Tors 29 nov-12

Här sitter jag nu, på en kudde på golvet, efter att ha varit vaken i 12 timmar och nu redo att gå till sängs igen. Patric for iväg på jobbet strax före 9, jag och djuren somnade om. När han kom hem på lunchen jagade han upp oss alla tre ur sängen. Vi som mådde så gott! Drömde dock att han hade kastat ut mig för att jag skrivit om bindor på Facebook. Han har garanterat nu när jag varit vaken att det aldrig skulle ske. Pjuh!
 
Senaste dagarna har foglossningarna börjat göra sig påminda ordentligt. Ljumskarna och allt däremellan har känts som de ska ramla isär, och att gå är en utmaning. Med långsamma och kontrollerade steg tar jag mig i varje fall framåt, men sällan är det graciöst. Får jobbet gjort åtminstone, från punkt A till punkt B. Är ju ingen jävla catwalk jag går på ändå, så...
 
Ja ryggen har ju inte blitt just nå bättre den heller, snarare värre. Större yta som gör ont, och jag har blivit mer hindrad i mina rörelser. Imorrn skulle läkarn ringa för att höra hur det gått. Ska då tala om att deras "Alvedon och avvakta" kan dra nånstans där solen aldrig skiner.
 
Middag blev det på Eastern Palace idag, tillsammans med Patrics mamma, syster och bror. Ett tillfälle tyckte jag att klä upp mig lite. Gäller att passa på. Dock har jag endast en klänning som passar för tillfället, men mammatights har jag! Efter mina konstiga drömmar om att Patric skulle slänga ut mig och tankar som dykt upp (fråga mig inte varför, gissar på hormoner?) om att han skulle tycka att jag är tjock och tråkig och bara går i myskläder så ville jag piffa till mig lite extra. Han tyckte bara jag var löjlig som tänkte så, att jag ändå är vackrast i hans ögon trots +16 kilo och har växt ur mina kläder med råge. Han är go han min gubbe!
Kasper fick hälsa på farmor när vi var och åt. Hon har varit lite klen senaste dagarna, men verkade piggna till direkt när den glada jycken kom dit. De hade myst, och han hade fått sina älskade Havre Fras som han blir bortskämd med hos henne. Satt och surrade med henne ett tag efter middagen, och hon fick träffa Patrics mamma.
 
Svärmor fick hänga med hit en sväng då Patric skulle till Valla bara en stund senare och plocka upp folk inför innebandyträningen. Passade på att ha en liten Facebook-kurs med henne, för hon tyckte allt var så svårt och hopplöst. Lurade in henne på de underbara köp och sälj-grupperna som finns, där jag fyndat massor och drivit Patric till ett mindre vansinne. Men han har inte varit missnöjd med något av mina fynd i alla fall...
 
Efter en lång dusch kröp jag ihop i soffan med hunden när karln var på träning, glodde lite tv. Spelade patiens i reklampauserna. Jävla beroendeframkallande spel alltså! Några sidor ur Katerina Janouchs första bok plöjdes också. Började med att läsa tredje boken i serien och fastnade. Så nu har jag börjat från första. Kan det vara för att jag själv väntar barn som jag gillar att läsa om en barnmorska som även är fyrbarnsmamma?
 
Djupa suckar, det gör ont. Mycket ont. Lite must på det här så, och mest troligt ett antal omgångar patiens...

Ons 28 nov-12

Den verkar ha börjat, uppladdningen inför förlossningen. Vaknade 6.30, så jävla hungrig. Smög upp och gjorde fika. Plockade upp tidningen som låg innanför dörrn, tände den lantliga lampan ovanför köksbordet. Skivade banan, plockade fram russin och fil. Pysen kom smygandes, gosjuk och ville ut. Även Kasper vaknade till, kom långsamt tassandes ut från sovrummet alldeles ruffsig i håret. Ute var det alldeles mörkt och stilla, från sovrummet hörde jag Patrics snarkningar. Till och med grabben i magen sov fortfarande. Njöt av min mysmorgon 1,5 timme innan jag gick och la mig igen. Kasper la sig på rygg på min arm så nära mig han kunde komma, och började snarka. Väckte Patric som fick krypa upp intill mig han med. Ganska kort därefter snarkade även han igen. Där låg jag mellan två snarkande pojkar, inte så lätt att somna om då direkt.
 
När vi vaknade till i hygglig tid (mitt på dagen) var det dags för tvättstugan! Vad skönt det är nu när vi äntligen kommit i kapp med tvätten efter flytten och allt. Har tagit lite tid... Nu går det ju fort att köra ett par maskiner och vips så är det torrt, invikt och klart. Patric skulle iväg en sväng på jobbet, så jag passade på att dra ner i tvättstugan för att stryka gardiner. Jojo, nu skulle det pyntas inför advent. I köket hänger nu en julröd kappa med hjärtan och änglar på, och i vardagsrummet julröda enkla längder. Känns ändå som att det fattas nåt. Adventsljusstakar i fönstren kanske? Vi är båda ny på det här med julpynt i vårt hem. Vi har ju en julstjärna (snöflinga) i alla fall.
 
Golven fick sig en redig omgång också, så nu kan man äta direkt från dem. Kanske gick jag steget för långt när jag städade städskåpet? Disken står ren och uppradad i diskstället och räkningarna är betalda. Det har alltså varit en sån dag idag, en vuxendag. Såna dagar är tråkiga tycker min karl. Men jag försöker se det positivt, att vi klarat av ännu en dag och ännu en månad av vuxenlivet, och det är ju bra gjort.
 
Mot kvällen var det match i Korpen. Ännu en vinst för Patrics lag. Träffade Fredde och Dimma och missade när de gjorde typ 2-3 mål. Uppfattade i varje fall att de vann.
 
Slutvalet i Bonde söker fru. Vi hade tippat rätt på 3 av 4 val. Känns lite trist att säsongen lider mot sitt slut. Två avsnitt kvar. Resan och "vad hände sen". Hur många par höll ihop egentligen?
 
Gubben har lagt sig, Pysen sitter och glor, Kasper ligger väl i sängen och värmer upp min plats. Omkring mig är det tyst, ute faller tjocka snöflingor sakta ner. Min kropp värker, jag är inte trött. Grabben är lugn, så om jag försöker får jag nog somna rätt fort.
 
 

Tis 27 nov-12

Bara för att alarmet var ställt imorse fick jag knappt nån sömn alls. Vaknade av smärtan, av oron att försova mig, av att jag var kissnödig, av att hunden hade trasslat in sig i mitt täcke, av att gubben snarkade. Ja till slut ringde ju den där klockan då, och trodde inte jag kunde vara just nå tröttare.
 
For in på förlossningen, och fick gå in i ett rum. Var lite som ett studiebesök samtidigt, ingen av oss hade varit där förut. Fick berätta om mina krämpor för en barnmorska och hon kände på magen. Sen fick vi vänta. Det kom in en ny, samma procedur, och så vart jag kopplad mot nån övervakning som hade koll på bäbisens hjärtslag och mina sammandragningar (gissar jag). De 20 minuter jag skulle ha de där grejerna på magen blev 45 minuter innan jag vart fri. Sen var det bara att vänta igen, och vänta. Fick sen byta rum, och där fick vi vänta. Fick veta att läkaren skulle titta förbi, och efter ännu en stunds väntan dök det upp två stycken som jag skulle berätta om mitt problem med, de skulle klämma på magen båda två och sen kladdade de ner mig med gele. Gjordes ett ultraljud, och i vecka 37 var det inte lätt för mig eller Patric att se just nåt konkret. Huvudet, ryggraden och benen lyckades i alla fall jag urskilja, och vi fick se hjärtat som slog fint samt urinblåsan. Mina njurar undersöktes i samma veva, och allt var fint. Grabben essar alla test, som Patric sa. Det är ju skönt att allt är bra med honom i alla fall! Efter att läkarn gjort sin undersökning skulle hon överlägga med överläkarn, och då fick vi vänta mer, och en stund till. Till slut kom hon tillbaka, sa att det skulle göras blodprov. Återgick till att vänta, en ny sköterska dök upp och stack mig i armen, sen fick vi åka på rast en stund. Hem, rasta hunden, äta lunch, sen tillbaka. En ny läkare den här gången. Proverna såg bra ut, såklart, och jag ordinerades "Alvedon och avvakta" efter att jag än en gång beskrivit mina krämpor och blivit klämd på magen. Jaha, inte så oväntat kanske, verkar vara svårt att bli läkare. Tror dock inte alls att det är nåt allvarligt fel på mig, men jag har ju redan provat smärtstillande tabletter och salvor, vila och värme, utan framgång. Varför skulle det funka nu för att det var på läkares ordination? Jaja, skulle bli uppringd på fredag för en återkoppling om hur det går.
 
Vi passade på att fika med Patrics pappa och bror en sväng innan vi for hem till våra älskade djur igen. La mig i soffläge, Patric drog på gymet. Fick upp vår julstjärna i fönstret i alla fall. Övervägde att hänga upp julgardinerna, men insåg direkt när jag packade upp dem att de verkligen behövde strykas innan, och då gav jag upp. La mig på soffan igen, nöjd över julstjärnan som pryder vårt fönster.
 
Myste ner oss framför en film när min nytränade man kom hem igen. Efter två Panodil har jag lika ont, men tänkte ge det ett par försök för att se om det ger med sig. Inte sådär jättepigg på att trycka i mig typ fyra tabletter om dagen i fyra veckor, så om det skulle funka får det bli de gånger jag ska göra nåt som de sväljs. Andra stunder kan jag bita ihop, som jag gjort ett par veckor redan.
 
Lite kvällslek på Lövsta hann vi med. Tog med oss Kasper så han fick kuta fritt på gräsplanen täckt av snö. Underbara jycke!
 
Måttligt trött nu efter en rätt intensiv dag, trots all väntan, och alldeles för lite sömn natten som var. Har dock fastnat framför Patiens, som jag var dum nog att ladda ner till telefonen. Hade ett enormt beroende av det förr, och fastnade lika lätt denna gång. Inte bra, inte bra, men det är nåt att göra när jag spenderar så mycket tid liggandes på soffan...

Mån 26 nov-12

Fick en kyss imorse, sen somnade jag och djuren om. Patric, så onöjd när han börjar jobba 8. Jojo, en annan började ju 6.30, men men... Fast imorrn ska vi båda upp tidigt, och jag tycker också det känns vemodigt. Men måste göras.
 
Jaha, ja idag var det en lugn dag. Gubben kom i och för sig hem 2,5 timme efter att jag och grabbarna klivit upp (ja, vi är lökar men jag är på tjocken) och då var det dags för ett besök hos barnmorskan. Beklagade mig över smärtorna, och då ordnade hon så att vi imorrn klockan 8.30 har ett bokat besök på förlossningen för att se vad det kan vara samt om jag kan få nån lindring. Hoppas! Skönt i alla fall att vår första gång på förlossningen är ett bokat besök och inte ett falsklarm eller nåt.
I magen verkade allt bara bra, var väl mitt blodtrycks om var lite högt sa hon men det är säkert för att jag trissade upp mig när jag gnällde över allt det onda...
Sen var det dags för föräldragrupp. Hade gruvat mig som tusan då jag inte kan sitta just nå länge. Men, jag högg tag i en saccosäck och tog plats på golvet direkt, och då var det inga problem! Dagens tema var förlossningen. På slutet gjorde vi lite avslappningsövningar, och det var mysigt. Mest för att det kändes som en kvällsträff i och med att det var kolsvart ute och mörkt i rummet, och dels för att vi damer fick ligga nersjunkna i saccosäckarna. Myspys!
Grabben har en av dagens livliga stunder precis den tiden föräldragruppen är. Idag var inget undantag. Höjde mysfaktorn en del!
 
Nog för att det är grymt att känna honom röra sig, men nu för en stund sen låg jag och halvskrek då han bökade runt och tryckte. Inte alls skönt då han prickade en del ömtåliga ställen. Han gav sig fort, och började hicka istället.
 
Lillebror var hit en sväng. Han hade anlitat taxi Englund/Sandin för att ta sig till flygplatsen. Då fick han snällt umgås lite nån timme innan han fick lov att fara vidare hem till Kalix.
 
Förresten, skönt innebandyförbund vi har här i länet? Ska fan bli chef över det, om det är ett betalt uppdrag.

Sön 25 nov-12

Känner mig handikappad, på riktigt. Knappt nånting kan jag göra, ytterst lite orkar jag, lastar över så mycket som möjligt på Patric då min kropp säger ifrån. Lite disk och en snabb sväng med dammsugarn uträttade jag idag, med mycket vila mellan de två grejerna. Har annars varit liggande och känt mig hopplös, innerligt önskande att grabben vill födas tidigare så jag får en chans att inte ha ont konstant. Gick in i vecka 37 idag, vilket innebär att det räknas som en fullgången graviditet om en vecka, och då får han gärna komma på studs!
 
Djuren har gjort mig sällskap i soffan, inte klagat alls på att matte är lat eller tråkig. Pojken i magen har varit lugn och snäll mest hela dagen. När jag hämtade Patric efter att de kommit hem från Sundsvall vart det fart på lillen. Han verkade höra att pappa var hemma igen, och började böka runt.
 
Matchen idag vann de med 6-10. Så jävla skönt. Kung liveupdate från Bobby som var på plats. Nu är herrarna spellediga till den 15e december, i serien i alla fall. Ska väl klämmas in nån eller ett par DM-matcher som jag förstod det.
 
Vilket helvete, och i-landsproblem, det är när inte motorvärmarstolpen funkar som den ska. Vi har inte fått koden till vår stolpe, så ni kan ju förstå att jag var måttligt road när jag skulle skrapa isrutorna från helvetet när Patric skulle hämtas. Fy faan säger jag bara. Har ju en fungerande motorvärmare samt kupévärmare, men inte fan kan vi använda dem heller. Får bli ett samtal till hyresvärden imorrn banne mig!
 
Har suttit upp för länge nu, det är tungt att andas. Måste lägga mig ner. Hur fan ska det gå imorrn, då vi först ska till barnmorskan 14.30 och direkt på 1,5 timmes föräldragrupp efter det? Må ta med mig en madrass eller nåt så jag kan ligga ner... Kom ut nu älskade unge! 28 dagar är kort tid, men för mig är varje minut plågsam tyvärr.

Lör 24 nov-12

Min gubbe vaknade med ryggskott. Perfekt timing nu när det var dags för två viktiga innebandymatcher. Mötte upp några spelare på Tages innan jag släppte av min karl vid bussen som skulle ta vårt älskade IBFF till kusten. Kändes konstigt och vemodigt att åka hem istället för att följa med, men det var nog det bästa beslutet eftersom jag har så jävla ont precis hela tiden. Fick istället följa matchen via nätet.
 
Tog tag i lite tvätt när jag kom hem, och vilade mig, sen var det dags för match. Började skakigt, de låg under. Min ryggskadade gubbe satte 3-3, men sen rann det iväg igen. När det stog 9-5 inför tredje kändes det hopplöst, men huxflux visade resultattavlan 9-9 med ett par minuter kvar av matchen. Kan efter idag konstatera att det tär mer på nerverna att följa matchen över nätet istället för att vara på plats. Man ser inget annat förutom resultatet. Inget spel, inga ändringar i formationer, inga detaljer. Låg och fick förvärkar titt som tätt, och nerverna var utanpå skinnet. Slutresultatet blev 11-9, vi gick miste om 3 poäng. Surt som tusan efter en sån upphämtning som de gjorde! Men, ny chans imorrn.
 
Soffläge (ett ord jag använder ofta numera) har varit dagens tema. Huvva, ont det gör ont. 29 dagar. 29 dagar... Har en sovande hund och katt som sällskap, och har fått surra med min älskade kille. Lillkillen i magen har sin kvällsgympa och jag somnar nästan sittande. Lurar på vad jag ska pyssla med imorrn? 12.30 börjar matchen, så ska ju såklart följa den. Sen avgör dagsformen. Tog mig inte iväg till farmor, då värken har varit jävlig. Skulle vart iväg på lite ärenden, men trots att jag är otroligt tjurig av mig i vanliga fall pallar jag nog inte. När det är ansträngande att andas, då gör jag nog bäst i att lyssna på kroppen som sagt.
 
Kommer ha en småsur hund inom nån minut då jag väcker honom och tvingar ut han på en kvällsprommis, men sen ska vi krypa upp i dubbelsängen och försöka sova lugnt utan Patric som lägger sin arm i mitt ansikte i sömnen.
 
Kom igen nu IBFF, 3 friska poäng vill vi åtminstone ha till ön!

Fre 23 nov-12

Tages-lunch, droppade gubben på jobbet, hem och inta soffposition. Sen var det så. Idag var det 30 dagar kvar till beräknad förlossning, det firade jag och djuren med ett litet fredagsparty på eftermiddagen. Pysen låg och glodde trött på oss medans jag och Kasper dansade runt här hemma. Eller, jycken for runt mina ben och viftade ivrigt på svansen, och jag vaggade runt som en bowlingkägla och viftade på armarna. Kan förstå att katten kollade skumt på oss...
 
Patric kom hem en snabbis och gjorde sig iordning för middag med hans jobb, jag och pojkarna fortsatte på temat slödag deluxe. Har varit rätt skönt att bara ligga och glo på tv och serier. Dock har jag ändå haft så jävla ont. Hela vänstersidan är ju ett jävla kaos alltså, och till råga på allt har jag de senaste dagarna fått en "fläck" under vänster bröst, alldeles på kanten på revbenen, som värker och ömmar och nästan bränner på nåt sätt. Kliar som tusan gör det också. Är alldeles varmt just där. Men det är ingen fläck som syns, bara känns. Får fråga barnmorskan på måndag vad det kan vara. Stört oskönt är det ju i varje fall.
 
Imorrn åker våra innebandyherrar till Sundsvall, utan mig. Känns sjukt vemodigt att stanna hemma, men jag orkar verkligen inte sitta i en buss totalt 6 timmar och på träläktare lika länge. Jag måste få ligga ner, mjukt, och det går bara hemma. Två tuffa matcher har de framför sig, och jag skulle så jävla gärna vilja se dem! Men Patric har sagt att han ska ge mig en update i periodpauserna. Heja IBFF, 6 pinnar tack!

Tors 22 nov-12

Idag var det ingen vanlig dag, för idag var det Kottens födelsedag, hurra hurra hurra! Lilla damen, 11 år. Jisses, snart är hon lika gammal som jag var när hon föddes. Storasysters ögonsten!
 
Hade en riktigt bra start på dagen, eller effektiv i alla fall. Upp, ut med djuren, duscha, fika, hämtade blomkrukor, fixade frillan och nyllet och såg serier innan Patric klev ur sängen. Sen var det rätt snabba ryck (efter en mjukstart med Skilda Världar). Iväg och käkade lunch innan vi plockade upp farmor och for ut till byn.
 
Kasper vart vild som tusan när han hoppade ur bilen hemma i Storsved. Hälsade på hundarna i hundgården, sprang runt på gräsmattan, upp på verandan, sprätte med bakbenet och svansen viftade konstant. När pappa och hans fruntimmer kom hem från sina jobb var det tårta, bullar och saffranskaka tills vi mådde illa. Rätt snabba ryck, vid 17.30 var vi på väg hem.
 
Åh vad go hon är min kära farmor. Hon fick känna grabben sparka i magen och vi surrade lite om personliga saker. Ska försöka fara till na i helgen när Patric är i Sundsvall så vi kan prata mer, för det verkade som att hon behövde det. Allt beror dock på hur jag mår i helgen, hur kroppen mår. Men ska försöka!
 
Patric kom nyss hem från sin träning. Jag och djuren har legat på soffan. Kasper bakaför rumpan min och Pysen ihopkrupen framför magen. Underbara djur, de skänker så mycket glädje!
 
31 dagar kvar till beräknad förlossning. När man säger 31 dagar känns det som jättekort tid, men säger man istället 4 veckor eller en månad, ja då jävlar känns det som en evighet. Har nog inte fattat än att det är så pass nära, eller ens vad som kommer hända inom en väldigt snar framtid. Undrar när det ska sjunka in ordentligt då? När jag väl ligger där?

Ons 21 nov-12

Känslan av att vakna och det fortfarande är alldeles mörkt i rummet, men klockan ändå är 11, den är rätt skum. Hann kvickna till båda två innan tvättstugan skulle besökas. Ett projekt som gick rätt lätt och smärtfritt idag, tack och lov.
 
Lillebrors fruga kom förbi, utrustad med saxar. Min skalle skulle få sig en omgång. Hade snott ihop en mjuk pepparkaka, så fikade och surrade lite innan. Patric pep iväg på gymet, och vi ägnade oss åt tjejsnack och kapning av hår. Oerhört nöjd med resultatet, hon är duktig! Trevlig pratstund också. Jag må ha varit en lite omständig "kund" eller vad man kallar det, som behövde pausa då och då, sträcka på mig eller lägga mig ner. Men så är det när man är höggravid. Känslig och allt är oskönt, men vi tog oss igenom det!
 
Har varit en riktig slappdag i övrigt. Mest soffläge på grund av min kropp, och Skilda Världar. Förutom att vi for till Valla sporthall en sväng efter Bonde söker fru, match med Korpen. Vinst för gubbens lag, och en bula på hans smalben efter en eftersläng. Visserligen började Patric, men det hör väl inte till saken...
 
Imorrn blir lilla Kotten 11 år. Då ska vi ut till byn med tårta och paket. Storasysters lilla ögonsten, innan jag vet ordet av kommer hon vara en kaxig tonåring som ränner runt med killar. Inte som en annan heller, som osminkad och klädd i träningsoveraller, enbart ägnade sig åt idrott tills jag var 16 år. Men det gick ju bra ändå, fick mig ju en karl till slut trots att jag inte varit så kvinnlig i mitt liv. Kvinna nog åt min gubbe i varje fall! Kvinna nog att bli med barn även.
 
Fy fan, värmesvallningar har jag haft som tusan senaste tiden. Helt sjukt, svettas som en dåre och kokar sönder. Pjuh. 32 dagar, helst tidigare och helst inte senare.

Tis 20 nov-12

En öm, mör och trött Veronica hasade sig ur sängen i morse (förmiddags). Fy fan vad jag är trött på att sova dåligt. En timme senare jagade jag upp min sovande skönhet Patric. Mot Tages för raggmunk och fläsk, mat för en redig kvinna! Fan så fint det är.
 
Vidare in mot stan. Se på fan, vi har köpt oss en julstjärna att ha i fönstret! Eller ja, en snöflinga rättare sagt, men julpynt som julpynt liksom. Djuren skulle avmaskas och Kotten skulle få presenter också. Hon fyller ju år på torsdag lillungen. 11 år, men i mina ögon blir hon aldrig mer än 5. Fick med mig en kasse böcker också. Dock enbart en massa rat, men med hjälp av dem och en del utlästa gamla böcker av mina egna startade jag upp en Pay it forward-påse med böcker. Hoppas på spännande titlar framöver!
 
Shit, minnet sviker. Påminde mig själv flera gånger igår, satte även in en påminnelse på telefon (som jag glömde att göra flera gånger) om detta. Nu hade jag även glömt bort att vi varit där. Nämligen på första träffen med föräldragruppen. Vi var 6 par, alla förstföderskor. Började bakvänt med att prata om amning och tiden efter förlossningen. Nästa vecka är just själva förlossningen ämnet, och det ska visas en förlossningsfilm. En film jag inte tänker se, tur det var frivilligt.
Jag verkade vara den enda som hade svårt att sitta stilla. Fick bulla upp med en kudde, ändrade sittställning konstant, var även den enda som behövde en kisspaus. Hade en riktig vilde i magen större delen av träffen som lekte med mina revben som om de vore en mungiga. Fjoooong!
 
Mmmmm middag från McDonalds, toppades med ett chokladmuffin. Skilda Världar, lite fotboll och vilande. Hann även börja läsa en av mina nya böcker. Rätt skön afton vill jag lova.
 
Kroppen är bråkig, igen. Men det är bara att se som standard numera. Misshandeln från insidan, känslan av att allt är på väg ut, och inte blir det bättre när jag drar upp knäna eller sätter mig på huk! Snart är det bara 30 dagar kvar! 33 närmare bestämt, och det är kort tid egentligen! Känns dock som en evighet...

Mån 19 nov-12

Inga mardrömmar, men en rätt jobbig natt ändå. Går fan inte att ligga bekvämt, och sen är blåsan minimal, så det blir inte mycket sammanhängande sömn nu för tiden. Min plan gick nästan i lås i alla fall, att jag skulle sova tills Patric kom hem från jobbet. Var väl bara nån halvtimme jag hann vara vaken innan mannen i mitt liv klev in genom dörren.
 
Direkt tog vi tag i dagens höjdpunkt, tvätten. Fick undan massor, och egentligen är det ju inte så himla jobbigt. För mig är det lite bökigt, lite extra bökigt, nu när jag börjar bli så pass stor.
 
Ställde mig framför högtalaren, lät grabben lyssna på Iron Maiden. Det ska börjas i tid. Minns när jag var liten, jag och pappa satt vid LP-spelaren och lyssnade på gammal hårdrock. Kommer göra detsamma med lillpojken. Han må lära sig uppskatta den gamla rocken, grunden till all metal idag!
 
Som vanligt har min kropp varit hemsk idag. Smärtan i ryggen och sidan har inte gett med sig ett jävla dugg, och allt är tusen gånger jobbigare än normalt. Fick njuta av några förvärkar också, och det var ju verkligen roligt. Längtar efter värkarna från helvetet när grabben ska ut, för då vet man att det är över sen, slut på det onda. Enda gången innan jag längtat efter att det ska göra ont är när jag tatuerat mig. Den smärtan är visserligen inte så farlig, och rätt annorlunda, men jag har längtat efter den eftersom den leder till nåt bra och kul.
 
Ringde och sökte ett jobb. Jag var tvungen, hade fått anvisning av Arbetsförmedlingen. Ingen där verkar lyssna på mig när jag säger att jag snart ska föda barn, för nu var jag tvungen att söka ett jobb som var under vintersäsongen. Jaja, jag gjorde som jag skulle och sökte jobbet. Sa direkt att jag ska gå rakt på sak och inte ta upp för mycket av hans tid. Förklarade att jag hade fått anvisning, och att det kändes fel att söka ett jobb under tvång, samt att jag ska föda barn om cirka 5 veckor. Han förstod och vi kunde skratta åt saken, åt mupparna som sitter på Arbetsförmedlingen. Att vara rakt fram och ärlig är något jag alltid varit och allt kommer att vara, för det gör saker så mycket lättare och man kommer längst med det.
 
Hängde med ut till Torvalla nu på kvällen, första parkett på herrträningen. Skön stämning idag, de flesta sprang runt med ett leende och skrattade. Sånt är kul att se!
 
Åh, min kropp. Pjuh, inte länge kvar nu. Heja heja!

Sön 18 nov-12

Finns inte mycket att säga. Patric har jobbat, jag har haft ont. I och med det tog jag och djuren en riktig slappardag. Vr iväg och hämtade några amningströjor och handlade lite, sen har vi bara slappat. Har haft ont över en vecka, och det blir inte nå bättre alls. Gick in i vecka 36 idag, så målet är nära. Hoppas kroppen återhämtar sig fort efter förlossningen, för ska jag gå med de här smärtorna nån längre tid kommer spädbarnstiden bli tyngre än vad den kanske är för de flesta.
 
Fick i alla fall myskyssas lite med gubben min nu på kvällen. Shit vad jag saknar honom när han inte är hemma. Min otroligt sexiga, fantastiskt snygga och totalt genomsnälla och omtänksamma karl! Galet vad lyckligt lottad man är alltså!
 
Djuren sover sen nån timme tillbaka, grabben i magen har haft kvällsgymnastiken, så tror jag kommer få somna rätt fort. Hur många gånger kommer jag vakna i natt? Hur hemska mardrömmar kommer jag ha bara för att Patric jobbar natt? Återstår att se.

Lör 17 nov-12

Vem kom på först att det var månadsdag idag? Inte Patric! Ha!
 
Skickade iväg mannen på jobbet, klurade sen ut vad jag skulle göra resten av dagen. Det blev några timmar i byn. Mötte upp Sassa och Kicken och lilljänta deras på puben ute i byn, satt där 1,5 timme och surrade lite. Kasper svansade runt och viftade på svansen, blev klappad och gullad med, matad med chilinötter och salta pinnar. Grett med en pub där hundar är välkomna!
Stannade till hos pappa min, han skulle klippa klorna på Kasper då jag är för tjock för att lyckas göra det smidigt. Lyxhunden fick älgkött, inte ett dugg synd om honom inte! Efter nästan två timmar i Storsved for vi vidare upp till centrala byn för ett besök hos mamma. Kotten hade kalas, och mamma ville surra lite. Retade mig med ett glas rött, oschysst!
 
Vid halv nio for vi hem, Kasper och jag. Väl hemma hade jag en helt utslagen Cavalier på soffan, tog inte alls lång tid innan det kom snarkningar från hörnet av soffan. Nästan lika utslagen matte efter fem timmar i byn, fem intensiva timmar. Men mest var det för att jag har så jävla ont, fortfarande. Huvva, gnällspik man är alltså!
 
Tog med pojkarna med päls på kvällsrunda för att möta upp gubben när han kom från jobbet. Åh vad det är skönt att ha honom hemma!
 
Mindre kaos i skallen då jag inte riktigt vet hur jag ska göra med en situation. Å ena sidan har jag inget med saken att göra, och då brukar jag hålla mig utanför. Å andra sidan påverkas och tyngs jag av det, så vad fan ska jag göra då? Får sova på saken, se om det känns likadant imorrn, då går jag på den känslan. Avskyr ju själv när folk lägger sig i mina ensaker, så försöker alltid hålla mig utanför andras, men det finns ju en gräns och när man kommer dit känns det lite som att jag måste fan göra nåt. Lejsamt att vara mitt i, ofrivilligt mitt i. Så det ligger ju mycket i mitt intresse att det ordnas upp för att jag ska få komma till ro, men som sagt, samtidigt är det inte min plats. Dilemma. Veronica, det ofrivilliga bollplanket. Men jag bryr mig, kanske för mycket ibland.

Fre 16 nov-12

Hela familjen, jag och Patric och båda djuren, sov till 11 idag. Åh vad vi behövde det! Så ljuvligt när "barna" också är lugna och inte har nåt emot att ligga kvar. Vaknade däremot till av att barnet i magen inte ville sova mer, han låg och sträckte sig, körde sin vanliga morgongympa, och då får inte mamma somna om inte!
 
Gjorde ett ryck här hemma, gubben och jag. Tvättade, diskade, dammsög och skurade. Sen dog jag en liten stund på soffan. Vaknade rätt smärtfri, men den kom ju som ett brev på posten en kort stund efter jag klivit upp. Lejsamt!
 
Efter en stund med mindre sköna förvärkar vaknade vi till liv igen. Patric ville tyna sina muskler på gymet, jag passade på att strosa med mamma och Kotten på stan. Fyra böcker och en mössa rikare var jag efter 1,5 timme tvungen att ge upp. Smärtan tog över. Suck, suckat hela dagen. Soffläge igen då, vad annars ska jag göra när allt gör ont?
 
Mongolisk buffé stod högst på min sambos önskelista ikväll. Men med en less, tjock och ömmande flickvän fick han ta med sig en vän istället, och låta mig ligga kvar. Middag fick jag i alla fall, i en brun påse med ett gult M på. Thanks babe! Skilda Världar uppkrupna i soffan med våra alldeles fantastiska djur gjorde oss gott. Gubben och hunden är ute på kvällslek, jag och katten slöar i den stora sittmöbeln.
 
Martin Lidberg, brottaren, visst fan är det han som spelar en biroll som biff/indrivare i Skilda Världar? Sidekick åt Björn, spelhajen som Jimmy lånat pengar av. Hittar ingenstans på Google (som jag trodde visste allt) om att det skulle vara han, men det måste ju vara det! Om inte annat är likheten slående.
 
 
Känns som jag har "sockerdricka" i övre magen, som när man somnat på armen. Det bubblar lite i skinnet och är lite domnat. Samtidigt har jag en oerhört vild och aktiv pojke i magen. Alien deluxe mest hela kvällen. När han trycker i själva magen är det lugnt, men när han sätter all sin kraft mot mina revben, ja då är det fan inte kul inte. Efter helgen är vi inne i vecka 36, och då mina damer och herrar är slutet av graviditeten och början på spädbarnstiden nära!

Tors 15 nov-12

Sov tydligen oroligt i natt. Enligt min pålitliga källa (sambon) gnydde jag och vände och vred mig. Han trodde jag drömde skumt, min gissning är att jag kämpar med att ligga bekvämt även efter jag somnat...
 
Upp i ottan, typ. För tidigt i alla fall. Gubben skulle jobba och jag skulle fika med mamma och lillebrors dam. Två timmar satt vi och surrade, sen passade mamma och jag på att köpa lite klappar och saker åt oss själva. Kände mig inte som nåt extra roligt sällskap då jag mest gick och hade ont. Men ett par timmar till på stan utöver fikat vart det. Unnade mig ett halsband i äkta silver med ett hänge i form av en fyrklöver, nåt som jag har en liten grej för. Fyrklövrar alltså. Fråga mig inte varför.
 
När mamma droppade mig hemmavid var det soffläge som gällde. Jo, jag var helt tömd på ork och smärtan gör mig bara mer lam. Patric kom hem strax därpå, men försvann lika fort då gymet kallade. Kvar på soffan vart jag. Han kom hem, gjorde middag, petade i mig så mycket mat min aptit tillät, sen tillbaka till soffan. Skulle hänga med på innebandy, men nä. Gissa vad jag gjorde istället? Helt rätt, soffan. Han fick åka ett ärende åt mig, eller det var väl ett ärende åt oss båda egentligen. Hämtade en liten overallpåse typ, en overall utan ben. Enkel och behändig när grabben ska sitta i bilstolen eller så.
 
Lyckats plåga mig igenom resten av kvällen, i soffläge såklart. Irriterar mig över att smärta gör en så pass handikappad! Får dåligt samvete för att jag till största del klagar över hur jobbigt det är att vara gravid istället för att låta så lycklig som alla andra (känns det som). Men va fan, det är inte lätt det här ju. Men folk har ju födit barn i alla tider och klarat det, så det är väl bara att bita ihop. Det är inte så konstigt att kroppen tar stryk med allt som händer i den, och alla kilon som läggs på. Och med min gamla ryggskada hade jag kanske inte optimala förutsättningar för en relativt problemfri graviditet heller för den delen... Jag tror ändå, eller jag vet, att det kommer vara så totalt värt varenda liten sekund av obehag och smärta när grabben är född.

Ons 14 nov-12

Näe, idag har jag gjort så lite som möjligt. Fick undan lite disk, men annars soffläge. Jag är gnällig, med all rätt. Har så satans jävla ont så jag vettefan vart jag ska ta vägen. Det är jobbigt att röra sig, att andas är tungt, det värker hela tiden. Min stackars kropp verkar inte ta en graviditet och 15 kilos viktökning nå bra. Men typ 5 veckor kvar, så det är bara för mig att bita ihop!
 
Hunden är nybadad och lite friserad. Hans tassar är i skick och kisstofsen vart trimmad så nu ser han ut som en vuxen hund! Kattens tassar fick sig en omgång de också med en kloklippning.
 
Orkade inte ens följa med och kolla Korpen ikväll, vilket tyder på att jag har ont. Det är lättare att lida om andra vet om det, och jag kommer fortsätta gnälla tills jag kan röra mig normalt. Punkt.
 
Fika med mor och lillebrors fruga imorrn. Joråsåatt.

Tis 13 nov-12

Underbara morgon. Väcktes kort av min sexiga karl som skulle på jobbet, fick somna om. Efter några extra timmar vaknade jag till. Hunden låg intill mig som lilla skeden, katten låg bredvid. Så snälla och lugna, och när jag kvicknade till vart de gosjuka. Härliga djur! Bara nån minut efter att jag vaknat smsade Patric. Tur för han att jag inte sov!
 
Sällskapade med honom när han skulle äta lunch. Planen var att jag skulle hämta honom på jobbet, men vart var bilnyckeln? I Patrics jackficka!
 
En massage väntade mig idag. Ingen njutningsmassage, utan trycka knutor och mörbulta muskler. Har en jävla massa låsningar sen tidigare, och de har gjort att jag har så jävla ont i kroppen nu när jag är gravid. Vart rätt milt behandlad ändå med tanke på att jag är just på tjocken, men vi kom en bit på väg så jag hoppas mina krämpor blir mindre nu.
 
Spenderade ett par timmar av kvällen uppe på Fyrvalla, innebandyträning så klart. En lattjoträning som var kul att titta på. De är så härliga herrarna, tycker så mycket om dem! Och min gubbe är så satans snygg när han spelar. Annars också givetvis.
 
Men, trots att han är snygg så driver han mig till vansinne. Ikväll genom att inte tala om vad jag ska få i julklapp. Bara jävlas med mig, jag som är nyfiken i en strut! Tröstar mig med ett glas must och tanken på ännu en lång sovmorgon imorrn.

Mån 12 nov-12

Före 9 ringde telefonen. Att ta sig ur sängen var en utmaning. Tjock och otymplig, katten och hunden hade spärrat in mig under täcket. Att likt en ninja ta sig upp utan att djur skulle flyga hit och dit var inte lätt. Mamma ville bara tala om att hon skulle dyka förbi. Upp och försöka se representabel ut. Hon kom med choklad och blöjor, av mig fick hon sina paket då hon fyllde år förra veckan. Mystofflorna till de kalla morgnarna och skinnhandskarna till bilkörningen verkade uppskattade. Hon tjöt som ett överlyckligt barn också när hon fick känna grabben sparka.
 
Jag och gubben skulle ut på ärenden efter lunchen. Han drog en dagens på Tages, jag fikade biskvier (ja, plural). Janne såg vår bil och kom in och tog en kaffe med oss. Ja, sen kom vi till ärendena. Vart knappt nåt av det. Jag fick iväg brevet jag skulle posta, och djuren fick nya säckar med mat, men det var inte som vi hade planerat. Varför? Jag var gnällspik idag. Haft sån satans kramp i hela vänstra sidan sen igår, och nu har jag fått nog. Det är fan ingen dans på rosor att vara gravid nu, som det var för några veckor sen då allt bara var kanon. Nä nu jävlar gör det ont överallt hela tiden nästan. Tröttsamt, och det är svårt att hålla humöret uppe då. Fick tala om med ynklig och klagande röst att jag inte alls hade en bra dag. Det var synd om mig, så jag fick åka hem och lägga mig på soffan medans Patric drog och fikade och tränade.
 
Ja sen då? Nja, har det hänt just nåt? Jo, jag har fått fnatt på telefonhelvetet. Allt var så mycket enklare förr, med mobiler utan massa finesser. Den här jäveln synkar sig automatiskt med mailkonto och Facebook, det läggs till kontakter hit och dit och de gick fan inte att ta bort heller. Dubletter av flera, och namn jag knappt visste vilka de var. Höll på ett par timmar, svor och jävlades. Tror att jag kanske fick till det, batteriet dog så jag orkade inte gå igenom och checka läget. Jag vill bara ha mina SIM-kontakter, de nummer jag använder, jag vill inte ha kontakter där jag ser deras senaste uppdatering och bilder hit och dit. Kalla mig tråkig eller stenålder, kanske även teknikens under.
 
En stor del av dagens frustration över alla krämpor fick jag ta ut över telefonstöket, och jag känner mig tillräckligt lugn och harmonisk nu för att inom kort kunna somna utan att vara irriterad som ett bi. Hunden ligger alldeles intill och är söt. För en liten stund sedan var han inte lika söt. Eller jo, först, när han väckte sig själv då han skällde i sömnen, men efter det när han låg med bakdelen strategiskt riktad mot mig och släppte sina silent but deadly-fisar gång på gång var det inte lika kul. Varför kan inte han vara en hund som väcker sig själv med sina fisar?
 
Massage imorrn, hoppas på att få bort stor del av de helvetiska knutorna som ligger som ett pärlband längs min ryggrad. Hoppas i och med det att mina krämpor från graviditeten ger med sig lite då också. Vågar satsa en hel del på att de hänger ihop nämligen.
 
Vilden i magen lever om, leker slangbella med mina revben på högersidan. Vi är nu i vecka 35, vilket innebär att kläckning är rätt nära ändå!

Sön 11 nov-12

Jisses vad skönt det är att vara hemma igen hos Pysen och Kasper! Åh, mitt matte-hjärta har värkt, så att ha dem kutandes kring fötterna igen är underbart.
 
Helgen gick som planerat, åkte till Sundsvall för att ta 6 poäng, hade med oss 6 poäng i bussen hem. Leken Tjugan pågick, och jag hade den inte en enda gång under helgen. Pjuh, för straffet för den som hade den när bussen stannade här hemma i stan var inte nådigt.
Filmade en hel del från matcherna. Synd batteritiden på kameran inte var optimal, men den gjorde jobbet.
Mysig och trevlig helg. Birsta innan matchen igår, köpte kräkhanddukar åt bäbisen på IKEA och fick i oss köttbulletallrik. Sen vidare till Timrå för att vinna den matchen.
Igår kväll skulle vi på Kermit som vanligt, men ingen buffé stod framme när vi kom dit. Suck, gick tvärs över gatan till Biteline och åt tacobuffé tills jag trodde jag skulle dö. Tog igen oss i bibliotekshörnet på Bishops innan man stängde in sig på hotellrummet och myste med gubben min.
 
Hotellfrukost, underbart. Färsk frukt, gott kaffe och fina frallor startade min dag på rätt sätt. Karlarna satsade på bacon, korv, omelett och sånt innan matchen. Bussen styrdes mot Härnösand, och vinst även denna match som sagt.
 
Gemensamt för båda matcherna var att första och andra perioden i stort sett var ett enda tråkkalas, hände inte just nåt. Tempot var lågt, allt var lojt på nåt vis. Men herrarna behövde inte göra nå mer än vad de gjorde, jobbet vart gjort och poängen säkrades.
 
Tror jag kände av lite förvärkar på vägen hem. Inte alls nå extra. Och med en kropp som är extremt mör och öm är min fysiska form inte i topp direkt. Ser fram emot att få lägga mig i vår egen säng och sova länge. Att få höra Pysen spinna och Kasper snarka ska bli mysigt. Trots att det bara var en natt vi var ifrån dem så var tomrummet stort. Älskade djur!

Fre 9 nov-12

Sov länge, slöade ännu längre. Dammsög, nöjde mig med det. Gjorde inte ett piss utöver det innan Patric kom hem från jobbet. For på ärenden, mulade i oss mongolisk buffé, hem och dog. Känner mig inte som en författare idag, så skiter i det här och lägger mig. Imorrn fer ma till Sundsvall. 6 poäng ska hem till ön!

Tors 8 nov-12

Vem är kung? Jag är kung! Varför? Det ska jag snart berätta.
 
Sov fruktansvärt oroligt i natt när Patric jobbade natt. Hade hunden bredvid mig i sängen, och alla gånger jag vaknade till i natt var det skönt att inte vara helt ensam. Hade den håriga lilla sötnosen alldeles intill, gohunn! Mardrömmar i massor, sov oskönt, blåsan var minimal. När vi väl klev upp var det fortfarande lite ensamt, det blir ju väldans tomt hemma utan gubben. Han kom hem på lunch en sväng i alla fall. Och nu kommer vi till delen om varför jag är kung (ödmjukheten själv).
 
Jag körde ner honom på jobbet igen, sen drog jag vidare. Arbetsintervju. Hade ställt in mig på att de skulle bestämma sig i samma sekund som de såg min mage att jag inte skulle få jobbet. Intervjun började, jag gick rakt på sak. Sa att det är ju knappast nån hemlighet, jag ska kläcka ut en unge om 6 veckor, men påpekade tydligt att jag var intresserad av jobbet och såg intervjun som en chans att skapa nåt inför framtiden. Han som intervjuade var helt med på noterna. Vi gick igenom mitt CV som han fått från Arbetsförmedlingen. Kan ju säga att den var pimpad rejält. Tydligen hade jag jobbat sen 2003, då jag var 14 år gammal. Jag hade hunnit med äldreboenden och serviceboenden, även en ICA-butik och en sommar på Liseberg. Jag sa åt honom att kryssa mer än hälften av listan, och vi kunde skratta åt det. Var noga med att tala om att de vesäntliga bitarna hade jag gjort, det vill säga elutbildningen, praktiken och de 15 månaderna på Elektroskandia. Det andra som Arbetsförmedlingen hade lyckats få dit var ju skit det samma.
Hur som helst, intervjun varade i dryga kvarten, och det hela slutade med att han sa att jag var väldigt intressant och en person de väldigt gärna skulle vilja ha på firman, så jag fick hans kort och skulle höra av mig när jag var redo att börja jobba efter mammaledigheten. Deltid i början skulle inte vara några problem. Kan ju säga att det utfallet jag trott på innan var HELT FEL, och jag vart positivt överraskad över hur han reagerade på graviditeten och såg på situationen på samma sätt som mig, att tänka på framtiden istället för just nu. Så ja, vill jag har jag med största sannolikhet jobb som fibertekniker efter min mammaledighet. Därav att jag är kung, för vem annars går in på en arbetsintervju för ett jobbprojekt som börjar rätt så omgående, gravid i vecka 34, och går därifrån med ett jobb som väntar när jag är redo att börja jobba igen? Jag gjorde det, jag! Så sjukt nöjd.
 
Efter den sköna intervjun och en mellanlandning hemma for jag och hämtade min gubbe, nu var det dags för ett besök hos barnmorskan. SF-måttet hade ökat till 31 cm, han låg fortfarande med huvudet ner och fötterna upp. Hjärtat slog som det skulle, mina värden var som de skulle. Järnvärdet hade gått upp och var nu samma som när jag skrevs in, klockrent! Snart börjar föräldragruppen, och det ska bli högst intressant. Undrar hur många jag kommer tycka är riktiga nötter... Brukar ha en förmåga att döma folk rätt fort, men ytterst sällan har jag fel. Min välutvecklade magkänsla ligger bakom det. Har varit med om tillräckligt mycket i mitt liv för att anse mig själv vara en god människokännare.
 
Hem, finmiddag. Här har vi det så gott ställt att entrecôte är torsdagsmiddag, och hunden får äta de generösa bitarna jag skär bort. Blir mer generösa bitar än nödvändigt, då kniven inte är i toppskick och mitt tålamod sällan räcker till.
 
Torsdag, det innebär innebandy. Hängde med bort till Torvalla och kikade. Bonden vart nöjd, för han fick känna bäbisen sparka. Första gången han känt det, lite kul! På lördag drar vi till Sundsvall för en helg med matcher, och givetvis ett besök på Kermit. En tradition som blivit till av en slump då Biteline som har pizzabuffé hade fullt första gången vi var på dubbelhelg förra säsongen, och vi slött gick vidare för att leta nåt annat ställe med buffé. Tvärs över gatan lyste det i ett par stora fönster med en grön groda på, och skylten utanför skvallrade om pizza/tacos/kebab-buffé. Sen dess är vi fast, blir alltid ett besök på Kermit, och alltid blir vi lika spymätta.
 
Aja, dags att varva ner. Gissningsvis med Skilda Världar som min bättre hälft tjatar om, och jag kan ju inte säga nej när han ber så snällt. Kanske jag på samma snälla vis ska be grabben i magen att varva ner han med, för med det här tempot på sparkarna kommer min insida vara permanent blå inom kort. Älskade unge, älskade starka och vilda unge!

Ons 7 nov-12

Åh vad less jag blir. När jag hade strulat i massor med a-kassan och fått till det, ja då hade Arbetsförmedlingen gjort nåt så jag var tvungen att börja om från början med Försäkringskassan istället. Idag hade jag fått klart det, men då hade Arbetsförmedlingen tabbat sig igen och skrivit in mig på nåt program jag inte ska vara med i, vilket innebär ännu mer strul för min del nu. I och med det låg jag i badkaret i fosterställning ett bra tag, och jag har varit nära till gråt hela eftermiddagen och kvällen. Allt känns ju så jävla hopplöst. Det kommer ju säkert ordna sig, och jag har Patric som hjälper mig, men kan ändå inte hjälpa att känna den här hopplösheten.
 
Var iväg på det där mötet jag var kallad till i alla fall, väl på plats insåg vi ju att de hade nog kallat fel person, för jag skulle då inte vara där. Klarade av den korta stunden där, for på Elektroskandia och fikade lite, sen upp på Lillänge och tog tag i det tråkiga måstet att köpa amningskläder. En liten hjälmmössa åt pojken var det också, då den vi har mest troligt är för stor.
 
Väl hemma igen vart jag som sagt låg på grund av att det kändes som att allt gick emot mig. Orkade inte ens följa med på Korpen ikväll, och då är det illa när jag nekar innebandy! Fått se Bonde söker fru och myst med min gubbe i alla fall, och blivit skedad av Kasper som låg tätt intill bakom mig och dregglade mig i håret. Gohunn!
 
Ett par böcker köpte jag mig, så nu har jag ett par historier att fly in i nästa gång det strular med alla olika jävla myndigheter och skit.
 
Efter två dygns lugn och vila har nu grabben fått massor av energi. Magen har hoppat hit och dit mest hela dagen, alien deluxe. Oskönt är det, men skönt att veta att han är alive and well. Inte länge kvar nu! Känns som jag säger det x antal gånger varje dag...
 
Gubben har dragit på jobbet och ska sova natten, Kasper lever rövare. Sitter vaken ett tag och väntar in Pysen som är ute på äventyr, sen ska vi banne mig sova. Tror faktiskt att hunden är välkommen upp i sängen i natt igen. Har inte riktigt bestämt mig, men det är ju så satans tomt utan min Patric som jag alltid råkar slå till i sömnen.
 
Dagens största händelse också, min älskade mammas födelsedag! Grattis mamma, du ska få present när du kommer hem! Hurra hurra hurra hurra!

Tis 6 nov-12 #2

En sån dag! Kasper och jag gick ut på en promenad, variant lite kortare än en långis. Mötte upp en tjej jag fick köpa ursöta tossor av till bäbisen, med fårskinn. Sjukt söta och varma, längtar efter de små fötterna att sätta dem på!
 
Sen var det att ta tag i disken som gällde, skulle ju få besök. Mitt i allt ringde telefonen, och efter det samtalet har jag nu en arbetsintervju på torsdag! Fibertekniker, ett jobb jag verkligen vill ha, och som jag är kvalificerad till. Dock är jag lite orolig över att de ska se min mage och bestämma sig direkt att inte ge mig jobbet. Det är synd att jag med 6 veckor kvar av graviditeten får en chans på ett jobb jag vill ha, och jag hoppas verkligen att det inte kommer bli nå bekymmer för att jag är på tjocken, men det tror jag tyvärr. Det visar sig väl. Funderar på om jag ska klä mig smart så magen syns så lite som möjligt så jag får en ärlig chans på intervjun, men då å andra sidan kommer jag knappt hinna jobba nåt innan jag ska vara mammaledig, plus att med tanke på hur min kropp är skulle det nog vara svårt att jobba ändå... Jäkla typiskt alltså, vet inte riktigt hur jag ska göra. Går väl dit, gör intervjun så bra jag bara kan, och om de frågar nåt om min framtid kommer jag med all säkerhet svara ärligt att jag inom en väldigt snar framtid kommer bli mammaledig. Då får de ta ställning utifrån det. Men jag vill ha jobbet, jag vill!
 
Karro kom förbi på fika och lite surr. Tycker hon bor alldeles för långt bort. Fick ett urgulligt kakfat i inflyttningspresent. Får se till att ha det välfyllt så jag kan muta na att komma hem mer ofta!
 
Vidare till sporthallen för innebandyträning. Provkörde min filmkamera, och kvallen på video är helt klart godkänd! Ser nu fram emot en härlig fortsatt säsong, och att herrarna bjuder på många fina matcher för mig att filma.
 
Bäddade klart spjälsängen med täcke, kudde och de pingvinmönstrade lakanen. En bäbis som fattas nu bara.

Tis 6 nov-12

Hahahaha bland det roligaste jag sett!

Mån 5 nov-12

Lyckades somna om imorse, och det behövdes. Som alltid. Är ju tröttare än jag nånsin varit förut numera. Patric skulle fara och jobba och jag hade en dag som gräsänka att se fram emot.
 
Eller ja, se fram emot var väl inte riktigt rätt uttryck. Gruva mig för snarare. Visst, jag kan roa mig själv, men allt är så mycket tråkigare utan min andra hälft. Kroppen kändes hyffsad idag, så jag och Kasper tog oss ut på en 45 minuters promenad. Slank förbi gubbens jobb och fick lite pussar, och trots att promenaden stundvis var lite kämpig för mig så var det lätt värt det.
 
Kasper var helt färdig efter vår tur, vilket var tacksamt för min del då det enda jag orkade med efter var soffläge. Fick ett ryck mitt i all tristess och började göra iordning bb-väskan. Det som är packat nu är grejer till grabben. En söt liten väska. Ska väl ordna nån åt mig också, men har fan ännu inga saker jag behöver till den. Ja, amningsinlägg har jag ju, men de kan gott ligga kvar i lådan tills dess att jag börjar packa den väskan.
 
Han har varit lugn nu ett par dagar, pojken. Inte lika sjövild som vanligt, men jag känner att han ligger och rör sig, trycker lite, och har hicka nån gång om dagen. På torsdag är det dags för MVC igen.
 
Stökat på med massa papper. A-kassan och Försäkringskassan. Oerhört underhållande... När jag trodde allt var klart, ja då tog det en helt ny vändning och jag fick i stort sett börja om från början. Men nu, med stöd av Patric, har jag gett mig faan på att få till den här skiten. Att det ska vara så jävla struligt bara, det gör mig less.
 
Imorrn blir det nog finbesök här hemma. Karro och Emma skulle komma förbi. Synd att mina hembakta lussekatter är slut, och att de hembakta pepparkakorna är halvfina att titta på men om man ska äta dem får man inte vara jättekräsen. Som tur är har jag en backup-burk med pepparkakor från affärn...
 
Gubben är hemma igen, och i och med hans hemkomst fick jycken nya krafter. Lever om, kvällsruschen. En annan lär slockna när som helst. Det är utmattande att ligga på soffan större delen av dagen... Men vad kan jag göra när jag mestadels har det jobbigt? Att vara gravid är helt underbart, men samtidigt är det jobbigt som faan. Kroppen lirar inte, energin är nästan obefintlig. Inte länge kvar nu, heja heja!

Sön 4 nov-12

Aaaaah, sovmorgon-isch! Andra halvan låg ju kvar liiiite längre, jag taggade för tvättstugan. Ja nu jävlar fick vi behålla vår tid, annars hade helvetet brutit lös kan jag lova.
 
Fick besök av Sassa och lilljäntan hennes, Alma på 6 veckor. Liten sötnos alltså! Snart har vi ett sånt litet knyte hemmavid. Djuren var ju hyffsat brydd, men nosade försiktigt. Kommer nog inte vara några som helst problem att få ett barn in i den här familjen med så goa djur som vi har. En katt som sover i en konstig ställning och en hund som just nu ligger och snarkar högt på golvet.
 
Bakade några plåtar med pepparkakor. Alla utom en vart aningen för mörka, men ätbara. I den stora kakburken på köksbordet finns det älgar, björnar, vargar, igelkottar, sniglar, ekorrar och cirklar. Och ett hjärta Patric gjorde på egen hand.
 
Mätt, tjock och trött halvkollar jag på hockey med min gubbe. Tror dock jag ska ge upp, behöver sömn. Passa på nu när det är relativt lugnt i magen.
 
Vaggat fram som en anka idag. Känns som jag har en koksnöt mellan benen, och mina fötter värker. Pjuh, men det hör till. Trots att det hör till, och att det är vad som måste göras för att få en underbar liten unge så är det inte jätteunderhållande alla gånger. Att vara gravid är underbart, men nu på slutet är det minst lika stor del av tiden inte lika underbart. Men, 33+0 idag, alltså har vi gått in i vecka 34. Då är det inte länge kvar!

Lör 3 nov-12

Vem självvaknade 7? Jag! Vem tänkte tvätta? Jag! Var tvättiden bokad? Ja, men ingen hade tagit den. Vem tänkte vänta den där timmen som är kutym? Jag! Vem fick tvätta? Inte jag. Nån jävel var där typ 7.20 och snodde tiden. Tydligen har man ingen respekt för varann här, så i framtiden ska jag vara den som snor andras tider. Bokade imorrn. Får se om nån tar den för mig. Då blir jag sint.
 
Patric fick sova lite längre, jag hade mysmorgon med djuren. Lunch på Tages med lite innebandyfolk då de hade lagdag. Jag, Patric, Bobby och Gud drog hem till oss och kollade fotboll innan de for vidare till bowlinghallen. Mer egentid för moi.
 
Mina mammajeans har blitt för små. Gick därför igenom Patric avlagda jeans, och hittade några som passade! Anammar pojkvänsstilen som var inne för ett tag sen. För att det är praktiskt, inte modernt. Orka köpa nya jeans med 6 veckor kvar till födsel liksom... Ett stort plus i kanten för att hans jeans är så jävla sköna!
 
Patric verkade sakna mig, så strax efter 22 for jag iväg till herrfesten. Skulle ändå in till stan och köpa en kamera jag tänkte filma lite innebandy med. Massor av folk hemma hos Engan, och jag kom lagomt tills ljudnivån var höööög och folk började bli rätt rund under fötterna. Framtida farbror Micke vart nöjd när han fick känna bäbisens sparkar. Mysigt att sitta och surra, något som gick att göra nu mot slutet då folk spreds ut mer istället för att vara koncentrerade till vardagsrummet. Nya romanser spirade, hästar var på plats, inga glas krossades vad jag kunde se och inga dammsugare vart offer för juckande herrar. Allt folk drog på krogen, vi for hem.
 
Kvällsfika och varva ner. Pysen står och galer vid dörrn och vill ut, men icke. Han får sova inne med resten av familjen.

Fre 2 nov-12

"Imorrn ska vi sova länge!" sa Patric när vi skulle lägga oss. Pfft. Vid strax före 1 surrade jag med mamma i telefon, en timme. Så några minuter innan 2 kom jag i säng, och då vaknade pratkvarnen i mig till liv. Jag surrade och surrade med min stackars trötta sambo. Vart nog inte tyst förrän närmare 3. Likförbannat var vi båda vakna innan halv tio imorse. Tror jag klarade mig med tanke på mina 12 timmars sömn natten innan...
 
For ner på stan för att ta itu med mitt craving jag fick när jag la mig på natten, kebabtallrik. Fan det satt fint det! En mössa åt grabben hittade vi också, äntligen. Hoppas den sitter som den ska när han behagar komma ut. Unnade oss myskläder också. Patric hittade en morgonrock han gillade, och jag skämde bort mig själv med ett riktigt gulligt fleeceställ att mysa runt i hemma. Som det känns nu kommer jag bo i det här stället när pojken är född, fan vad jag njuter i det! Även fast fleecetröjan inte går att stänga för tillfället... Men byxorna är fantastiska!
 
Gubben köpte ju nya klubbor här i veckan, så när vi kom hem från stan drog vi bort till Valla sporthall så han fick skjuta in dem lite. Mötte upp Ljung och hans brutta, och Gustrin kom förbi. Helvete, vad trött jag vart! Och mina armar, helt möra. Man är ju hyffsat ovan att stå och nöta skott i 1,5 timme, och med tanke på min kropp i dagsläget var det ju inte lättsammare direkt. Men kul var det, och nu har vi båda två blåsor i händerna.
 
Fikade hos svärmor en sväng, sen affärn för att fylla på mustförrådet och köpte säsongens första pepparkaksdeg. Jojo, här ska det bakas pepparkakor i form av älgar!
 
Lillebror ringde mig, han är på väg hem från Kalix. Undrade om vi hade nån sprit att sälja då han missat bolaget. Om man vill köpa sprit, ja då ringer man sin gravida syster och hennes typ nykterist till sambo. Hehehe! Vi har must och alkoholfri glögg hemma, men det var inget han var intresserad av.
 
Haft en riktig myskväll med godis och film. Jag gillar barnfilmer, så ikväll vart det Ice Age 2 då inte karln min sett den. Charmiga filmer, humor som passar både vuxna och barn. Ska kolla alla barnfilmer med grabben, och kommer nog skratta lika mycket som honom, om inte mer! Illamående efter allt godis plockade jag fram trimmern och tog tag i Patrics frilla. Han är nu nyklippt och har en rätt gräslig mustasch som jag utmanat honom att ha imorrn när han ska på roligheter med herrlaget. Tror den kommer ryka rätt fort tyvärr.
 
Kasper sover, så även Pysen. Assassins Creed ligger all fokus på nu, för gubben i alla fall. En annan vettefaan vad jag ska göra. Sova? Jag behöver ju det.

Tors 1 nov-12

Novembers första dag, en dryg månad i min mening. Därmed sov jag till 12, så även djuren (tack och lov). Patric drog på jobbet före 9, jag låg kvar med mardrömmar. Skumma drömmar hör ju till graviditeten tydligen, och då kan ni ju tänka er hur de drömmarna är då jag hade rent av sjuka drömmar innan.
 
Skulle vara duktig, gick ner och bokade tvättid. Upp igen, packa påsar. När jag kom ner 15 minuter senare, ja då hade nån jävel snott min tid! Orkade inte bråka, men jag stod och gläjmde i fönstret bakom gardinen. Såg en tant komma från tvättstugan. Skrämde mig själv när jag mumlade "Jävla kärring, det är MIN tvättid" där jag stod gömd bakom gardinen.
 
Jag kunde ha dragit en sväng med dammsugarn och diskat, men nä. Tanten hade förstört min dag. På grund av henne surade jag i soffan och fick absolut inget gjort. Tack tanten, tack som fan.
 
Gubben kom hem till slut, for iväg och hämtade lite skott från en ampellilja. Här ska det planteras! Blommor blommor överallt, och ingen i plast!
 
Följde med ut till Torvalla på herrträningen. Mest för att vi innan skulle hämta en gungstol. Jajamän, jag äger nu en gungstol, nåt jag alltid velat ha i mitt hem, särskilt nu när vi ska ha smått. Klockrent att vagga dem när man sitter och gungar. Nu må jag fixa en prenumeration på typ Allers, lära mig brodera och sticka, och självklart ha en stickkorg bredvid gungstolen. HA! As if...
 
Apropå smått. Nog för att man som gravid påverkas av hormoner, men jag har inte påverkats just nå mycket. Visst att jag kanske börjat gråta för nån lite småsak vid nåt enstaka tillfälle, men annars är jag som vanligt. Därför retar det mig nåt så jävulskt fruktansvärt mycket när folk hela tiden (känns det som) säger att det är hormonerna som gör att jag kanske är sur eller arg, att det är de som gör att jag snäser ibland. Men det här är fan dagens sanning, det är inte hormonerna som gör det. Jag behöver fan inga jävla hormoner för att bli arg, det räcker med att folk är så totalt jävla dumma i huvudet som de faktiskt är för att jag ska bli arg. Precis som alltid. "Jag vill inte göra så graviditetshormonerna börjar flöda" eller "Oj, nu tog hormonerna över". Nä, det är du som är dum i huvudet och gör mig arg, that's why! Jävla idioter alltså. Om ni helt enkelt ger fan i att lägga er i saker ni inte har nåt med att göra, om ni kan hålla era åsikter som ni grundat helt utan fakta för er själv, om ni kan sköta ert eget jävla liv istället för att lägga er i mit, ja då slipper ni mina "graviditetshormoner". Så jävla enkelt är det! Fan, inte lägger jag mig i vad ni gör och inte gör. Folk får gärna tycka, jag tycker, men om det inte är min ensak eller om jag inte vet just nå mycket om det, ja då håller jag mitt tyckande för mig själv. Tyck i tystnad, tips från coachen.
 
Har gungat lite i min stol, tagit en lång dusch som vart längre än jag räknat med då jag fick nå sjukt hugg i ljumsken gång på gång, lite som sendrag fast snäppet värre, och låg i typ fosterställning i badkaret en stund, (men jag älskar ju att duscha, så några minuter extra under det varma härliga vattnet var inte direkt jordens undergång...) och nu väntar sängen tror jag. Varit vaken 12,5 timme, och jag somnar nog utan problem. Det skulle jag visserligen kunna göra redan vid 16-tiden i eftermiddags.
RSS 2.0