Mån 25 sep-17

Att ta sig iväg med tre griniga ungar är inte lätt. Men iväg tog vi oss, till öppna förskolan. Väl där blev alla tre barn solstrålar. Hon som jobbar där kom och berättade att hon köpt in lite nya saker och uppdaterat lite. Bland annat nya pottor. "Jag hittade en mindre modell, men uttagbar skål. Jag tänkte på er när jag beställde, den passar nog Tove bra!" sa hon. Hon är så underbar, hela våran lilla öppna förskola är underbar. Sedan Leon var en liten pluttbäbis har vi varit där mycket, är så glad att det finns. Och hon som jibbar där är en så fantastisk människa! Barnen lekte, Tove ammade mest. Strax innan lunch for vi hem.


Patric och pojkarna for och handlade. Tove somnade så jag storstädade så mycket jag hann. Eftermiddagen och kvällen flöt på. Grabbarna busade, lillan tuttade. En stund var det fulländat kaos när tröttheten slog till. Leon skrek och grinade. Brodde skrek och grinade. Tove skrek och grinade. Brodde ville lägga sig, och somnade fort. Tove ville amma och sova, och somnade fort. Leon somnade fort han med när han ville lägga sig.

Tove och Brodde vaknade. Brodde fick sitta med oss i soffan en stund, sedan la han och Patric sig. Tove vaknade och fick ny blöja och mat i magen. Nu har hon precis somnat om i mina armar. Så nu är det god natt!

Sön 24 sep-17

Vi vaknade till en gråmulen och småkylig dag. På med ullunderställ och ytterkläder, mot Jämtkraft Arena! Leon skulle spela fotbollscup med sina kompisar. Toys R Us arrangerade en minicup. Lag om fyra spelare, tre matcher på 5x2 minuter. Barnens farmor och farbror kom dit och tittade också. Leon blev supernervös vid uppvärmningen och ville inte vara med. Vi pratade lite, sa att det var ok om han inte ville men att han kunde känna efter en stund. Han beslöt sig för att prova ändå. Patric hade "magiskt vatten" i vattenflaskan, och med det magiska vattnet sprang Leon runt på planen superglad. Han och hans kompisar hade jättekul. Den tredje matchen var de väldigt trötta och de orkade inte hålla humöret eller fokus uppe. När cupen, som höll på i dryga timmen, var över så fick alla spelare en påse från Toys R Us med lite leksaker och en fotboll i. Brodde gick runt och pysslade på med sitt medans Leon spelade, och Tove sov i sjalen.


Vi for till svärmor och åt lunch. Barnen lekte med sin farbror. Tove fick mysa massor med farmor. Ett par timmar senare for vi iväg och köpte höstytterkläder åt Leon, sedan hem.

Grabbarna var trötta när vi kom hem. Brodde sa att han ville lägga sig vid halv sex. Leon somnade fort när han väl la sig. Tove slocknade strax efter halv nio. Patric drog iväg och spelade fotboll. Jag ägnade mig åt sjalvård. När han kom hem småpratade vi nån timme och nu är det läggdags. Först ska Tove ammas och få en ny blöja.

Lör 23 sep-17

När vi vaknat och fått i oss kaffe gick Patric, Leon och Brodde ut och lekte. Jag och Tove for och hälsade på min farmor. Hon fick rå om sitt minsta barnbarnsbarn, vi surrade och fikade. Älskade farmor! Vi var hos henne i tre timmar, sedan var vi tvungna att fara och handla. Så vi for på Ica, sedan hem. Pojkarna fick lite lördagsgotta, sedan plockade Patric fram hårtrimmern och ville bli klippt. Då ville Leon också klippa sig. Och Brodde! Med trimmern! Gaaah, Broddes långa fina hår! Jag fick en klump i magen. Frågade om han var heeeelt säker, det var han. Kanske lika bra, tänkte jag, för jag får ju inte borsta hans hår så han får massor av tovor. Hans ljuva hår föll till golvet. Leon plockade upp en lock och la i en silverburk till mig, för han vet hur mycket jag tycker om Broddes hår. Han är så himla go och omtänksam, Leon! När alla var nyklippta fick de ta en dusch och ett bad.


Jag och Tove drog på ett till äventyr när hon sovit och ammat. En sjal jag drömt om, som jag aaaldrig trodde jag skulle få tag i, kom upp till salu. 10 minuter härifrån! I exakt den storleken jag behövde! Hade fjärilar i magen hela bilresan. Jag behövde verkligen det här, efter alla motgångar den här månaden, och min hopplösa (trodde jag) förälskelse i den här sjalen. Och nu blev den min! Tänk att en bit tyg kan göra så mycket! Tove fick premiäråka direkt när vi kom hem, vi gillar den skarpt!

Det blev en sen kväll. Brodde somnade som vanligt. Tove med, hyffsat. Men Leon hade svårt att komma till ro. Klockan blev tjugo över tio innan han somnade! Så det blir typ bums i säng för oss vuxna. Imorrn ska vi på fotboll, Leon ska spela en minicup som arrangeras av en leksaksbutik. Han och hans kompisar som spelar fotboll tillsammans på torsdagar. Älskade unge, så stor han börjar bli!

Fre 22 sep-17

Jag och Tove sov länge. Leon och Brodde vaknade tidigt och började med otyg direkt. Förmiddagen var... körig.


Barnens farmor och farbror kom förbi. Patric och grabbarna gick till skogen med dem. Jag och Tove skötte tvättstugan, ammade och hon sov i sjalen när jag donade med tvätten.

Eftermiddagen, körig. Utöver det vanliga lilla kaoset här hemma har vi tjorvat med andra vuxensaker som tar tid och energi. Hoppas det är över nu för den här gången. Föräldrapenning, ett helsike att få bukt på.

Barnen somnade tidigt ikväll. Jag har suttit och gjort en inspirationsbild till en specialsjal som jag hoppas ska vävas. Raggar folk som vill vara med, så hoppas min sjaldröm går i lås!

Tors 21 sep-17

Jag och Tove vaknade först idag. Jag plockade fram alla kläder till Leon och Brodde inför dagis. Broddes avdelning skulle på utflykt idag, de gick till skogen. Pojkarna går på ett så bra dagis. Lagomt med barn, bra personal, lagomt stora barngrupper, massor av roliga aktiviteter.
 
Patric drog och tränade med Dette. Jag och Tove tog oss knappt ur sängen. Amning och mys. Klockan hade passerat 12 innan jag fick på mig något annat än morgonrock. Vi tog oss en dusch tillsammans, jag och Tove. Hon tycker det är så härligt. Gosar in sig mot mitt bröst, och somnar nästan där i vattensjalen när jag tvättar hennes hår, mellan hennes tår och fingrar och bakom öronen. Det är verkligen en supermysig stund när vi duschar. Men sedan fick jag bråttom. Vi skulle till BVC. Patric var hemma för han skulle häma pojkarna på dagis.
 
Tove somnade i sjalen på väg till BVC. Idag var det en vikarie, och åååh vad jag önskar att vi fick ha den sköterskan jämt! Hon hade burit sina barn när de var små, pottat dem och använt tygblöjor. Vi delade samma uppfattning om många för mig viktiga saker. Det kändes som att hon var som klippt och skuren för oss! Och Tove öste hon beröm över. Ett sånt fint, piggt, glatt och välmående barn med så fina ögon och häftig frisyr. Och Tove, ja hon var toknöjd genom hela proceduren. Vägde in på 5830 gram, vilket är en ökning med nästan ett kilo på en månad. 59,2 cm lång var hon också. Hon följer sin egen kurva superfint ett par snäpp över medelkurvan. Vi ammade lite, sjalade upp och gick hem. Hon somnade på vägen hem med.
 
När vi kom hem hade pojkarna party. Sedan skulle Patric laga mat. Brodde hjälpte honom göra biffar. Sedan fick de fatt i den stora saltburken. Efter det dammsög jag salt i alla rum, och i sängen. Saltburken blev tom. Det är kul med barn.
 
Leon hade fotbollslek ikväll. Hela familjen gick iväg. Tove sov i sjalen. Brodde plockade svamp. Leon spelade fotboll med kompisarna. Patric och jag turades om med att leka med Brodde och titta på Leon. Brodde hittade en svamp han lekte var ett paraply. Sötstruten. Leon kämpade på med fotbollen och hade superkul. Han var alldeles rödblommig och hade ett så stort leende när vi skulle hem.
 
Brodde somnade superfort när vi kom hem. Leon kort efter. Tove tjorvade på lite, men en stund i sjalen och extra amning fick henne att somna till slut. Jag och Patric har sett en serie, och ätit ost och kex. Nu hägrar sängen, ååååh sköna sängen!

Ons 20 sep-17

När pojkarna var på dagis for jag och Patric och Tove till öppna förskolan. Det var tematräff där idag på hur man kan minska konflikter i vardagen, vilket vi haft väldigt mycket av sista tiden med pojkarna. Det var intressant att lyssna, skönt att höra andra föräldrar beskriva deras vardag som liknande vår väldigt mycket. Många pratar ju inte om de tuffa sidorna av föräldraskapet. Vi tog med oss lite ny kunskap och ett något modifierat tanke- och förhållningssätt därifrån, och vi kom överens om att nu ska vi lägga krut på att göra allt vi kan för att vi föräldrar ska kunna hantera och förebygga konflikterna på ett smidigare sätt.


Patric for och handlade med sin mamma. Sedan kom de hit, och farmor följde med och hämtade på dagis. Vi fikade gofika och hon rådde om barnbarna sina ett par timmar.

Med dagens nyförvärvade kunskaper i bakhuvudet tog vi oss an eftermiddagen och kvällen. Jag och Patric ansträngde oss enormt för att inte vika en tum från vår överenskomna handlingsplan, och jag måste säga att det blev en väldigt mycket bättre eftermiddag och kväll än vad det varit på slutet! Nu har vi inte pratat om andra halvan av dagen, så jag kan bara tala för mig själv, men jag känner mig väldigt hoppfull om att vi med hjälp av en mindre justering och ett liiite mer avslappnat föräldraskap än vårt redan avslappnade föräldraskap ska få till en väldigt bra vardag för både oss vuxna och för våra tre älskade barn.

Tove hade en jobbig kväll. Misstänker lite magbekymmer, men vet inte säkert. Hon har aldrig skrikit så mycket, och nu när det kommer tårar ser hon så plågad ut! Med magmassage och potta fick vi ut lite gaser, sedan kröp vi ner under täcker hud mot hud och hon fick mysamma lite, så hon lugnade ner sig fort och somnade. Lilla hjärtat.

Jag och Patric har haft lite tid för serier ikväll, och nu är det läggdags.

Tis 19 sep-17

En bra natt, en lugn morgon, en förmiddag på öppna förskolan där det var spädbarnsöppet. Jag och Tove tog en sjalpromenad ner. Hon somnade direkt i sin ullsjal under min ullkappa, andandes frisk höstluft. Hon fortsatte sova i nästan 1,5 timme när vi kommit fram. Småsurr och sångstund. En kopp te och en macka. Då var lillan vaken, och fick sitta i en babysitter för första gången medans jag åt. Hon var mätt, nysoven och hade precis pottat, så hon var nöjd.


Patric hämtade oss. Vi städade lite hemma (Patric hade röjt hela tiden när vi var på öppna förskolan), sedan hämtade vi grabbarna. De hade sprungit Bamse-loppet idag. Brodde visade stolt sin medalj.

Patric tog med sig Len och Brodde på utflykt. Jag och Tove stannade hemma och ammade. Hon somnade tjugo minuter innan grabbarna kom hem.

Klippte Broddes lugg när Patric lagade middag. Leon ritade "stämplar" på sina händer med en bläckpenna. Pojkarna hittade på hyss, men hade roligt tillsammans.

Barnen somnade sent. Jag tog en dusch, Patric har nyss lagt sig och jag gör mig iordning nu. Passade bara på att klippa mig själv lite, topparna. Så nu är det gjort för ett halvår framåt ungefär!

Mån 18 sep-17

Imorse efter frukost for vi till öppna förskolan. Pojkarna ritade och lekte. Jag surrade en del med hon som jobbar där, drack kaffe med Patric, ammade och sjalade Tove.


Vi for hem och åt lunch. Både Brodde och Leon verkade trötta, men vägrade som vanligt att vila. Så eftermiddagen blev stökig tills Patric for iväg med dem till sjön och kastade sten och lekte i skogen. Här hemma hade jag och Tove ett maraton av amning och pottning. När hon precis höll på att somna ordentligt kom grabbarna hem.

Vi åt middag och började varva ner. Brodde somnade fort, Leon tittade på Kluro som han gillar, och Tove ammade i några timmar. Men till sist sov alla och jag fick ta en dusch. Nu ska jag och Patric se Hassel på Viaplay innan sängen.

Sön 17 sep-17

Jag somnade med Tove igår strax innan 21. Vi vaknade 8 imorse! Ingen amning under natten. Så ja, rätt öm morsa. Men utvilad. Igår var jag och Tove på stan en sväng, jag unnade mig ett par byxor och två tröjor. Hon sov i sjalen. Rulltrappan i butiken stod stilla. När vi gick upp mötte jag en mamma med sitt barn i sele på väg ner. "Skönt att slippa vagn, eller hur?" hojtade jag. "Haha, ja verkligen!" svarade hon. Sedan gick vi till svärmor där pojkarna var.


Idag då. Ja Patric var ute med Leon och Brodde. Tove sov och jag donade på. Har varit en rätt lugn hemmadag. Imorrn ska vi till öppna förskolan på förmiddagen, sedan får vi se resten av dagen.

Patric var på fotbollsmatch ikväll, så jag nattade Tove och Leon. Brodde hade somnat innan han gick. "Mamma, du berättar helt okej historier, men pappa berättar mycket bättre" sa Leon när jag hade berättat en historia med en sensmoral. Nåväl, han somnade ju i alla fall.

Fre 15 sep-17

Sitter och lyssnar på Roky Erickson och njuter. Det var så länge sedan jag bar satt och lyssnade på musik! Tove somnade för natten tidigare än jag trodde, så hon vaknar nog snart för mat, potta och påklädning av pyjamas. Hon somnade i bara blöjan med mig under täcket när vi bara mysammade.


Patric och grabbarna var på utflykt. De levde om så pass att Tove inte fick sova på förmiddagen. När de for sov hon i nästan tre timmar. Jag skötte tvätten och vilade. Känner mig hängig än.

Städat och gjort ett ryck med att sälja undan grejer som inte används. Får fortsätta när jag orkar nästa gång. Nu ska jag bara lyssna på musik och bara vara. Det är så skönt, jag får känna mig som mig på riktigt när det bara är jag och den musik jag vill höra.

Tors 14 sep-17

Jag vaknade som ett monster imorse. För lite sömn, hemsk huvudvärk, frusen. Drog på mig ullunderstället och hinkade i mig kaffe.


Tove har satt mig på prov idag. Vägrat sova, ammat och pottat om vartannat. Och massor av kräks. Vi tog oss på Ica Maxi en sväng, annars har vi växlat mellan amning i sängen och pottan i badrummet.

Pojkarna har varit på gång och vände hemmet upp och ner när de kom hem från dagis. Jag har inte orkat bry mig, har känt mig risig och funderar på om jag fått dagisbaciller.

Flöjig eftermiddag och kväll. Men till slut sov alla tre barnen. Och nu ska jag sova, är heeelt färdig!

Ons 13 sep-17

Jag har både hört och sett Kasper i syne idag. Flera gånger. Det är så konstigt utan honom. En helt hemsk huvudvärk har jag haft hela dagen efter all stress och ångest över hela situationen.


Har försökt städa så mycket som möjligt idag. Tove varvade ner i sjalen när jag dammsög, så somnade hon sedan innan lunch. Och hon sov bra nog länge. Upp och amma och potta ett par gånger, men annars sov hon till efter middagen. Sjalade upp henne sovandes när vi skulle hämta pojkarna på dagis.

Grabbarna var på uteplatsen och tvättade sina cyklar när vi kom hem. Sedan var Patric ute och cyklade med dem ett tag. Tove varvade mellan att sova i min famn och i sjalen, så vi skötte tvättstugan.

Det har varit en lugn dag ändå, sett till hur tempot här hemma annars är. Grabbarna somnade utan större tjorv. Tove med. Resten av kvällen har varit lugn. Och nu blir det sängen, hoppas vakna fri från skallebanken imorrn.

Tis 12 sep-17

Jag och Tove stannade länge i sängen imorse. Grabbarna hade bråttom iväg till dagis. Jag hörde dem glatt cyklandes och plingades på sina plingklockor utanför fönstret när Patric gick iväg med dem.
 
Vi klädde oss och for till öppna förskolan. Där var vi en liten stund innan jag skulle till barnmorskan för min efterkontroll. Efter det skulle vi in till BVC för vägning och mätning av Tove, men tydligen var BVC-sköterskan sjuk och vi hade minsann inte blivit meddelade. Så vi for till svärmor istället, så Patric fick ta farväl av Kasper. Kasper hade blivit ännu sämre, det har verkligen gått jättefort med honom!
 
Hem och hämta pojkarna på dagis. De lekte tillsammans här hemma, Patric lagade mat och Tove ammade. Jag blev mer och mer kall i magen.
 
Efter middagen gjorde jag och Tove oss klara. Vi for till svärmor för att hämta Kasper, som blivit ännu sämre än när vi träffade honom bara några få timmar tidigare. Han snubblade på sina egna framben, stackarn. Vi lyfte försiktigt in honom i bilen, svärmor bröt ihop när hon sa hej då till honom och stängde bildörren. Hon och Kasper, de har varit ett par sedan vi köpte honom för 5,5 år sedan. Det har varit Kaspers favorit, så fort han hört ordet "farmor" har han blivit alldeles till sig. Och svärmor, ja hon har lånat honom varje chans hon fått. Bilresan ut till byn var tyst och tung. Tove sov. Kasper flåsade av smärta i baksätet. Vägen tycktes aldrig ta slut. Men fram kom vi. En ljum och fin höstkväll var det. Jag och pappa pratade en stund, Kasper gick runt och nosade. Sedan gick de till skogs, jag och Tove gick in och umgicks med pappas fru. Det här kan vara bland det jobbigaste jag varit med om. Men det fanns ju inga andra alternativ, avlivning var det enda. Och med tanke på hur extremt ont Kasper hade, och hur otroligt fort han blev sämre, behövdes det göras så fort det bara gick. Att låta honom våndas längre var inte ett alternativ. Och att få veta att han fick avsluta sitt liv på en sån fin kväll som det var ikväll, i skogen där han tycker så mycket om att vara, och att det gick så fort att han varken kände eller märkte något, det kändes bättre än att boka in en tid hos veterinären där han skulle få sprutor i ett sterilt och främmande rum och det skulle ta längre tid. Han blev omsorgsfullt begravd, och det känns ändå väldigt bra mitt i all sorg. I 5,5 år har vi haft äran att ha honom i vår familj. Denna ljuvliga, genomsnälla, lugna och trygga hund. En hund jag alltid litat på till 100% och som alltid funnits där. Som kryper upp intill en när man är sjuk. Som sitter nedanför barnens stolar vid måltiderna och väntar på att de ska tappa nåt. Som snarkar i fotänden av sängen. Som alltid med viftande svans mötte en i dörren. Vår Kasper Led Zeppelin, älskade jycke. Han kommer alltid finnas hos oss.
 
Att åka hem kändes skumt. Tove somnade. Bilen var så tyst. Solen gick ner. Sorgen tryckte i mig, samtidigt som jag kände mig lättad. Lättad över att Kasper inte plågas. Det är ändå en tröst mitt i allt. När vi kom hem var Leon på väg att lägga sig. Han hade svårt att komma till ro, han var ledsen såklart. Så vi pratade om Kasper, om döden och om minnen man alltid bär med sig. Det är inte lätt för en 4,5-åring att hantera dessa känslor, men det verkade ändå som att Leon klarade det rätt bra. Är beredd på frågor framöver, och på att finnas där i hans bearbetningsprocess. Kasper har ju funnits i hela Leons liv. Det var ju när vi fick veta att vi var gravida med Leon som vi köpte Kasper.
 
Alla sover. Jag sitter och låter huvudet snurra. Jag ser en morotsbit på golvet som någon av barnen lämnat, och tänker att den där kommer inte Kasper äta upp. Jag väntar på att höra trippande steg och få en blick som säger "Ska du lägga dig snart?", men det kommer inte hända. Jag ska ta och lägga mig bredvid Tove nu, tanka lite oxytocin, må bra-hormon som man får av närhet. Imorrn vaknar vi till en vardag utan hund. Det är så orättvist.
 
Jag känner mig väldigt tacksam, tacksam över de människor jag har i min närhet. Min mamma och pappa som finns och stöttar. Alla fina vänner som deltar i vår sorg.
 
Älskade Kasper. Vi kommer aldrig glömma dig.
 
 
 
 

Mån 11 sep-17

Dagarna 10-11 september har nästan årligen inneburit tråkigheter. Så även i år.
 
Imorse vaknade vi tidigt. Barnen väckte momma. Vi åt frukost och hinkade kaffe, sedan for jag, mamma och barnen till öppna förskolan. Patric gjorde ärenden. Pojkarna lekte, Tove sov hos momma. När vi sedan for hem så sa vi hej då till mamma, som skulle bege sig tillbaka till Norge igen.
 
Patric hade hämtat hem Kasper från svärmor. Jag kände inte alls igen jycken. Han var låg, ihopkrupen och det syndes lång väg att nåt inte var ok. Så jag ringde veterinärn och fick en tid 3,5 timme senare. Tiden gick otroligt långsamt. Men vi donade på här hemma tills det var dags att fara iväg. Patric lämnade av mig, Tove och Kasper hos veterinärn, så for han och pojkarna till svärmor. Jag trodde att Kasper hade nån inflammation i kroppen, och att han skulle bli bra på en antibiotikakur. Jag var inte alls beredd på beskedet jag fick. Att han hade antingen SM (Syringomyelia) som är en vanlig sjukdom hos hundar med den huvudformen Cavalierer har, eller diskbråck i nacken. Oavsett vilket av dem det var, så var prognosen mörk. Dock var det SM som veterinären fann mest troligt, och där var smärtlindring det enda man kunde göra. Samma med diskbråck. Eventuellt kunde en medicin funka mot svullnaden, och kunde eventuellt göra honom ok för en kort period, men problemen skulle komma tillbaka. Så när jag satt där med Tove i famnen, och såg Kasper stå där, delvis förlamad i vänster framben och oförmögen att böja nacken, med krummad rygg och massor av ont, fick jag inse att det är avlivning som gäller för honom. Och jag blev alldeles iskall i magen. Jag ringde Patric. "Kom hit, ensam". Så han kom, fick beskedet av veterinärn han med, och fann sig i samma beslut som mig. På vägen till svärmor ringde jag pappa och bad honom om hjälp med avlivningen. Så imorrn kväll ska jag ut till byn. Jag ser hellre att Kasper får avsluta livet snabbt och utan ytterligare smärta på en vacker och lugn plats som han tycker mycket om, än en långsam spruta i ett sterilt och opersonligt rum. Bilresan dit bävar jag redan för, den kommer bli fruktansvärd. När vi kom till svärmor frågade Leon "Är det bra med Kasper". "Näe, det är inte bra med Kasper" svarade jag, och berättade allt. Leon blev förstås jätteledsen, och vi pratade om Kasper ända tills han somnade ikväll. Kasper är kvar hos svärmor, för han behöver lugn och stillhet, och de två tycker så oerhört mycket om varandra så jag kände att självklart ska svärmor få ro om honom ordentligt hans sista dygn. För barnens skull, mest Leon då, var det också enklare att säga adjö på det här viset. Först nu ikväll, när barnen sover och allt är lugnt, så bröt jag ihop och grät. Och grät och grät och grät. Det är så overkligt, och oväntat, och orättvist. Vår underbara, fantastiska jycke. Världens snällaste hund. Som en blixt från klarblå himmel får han en dödsdom som från första yttrande gjort honom till en helt annan hund på bara en helg. Det är så hemskt att se honom lida.
 
Ja, ikväll är allt bara stilla. Barnen sover. Jag sitter som i ett töcken. Försöker få nån rätsida på vad som händer och varför. Men nä, det är bara orättvist. Så tragiskt, sorgligt, och så jävla orättvist.

Sön 10 sep-17

Halva dagen gick innan jag hann få på mig kläderna. Tove ammade mest hela tiden. Hon, jag och Brodde tog en dusch tillsammans i alla fall. Brodde blev avis när Tov fick sitta i vattensjalen, så när hon duschat klart och Patric tog henne så skulle Brodde prompt upp. Jag fick tvätta hans hår och öron noga i alla fall.
 
Det har regnat mest hela dagen. Pojkarna ville inte gå ut och leka. Istället har de levt rövare och lekt här hemma. Innan middagen kom min mamma, och hon ska sova här i natt. Så jag ägnade eftermiddagen åt att möblera om lite i sovummet så vi får plats där inne jag, Patric och alla barn. Mamma min har jag bäddat rent åt i sängen jag och Tove annars sover i.
 
Barnen blev superglada åt att ha momma här. Vi får se vem de väcker först imorrn. Mig, Patric eller momma.
 
Vi vuxna har slappat framför TVn i all sin enkelhet. Nu har alla utom jag lagt sig. Bokat lite frakter till sjalar jag sålt, ska ta och pilla lite med min databas en kort stund innan jag lägger mig i ormgropen.
RSS 2.0