, och det är nåt jag är engagerad i och brinner för. Debatten var om hur barnidrotten ska se ut. En tyckte barnen skulle drillas stenhårt från 3 års ålder om de skulle ha en chans att bli bäst, medans andra menade att man kan bli proffs vid 17-18 års ålder. Tycker de missade en hel del viktiga frågor därimellan i debatten som jag hade velat ta upp. Några tyckte att självklart ska barnen få leka, andra ville att det skulle vara seriöst från när de är typ 7 år. Va fan, jag har ju mina tjejer jag tränar. De är ca 10 år, och vi LEKER innebandy. Det är ett klockrent tillvägagångsätt för att de ska få ut nåt av träningen och för att de inte ska tycka det är för tråkigt när det är på allvar och sen sluta. Jag vet själv att jag slutade med både fotboll och innebandy när jag var 16 år för att det vart på för stort allvar allting, glädjen till sporten försvann. Många barn och ungdomar slutar med idrott för att de inte når upp till tränare och ledares "krav" på utsatt tid. Alla utvecklas i olika takt. Ett alternativ för de med barn som verkligen vill satsa är att barnet får kliva upp en åldersgrupp om de utvecklas "för fort" eller är bättre än många andra i sin egen ålder, istället för att det barnet ska vara någon form av "lagets stjärna" och sätta standarden för resten av ungarna.
De nuddade ämnet "toppning av lag" som hastigast. Kan tala om att när jag var ung (ja jag låter asgammal nu, jag vet) och spelade, då toppade vi ALDRIG vårt lag. Eller rättare sagt, våra tränare gjorde aldrig, under några som helst omständigheter, det. Om vi i laget verkligen ville gå in för att vinna en match, ja då fick vi ta ansvaret och toppa själva. Då var vi mellan 14-16 år gamla.
Kan säga att jag heller aldrig skulle toppa ett lag med barn eller ungdomar. Det är ju så, att det viktigaste i den åldern är ju inte att vinna, utan det är att ha kul. Självklart är det roligt om man får vinna, men det är inte hela världen. Första året när jag började spela innebandy spelade vi i pojkserien. Fick stryk hela säsongen. De två åren efter det spelade vi som 10-12 åringar i F14 och sen F16, fick stryk även då. Men vi hade så jävla roligt ändå! Största delen var på grund av våra tränare, som "predikade" om att vinst är inte allt.
Åren därpå spelade vi mot jämnåriga, och gav dem så jävla mycket pisk så det var knappt kul att vinna. Matcher som slutade typ 18-1 till oss, det är ju inget kul i det heller!
Den absolut roligaste match jag nånsin spelat var med distriktslaget i SM. Vi förlorade med 5-8, men hela matchen var så otroligt jämn. Det svängde hela tiden, och spelet flöt på hur bra som helst. Min känsla efter den matchen var fan nästan samma som om vi skulle ha vunnit.
Åter till dagens barn. Jag har ju tränar ett lag P98 också som hastigast när de behövde en tränare. Vilken enorm skillnad det är på dem i den åldern, både fysiskt och mentalt. Det kan skilja ljusår på två spelare utvecklingsmässigt. De som "var för bra" för de jämnåriga fick kliva upp en nivå, och några fick träna med herrlaget. Föräldrarna protesterade mot att det bara var några få som fick spela med herrarna, de tyckte att vi skulle göra upp ett schema så alla fick vara med. Det är ju en jättegullig tanke, "alla ska få vara med", men den funkar inte riktigt på det sättet i idrott. Alla är inte på samma nivå samtidigt i den åldern. Vissa är ju pyttesmå och skulle bli smulor, andra är långt ifrån den tekniska nivån som krävs för att lira med de vuxna. Man må ju ha i åtanke att herrarna tränar ju seriöst också, de har inte råd att lalla på under sina träningar för att ungarnas föräldrar inte gillar "orättvisa". Det är enligt mig bara sunt förnuft, att de som är på nivån för att klara det får kliva upp. Annar är ju risken att de slutar spela om de får för mycket utmaning på en gång. På A-lagsnivå är det inte lek på samma sätt, det är mer allvar, och det är inte alla som precis kommit i puberteten som är redo för det.
Nu är det ju oturligt att vi i vår förening har ett så stort glapp från P98 upp till A-lag direkt, men några har fått chansen och har faktiskt fått spela några matcher.
På måndag börjar träningarna för mina tjejer. Prioriteten för mig när jag tränar dem är inte att de ska bli bäst. Det är att de ska fortsätta spela, att de ska tycka det är kul. Jag ser ju att de har potential, och jag ser varje individ hur de utvecklas i olika takt. Försöker lägga upp träningarna så det ska funka för alla. När jag i slutet av förra säsongen verkligen reflekterade över hur mycket de vuxit under vintern var jag imponerad. De hade kommit en jäkla bit på vägen alltså! Och det bästa av allt var att de alltid kom en kvart innan träningen började, de ville ha bollarna utkastade och målen uppställda direkt, och de skrattade ofta och mycket under och efter träningen. Det är fan lön så det räcker. Jag jobbar mer än gärna ideellt med barn och ungdomar, för glädjen man får tillbaka är ovärderlig. Jag vill hålla den glädjen vid liv, jag vill att de ska få känna samma kärlek till idrotten som jag gör, jag vill hjälpa dem att bli så bra de kan bli. Och det kan man, enligt mig, bara göra om man gör det på deras villkor i den där åldern. Anpassa träningarna efter vilken grupp man har. Som tränare är det viktigt att man är lyhörd och kreativ, annars blir det inte roligt för en själv om man bara ska bli frustrerad, och det blir ännu mindre roligt för ungarna som aldrig är tillräckligt bra.
Går att debattera hur mycket som helst fram och tillbaka i det där ämnet. Men fan jag önskar jag varit där och fått debattera, för det är nåt jag brinner för!
 
Jag hade kunnat skriva jävligt mycket mer i det här ämnet, är lite av en expert på att skriva noveller... Men jag tror jag fått fram mina grundläggande tankar och visioner i varje fall. Är det nåt som är oklart så säg till, så förklarar jag mer än gärna!

Ons 26 sep-12

Ååååh en sovmorgon! Djuren låg så snällt i sängen tills jag klev upp. Mötte en elektriker jag känner från jobbet när jag släppte ut djuren, trevligt att småsurra lite. Vips kom min älskade sambo hem! Äntligen! For iväg och köpte en bröstpump. Joråsåatt, nu äger man en sån. Var tvungen att provköra den på Patric, såg sjukt kul ut! En lampa fick vi även, och lunch på Carlslunds krog. Strosade lite på stan. En kofta och en morgonrock rikare. Jag älskar hösten, dels för alla underbara koftor som finns att köpa. Låter kanske tantig, men va fan det är ju sjukt mysigt med koftor!
 
Middag och serier hemmavid innan kvällens träningsmatch i innebandy. Jag tänker inte säga nåt om den, för jag är inte alls nöjd.
 
Kvällsfika, tända ljus och Bonde söker fru. Djuren lever om, matte är trött. Hoppas jag får sova utan att vakna av sendrag i nacken i natt... Nåt som är stört jävla oskönt alltså.
 
Funderat lite kring min storlek på magen idag. Har suttit och jämfört bilder på andra som är i samma graviditetsvecka som mig. Jäklar vilken skillnad! Vissa är ju enorma, sen en del ser ju knappt gravida ut. Min mage är kanske medel, om inte lite mindre. Men för mig känns den enorm. Å andra sidan är det rätt skönt att inte vara jättestor än. Har ju 12 veckor kvar, så det finns massor av tid där jag ska växa. Magen är i vägen lite, men ska nog vara tacksam som sagt för att den inte gör så jag tippar framåt än. Den är riktigt mysig, magen. Jag ser inte bara lite tjock ut, och det går inte att missa att det är en bebismage. Nu är det full fart där inne. Livlig liten krabat vi fått till, Patric och jag.

Tis 25 sep-12

Upp kl 7. Varför? Ja, säg det. Trots en sen kväll igår. Hann boka tvättid, ta ett bad, vara ute med Kasper och dona på innan jag väckte Patric strax före 9. Då kom tröttheten. Somnade om båda två. Så även djuren. När vi vaknade 1,5 timme senare sov både Kasper och Pysen alldeles intill varandra bakaför rompa på mig. Mitt mattehjärta smälte. Sötnosar! Då var det bara att kliva upp, hela familjen. For iväg och lunchade på Tages. Mmmmm raggmunk och fläsk, mat för en kvinna.
 
Patric for på jobbet, och jag drog i gång med dagen. Tvättade, diskade, betalade räkningar och unnade mig pyttelite internetshopping. Har tagit det lugnt idag om jag jämför med andra dagar. Mest för att jag är så jävla trött, men också för att se om sammandragningarna är annorlunda en lugn dag än om jag håller i gång hela tiden. Det var skillnad, stor skillnad. Ska börja ta det mer lugnt. De gör ju inte ont, inte alla. Nån eller ett par gånger om dagen kan det kännas, men då vilar jag direkt. Men, ska nog fortsätta i ett lugnare tempo. Känns som det är det bästa för grabben. Han har verkat nöjd idag.
 
En bytta glass i soffan med hunden som liggandes på rygg och sprattlandes med benen i sömnen, snarkade värre än jag hört honom göra förut. Pysen har sovit mest hela kvällen på olika ställen. Nog verkar de vara utvilade, för jävlar vad de far runt nu!
 
Patric jobbar natt i natt. Så totalt astråkigt så det finns inte. Att man kan sakna en person så mycket efter så kort tid! Ska försöka soa så länge det går imorrn så det går snabbare tills jag får vara med honom. Jag låter säkert astöntig, men det får vara så i så fall. Jag är kär, totalt dödskär. Lika kär nu som för 1,5 år sedan. Vi pratade idag om hur lyckligt lottade vi är. Vi har varandra, ett underbart förhållande, vi blev gravida direkt när vi började försöka, vi har två underbara djur, en perfekt lägenhet för oss och vår växande familj. Jag kunde inte vara lyckligare!
 
Ska försöka vagga djuren innan de blir omöjliga, så vi kan somna nån gång.

Mån 24 sep-12

Och jag som trodde hemmafrulivet skulle vara lugnt och stillsamt. Har en nyvunnen respekt för alla hemmafruar där ute. Det är ingen dans på rosor inte! Särskilt inte när man är gravid, har ont överallt och är konstant trött. Disk i flera omgångar, tvätt, städ samt omorganisering plus påfyllning i förrådet. Men nu jävlar är det mindre saker här inne! Nu är det bara att vänta på en dag då Patric har mer tid och inte jobbar så vi kan ta rätt på slutklämmen. Rensade garderoben på kläder jag inte kan ha för tillfället. Jäklar vad tomt det blev... Men, blir ju mindre tvätt, om man ska se det positivt.
 
Mamma och Kotten kom förbi när jag stod och gjorde middag, kort efter kom Patric hem. Då vart det liv och rörelse. Kotten, Patric, hunden och katten for runt som nå yrväder. Det mekades innebandyklubbor, spelades innebandy, sprangs runt i cirklar. Jag väntade på att nåt skulle gå sönder. Men trots allt liv och Patrics dragskott mot väggar och dörrar är allt helt! Det är ett under. Kasper ligger heeeelt utslagen på soffan och Pysen har gömt sig i jyckens bur. Gubben är på träning och jag sitter med sammandragningar.
 
Disken har fyllts på och fler dammråttor bildats. Nån tvättmaskin ska hinnas med om det finns ledig tid. Morgondagen lär gå i samma tecken som den här dagen. Full fart hela tiden. Men det är skönt att ha att göra, då kanske de här 12 veckorna kan springa förbi så grabben kommer nån gång! Blir så ivrig varje gång jag tittar in i rummet där alla barnsaker står, och varje gång han sparkar.

Sön 23 sep-12

Stängde av ljudet på telefon för att inte bli väckt av nån som ringer, vilket jag blivit varje dag den här veckan. Bara därför, noll samtal. Det led ju inte jag av, men det är ju som typiskt när man väl stänger av. Självvaknade tidigt också, även det så jävla självklart bara för att jag skulle sova läääänge. Men när vi vaknade var vi brydd. Vart var Kasper? Han brukar ju alltid ligga alldeles intill. Tog en stund innan vi kom på att han sov borta i natt, han var ju hos min mamma ute i byn. Åh, vår älskling. Saknade honom!
 
Vart ingen vattengympa, istället röjde vi här hemma. Bar ner saker i vårt enorma förråd och gjorde iordning i tredje rummet. Nu står det ett monterat skötbord där och vår lilla byrå fylld med grabbens kläder. Vi monterade ihop vår nya stora som står i sovrummet. Vart riktigt jävla bra alltså! Sjukt nöjda. Tredje rummet ser nu typ ut som ett barnrum. Spjälsängen står där för tillfället, men den kommer hamna i sovrummet sen igen när allt är i sin ordning. Pojkens nymonterade barnstol står där inne, så även hans babysitter och reservbilbarnstolen. Det är så mysigt att gå in där, stryka med handen på skötbordet, fixa till filten i sängen, titta på de små små klädena i byrån. Hihi!
 
Sammandragningar har jag fått massor av idag. Har nog tagit i lite för hårt här hemma idag med montering, möblering och städning, men nu är ju det värsta klart. Satte ihop våra lyktor vi köpte också till uteplatsen. Vi hade tagit fel! De här var enorma! Men, det vart bra ändå. En hänger ute på uteplatsen och den andra står för tillfället på golvet i hörnet av vardagsrummet med ett tänt blockljus i. Mysfaktorn är hög vill jag lova. Fan vad jag trivs här!
 
Mamma kom förbi på eftermiddagen och lämnade tillbaka Kasper. Vår älskade jycke! Det var så himla tomt hemma utan honom, men nu känns det som vanligt igen. Sambon är hemma från träningen, katten smyger omkring och är go, hunden ligger och sover på soffan. Life is good.
 
Ensam över dagen imorrn då gubben jobbar. Får se om jag får undan lite mer. Lite grejer som ska in i förrådet här bredvid lägenheten, sen en del tvätt som ska vikas in och disk som ska diskas. Jag ser ljuset i tunneln i alla fall. När vi flyttade in kändes det som ett evighetsprojekt. Nog för att det gått rätt långsamt framåt, men Rom byggdes ju inte på en dag. När jag som gravid med diverse krämpor och Patric som jobbat mycket har det gått långsamt framåt. Men som sagt, slutet på inflyttningen är nära. Snart återstår "bara" att leva och njuta. Och vänta, på grabben. Går nu in i vecka 28. Vild har han varit idag, börjar bli lite väl kraftiga sparkar. Ibland gör det nästan lite ont, och jag ojar till. Vår lille krabat.
 
Har konstaterat en sak idag. Att montera IKEA-möbler med ett glas vin och en skön skiva är kul. Att montera IKEA-möbler utan vin är mindre kul. Men, nu är det gjort.
 
Vecka 26+6.

Lör 22 sep-12 #2

Nu är vi äntligen hemma från Sundsvall och IKEA. Lämnade Kasper till mamma först, och jag saknade honom direkt. Men han skulle på party ikväll, surströmming. Undrar om jag måste bada jycken imorrn...
 
Vägen till Sundsvall var lång och regnig. När vi väl kom fram var det folk överallt, trots att det inte varit löning. Vi som trodde vi var smarta att välja just den här helgen! Plockade på oss allt vi kunde tänkas behöva. Lite nya husgeråd till köket, en byrå, en tv-bänk till Patrics blivande tv-spelsrum, en bäddsoffa, ett skötbord, en barnstol, några vägghyllor, lyktor till uteplatsen, de givna värmeljusen, nya tallrikar (så nu kan vi faktiskt stänga skåpsdörren) och lite andra småprylar. När vi skulle packa bilen insåg vi att det där skulle aldrig gå. Patric hade mätt innan och sagt att det skulle gå in, men icke. Bäddsoffan fick lämnas tillbaka helt enkelt. Snabbt stopp på McDonalds innan vi for hem igen. Regnade nästan hela vägen hem också, inte så kul att köra då. Speciellt inte när det är kolsvart ute. Tänkte hur trist det skulle bli att komma hem och inte ha Kasper hemma, men Pysen var så jäkla gosjuk så det vägde upp. Men tomt är det utan jycken hemma. Han som alltid ska dela kudde med mig när vi ska sova, och sen trassla in sig i täcket vid mina fötter, snarkande och suckande. Underbara jycke.
 
Imorrn blir det montering av möbler. Ställde in allt i tredje rummet då vi kom hem så pass sent. Träna ska vi göra också, nu är det ett tag sen jag tog mig iväg på vattengympan. Bära ner grejer till vårt nya förråd också, så ska vi nog få till det tredje rummet också. Skönt att få allt klart! Hämta min tv och stereo som står hos farmor och se om vi kan hitta en soffa på närmare håll så gubben kan få sitt efterlängtade tv-spelsrum innan det ska bli barnrum om nåt år eller så.
 
Mina två pojkar som är hemma, Patric och Pysen, ligger i sovrummet och gosar. Tror jag och grabben ska gå och göra dem sällskap en stund innan det är bingen. Efter 2,5 timme på IKEA är jag helt färdig!

Lör 22 sep-12

Vid 8:20 in i klippet skjuts första grisen för Phoenix. Så kul att det kom på film! "En unghund också, det är ju skitkul!"
 

Fre 21 sep-12

Det har varit en lång dag. Mest för att jag varit ensam, och trött. Patric har jobbat sen mitt på dagen. Skulle sluta om ett par timmar egentligen, men var tvungen att sova natten så han är inte hemma förrän imorrn mitt på dagen. Och med noll ork har jag inte just orkat göra nåt alls. Mest legat i soffan och glott på tv med djuren som sovit konstant. Katten i spjälsängen och hunden tätt intill mig på soffan. Grabben har sparkat och haft sig. Bakade en kaka i alla fall, och den vart så jävla god så det är tveksamt om det kommer finnas nåt kvar av den som gubben kan smaka av...
 
Imorrn blir det en sväng till IKEA. Skrivit upp det vi ska handla, hyllplats och artikelnummer. Om jag känner oss rätt så kommer det fyllas på med massa andra saker. "Åååh en sån här måste vi ha, och den här med!".
 
Kollat på en film om några olika par som väntade barn. Självklart bölade jag som ett litet barn. Hormoner alltså, det är skrämmande.
 
Mest av allt vill jag ha min karl hemma, som kan hålla om mig nu när jag är blödig och ensam. Men kommer ha ett gäng pojkar i sängen ändå i natt. Hunden, katten och grabben i magen. Även fast jag känner mig ensam så är jag aldrig det. Grejen är väl att ingen svarar när jag pratar med dem...

Tors 20 sep-12

Fick "frukost" av mamma och farmor som kom förbi med fikabröd. Farmor fick träffa Pysen för första gången, fast vi haft honom i snart ett år. Man ses för sällan fast man bor så nära! Å andra sidan är ju vi dit rätt ofta och hälsar på. Husesyn, småprat, mys med djuren, sen for de vidare. Patric och jag tog tag i vår to do-list. Vart en turné på massa olika ställen. Vi skulle fixa en duschstång, kolla på utemöbler, scouta en bäddsoffa, skaffa amningsinlägg, köpa mat åt djuren, fixa nya innebandyskor åt Patric och handla lite mat. Bäddset, kudde plus täcke till spjälsängen köpte vi också. Blir väl eventuellt en IKEA-tripp i helgen för att fixa det sista till hemmet och grabbens födelse.
 
Helt jävla färdig var jag när vi kom hem. Min plan var att vila, men insåg att jycken behövde klippas, även kattens klor, alla grejer vi köpt skulle packas upp, disken skulle jag ta tag i. Men sen så! Patric fixade middagen under tiden, så efter det fick jag vila. Och jag har bara vilat sen dess. Typ.
 
Fick ju ett tv-spel häromdagen. Saw. Jag suger på tv-spel, råsuger verkligen. I alla fall såna man använder den vanliga kontrollen till. Är ju hur svårt som helst att styra med de här nya kontrollerna. Bättre var det på min tid, när jag var barn. Nåväl, jag försökte i alla fall. Först vart jag sprängd i småbitar 3-4 gånger i rad. När jag väl lyckades ta mig förbi den banan tog det evigheter att komma nånstans. Allt var ju så mörkt! Vart misshandlad av en gubbe, men jag råkade komma åt en knapp och hux flux låg han där död. När jag skulle vidare därifrån fick jag skallen bortblåst av en hagelbrakare. Då lessnade jag och tog ett bad.
 
Patric är på träning. För trött för att hänga på idag. Djuren sover så sött och jag tänker då inte sätta mig med tv-spelet igen. Ska bara ligga här, göra så lite som möjligt, vänta på min gubbe. Fika med honom sen somna. Det är min plan, ett lyckat recept för en bra kväll enligt en utmattad och gravid kvinna.

Ons 19 sep-12 #2

En härlig dag på jobbet. Det första jag fick höra var "Fan vad du börjar svälla Veronica!" och under dagen följde flera konstateranden om att jag blitt tjock. Men jag hade varit saknad, och jag hade saknat gubbarna.
 
Hem och pussade på gubben lite, vi tog hand om lite tvätt och donade innan middagsbuffé på Eastern Palace väntade. Mötte upp Patrics mamma och syster. Buffé är ovärt för mig då jag bara orkar ta en portion. Mannen min är buffékung däremot.
 
Mätta, ladda för innebandy. Träningsmatch mot Brunflo i Torvalla sporthall. En fördel med att vara "spelarfru" är att man kommer dit alldeles för tidigt, men får då bästa platsen. Nedsjunken i campingstolen som Patric fick hämta från bilen så jag skulle sitta skönt och med telefonen i högsta hugg var jag redo för match. Körde live update på begäran. Och vilken match sen. Jisses alltså, känslan från träningen igår infann sig under de 60 minuterna matchen varade. Vilken glädje, vilket tempo, vilket spel. Ja alltså, de som inte var där och kollade, det vill säga många eftersom vi var få på läktaren, de missade nåt. IBFF krossade BFK med 9-3, och jag kunde inte vara mer stolt! Det här laget vill jag se resten av säsongen, den här innebandyn vill jag ska stanna kvar, spelet och känslan måste hållas kvar till varje pris! Det här var underbart att se, så jävla roligt. En hel drös med riktiga delikatessmål. En fröjd för ögat. Den här matchen kommer jag gotta mig i länge. Brunflo som ska spela i division 1 denna säsong, mot ett IBFF som knep en av placeringarna under mittenstrecket säsongen som var i division 2. Idag var IBFF laget som platsade i 1an, helt klart!
 
Kvällsfika, levande ljus och reprisen av Bonde söker fru på TV4play. Pysen är ute på äventyr, Patric var ut och letade. Antar att ingen av oss kommer somna förrän vår bäbis är hemma igen.

Ons 19 sep-12

Väcktes av hantverkare igår. Vi skulle få ett nytt badkar, ny blandare och en duschstång. Äntligen slipper vi sitta och duscha!
Medans killarna höll på drog vi en lunch på Sammurai jag och gubben. Uträttade lite ärenden också, myste på.
 
När vi återvänt hem fortsatte vi myset. Kokade te och Patric plockade fram schackbrädet. Det var ju kul, den självutnämnde "mästaren" mot en som tyyyp vet vart pjäserna får flyttas. Tänker inte ljuga, jag vann inte en enda gång. Men nån gång i framtiden kanske jag kan lyckas göra det? Har inte riktigt tålamod för såna spel. Jag flyttar bara för att flytta, ingen direkt tanke bakom mina drag.
 
Mot kvällen mådde jag inte särskilt bra. Spysjuk och svimfärdig. Graviditetsrelaterat garanterat. Men efter en stunds vila och ompyssling av min käre sambo var jag på benen igen, och då var det mot sporthallen som gällde. Herrarna hade träning i hyffsad tid, så jag hakade på. Shit vilken rolig träning att kolla på. Det var bra tempo, bra snack och skön stämning. Om de lirar sådär på match skulle det fan gå bättre!
 
Bobby dök förbi på en kopp kaffe när klockan började närma sig läggdags. För mig i varje fall. Pojkarna fick sitta uppe och surra och kolla på fotboll medans jag försökte somna. Insåg att mina tuttar läckte. Lite skum känsla, och såg helknäppt ut. Men det hör ju också till en graviditet, så inga konstigheter. När jag väl lyckades somna var det ingen bra sömn direkt. Känns som jag bara slummrat då och då natten igenom. Strax efter 6 klev jag upp, då var det ingen mening längre. Ska ändå iväg och jobba lite nu, hjälpa till när det är grillning på Elektroskandia. Ska bli kul att träffa gubbarna igen!
 
Mina ögon svider, grabben sparkar, jag känner mig tjock och går och oroar mig för att jag ska få blöta fläckar kring behagen på bröstkorgen. Inte av gubbarna då såklart. Men såna där inlägg hoppas jag räddar mig! Lite småpinsamt annars.
 
Nä, dags att pussa på gubben och sen fara iväg.

Mån 17 sep-12

Måndagsdag! 17 månader med karln min nu. Tiden går fort!
 
Drog en fin sovmorgon, med några störningar under småtimmarna. Mamma ringde vid 10 och skulle komma förbi. Bara att kliva upp då! Släppte ut jycken på uteplatsen medans jag tänkte klä på mig. Då stod Halle och Östman från innebandyn utanför, och skulle precis komma in och plinga på. Östman hade skavsår och behövdes plåstras om. Några minuter senare dök mamma upp. Där stod jag, nyvaken i morgonrock och tofflor, med hemmet fullt av besökare. En trevlig morgon ändå! Spontanbesök gillas.
 
Fikade och surrade lite med mamma. Efter 12 kom min gubbe hem, och mamma for hem till byn och hämtade Kotten. De kom tillbaka sen för en mysmiddag. Kotten och Patric sprang runt och härjade så pass att han drabbades av Brytus Armus. Eller ja, han fick ett litet skrubbsår på armen. Och det var sååå synd om honom! Han fick plåster och en puss i pannan, efter att jag retat honom lite.
 
När finbesöket farit hem var det dags att tagga för innebandy. Träningsmatch mot JIB igen. Tänker inte säga så mycket om matchen då i varje fall jag är onöjd. Dock är jag stolt över min gubbe som lyssnade på mig och faktiskt provade skjuta. Han hängde ju! Nära på en andra gång också. Jag vet att du kan älskling, skjut bara för fan! Skjuter man inte gör man inga mål, ord som ekat i mitt huvud sedan barnsben. Och då har jag alltid varit en redig "målspottare" också.
 
Får ha Patric hemma hela dagarna tills på fredag nu! Åååååh vad skönt! Vi ska försöka göra klart all uppackning från flytten och få undan så även det tredje rummet kan bli fixat. Massor av mystid ska vi ha också. Haft en jävla abstinens efter honom när han jobbat så mycket.

Sön 16 sep-12

Mys och pyssel med gubben på morgonen innan han skulle iväg på jobbet. Känns som jag inte fått nåt alls gjort idag. En riktig slödag. Mår sådär, så har lite mindre energi än normalt. Lur på om det är baciller som ligger i bakhåll i min kropp... Det har jag ingen större lust med om man säger så.
 
Disken vart i varje fall diskad, och jag lyckades bränna en chokladkaka då jag inte riktigt hajade funktionen på spisen. Men nu har jag lärt mig, och jag äter kakan ändå. Man är ju inte kräsen heller! Så farligt vart det inte.
 
Djuren har lekt på uteplatsen större delen av dagen. Finverä, så har kunnat ha dörrn öppen, då har grabbarna kunnat kuta ut och in som de ville. Kotten, pappa och hans dam kom på besök. Kotten lekte med djuren, de fick gå husesyn, kollade på lite bäbiskläder och surrade. Sen dess har jag i stort sett legat utslagen på soffan. Helt färdig i kroppen och huvudet. Blir en tidig kväll. Djuren somnade för länge sen. Jycken var onöjd när jag släpade ut honom på kvällsrundan. Han lär ta ut sin hämnd tidigt imorrn... Ensam i natt då Patric jobbar dygn. Suck. Vem ska då väcka mig om jag drömmer mardrömmar?
 
Hormonerna gör sig mer och mer tillkänna. Börjar lipa för småsaker. Inget som gjort mig ledsen eller så, utan börjat gråta när jag hört nån som sjunger bra eller sett en gullig scen i en film. Det hör väl till. Magen börjar vara i vägen också. Den tar i överallt. Kan inte stå normalt när jag diskar till exempel för den tar i diskbänken. Den tar i när jag ska gå förbi Patric, och när vi håller om varann får jag luta mig lite framåt för att lyckas komma så nära som möjligt. Men den är mysig, bulan. Jag älskar den, jag älskar vad den står för, och jag älskar grabben som ligger där inne och växer.
 
Bingen för oss nu, för mig och mina tre grabbar. Sonen, hunden och katten. Kommer vara stort i sängen i natt utan min älskade sambo. Förhoppningsvis sover jag länge imorrn så han kommer hem snabbare. Får besök av mamma och Kotten också. Mysmiddag ska vi ha. Sen blir det innebandy på kvällen, äntligen!

Lör 15 sep-12

Patric puttade på mig imorse. Tydligen grät jag i sömnen. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag drömde att Arnold Schwarzenegger lyfte upp mig på en jättestor Hummer och ingen hjälpte mig ner. De som gick förbi och jag bad om hjälp ville ha skamliga förslag i utbyte om de skulle hjälpa mig. Vart så arg så jag började lipa, även på riktigt då tydligen.
 
Gofrukost med min älskade man och lite morgonmys med hela lilla familjen i soffan innan han skulle iväg och jobba. En hel dag solo skulle jag fördriva. Det var inga problem. Fanns ju både disk och tvätt att ta rätt på, det var även dags för hundens bad och kloklippning.
 
For och hämtade en spjälsäng till lillgrabben nu i kväll. N står den monterad och bäddad i sovrummet. Det enda som fattas är en unge, vår unge, som ligger i den. En broccoli- och bacongratäng hann jag sno ihop samtidigt som jag monterade sängen. Unnade mig ett långt bad, så nu kan jag grotta ner mig i soffan med levande ljus tills gubben kommer hem. Pysen är ute på äventyr, men tvivlar på att han ens lämnat uteplatsen. Lär väl kraffsa på dörrn när som helst gissar jag.
 
Imorrn då? Det är tänkt att Kotten, pappa och hans fruntimmer ska komma på besök. Kanske att jag ska ta och baka nåt till dess? Patric jobbar dygn, så är helt ensam från 12 imorrn. Triiiiist! Får försöka boka in fler besökare, så jag får lite sällskap.
 
I magen är det liv och rörelse. Mamma och pappa längtar efter dig grabben. Det är inte så länge kvar ändå tills du ligger i din säng, och vi står och tittar på dig, stolta som tuppar. 99 dagar kvar om du kommer på beräknat datum!

Fre 14 sep-12

Sovmorgon trodde jag. Nä. Att man aldrig kan sova länge! Men det kommer väl.
 
In på stan och fixa det sista med lägenhetsförsäljningen. Nu är det klart! Firade det med att köpa ett Buddha-halsband. Ja, jag är såld på Buddha, till Patrics stora lycka... Not. Toppade med en storhandling. Går ju in så mycket mat nu när vi har en fullstor kyl och frys!
 
Hem, dona med tvätt och disk. Svärmor kom på besök. Sen iväg på Jula och köpte kompostgaller för att provisoriskt ha som staket den lilla biten det inte finns nåt på vår uteplats. Ska göras riktigt senare. Men nu kan dörrn stå öppen och djuren komma och gå som de vill. Skönt för både oss och dem.
 
Kanske rekordstora hemmagjorda hamburgare till middag. Jisses, vilka enorma burgare. Cirka 220 gram styck. Frukt och chokladpudding till efterrätt. Det är ju trots allt fredag.
 
Och fredagen till ära gick jag och Patric på bio. Från reklamen innan och hela filmen igenom satt jag med kramp i vänstra sidan. Muskelkramper trodde doktorn. Vad det än är så är det sjukt jävla oskönt. Tur vi gick på en relativt kort film.
 
Djuren var så snälla när vi kom hem, låg och sov antar jag. Ögonen håller på att falla ihop på mig. Grabben däremot är i full gång som vanligt. Struttar runt i lite nya mammakläder jag köpt idag. Skönt att kunna känna sig snygg fast än att man bara blir större och större.

Tors 13 sep-12

Varit själv hemma hela dagen. Patric kommer väl hem när som helst. Nästa vecka får vi lite mer tid ihop hemmavid. Fått en jävla massa gjort idag i alla fall. Jisses vad kartonger och påsar som packats upp! Vårt tidigare totalt överfulla tredje rum är nu knappt halvfullt.
 
Pysen, älskade katt, har blivit en stor katt nu. I tisdags och igår har vi varit ute på uteplatsen allihopa tillsammans. Men idag fick han smita iväg på egna äventyr. Det var en trevande och försiktig kisse som gick igenom staketet och bort över gräset. Jag stod och tittade på honom ett tag innan jag gick in. Väl inne var jag som en nyfiken pensionär. Stod och spejade i fönstren efter honom. Såg ingen kisse. Efter 40 minuter kraffsade det på altandörren. Där stod han, vår älskade Pysen. Nu smyger han omkring inne, lugn och go. Nöjd efter sitt äventyr gissar jag. Vår lilla kisse är nu utekatt. Så länge han klarar sig undan olyckor och alltid kommer hem igen är det inga problem. Men det kändes i "mammahjärtat" när han tassade iväg på egen hand.
 
Gubben min kom hem en sväng på middag. Fick visa upp vad jag åstadkommit under dagen, samt utsätta honom för mitt hopkok, fläskfilépasta. Den var godkänd! Kanske finns hopp för mig också. Må lära mig baka bullar nu också.
 
Soffmys med djuren, levande ljus i fönstret och på bordet. Luktar liljor här. När som helst kliver min man in genom dörren. Imorrn är han ledig. Då blir det en mysig dag, och intensiv gissar jag! Grabben följer sitt schema och sparkar som en riktig vilde där inne. Skulle inte kunna vara lyckligare än vad jag är! Min underbara lilla familj.

Ons 12 sep-12

Sov riktigt dåligt i natt. Brukar bli så första nätterna på ett nytt ställe för mig.
 
Började dagen med ett läkarbesök. Fick utskrivet recept för att få bukt med magkatarren. En graviditetskrämpa mindre i alla fall. Mysfrukost med Patric sen innan dagen drog i gång på allvar.
 
Fyllt våra fyra garderober. Behöver ett par till... Hängt upp fler gardiner och lite lampor. Piffat lite grann. Kasper och jag har varit ute och åkt större delen av eftermiddagen för att skaffa grejer. Det är fortfarande kaos här hemma, men nu liiiite mindre kaos. Kommer ta några dagar det här alltså. Särskilt nu när Patric jobbar så mycket och jag ska göra det på egen hand. Kroppen säger ju upp sig ganska fort numera. Men, som sagt, det börjar likna nåt nu. Det börjar likna ett hem. Om man sitter i soffan vänd åt rätt håll ser det riktigt mysigt ut. Tittar man över axeln ser man kaos, kaos och åter kaos.
 
Efter avsnitt nummer 305 av Skilda Världar får jag nu vila några veckor innan nästa box kommer. Det var en nyfiken Patric när avsnittet var slut. Om han inte är snäll mot mig kommer jag spoila. Se så älskling, nu är det bara att börja slicka röv!
 
Djuren ligger tätt intill varandra på soffkanten, lillebror i magen lever om som vanligt. Patric spelar spel, jag myser i mina tofflor och min morgonrock som känns värdig en konung. Lägenheten doftar kokos och stearinljusen värmer extra mycket. Mysig kväll helt enkelt!

Tis 11 sep-12

Dagen med stort D hade nu äntligen kommit. Upp 7.30 för att vakna till innan besiktningen av vår lägenhet. Den gick snabbt och smärtfritt. Sen drog vi i gång. Upp och ner upp och ner upp och ner för trapporna. Till slut var det enooooorma släpet fyllt och vi körde iväg med släp nummer ett. Lunchade på Tages med Michel som skulle hjälpa oss bära. Halle mötte upp även han. Medans pojkarna gång på gång fyllde släpet var jag i nya lägenheten med djuren och packade upp så gott jag kunde. Men pojkarna bar grejer för fort, och nu är vårt tredje rum fuuuullt av grejer. Har lite att pyssla med den närmsta tiden i alla fall... Köket och badrummet är relativt klart i varje fall, då klarar man sig rätt bra. Fått upp lampor, gardiner, blommor och några prydnader, så känns riktigt hemtrevligt här mitt i allt kaos. Visserligen är dörren in till rummet av kaos stängd, det hjälper avsevärt.
 
Mot kvällningen var det dags för träning. Släppte av Patric på sporthallen och jag drog på badhuset. Skulle prova på Aqua Zumba. Det är nåt jag inte gör om igen. Vilket jäkla fjanteri alltså, verkligen inget för mig. Nä, kör vidare med Aqua Power-passen där man får använda vikter, och inte bara skakar på tuttarna och höfterna, samt skriker "I love Zumba" och skvätter vatten...
 
Riktigt mysigt kvällsfika framför Skilda Världar i vårt nya hem. Känns riktigt bra det här alltså! Ska bli så kul att göra i ordning här hemma. Men nu är det fan i mig dags att slockna. Är sjukt sliten efter den här dagen. Det verkar även djuren vara. Katten smyger runt försiktigt, hunden ligger helt utslagen på soffan. Tror vi kommer somna gott allihopa. Första natten i vårt nya hem. Grabben har kommit i gång och börjat sparka nu lagom tills det är läggdags. Längtar tills han får se hur vi bor.

Mån 10 sep-12

Vaknade efter en lååååång sovmorgon, trodde jag. Klockan var minsann 7. Tar väl ett tag att komma ur rutinen att kliva upp med tuppen, men har ju hunnit massor idag å andra sidan. For på stan med Patric och fixade papper med lägenheten, plus en fika och lite småshopping. Har redan skrämt upp honom med saker jag skulle vilja ha i vår nya lägenhet. Vidare iväg på lägenhetsbesiktningen, och vi fick nu nycklarna till vårt hem! Började köra ett par lass när Patric var på jobbet. Kom nyss därifrån. Jag och Kasper har småpysslat lite. Satt upp några blommor i fönstren och en lampa, så det ser lite bebott ut. Imorrn är det den stora flyttardagen. Som tur är har vi fått hjälp av några karlar från innebandyn som ska bära saker imorrn. Tur man har så fina vänner!
Hämtade tapetböcker också, för det ska göras om. Inget gjort sen forntiden, så det är dags att förnya, fräscha upp och få till det så som vi vill ha det.
Adressändrat nu också, så det är grett.
 
Haft sån konstig smärta i vänstra sidan hela dagen, från strax nedanför armhålan och en bit ner. Krampaktigt. Lite vila ska väl bota det? Undrar om det är graviditetsrelaterat. Misstänker det. Men grabben verkar må bra. Han är riktigt vild där inne. Full fart mest hela tiden, sparkar och bökar.
 
Får avrunda kvällen med lite vila. Serier, vatten i massor (blir så otroligt törstig på kvällarna numera) och snälla djur. Vid 23 är min man hemma.

Sön 9 sep-12

Normalt skulle detta vara kvällen före en ny arbetsvecka, men så är inte fallet numera. Nu är det långledighet! Idag har vi packat ännu fler flyttkartonger. Börjar vara rätt glest med saker här hemma... Näst sista natten i lägenheten, sen börjar vårt liv tillsammans på ny adress i en lägenhet som är vår alldeles egen där våra djur kommer kunna springa ut och in och vår son växa upp. Kliar i mina fingrar, vill inreda och fixa och dona så det blir hemtrevligt. Jag har redan en massa idéer. Ska bara övertala Patric. Vi har kanske lite olika stil. Jag är mer för lantligt inredning och han gillar mer modernt. Vi kan nog mötas halvvägs.
 
Vart ingen vattengympa då kroppen var alldeles för öm och stel när jag vaknade imorse. En kort kväll i klackar var för mycket för min numera 8 kilo tyngre kropp. Bokat ett pass på tisdag kväll istället, efter en dag av flytt. Blir intressant att se om jag har energi kvar då, men ska försöka!
 
Porslinet och allt är nerpackat. Stackars oss, måste äta ute varje måltid nu tills vi kommit på plats i nya boendet. Moahaha!
 
Djuren har slocknat på soffan, Patric är på gymet. Han har även hämtat en babysitter och en amningskudde. Längtar tills han kommer hem så jag får se dem! Längtar ännu mer tills vi får använda dem. Tills jag får lägga vår son på kudden när han ska ammas och gunga honom i hans babysitter. Han har levt om som tusan idag! Min mage kommer vara alldeles knölig om han fortsätter såhär. Hihi!

Lör 8 sep-12

Nyss parkerat bilen. Varit på 50-årskalas för Patrics faster ute i obygden. Halvjobbigt med stora kalas när man är nykter. Hög musik, folk som raglar runt, extremt trött var man också. Svullade tacos som demoner och surrade en del. Kom hem till en glad hund och en bråkig katt.
 
Vaknade tidigt imorse av någon som sparkade mig i magen. Mammas lillgrabb! Upp, morgonmys med djuren medans gubben sov vidare. Försökte vid två tillfällen få upp honom, utan framgång. Till slut klev han upp när han insåg att han var hungrig, så då vart det lördagsfisken på Åhléns. Följdes av lite shopping och strosande på stan.
 
Godis och Skilda Världar innan vi for iväg på kalaset. Patric räknar numera inte tid som tid, utan han räknar den i Skilda Världar-avsnitt. Illa...
 
Dödstrött störtar jag nu i säng. Återstår att se om jag vaknar i tid för att gå på vattengympa imorrn, annars blir det till veckan.
 
Nåt annat som blir till veckan, om allt går som det ska, är att vi får flytta in direkt i nya lägenheten. Vore så grymt jävla grett att slippa flytta alla grejer två gånger, och få allt det här överstökat. Håller tummarna!

Fre 7 sep-12

Så var den gjord, min sista arbetsdag. Fick cocosbollar och bjulunch. Många kunder som hört ryktesväg att jag skulle sluta, och tyckte det var tråkigt. Så de pratar om mig på firmorna alltså! Hehe, det är ju kul. Mysig känsla att så många verkligen bryr sig!
 
Kom återigen hem till konfetti. Kasper Led Zeppelin! Byracka... Fredagen till ära har vi gjort så lite som möjligt. Middag ute och godis från Hemmakväll. Patric är på väg till gymet, och jag i säng. Har stängt av alarmet på telefon. Undrar om jag kommer vakna till på måndag och tro att jag försovit mig? Brukar vara hyffsat förvirrad på morgonen...

Tors 6 sep-12

Hade avslutningssamtal på jobbet idag. Ännu fler har även sagt hur trist det kommer bli när jag ska sluta. Men ska in och gästspela ett par dagar fram över. Bemanningsföretaget hade strulat till det med mina rapporterade timmar, så det hade fakturerats fler än jag jobbat. Lejsamt att jag ska behöva jobba mer för att de strulat till det, men det är bara att göra det och se glad ut. Får ju trots allt träffa folket lite mer.
 
Var och hämtade massa barnkläder efter jobbet. Nu har vi en del för de första månaderna. En glad jycke plockade jag upp hos farmor sen. Hon är så kär i honom. Som de flesta andra är. Han är go vår hund, riktigt go.
 
Patric pep precis iväg på träning. Är väl bara att somna nu då. Sista dagen imorrn på arbetet, sen börjar stöket med flytten. Äntligen är det dags!

Ons 5 sep-12

En dag som kantats av jobbiga foglossningar. Men det har funnits en del solglimtar. Insett återigen hur mycket jag kommer sakna "gubbarna" på jobbet, och att de faktiskt kommer sakna mig med. Det är så gulligt hur mycket de bryr sig. De frågar hur jag mår, hur bäbisen mår, hur allt går för oss med flytten och om jag kommer tillbaka till Elektroskandia när jag varit mammaledig. Det är lite som en till stooooor familj, folket på Elektroskandia.
 
Plockade upp Patric för en gemensam middag. Han jobbar natt. När vi kom hem möttes vi återigen at postkonfetti. Lagomt tills att katten slutat göra smällkarameller av toarullarna varje natt så har hunden börjat tugga sönder posten i småbitar. De gillar att pyssla, våra djur...
 
Nu är de snälla, djuren alltså. Och jag känner mig ensam. Saknar min gubbe nåt så fruktansvärt mycket, även om det bara är strax över två timmar sen jag skjutsade tillbaka honom till jobbet. Men vi ska äta frukost ihop imorrn innan jag far på jobbet. Det ser jag fram emot. Och jag ser fram emot god natt-samtalet jag ska ha med honom om en stund. Att få höra hans röst innan jag somnar betyder mycket.
 
Verkar ordna sig bra med nya lägenheten. Om allt går som det ska kan vi flytta in i slutet av nästa vecka, vilket innebär bara 2-3 nätter på annat ställe än vårt hem. Och det kommer nog inte bli så mycket körande av grejer då vi kan få ställa våra saker i nya lägenheten så länge. Det är så skönt att allt bara löser sig, så fruktansvärt skönt. Det var ju många hinder på vägen i början.
 
Är lite hormonell nu på kvällen. Känner mig lite gråtfärdig. Mest för att jag saknar Patric, men också för att jag är glad då sonen sparkar, och för att jag är så lättad att allt löser sig. Life is good.

Tis 4 sep-12

Idag har jag varit Häxan Surtant. Uscha vad grinig och less. Dödstrött när jag vaknade, såg en bild som pappa lagt upp när han satt på älgpasset, och allt gick fel på morgonen. Ja, resten av dagen känns det som. Bara en massa strul och stök. När det var 10-15 minuter kvar tills jag slutade öppnade himlen sig och det fina vädret var borta. Hade hellre suttit i skogen imorse och hela förmiddagen, kan jag ju lugnt säga!
 
Kom hem till hundens reklam-konfetti. Måste komma på en bra lösning för posten om vi vill ha den hel... Djuren far runt som ett par illbattingar fortfarande, och jag har tagit tag i flytten. Tre kartonger och fyra stora sopsäckar, det får räcka för idag. Jag är inte alls på humör för nåt just nu. Tur Patric jobbar, annars hade det säkert gått ut över honom. Jag har svårt att bita ihop längre stunder.
 
En mozarellapizza, choklad och serier i min ensamhet, det är min medicin för tillfället. Dags att varva ner, grabben lever om för fullt. Han brukar komma igång rejält när jag är upp i varv. Tolkar det som ett tecken på att jag borde lugna ner mig, att han blir stressad han med. Så, soffläge!

Mån 3 sep-12

Min sista arbetsmåndag började med ett besök hos barnmorskan. Magen mättes, prover togs och vi lyssnade på hjärtslagen. Full fart på grabben, han sparkade till dopplern när vi lyssnade på honom. Busunge! Magens mått var fint, och så även värdena. Lite lågt på järn, men får knapra mer tillskott så ska det gå till sig!
 
Arbetsdagen har varit relativt lugn, tack och lov. Återigen bråkar kroppen med mig. Höfterna, ryggen, knäna och ljumskarna. Bara fyra dagar kvar nu.
Något skumt hände. I fredags gick mitt avtal med Academic Work ut, så de skulle förlänga en vecka så jag kunde jobba den här veckan ut. Tidigare har det alltid stått ett startdatum och ett slutdatum på avtalet. På det här stod det ett startdatum och sen "tillsvidare". Undrar om de gjort fel? Var tvungen att ringa facket och höra vad som gäller. Det första han sa efter att jag förklarat situationen var "grattis" och fnissade till. Det här är ju bara bra för min del. Antingen får jag jobba vidare på ett eller annat sätt, eller så har jag inkomst ändå varje månad då det är deras skyldighet. Annars får de säga upp mig på giltiga grunder, och då är det en uppsägningstid på en månad, vilket innebär en månadslön till in på kontot. Så det ekonomiska fram till föräldraledigheten är på det torra. Fan vad skönt!
 
Patric jobbar sent. Gräsänka, trist! Fick i alla fall ett otroligt uppiggande meddelande på Facebook imorse. Förra sommarn hade vi ju en gråhund ett par veckor. En valp som skulle skjutas bara för att ägarn inte hade tid att leta hem åt honom. Han hade sålt hunden tre gånger och fått hämta igen honom tre gånger då de som köpt honom antingen inte betalat eller misskött hunden. När jag ringde och bölade i telefon att han inte fick skjuta hunden, utan han kunde bo hos oss så länge tills han fick ett hem var han cirka 10 minuter från döden. Istället tog det 45 minuter, så fick jag kopplet i handen. "Här, gör vad du vill med honom". Jag satte ut en annons och fick massor av svar. Valde till slut en kille i Linköping som hade hundar sen innan, men han hade ingen hund att jaga gris och älg med, samt att han behövde hunden till sin eftersöksfirma. Phoenix, som vi döpt hunden till, skulle få hålla på med jakt/eftersök minst tre dagar i veckan året om. Den här killen hade även två jaktmarker, varav han bor på den ena. Phoenix skulle aldrig få stå ensam i en hundgård, han skulle få komma in när killen kom hem från jobbet och han skulle aktiveras väldigt mycket. Valet var inte svårt, han fick köpa honom. Och idag fick jag bild på Phoenix, vad stor han blivit! Startade därmed dagen med ett stooooort leende. Det är så skönt att veta att en tidigare dödsdömd hund numera lever ett underbart liv.
 
                             
Här är han valp, myser med Patric.    Och här är han nu.
 
Vet inte riktigt vad jag ska fördriva min kväll med. Ska väl bara ta det lugnt. Laga lite mat, mysa framför serier med djuren. Längta efter min gubbe.
 
Sen... Alltså, jag har inget problem med grannar som spelar hög musig på dagtid. Men, de kan väl ha bra musiksmak då?! Skönt att man slipper de här människorna snart.

Sön 2 sep-12

När de flesta vaknade bakfulla idag vaknade vi i tid, åt frukost tillsammans och for iväg på våra respektive träningspass. Släppte av Patric på gymet, och jag for till badhuset för mitt första vattengympapass. Det var jag och tre tanter. Passet var över på 45 minuter, och det kändes rätt bra. Kunde inte göra alla rörelser, men hängde med ändå. Fick några sammandragningar då jag antagligen gick ut för hårt, så tog det lite lugnare och resten av passet gick bara bra.
 
Tog en lunch på Tages där vi mötte min moster. Sällan man träffar na, så vi spenderade lunchen med henne och surrade lite.
 
Vidare hem, sen plockade vi upp Patrics mamma och for till Dvärsätt på loppis. Fyndade lite kläder åt mig, lite barnkläder och några barnböcker. Nu är grabben kirrad klädväg de första månaderna. Han har det absolut nödvändigaste, men har en känsla av att hans garderob kommer fyllas på rätt bra av våra anhöriga.
På väg hem från svärmor öppnade sig himlen, och den korta biten till bilen räckte för att jag, Patric och Kasper skulle bli helt jävla genomdränkta. Stackars Kasper, han var inte alls nöjd.
 
Resten av dagen har vi myst i soffan framför sport och Skilda Världar. Lyxade på med kolbulle till sen middag, och jag ser nu ut att vara längre gången än vad jag är. Även Patric känner sig gravid. Hyffsad klump man får i magen av kolbulle, men det är ju så satans gott!
 
Imorrn ska vi till barnmorskan, sen åker jag till jobbet och gör min sista måndag på ett bra tag. Blandade känslor inför det. Självklart ska det bli astrist att lämna alla, men samtidigt skönt som jag sagt innan. Lär dyka förbi där och hälsa på kan jag tänka mig. Se så pojkarna sköter sig! Typ.

Lör 1 sep-12

Ååååh vilken mysig dag vi haft! Det behövdes, efter en inte allt för mysig natt. Jävla kattfan alltså, fick nå cp-ryck och jävlades konstant. Det slutade med att jag började gråta (hormoner och frustration, ingen bra kombo) och sov på soffan för att hålla katten sällskap så vi alla fick sova.
 
Men, som sagt, den jobbiga natten vägdes upp av en underbar dag. Sjukt fint väder! Började med lite lördagsparty här hemma. Drog på "La la love" och dansade runt allihopa. Energyboost deluxe! Sen for vi på stan, jag och gubben. Fyndade lite på konkursutförsäljningen hos Babyproffsen här i stan. En mammatröja till mig bland annat, med en liten babytyngdlyftare på magen. Kändes som givet att jag skulle ha en sån, med tanke på pappan.
Strosade lite på stan, som var otroligt levande idag. Det var backluckeloppis på torget, samtidigt som det var nån slags föreningsdag där. Jag utmanade Patric i skytte. Uppvärmningsrundan slutade vi lika på, men rundan efter fläskade jag iväg fem skott innan han hade hunnit få iväg sitt tredje. En bom för mig, två för han. Nöjd tjej! En lunch på Åhléns med den fina lördagsfisken vart det också så klart!
 
Mådde inte alls bra när vi kom hem. Magkatarren som spökade. Kramp i bröstet och övre magen, så jag gick och la mig 1,5 timme. Det är ovanligt för mig. Först att sova mitt på dagen, men sen att mina powernaps är kortare än 4-5 timmar. Mitt powernaprekord är 16,5 timme...
 
Soffmys med lilla familjen framför Skilda Världar även denna kväll. Imorrn väntar mitt första vattengympapass, sen eventuellt loppis i Dvärsätt. Fynda lite mer barngrejer kanske!
 
RSS 2.0