Ons 2 mars-11

Less på att ha ont mest hela jävla tiden. Ställer upp som testperson om nån gör experiment på magtransplantation. Tycker jag har det nog jobbigt som det är, men då ska magen jävlas för att få mig ännu mer less. Liksom, schysst att sparka på nån som redan ligger?

Vart på humör för gamla klassiker. Vad vore musikvärlden utan hårdrocken från förr? Musiken som format mig som person, som påverkat mitt liv, som alltid påverkar mitt humör och min sinnesstämning. Jag är nog rätt tacksam att hjärntvätta, då jag lätt påverkas. Vill tro att jag är en stark person, men när jag inser hur lätt musik får mig att bli så är det inte helt omöjligt att jag skulle kunna bli djupt religiös, tro på aliens eller sån skit. Vore intressant att fara till nån mormon-samhälle eller gå med i en sekt, se hur lång tid det tar innan man blir en av dem. Rent spontant säger jag "mig kommer de aldrig lyckas hjärntvätta", men vid närmare eftertanke kan jag vara en av de första som faller offer för deras sjuka spel med min hjärna. Måste testa för att få veta, men då kommer frågan om jag nånsin kommer komma ur det? Vore ju förjävligt att leva resten av mitt liv som en Livets Ord:are eller nåt annat hemskt, som djupt kristen och se mig själv som nån jävla ängel sänd från Gud för att få folk att inse "hur de ska leva". Nä, fan, jag lever som jag vill. Jag vägrar låta nån fantasifigur uppe i himlen påverka valen jag gör, orden som kommer ur min mun osv. Jag vill leva mitt liv som en störd, vild, vulgär och smått skadad individ. Men återigen, jag vet ju inte hur lätt jag kan bli omvänd...

Ännu en dag då solen skiner, och vad gör jag? Jo, tar en rejäl sovmorgon till lunchtid, spenderar timmarna efter fortfarande i sängläge. Grunnar över livet, över framtiden, över när fan jag ska ta tummen ur och röja upp här hemma. Lever i en svinstia, men inte som att jag orkar bry mig. Myche jag inte orkar bry mig i känner jag. Dagarna går, dagar av mitt liv jag aldrig får tillbaka. Man kan ju tycka att man ska ta vara på varenda liten stund av livet, men jag har helt enkelt ingen lust. Borde jag ha dåligt samvete över att jag slösar på min tid? Antagligen. Har jag det? Näe. Jag är less på att vakna, less på att prata, less på att äta, less på att lägga mig, less på att röra mig, less på att umgås. Inte varje dag, men alldeles för många. Har under de senaste dagarna försökt ta mig ur min trygghetszon, försökt vidga vyerna lite. Som jag sagt innan så känns det bra för stunden, för att i sekunden efer skrämma livet ur mig. Så kan jag ju inte ha det, eller? Kommer jag bli en bitter gammal kärring som levt hela mitt liv säkert? Kommer jag ha påverkat min lilla del av världen så som jag velat? Kommer jag ha upplevt mer än den konstiga känslan jag får när jag går på Lidl?

Nä fan, jag vet inte vad jag pratar om. Känner mig konstant full. Det är ju säkert normalt när man inte har en droppe sprit i spritomloppet...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0